Döda någon?

Öh, dom flesta har nog impulstänkt sådär, men tvivlar på att särskilt många gått så långt att dom faktiskt försökt sätta det i verket.

Får du hjälp för det här, eller är du ytterligare en tickande bomb som bara vandrar runt i samhället och väntar på att explodera?

Men jag tänker inte på konsekvenserna. Utan jag skulle bara göra det och sen gå där ifrån och förmodlingen må bra utav det också.

Nä jag får ju hjälp. Jag går ju till läkare å psykologer varje vecka

Aha, bra att du får hjälp, hoppas det löser sig och du slutar ha dessa tankar någon gång, för jag tror inte det är nyttigt att tänka så negativt :)

Nä, har aldrig tänkt på en massaker för jag gör det inte för att bli känd eller nåt i den stilen. Jag gör det bara för att varje gång jag blir sådär arg så kommer tankarna upp å det tar lång tid innan jag får bort tankarna...

usch vad jobbigt för dig. hoppas du får hjälp och lyckas kontrollera de tankarna. lycka till!

NickoKick P20, det du syftar på är vad som anses vara högst normalt. det OMG lider av räknas inte som normalt. precis som han svarade så tänker han inte ett dugg på några konsekvenser, dessutom finner han njutning i sina fantasier.

anyways, personligen tvivlar jag på att den form av vård vi bedriver idag ens är i närheten utav tillräcklig. den som känner för att mörda kommer att göra det tillslut, oavsett hur många timmar i veckan man träffar en psykolog och pratar om saken..
det enda som hjälper är inlåsning på livstid, men det hjälper såklart bara omgivningen och inte personen som lider utav en sådan störning tyvärr.

vi har så fattiga behandlingsformer för psykiska sjukdomar öht, för personlighetsstörningar och antisociala betéenden är det extra fattigt :/
inte konstigt egentligen, med tanke på hur lite vi faktiskt vet om människan och det mänskliga psyket. vi vet knappt hur en tanke uppkommer neurologiskt, hur ska vi då förklara det psykologiskt?

asså, gå och checka in på ett mentalsjukhus! fan mannen, du kan inte bara glida runt och försöka döda folk. tydligen e ju dina läkare efterblivna som inte redan satt dej där.. de funkar inte så.. fan tänk fall de e ngn som står mej nära som skulle bli utsatt för dina dåd.. har nästan lust nu att söka upp dej och ta ditt liv så att mina nära och kära klarar sej!!!!!

Kurac

Sitt inte å hota mig i ett forum. Du får gärna söka upp mig, jag är inte rädd för dig. Och det du just skrev gör att jag blir sådär förbannad som jag blir utav idioter som du. Så sitt för fan inte bakom din jävla skärm å hota mig. Jag startade inte denna tråden för att idioter som dig ska skriva sån jävla skit. Du vet ingenting om mig, eller vad jag får för vård, så håll dina jävla hfingrar i styr när det kommer till att svara på trådar.

Det gick så långt en gång när jag var 18år att jag sökte upp en kille i samma stad som jag bor i, för att han varit kaxig på internet. Och jag hade tagit med mig en väska med tejp,hammare,olika knivar,tändvätska,och en såg. Men när jag kom fram till hans hus så var han inte hemma, så jag väntade ett tag utanför men till slut gav jag upp och åkte hem.


Jag bara hoppas du får den hjälp du behöver innan någon råkar illa ut.

har nästan lust nu att söka upp dej och ta ditt liv så att mina nära och kära klarar sej!!!!!

åsikter som dessa har vi media att tacka för..
att vi heller inte har lyckats komma fram med någon fungerande behandlingsform gör ju inte saken bättre heller direkt.
medkänsla börjar bli ett utdött uttryck, rädsla och egoism är normen för överlevnad idag verkar det som

för övrigt tror jag inte kurac skulle ha en chans öht mot "anti-socialisten" :P

Jag och mina läkare (oftast två) har en , jag vet inte om man kan kalla det för terapikurs, men dom tycker att jag ska skriva ner allt jag tänker på. Så istället för att jag går ut och gör verklighet av mina fantasier , så skriver jag ner dom istället och på så sätt får jag utlopp för allt hat jag har inom mig.

Det funkar för det mesta. Men jag orkar inte skriva varje gång jag blir sådär. Men det finns en del skrifter som jag har skrivit som jag delar med mig av ifall någon skulle vara intresserad.
Inte för att jag bryr mig om ni är det men som sagt, dom finns och jag delar med mig av dom ifall någon vill ha dom.

jag skulle vilja se dina texter.

OMGClayAiken, vad får du för medicinering? och med läkare, menar du psykiatriker? För en läkare är inte utbildad inom psykiatri.

BountyBoo F28, "Och jag har ofta pratat med mina läkare och psykologer"

Pusherman

Jag och mina läkare (oftast två) har en , jag vet inte om man kan kalla det för terapikurs, men dom tycker att jag ska skriva ner allt jag tänker på.

Läkare gör inte sånt, de ser bara till de fysiska orsakerna. Sen kan du vara psykiatriker som är en läkare med tillstånd att skriva ut medicin och som är specialiserad på det psykiska. Och sen kan du vara psykolog/psykoterapeut som är legitimerade och men inte har behörighet att skriva ut medicin.

Går man till pyskiatriker/psykolog OCH läkare så vet man oftast skillnaden. Men han kan ju enkelt ha skrivit fel.

det finns många troll i skogen.

Alltså, jag tror att du kan få mer hjälp av psykologer än vad du kan få på Whoa.

och Pusherman, ofta koncentrerar man sig inte i psykologin på varför tankarna uppkommer, utan hur man ska hantera dem. Både genom medicinering och självhjälp på olika sätt.
Men självklart försöker man ju gå till grunden med vad det är som utlöser det hela. Dålig självkänsla? Projektering av känslor osv. och så svårt är det oftast inte att avläsa vad det är för tidigare händelser som utlöst det hela.
Man vill ju inte bara döda någon, speciellt inte sin familj. Alla "normala" har ju någon gång tänkte att "fan jag skulle vilja döda/honom henne" men skillnaden är att vi stannar vid tanke, går oftast inte in i detalj.

Shit, forsta gangen jag tankt pa vad jag skrivit i en trad. Jag ar snall.

sen kan man ju vara schizofren etc. men det finns det ju som sagt medicinering för.

SEN måste jag tillägga att pyskologer etc. inte har tysnadsplikt när det gäller brott, utan de har anmälningsskyldighet. Och eftersom trådskaparen berättar hur han PLANERAT ett mord och gått så långt att han haft saker med sig till det tilltänkta offret. Har han berättat detta i terapin, vilket han borde ha gjort, så måste hans psykologer anmält detta då det är en olaglig handling att planera mord.

(Inlägget ändrat av BountyBoo 2008-11-16 22:13:33)

BountyBoo: han skrev längre upp att han går till både läkare och psykologer.. har han diagnosen antisocial personlighetsklyvning på papper så lär han få rätt mycket vård..

OMGClayAiken P21: nästan alla tänker nog som du skillnaden är att ditt tillstånd gör att de är farligare när du har dem än när andra har dem.. men svaret på din fråga, som väl grundar sig i att du känner dig ensam och isolerad med ditt tillstånd, är att på punkten våldsamma tänkar behöver du inte känna dig ensam, alla tänker på våld, 99% har dock funktioner som hindrar dem från att göra verklighet av det de tänker..

såna tankar är "normala" men om de är friska är väl en annan femma kanske..

jag är inte så insatt i ditt tillstånd men hos människor utan det så förstår jag det som att den mest uppdaterade forskningen har förkastat att ge utlopp för negativa känslor för att bli av med dem.. däremot kan det ju som du gör vara bra att skriva ner dem, men då inte för att få utlopp utan för att analysera dem objektivt och i samråd med dina psykologer komma fram till hur du ska hantera dem.. lever du ut dina negativa känslor lär du hjärnan att det är så den ska reagera på den sortens stimulans som ger upphov till tankarna..

en frisk människa bör registrera sådana tankar kanske uttrycka dem, kanske analysera dem och sedan förtränga dem för att må bra.. idén om att hjärnan är som en ångpanna som kan explodera i våld om det blir för högt tryck därinne är totalt förlegad, att gråta ut, slå på väggar eller vråla är inte att släppa ut sina känslor utan att uppmuntra hjärnan till att ha dem..

Alltså, jag tror att du kan få mer hjälp av psykologer än vad du kan få på Whoa.

Han verkar inte vara här för att få hjälp, om du verkligen läste vad han skrev.
Det verkar mer som att han är ute efter att hitta likasinnade och söka gemenskap så han inte känner sig ensam om att ha det här problemet.

Either way, han lär inte hitta så många likasinnade här tror jag.

( förutsatt att han inte bara trollar då ;] )

BountyBoo: han har ju ett tillstånd som är minst sagt speciellt och väldigt kontoveriellt, vanliga terapi är inte helt relevant.. han är med gamla uttryck psykopat, det finns till och med psykologer som säger att en person med hans tillstånd inte bör få vård då det bara lär dem att bli bättre på att manipulera..

Sopranos handlar om det här rakt igenom, ruggigt bra serie på ämnet..

BountyBoo: och har han diagnosen sociopat/psykopat/anti social beteendestörning så är han med största sannolikhet dömd för brott då de inte har någon sjukdomsinsikt och alltså inte söker hjälp.. krävs jäävligt mycket för att få den diagnosen..

hehe jag vet skillnaden på läkare å terapeuter/psykologer, men bra att du klargjorde det åt andra som inte vet.

och jag är även medveten om att psykologin i sig inte har som arbetsuppgift att ta reda på tankens uppkomst, vad jag menade var mer att utan den vitala informationen så är det mesta av det andra som mediciner och lol behandlingar en bra jävla omväg lixom.
att försöka få bukt med ett problem som har en fysisk anknytning men med psykiska symptom, genom att försöka gissa sig fram till en fungerande medicin eller behandlingsform, säger ju sig självt att det är ganska bra omväg till att hitta det faktiska problemets ursprung..

nog om det nu och åter till tråden

jag har iofs mentala störningar och ja.. jag har tänkt på att mörda någon/några. hade det ganska planerat med, men som tur var låg jag inne just då på psyk och min läkare tog det på största allvar och skulle koppla in polisen om jag hade gått vidare med "planeringen". kanske inte var ngn känslolöst motiv jag hade, skulle vart i ett affektivt tillstånd det skulle skett, eller psykotiskt som det såg ut då.

Joel413, jo läste det... men sen skrev han läkare, vilket inte stämmer.

För att dessutom få diganosen antisocial personlighetsstörning (OCH schizofreni.. för att vara ha antisocial personlighetsstörning måste man uppvisa symptomen även utan samband till schizofrenin, annars är man bara schizofren) så ska man vara över 18 år och haft symptom sen man innan man var 15 år.

Joel413 P24

vanliga terapi är inte helt relevant.. han är med gamla uttryck psykopat, det finns till och med psykologer som säger att en person med hans tillstånd inte bör få vård då det bara lär dem att bli bättre på att manipulera..

Sopranos handlar om det här rakt igenom, ruggigt bra serie på ämnet..

Mm jag minns det avsnittet du plockat det där ifrån.
Dr. Melfis psykolog berättar för henne att han har läst en studie där de tar upp att terapi inte funkar på psykopater utan det hjälper dom bara att slipa på sina skills med att manipulera, ljuga och få sympati från andra människor.
Men du får inte glömma att hennes psykolog var oerhört fascinerad av Tony Soprano och väldigt besatt av hela hans "kändisskap", hon anklagar ju honom för att ta det hela på en "kvällsblaske"-nivå.
Det framgick ganska tydligt om och om igen att han var avundsjuk på att hon hade en såpass intressant patient.

Så jag vet inte hur allvarligt man bör ta den här "studien" han snackar om. Jag har personligen inte sökt på internet efter nåt liknande för att bekräfta att det där påståendet om psykopater och terapi verkligen är sant.
Men jo, visst är det intressant. :)

Pusherman, oftast så slänger man inte ett gäng mediciner så personen blockeras helt och blir ett kolli... den enkla vägen.

Joel413, han behöver inte vara dömd för brott. Ofta upptäcks avvikleser i beteendemönstret som sagt innan tonåren och de flesta hamnar då i kontakt med psykolog etc. Dock långt ifrån alla och långt ifrån alla får stanna i behandling så pass länge att man kan klassifiera personen som psykopat.

BountyBoo: han behöver ju inte vara påläst bara för att han är sjuk.. han går väl till ett bsjukhus och träffar män i vita rockar som ger honom piller och gör tester och har sig, många skulle nog kunna råka bunta ihop dem som läkare..

2+3=7, jag är admin och det är min uppgift att faktiskt syna trådar lite. Man ska inte tro på allt rakt upp och ned.. speciellt inte på internetforum. Jag fäller eller friar inte direkt, utan ställer bara frågor. Det gör det enklare för oss när sånna här lite tveksamma trådar kommer upp.
Användare som nästan precis reggat sig och som gör sånna här trådar de första de gör. Varför vända sig till whoa osv.

Joel413, men nu går han ju i samtalsterapi som han skriver. Men jag förstår vad du menar och ovanstående svar.

marvingaye: jag har läst rätt mycket om det, inte helt säker på att jag läst något från just den studien men jag vet att det är en omtvistad och kontroverisell diagnos och sopranos är jävligt väl researchad som serie såskulle inte förvåna mig om det är en riktig studie de tar upp..

jag vet däremot att folk med ASPS lär sig manipulera fort och därför känns det rätt trovärdigt, att man får anpassa terapin efter tillståndet är ju iallfall helt klart..

Bounty: nej sa inte att han behöver vara dömmd bara att det är en stpor chans att han är det då du påpekade att hans psykologer bör ha anmält hans mordplaner..

Bounty: sen förstår jag att du är skeptisk och håller med dig.. men man får vara föriktig med personer som snackar om sånt här, är det på allvar kan det krävas rätt lite för att provokationer här kan leda till jävligt dåliga saker bortom skärmen, som med folk som skriver om självmord typ..

Joel413 P24,

att gråta ut, slå på väggar eller vråla är inte att släppa ut sina känslor utan att uppmuntra hjärnan till att ha dem..

jag håller inte med. att ge uttryck för sina känslor är alltid viktigt, sen om man väljer att gråta och skrika för att leva ut sin sorg eller måla tavlor, är enbart en fråga om personliga preferenser. vilket medium man än föredrar så är det viktiga att man uttrycker sig på ett sätt som man mår bra utav och som faktiskt frigör de känslor man har.
sen är visserligen våld sällan en bra form utav uttryck, well, iaf våld mot andra människor då kanske.. men det är en annan femma.

Forskning visar dock på motsatsen, ju mer man "lever ut" sin aggressiv desto mer aggressiv blir man.

Pusherman, oftast så slänger man inte ett gäng mediciner så personen blockeras helt och blir ett kolli... den enkla vägen.

det var inte det jag skrev och heller inte vad jag menade.
jag syftade på att man alltför ofta måste rent sagt "experimentera" med olika mediciner på en patient innan man hittar rätt "cocktail".. och just sånna jävla Omvägar har jag inte mycket gott att säga om direkt

Pusherman: det är som sagt skillnad på att leva ut och att analysera och erkänna sina känslor.. att gråta och att måla tavlor är vitt skilda ting, sedan betyder ju inte det att det är fel att gråta..

det som är dumt är att gråta i tron att man kan gråta bort sina känslor..

när du målar en tavla eller skriver en text om sina känslor bearbetar man dem på rikgit men när man gråter gör man inget konstruktit, dock talar vi ofta ut när vi gråter ut och det är idag rätt allmänt erkänt inom psykologin och forskningen kring lycka och olyycka att det är detta tla ut som är relevant när vi gråter, själva gråten är i stort negativ..

spy_vs_spy P27, ja det är om man snackar om just aggression också, men aggression är ingen känsla, aggression uppstår ur frustration och ilska så det hör egentligen inte hit endå.

Joel413 P24, det är just det som är grejjen, du kan gråta Konstruktivt, genom att låta dig själv känna och uppleva osv vad det nu än är du från första början gråter för. lika gärna som du kan måla tavlor för att manifestera din sorg.
allt beror på Hur man går tillväga, att gå att ge nån random på käften för att man är irriterad hjälper enbart för stunden eftersom det blir en Distration. men sen kommer förmodligen irritationen tillbaka igen senare och förmodligen blir den jobbigare då än vad den var innan..

sen att "själva gråten" skulle vara Negativ i sig tar jag kraftigt avstånd från, oavsett hur många undersökningar du än länkar till :P

metoden är gråt lite det är naturligt, fundera en stund ordentligt på vad känslan botnar i och vad du kan göra åt det, träng undan känslan om den inte gynnar dig och ägna dina tankar åt något konstruktivt somgör dig glad..

tips på literatur är Bengt Brulde Lycka och Lidande den mest omafattande studien på lycka oc lidande som gjorts och för lite mer lättsmält läsning Lyckoformeln av Stefan Klein..

pusherman: att du tar avstånd till saker hur mycket de än påvisas ser jag lite som under din nivå men ok gör så..

och det är inte negativt med gråt i sig utan det är negativt med gråt som försök att hantera känslor.. idén om att leva ut sina känslor kommer ur den gamlatanken att hjärnan är som en ångmaskin som kan explodera om trycket blir för högt, idag vet vi att hjärnan är plastisk och att förträngande av vissa känslor är helt ok..

det hjälper inte att sitta och lipa om man har ont, svårt sjuka patienter som uppmuntras till att gråta mycket visar sig oftast känna högre grader av smärta än patienter som inte uppmuntras till att gråta till exempel samma sak med barn, hundar o.s.v..

att förtränga känslor kan jag omöjligt hålla med om att vara nyttigt, att tränga undan en känsla för stunden för att fortsätta bearbeta den kan jag visserligen gå med på.
men att försöka förtränga sina känslor helt är aldrig bra, för man kommer att bli påmind i all oändlighet om känslorna tills dom konsumerar en helt och hållet eller får andra totalt galna konsekvenser. som psykoser etc.

förövrigt avvisar jag de mesta så kallade "vetenskapliga bevisen", framförallt när det kommer till människans psyke. när vi förstår mer om hur det faktiskt fungerar så kanske jag börjar läsa de vetenskapliga studierna i annat syfte än enbart nöje, men tills vidare håller jag mig kritisk till allt som innehåller "vetenskap" & "medvetande" tillsammans. så länge det inte är ett faktiskt genombrott då, men då kommer media att uppmärksamma det såpass att jag omöjligt kan missa det endå så den dagen den sorgen

men ja jag vill klargöra att det självklart är bra att uppleva sina känslor rakt igenom och att erkänna dem, men när detr väl är gjort är det dags att stoppa bort dem, så vi inte får några missförstånd här..

du är ju insatt i meditation så du vorde förstå principen, att bara uppmärksamma at tanken är där och sedan lämna den, låta den flyta bort.. det är samma grej i princip..

läs böckerna innan du förkastar de studier jag pratar om som bara vetenskap.. det är intressanta filosofiska, vetenskapliga och upplevelsebaserade skildrningar av vårt känsloliv som bevisas i vardagen hela tiden..

tror faktiskt du missförstår lite vad jag menar och jag får inte rikgit fram det.. jag talar inte om förstörna som i att inte erkänna känslor vilket är det du pratar om och där hå¨ller jag med helt, känslor skall erkännas men de ska tas för vad de är ett verktyg för oss att förstå vissa saker inte något man bara kan gråta ut, vilket vi ofta uppmuntras till att tro, "gråt ut så blir det bra" "gå och slå lite på boxningssäcken och låtsas att det är den du är arg på så går det över" o.s.v..

fan händer med kin stavning, hah! förstörna ska vara förtränga.. haha!

svårt sjuka patienter som uppmuntras till att gråta mycket visar sig oftast känna högre grader av smärta än patienter som inte uppmuntras till att gråta till exempel samma sak med barn, hundar o.s.v..

det där har jag hört talas om förut och det stämmer ganska bra faktiskt.
och visst kan det vara nyttigare att skjuta undan känslor som inte är nödvändiga, då de flesta känslor är totalt onödiga från första början, så det håller jag med om.
men att inte bearbeta de känslor som är återkommande och väldigt starka kan få förödande konsekvenser som kan manifestera sig i alla möjliga andra fysiska och psykiska besvär.
förmodligen därifrån det uttryck du använder dig utav kommer ifrån, att hjärnan skulle vara en "ångmaskin".
varken hjärnan eller psyket är såpass enkelt, det är så oändligt många mekanismer som måste beräknas, och många mekanismer korsar andra mekanismer eller sätter igång "under" mekanismer. just därför törs jag inte säga att man ska förtrycka känslor på det sätt du har beskrivit det hittils.

Joel413 P24, hehehe, jag tror vi är på samma sida nu :P just det här som är det fundamentala problemet med all kommunikation, vi uppfattar allting så olika så utan en "universal" formulering (som är ganska omöjlig att åstadkomma btw), så uppstår sånna här kommunikations missar konsant :)