hur lång tid tog det för er att komma över ert Ex?

halvår! men hon byte klädstil nån månad efter hon gjort slut så det var ganska lätt att glömma en ful brud

shit min har blivit galen nu :S o då skämtar jag inte med er.HAHAHA,,hon stod utanför mig igårkväll o sa att hon skulle döda mig o skrek "jävla svennehora" HAHAH ,jag har kommit på att i slutet va det inte av kärlek..bara en vana,men hon måste ha tagit det HÅRT,,shit kände inte igen henne asså,,"Norman ex" HAHA

Min första kärlek tog 6 månader att komma över. Med "komma över" menar jag att jag inte tänkte på henne nästan ständigt.
"Varför ringer hon mig inte", "Vem är hon med nu?" "Vad tänkte hon när han/hon nämnde mig?" "Ringer hon nån dag och vill träffas?"

Vill man komma över så ska man radera nummer, addresser och saker som har med människan att göra.. Man ska ställa in sig på att inte ha någon kontakt heller.



Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt efter första gången, hade ständig ångest i 6 månader. Och JÄVLAR vilken befrielse det var när jag såg henne på stan med en annan kille, dom gick hand i hand och hon såg riktigt förälskad ut. DÅ insåg jag att jag kommit över henne, eftersom att jag inte kände något. Hade jag sett det 1-2 månader tidigare hade jag nog kräkts blod. Eller skadat mig själv.

Hursomhelst, har precis raderat , fixat och trixat med en tjej som jag ska bryta med. Trodde inte att det skulle va jobbigt eftersom att det är en random brud, som jag inte ens haft sex med, men som jag tycker om otroligt mkt.. Vi har " varit tillsammans" (vet inte om man kan kalla ett förhållande utan sex för förhållande) i snart 6 månader..
Det har inte funkat pga mkt olika saker. Så jag lägger korten på bordet, reser mig upp och öpnnar, kliver ut och stänger dörren bakom mig.. OM några månader så måste jag träffa henne, jag har inget val, och jag hoppas att jag kommit över henne helt då.

Jg har faktist lite lust att slå mitt första. Fan vad hon sabbade mkt för mig. Men i och med att jag lärde mig så mkt efter henne så är jag mer tacksam..

Men när jag tänker på hur hon playa mig. Ouuuuf!
Hon lärde mig vad kvinnor går för och hur man sätter dem på plats.
så vafan.

Trekvart är precis lagom
men om man älskat på riktigt går det nog aldrig riktigt
över, man bara accepterar. Det kommer först.

Jag har inte kommit över mitt ex helt, och det tog slut i aug/sept förra året. Okej, i början grät jag varje dag, tänkte på honom hela tiden, låg hemma i sängen och var ett vrak. DET gick över på kanske nåra veckor, men jag vet att jag fortfarande att jag är helt svag för honom. Så det är tur i oturen att han hatar mig och aldrig mer kommer ringa.

Som andra sagt: bryt all sorts kontakt helt, annars läker såren aldrig igen.

Var två månader sen, va ihop i 1.5år... kändes lungt i början. Tills hon vred om kniven med att träffa en ny. Var bådas beslut att göra slut då vi inte tyckte att det fungerade.

Även om jag inte vill ha tillbaks henne som flicvkvän känns det endå konstigt att hon dejtar en annan. Känns som man kommer i andra hand som vän, så jag har beslutat mig för att inte höras lika mycket.

Jag lovar ju mer man vet ju sämre mår man, så ett tips. Träffar hon/han någon ny, bryt kontakten ett tag. Fetsa inte på samma ställen, undvik att ses, ring kanske någon gång om det funkar. Men unvik att snacka om det.

Sen är ett tips, ut och ragga. Man är ju liksom fri... ta vara på det medans det varar. Ett hångel på krogen kanske inte leder till evig lycka men självförtroendet mår bra.

Jag är nu tillsammans med min flickvän och det är lyckligt i 2år.

Men för 6 år sen, exakt den 12:e juni år 2000 så tog det slut med en tjej som jag hade varit med i 6 månader. Det blev väldigt olyckligt jag mådde så dåligt efter detta bara grät och grät. Det tog mig flera år att komma över... det tog mig kanske 2 och ett halvt år att komma över det.
Jag hade inte sett henne på flera flera år tills helt plötsligt hon står någon meter framför mig på IKEA barkarby i vintras. Där stod hon med sin nya kille. Jag fick värsta chocken men jag kände att jag hade kommit över henne. Hon såg mig inte, eller så kände hon inte igen mig för jag har skägg nu.
Sen så var hon på framsidan på tidningen Metro nån vecka senare och pratade mode.. Hon såg annorlunda ut, inte lika söt som jag tyckte att hon var 6 år sen.

Det som hjälpte för stunden precis efter var nog att umgås med vänner och försöka tänka på annat.

Men kom igen folk. There's plenty fish in the sea!

asdöd


Hon lärde mig vad kvinnor går för och hur man sätter dem på plats.

nu blir vi intresserade

hiccory

Nja, jag kanske använda starka ord. Jag menar inte att kvinnor är satans verktyg och att dem alla borde förgöras. Men jag gick från att vara en blind idiot som trodde att tjejer inte kunde utnyttja, att tjejer inte kunde ljuga, att tjejer inte kunde ha falska känslor, att tjejer inte kan ligga i sängen bredvid en och säga att dom älskar en och sen 2 månader senare dumpa en.

Förut om hade jag följt med strömmen om en tjej visade intresse.
Men nu avvisar jag dom flesta, hanterar dom utan att själv bli skadad. Och det, genom att helt enkelt inte släppa in en tjej FÖR nästa försen man vet att det är på riktigt. Det jag menar är att den bruden lärde mig hur lättt det är att playa en snubbe. Få honom att sväva låååångt in i kärleken när hon egentligen inte känner speciellt mkt.

Om man suger i sig varendra ord sin kärlek säger, och lever på sin partners bekräftelse. Då är det dags att tänka om..

om du ser henne ofta snackar med henne på tellen ser henne ofta smsa med henne och du har koll på henne överhuvetaget..oj oj oj då kommer du nästan aldrig att glömma henne.. jag var tillsammans med en tjej 1 halft år.hon tog kontakt med mig hela tiden var hoss mig ofta hon är kompis med min syrra..shiiet jag säger dig bara.. då ere nästan helt omöjligt att glömma henne.. som brodin har sakt tidigare ta inte kontakt med henne alls.. för när du ser henne kommer du märka hur det pirrar i magen minnen dyker upp i skallen på dig och du måste bara fram o snacka med henne..jag gjorde det flera ggr med mitt ex, fan va dålig jag mådde varje gång jag snacka med henne.. men sen bestämde jag mig att hålla mig borta från henne..och jag mår äntligen bra nu.så försök att kö på samma taktik som jag så kanske det ger resultat =).. lycka till

SeniorMatta

Kan bara hålla med, ju mer man vet och ju mer man hörs, ju mer minnen kommer fram och ju svårare gör man det för sig själv.

silver så jävla sant alltså.sjukt svårt ere :/

Jupp. Sen så har man en tendens till att verkligen glorifiera förhållandet i efterhand. Man minns sällan det som var dåligt och ledde till att man gjorde slut. Utan det är dom bra sakerna man minns. Bästa botet mot detta är nog att börja dejta någon ny.

Oftast saknar man ju inte personen i sig utan "någon" man är liksom van att vakna upp brevid någon.

1 dag ^^ men det var jag som gjorde slut...
det var ett år sen, har vart singel sen dess orkar inte med hittar endå ingen som skulle kunna förbättra mitt liv avsevärt.

jag mådde ju så jävla dåligt över henne för att jag bara tänka på dom bra sakerna vi gjorde inte dom dåliga..och dom skit gulliga saker hon gjorde sen gjorde man kanske inte nångåt fint åt henne tillbaka då mår man bara sämmre när och ångrar sig.

Känns drygt att säga då båda sitter här men en mycket längre än den andra.

sliver sa det!

10 min, 2 folköl... 1 joint och en lina fult....

Asdöd


hehe ja det handlar alltid om att distansiera sig, särskilt till the power of the pussy... men då måste man lära sig distansiera sig till sig själv...

för mig tog det ca 2 år att komma över mitt ex. vi var ihop i 5 år trodde jag. han hävdar dock att det snarare var 3 år, så jag antar att de sista 2 åren var för att jag skulle komma över honom. lyckades äntligen nu i januari att komma över honom, och nu är vi väldigt nära vänner istället.

vafan...det har gått typ 1,5 - 2 månader nu och jag tänker fortfarande på honom...vi var tsm i typ 5-6 månader,bråkade mkt osv..vill inte träffa ngn annan heller...what do I do?

halvår,. men man lär sig liksom att inte släppa folk inpå sig i första taget, ta det lungt å chilla

Samma sak har hänt för mig, det var 3 veckor sen det tog "slut", om ni undrar varför jag skriver " så är det för att jag inte vet ifall det är slut eller ifall det är ett uppehåll, Och det jävliga är att vi har exakt samma polare, hänger med samma folk och träffas minst 5-6 gånger i veckan.. Och flera gånger när vi har träffats så har vi hånglat och till och med haft sex, och igentligen så känns det jävligt bra, för det är ju så jag vill ha det, att hon ska vara min flickvän och att jag ska vara hennes pojkvän, jag mår värkligen skit, har aldrig gått ner mig så mkt som jag har gjort av detta, har inte fattat det än, hon var värkligen mitt allt, och det är hon fortfarande, har värkligen gråtit mig till sömns hur många nätter som hällst, jag känner mig som värsta zombien, har dessutom slagit sönder min hand helt, Men det jag har gjort för att försöka, värkligen försöka glömma det är att hålla mig sysselsatt med så mkt som möjligt, men det hjälper värkligen inte, Känner mig fortfarande lika Tom,Kall och Helt ensam, även fast jag har kompisar som stöttar mig. Och det där med att jag inte vet ifall det är slut eller inte är helt skumt, när jag frågar hemme så vet hon inte hur hon vill ha det, hon säger att hon behöver tid för sig själv och tänka, och jag stöttar henne i det till 110%, men det känns endå som att vi är i ett stadie mellan att vara bra kompisar och att vara tillsammans.
Vet inte riktigt varför jag skrev detta, fick bara lov att skriva av mig, om nån moderator känner för att ta bort detta inlägg så kän full frihet..

Jag lyckar dig till och som sagt Tiden läker alla sår, även om jag VET att det inte är så i mitt fall, jag har nog aldrig tyckte om, nej älskat en tjej så mkt som henne, hon är den första jag har börjat gråta och mått värkligen helt skit över..

Keep On Broder..

1 dag.

Tror fan inte det kommer fungera att vara vänner i början. Ville så mycket mer än att bara se på film, slappa och prata som vi gjorde i söndags. Sen när vi pratar och sms:ar så mår jag bara dåligt efteråt. Under tiden vi inte hörs av så mår jag bra. Värsta är också när man vet att hon är ute och festar och man tänker på att chansen finns att någon jävla kan gå med armen runt henne och pussandes på henne. It makes me sick.

Två år sen, fortfarande fast. Kärlek e bajs STAY AWAY FROM THAT SHIT.

hon dumpade mig i september och jag började komma över henne i febrauri/mars nångång. tänker fortfarande på henne skitofta men jag hör aldrig av mig eftersom jag vet att jag skulle bli kär i henne igen om vi började umgås...

Ja mitt liv är lika tungt nu !

Har varit ihop med min tjej länge, vart 5år nu i agusti ..

Vid jul gjorde hon slut och då var jag riktigt nere kunde inte göra ett piss.
Sen pratade vi och allt vart bra igen efter ca 2veckor och sen des har vi varit ihop tills nu för ett par timmar sen då hon gjorde slut igen.

Känns inte lika jävligt som för första gången med nog äre en jävla smärta har spytt och gråtit sen det hände :S

Vill bara inte veta hur de kommer kännas när jag lägger mig och vaknar upp utan henne . Allt känns bara tomt och meningslöst!

Vi har samma kompis umgänge + att hon bor ca 500m ifrån mig men för min egen skull så ska jag undvika henne så gott jag kan.

Slutet på en kärlek kan lika väl vara början på en ny.

Tog ett år att komma över henne och sedan så träffade jag en ny.
Och det är på väg ner i avgrunden igen och det svider!
Kommer nog ta ett år till.

Välkommen till klubben. Jag blev också dumpad.. fast idag.

Hoppas du tar sådana saker bättre än mig.. Blir helt förstörd

Är påväg att komma över henne nu.. 4 mån sen kanske

ibörjan gick det fan inte att tänka på något annat än henne

Jag va tillsammans med en kille i 1 år och det tog slut o November förra året. Men sen insåg båda att vi älskar varandra så vi fortsatte träffas fram till Juli nu i somras. Men nu vill han inte ha nån kontakt alls. Har inte snackat med varandra på mer än en vecka nu och då va det enligt honom sista gången vi snacka. Nu vill han inte ha nån kontakt alls.

Vi har knappt haft kontakt under sommaren men han har ändå ringt lite då och då. Men nu påstår han att han har kommit över mig helt, att han inte har känslor kvar. Jag va hans första riktiga kärlek och han min, han friade till mig när vi va tillsammans o allt va underbart. Han va verkligen min drömkille, han har allt jag letade efter. Nu känns det skit, jag är ledsen och deppig hela tiden.

Kan låtsas att jag inte är det...men innerst inne mår jag skit. Vet att det kommer att ta ett jääääävla bra tag att komma över honom....jättelång tid verkligen. Tror aldrig jag helt o håller kommer över honom. Men om jag har så jävla mycket känslor så har jag jävligt svårt att tro att han inte har det mer...för han sa bara för 3 veckor sen att han älskar mig fotfarande, men sen för 1 vecka sen sa han annat.
Men jag kan verkligen inte tänka mig o va med nån annan...kan verkligen inte! Fan va jobbigt det ska vara!

Tror inte man riktigt kommer över sin första kärlek helt och hållet, det blir aldrig så: "Ja vad hette hon som jag var i kring då.." utan personer lär eka inom oss till sista andetaget.

Rainmaker: word

mitt ex förvandlades från en underbar människa med hjärta till en fucking idiot på 3 sekunder.

minnen

ett par i ca 1 år..under den tiden vi var ihop kom jag över honom!

Har hört att det tar hälften så lång tid som man varit tillsammans att komma över en person.
ex. Tillsammans 1 år - komma över på 6 månader.

Verkar dock inte stämma om man läser igenom alla inlägg i tråden.

Det allra bästa är att vara fri!
Utan någon som låser och kontrollerar en (relationsskadad? ja!).

Tuffing : Så man kan inte vara fri om man har en partner? Om man känner sig instängd i ett förhållande så är man nog inte med en rätt person.

BC99 : Jag är inte sen att haka på den teorin!
Men oftast inser man inte att det är fel person förrän det är "för sent".. Och optimist som jag är (var?) tror jag alltid att det ska bli bättre. Därför är man orättvis mot både sig själv och sin partner och låter det gå alldeles för lång tid innan man gör slut på eländet. Och när man väl gör slut, så får man skit för att man inte gjort det tidigare.. "det går ju inte att vara snäll ena dagen och dumpa nästa". Då har man helt plötsligt utnyttjat personen. När det enda man ville var att det skulle bli bra..

Tuffing : Vad innebär denna "frihet" för dig?

BC99 :
Att få prata med mina vänner när jag vill och hur jag vill.
Att slippa känna skuld och obehag av att krama en killkompis.
Att kunna snacka i telefon med en vän utan att bli korsförhörd efteråt.
Att få sitta vid msn utan att ngn svartsjuk pojkvän sitter bredvid och läser hela konversationen.
Att få tända ciggen själv...

Helt enkelt. Fortsätta vara den person jag är, utan att någon ska försöka ändra på det. Bli en bättre version av mig själv.
DET är frihet i ett förhållande enligt mig.

Jag orkar inte va kär mer...hur lång tid ska det ta att komma över honom egentligen...usch! Jag dagdrömmer hela tiden och det e så jobbigt, tänker på saker han sa, saker vi gjorde, allt...saknar

Tuffing : Förstår vad du menar, men då låter det mera som att det är personen i fråga som inte passar dig.

Det här med att känna sig instängd i ett förhållande, när jag tittar på mina vänner som har/haft förhållanden är det alltid så.
Alltid massa regler, som att de inte får vara med ngn kille själva, inte åka till en annan stad för att festa. Blabla, massa sånt bullshit hela tiden.
Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande, men skulle få panik om jag massa saker jag nu måste ändra på grund av honom. Självklart kan man offra vissa saker iom att man får något så mkt bättre but still..

BC99 : Jag säger inte att alla förhållanden är så.
Men som GhettoQueen skriver, det är inte ovanligt att någon sätter upp regler i ett förhållande.
Jag tror att många har svårt för att komma ifrån det här med att ett förhållande "ska vara" på ett visst sätt.. Man lyssnar för mycket på alla andra, istället för att göra det som känns rätt här och nu.
Vad säger att man mår bättre av att inte låta sin partner umgås med en person av andra könet? Din partner blir knappast mer uppskattande och kärleksfull av detta förbud.
Bara för att man är involverad i ett förhållande betyder inte det att man har rätt att kräva att den andra personen ska rätta sig efter en själv.
Man måste ge och ta! Inte "förbjuda och tillåta".

Tuffing och GhettoQueen : Om det nu ska finnas regler (vilket ett förhållande på två, mer eller mindre ska ha) så är det ju något som ska kompromissas och diskuteras av bägge parterna. Om den ena partner inte mår bra av att den andra hela tiden är med vänner av det andra könet, ska man då tycka att han/hon är skitjobbig och bara "stänger in" en eller kanske snacka ut om det hela?

Att den andra ska rätta sig efter en själv (och enbart på ens egna villkor) är ju självklart fel. Jag menar, det finns ju alltid saker som man stör sig på hos den andra parten, som den andra parten kanske faktiskt är villig att ändra på.

Men det ni beskriver, låter mera ensidigt, som om ni bara haft pojkvänner som kört sitt spår och inte lyssnat på er alls. Då kan jag förstå att ni har denna längtan av att vara "fri".