De "bra" producenterna

Soul survivor,

Jag förstår hur du tänker men håller inte alls med. Argumentationen är fullt gångbar. Dilla var mångsidig och influerades av krautrock, jazz, elektronisk musik, funk, rock, afrobeat, världsmusik - allt detta speglade hans breda musikskapande. Samma sak kan man inte alls säga om Pete Rock, Preemo eller Marley Marl. Alla de gjorde grym musik, på sina olika sätt, men ALLA GÅNGER var de mer begränsade än J Dilla. Det är fullt logiskt och vem som helst kan höra detta om man lyssnar igenom samtliga dudes diskografier. Och lägg här till att Dilla, musikaliskt VAR duktigare än alla ovannämnda producenter. Om du inte håller med vill jag att du gärna visar mig EN Rock/Preemo-låt, som är mer musikaliskt skickligt gjord än "Think twice". Jag tror knappast det. Det är ju inte en fråga om subjektivitet eller smaksak, utan det faktum att killen gjorde om en donald byrd låt - kanske bättre - med levande musik och instrument.

Det är här där min tanke kommer in: jag har introducerat hiphop till människor från helt olika musikaliska bakgrunder, alltfrån min pappa, mina vänner, till sjukt komplexa musikkännare - och alla har de reagerat och tilltalats mer av Dilla, på ett eller annat sätt. Det har delvis att göra med att han faktiskt var mer kreativ och lyckades skapa musik som på nåt sätt, iochmed sin mångsidighet, kunde tilltala flera olika smaker... men också för att han faktiskt fick suddade ut "hiphop" stämpeln, och gjorde musik som sträckte sig längre än en sampler och trummaskin. Människor som "kan" musik tenderar att se längre än samma gamla boombap sound.

Super Nerd

Alla stora hiphopproducenter värda namnet (och dit räknar jag både Dilla, Diamond, Preem och PR) har ett stort och djupt musikintresse. Det är inte unikt för Dilla på något sätt. Däremot håller jag med dig om att det helt klart är en av de saker som gör honom så bra. Vet inte om det finns producenter med smalt, begränsat musikintresse, men det låter som om de skulle göra extremt tråkiga beats. Jag hoppas och tror att du inte tror att t.ex. Pete Rock bara lyssnar på jazz och funk bara för att han samplat det så mkt? Utan grävande i backarna = inga klassiska hiphopbeats.

Sen vet jag inte vad du menar med "begränsade"? Jag tycker att t.ex. Diamond D och Pete Rock är väldigt fritt skapande producenter som uppfinner nya sounds, oväntade kombinationer och som även har den där riktigt rara talangen - att kunna höra ett break eller en liten sampling i nån fruktansvärt dålig låt och sen ändå göra en bra låt av det. Ta t.ex. Pete Rocks Comprehend. Många producenter kan sampla James Brown och få det att låta bra, väldigt få kan sampla dassig soft rock och få det till en grym hiphoplåt. Sen att man medvetet jobbar inom vissa givna ramar skulle jag snarare kalla konstnärlig disciplin än en begränsning. Och jag kan i förbigående säga att jag def. vill mena att även Jay-Dee jobbade inom vissa ramar med mkt av sin musik och att det knappast gjorde honom sämre.

Vet inte vad du menar med "musikaliskt skicklig" heller riktigt. En musikaliskt skicklig hiphopproducent är för mig en som kan få till vackra, hårda, djupa, känsloväckande ljud med många olika nyanser och innebörder. Tror inte det är objektivt mätbart heller. Handlar det om någon sorts teknisk yrkesskicklighet kanske Jay-Dee var den duktigaste nånsin. Det har jag ingen aning om och det är jag också rätt ointresserad av. Det är ungefär lika relevant i sammanhanget som vem som är tekniskt mest skicklig på att lira elgitarr eller vem som har bredast vokalt register bland sångare eller sjunger de renaste tonera. Även om en viss teknisk skicklighet (vilket alla vi snackar om här besitter) såklart är nödvändigt för att kunna göra bra musik - så är det ju knappast ett rakt samband mellan de mest tekniskt skickliga musikerna/sångarna/producenterna och de bästa/mest legendariska? Bob Dylan, Elvis Presley, John Coltrane, Al Green osv - alla va/är de tekniskt skickliga på sitt sätt, men det är ju inte främst det som får dem att stå ut från andra kanske tekniskt mer skickliga artister.

Det sista du skriver om - att kunna tilltala folk som egentligen inte gillar hiphop. Det är en talang i sig. Jag har inte försökt göra detta med just Jay-Dee, men har fått positiva reaktioner på hiphopbeats av t.ex. Pete Rock (Surviving Elements, PeteStrumentals), RJD2 och MF Doom från folk som inte alls gillar hiphop. Men har Jay-Dee den förmågan, så visst - det är ju ett intressant faktor i sig. Men detta taken on its own säger inte heller att han automatiskt är "bättre" än en producent som Large Professor t.ex. som kanske inte tilltalar "utomstående" så mkt. Vill jag veta vem som är den bästa gospelsångaren frågar jag ju inte rockgubbarna, då kollar jag med folket som älskar gospel mer än nåt annat. Samma sak med hiphop. Vad rockdiggare, jazzskägg eller popsnören gillar ifråga om hiphopbeats är absolut intressant kuriosa. Men mer intressant för mig är vad folk som älskar och klänner hiphop tycker. Folk som i tio-tjugo års tid lyssna tpå hiphop dagligen och finkalibrerat sin känsla för nyanser inom hiphopbeats. Många av dem hyllar Jay-Dee, vilket väger tyngre för mig. Inte minst Pete Rock själv. Men många av dem hyllar också Large Pro, RZA, Beatminerz, Beatnuts, Easy Mo Bee, Marley Marl, Showbiz, Lord Finesse, Mark The 45 King, Pete Rock, Diamond D, DJ Premier. Det är helt enkelt en smaksak.

Och jag är ledsen, men den som lyssnar igenom t.ex. Mecca And The Soul Brother ordentligt från början till slut och finner den på något sätt "musikaliskt begränsad", den personen gillar nog inte hiphop så mkt till att börja med och bör kanske hoppa ner i nåt svart Zappa-hål och digga tekniskt skicklig, dödstråkig progg?

Att tilltala alla behöver inte vara något bra utan oftast betyder det bara att man är i gränslandet mellan olika stilar/saker och tilltalar därför en bredare massa.

Tänk på vad som säljer på hitlistor/topplistor oftast är det "softare" varianter av olika musikstilar. Det är elektronisk musik men aldrig rejäl techno (detroit, svenska varianter adam beyer, lekebusch etc). Samma sak kan man nog applicera på dom flesta genres.

Men vafan ja gillar Jay dee och helt ärligt så är han inte direkt lätt och lyssna på alla gånger. Att han skulle vara hip hopens Uffe Lundell är jag tveksam till. Är inte det Kanye?

drench Gillade ditt resonemang som fan tills du droppade Lundell, haha... Om det är nåt han har är det väl insatta fans som följer honom land och rike runt. Säg Thomas Ledin så har du Kanye? :D

Och jag är ledsen, men den som lyssnar igenom t.ex. Mecca And The Soul Brother ordentligt från början till slut och finner den på något sätt "musikaliskt begränsad", den personen gillar nog inte hiphop så mkt till att börja med och bör kanske hoppa ner i nåt svart Zappa-hål och digga tekniskt skicklig, dödstråkig progg?

Du har många bra poänger, men det är just här våra åsikter skiljer oss åt. Du pratar enbart om hiphop - jag pratar om musik, oavsett genre. Jag älskar också Mecca and The Soulbrother, men vill jag ha bra hiphop, och mer därtill... så jag sätter hellre på Welcome to Detroit och lyssnar på musik som sprängde alla gränser, och inte låste endast in sig i den begränsade hiphop-vrån.

Och om det finns proggmusik som är bra, kommer jag älska det också.

Drench,

Att du vill dra in Dilla i det resonemanget känns bara skumt... Dilla känns väl som den som MINST gjorde saker medvetet för att tilltala massorna. Han gjorde ruff draft och det är väl hårdare än det mesta. Han gjorde Neo Soul... Han gjorde etc etc etc etc

Folk tilltalas av kvalitet, i dillas falll

Super Nerd

Jag tycker du glömmer en skitviktig aspekt här. TIDEN när skivan ifråga gjordes. Jag vill försöka undvika att pull the age card här, men nu kan jag inte hålla mig längre. Om du är 24 som det står finns ju faktiskt rätt stor risk att du inte minns när Mecca-plattan kom, vilket jag gör. Och jag kan lova dig att när den kom gjorde den fan allt annat än att "låsa in hiphop" i nån mall som redan fanns. Vissa låtar på den lät fan helt bananas första gången man hörde dem. Nämn några skivor innan Mecca som ens påminner om det soundet, please? Om Pete Rock släppte Mecca 2010 skulle man kanske kunna anklaga honom för att vara konservativ/bakåtsträvande (fortfarande genial dock, så avancerad och funky som den produktionen är), men det gjorde han inte. Han släppte låtar som How You Like Me Baby och The Joy - låtar med ett helt annat sound.

Om du upptäckt Mecca i efterhand flyter den kanske in i nåt allmänt 90-talssound för dig, men jag kan lova att den skivan var en stor del i att SKAPA just det soundet när den kom. Att vara bakåtsträvande då hade varit att göra en platta som lät som Run-DMCs första eller MC Shans första.

Welcome 2 Detroit var också en skiva som a) satte myror i huvet på mig när den kom och b) som jag älskade när den kom (det är min favorit av Jay-Dees skivor). Men tiden går fort och skivor som var genialiskt nyskapande 99/00/01, som Doomsday, The Unseen och Welcome 2 Detroit är redan klassiker. De har influerat många och skulle inte vara så banbrytande om de kom idag. Idag är ju Jay-Dees sound från kring -00 nästan grundritningen för hur många lite mer "traditionellt" inriktade hiphopproducenter låter.

Jag vill på intet sätt ta ifrån Jay-Dee hans ställning som stor och viktig producent, men jag vill höja ett varningens finger för att jämföra producenter från olika epoker med exakta samma kriterier för vad som är nyskapande/kreativt. Jag kan t.ex. tycka att Just Blaze gör vissa saker idag som får Jay-Dee att låta gammaldags på sätt och vis. Men det gör ju inte Welcome 2 Detroit till mindre njutbar eller mindre av en kalssiker. Eller Mecca And The Soul Brother. Eller Run DMCs första...

Super Nerd

För att förtydliga, det jag främst tänker på är den oerhörda densiteten skivan hade samtidigt som den gav en bild av enhetlig, funky, svängig yta. Man kan höra låtarna på så många nivåer. Det är fullt av olika små ljud och samplingar som man upptäcker på typ fyrtionde lyssningen. Visst, Public Enemy hade gjort väldigt täta produktioner med massor av samplingar i redan 88-90 och jag älskade de beatsen också och älskar dem än idag. Men deras beats LÄT alltid kaotiska och fulla av samplingar. Man fick som lyssnare jobba sig "in" i beatsen från en väldigt splittrad, kaotisk start till kärnan av funk och sväng. Mecca är tvärtom, ofta börjar man nodda och gunga direkt för man hör svänget, sen kan man leta sig runt i produktionerna och hitta en massa små snygga ljud som Pete smyger in jävligt snyggt. Collagen och postmodernismen syns inte så mkt på ytan, men finns där och gör att när man tröttnat på en låt kan man hitta ett lager till och ett till... 92 visste iaf inte jag många andra producenter som jobbade så, om nån. Även t.ex. Premier hade en mkt enklare och "renare" stil då.

Och självklart finns det bra musik som går som "progg", tog bara den genren som exempel för att den är full av skickliga musiker som gjort mycket väldigt tråkig musik. Och för att fans av proggrock ofta hyllar just de "skickligaste" musikerna, medan omvärlden drog en lättnadens suck när punken kom med sina oskickliga tre-ackords-hjältar och visade på andra musikaliska kvaliteter än teknisk b riljans.

Jag drog inte in honom egentligen utan funderade mera över att det kanske inte var så bra och tilltala alla (utan att man oftast då kompromissar för och tilltala flera typ).

Jag försökte ge uttryck för min tveksamhet angående Dillas lättilgänglighet. Men misslyckades såklart :).

Och Ledin är kanske mer passande :)

Du missar en poäng hära angående Mecca and the soulbrother och Welcome to Detroit: Det skiljer 10 år emellan plattorna med massa utveckling (tekniskt,stilistiskt etc) emellan både på gott och på ont. Welcome to detroit hade inte funnit om inte Mecca and the soulbrother hade gjort det.

Idag kanske inte Mecca and the soulbrother spränger några gränser(för det gjorde den när den kom) men det gör ju å andra sidan inte Welcome to detroit heller. Nä det blir hemläxa hära: säg "sweet soul brother" 10 ggr med upphetsad kvinnlig röst så är du förlåten :).

Nä det blir hemläxa hära: säg "sweet soul brother" 10 ggr med upphetsad kvinnlig röst så är du förlåten :).

Hahahahahha

Såg nu att SSII han före med tidsaspekten. Sen att han skrev 2000 ord mer än mig för och förklara samma sak är en annan femma. Damn that boy can write!

drench

Haha, i fortsättningen ska jag skicka mina poster till din inbox, så får du redigera ner dem.

Wow intressant diskussion som verkar ha spårat ut till något sorts battle om vem av J-Dilla och Pete Rock som är bäst.
Satt och funderade riktigt länge på om jag skulle våga skriva i tråden överhuvudtaget, men vafan jag tar mig friheter!


Allt jag ville säga när jag läste första inlägget har jag glömt bort.
Men det var någonting med att jag uppskattar Amp Live's oöverträffade fantasi och lekfullhet med produktionen precis lika mycket som jag uppskattar gamla rävar som Pete Rock's skicklighet. Är jag en sån där allätare då? (en sån där jävel som säger "jag lyssnar på allt" när man frågar, fast inom hiphopen)

En sak till, ålderskortet är played out på riktigt.
Pete Rock & Cl Smooth, tillsammans med Organized Konfusion, det var dom som verkligen fick mig att fastna för hiphop, därav måste ju jag ha fått en likadan "a-haaaa" upplevelse som du fick, fast sju år senare. Jag skulle snarare säga att om du förväntar dig att få uppleva samma magi som du fick med Pete Rock i början av 90-talet med nya dudes som försöker replikera hans och andra producenter under den tidens stil så kommer du alltid bli besviken!

Du har rätt. Det är såklart inte åldern i sig, det är förståelsen för vad som var banbrytande och inte när och varför. Ibland är det relaterat till ålder, ibland inte.

Soul_survivor

Jag förstår allt du säger och håller helt med angående tidsaspekten, men du snackar fortrfarande endast om hiphop, och jag snackar om allmänt musikskapande. Vi vet ALLA att Pete Rock är en fantastisk hiphop-producent, och inget annat.

Dilla var en mångsidig musiker, som tack vare sin musikalitet, hela tiden, skapade nya sound. Jag undrar varför Pete rock inte gjorde det? Snubben var revolutionerande när det begav sig, men sen då? Du kan höra när det är ett Pete Rock beat - nästan alltid samma ingredienser. Kan inte säga samma sak om Dilla - och där är skillnaden - musikalisk talang - bortom hiphop-gränser.

Jag trodde vi pratade om hiphopproducenter här. Sen om en producent vid sidan av att göra fantastiska hiphopbeats också är bra på att göra jazz, spela bastuba, skriva dikter, cykla på enhjuling, måla tavlor eller laga pasta så är det kanske jätteroligt. Kanske t.o.m. i vissa fall intressant för förståelsen av hans/hennes sound. Men det gör inte henne/honom till en bättre eller sämre hiphopproducent.

Jag fattar inte varför du hela tiden lite förminskande pratar om hiphopproducenter, som om det viktiga här var helt andra saker. Här är vi ett gäng hiphopälskare på ett hiphopforum i ett ämne som handlar om hiphopproducenter. Att vara en grym hiphopproducent är det finaste man kan vara i det här ämnet. Eller?

Som jag har sagt tidigare i tråden tycker jag att Pete Rock har omskapat sitt sound ett antal gånger genom åren. Main Ingredient låter helt annorlunda än Mecca. Soul Survivor låter inte som Main Ingredient och NYs Finest låter inte det minsta som Soul Survivor. Ofta kan man höra att det är Pete Rock ändå om man har ett tränat öra och har följt hans utveckling, men om vi reser med tidsmaskinen till 1992 och släpper NYs Finest eller Soul Survivor II hade nog ingen gissat att Pete Rock låg bakom. Menar du att man inte brukar känna igen Jay-Dees signature sound? Att du tycker att Pete Rocks beats nästan alltid har samma ingredienser får mig att undra hur mkt du egentligen lyssnat på honom. Visst, kring -92 hade han ett patenterat sound med svängigt jazz-blås, djupa basgångar och snabba trummor, men det har han ju switcat upp massor med gånger sen dess. Han har bytt utrustning, samplat soft rock, listpop, gjort remixer helt baserade på samplingar från en och samma Motown-hit, fortsatt gräva i jazzen, hittat oväntade samplingar och på ett innovativt sätt kombinerat dem med de mest använda bitar av stapelsamplingar. Vad vill du att han ska göra för att räknas som varierad egentligen?

Pete Rock älskar Jay-Dee och Jay-Dee älskade Pete Rock. De kanske inte är så extremt olika som du verkar vilja ha det till? Det enda jag reagerar på är att just Jay-Dee, av alla talangfulla beatmakers, lyfts till en sån sanslöst hög nivå och på nåt vis anses "högre stående" än Diamond D eller Large Pro (för att inte bara tjata om PR). Du tycker att han förtjänar denna status, jag tycker han är grym, men tycker också att det finns åtminstone tio andra större giganter genom åren i gemet. Vad kan det vara annat än en smaksak?

Och ursäkta att jag haft lite hård ton här, men jag är så trött på att folk, även inne på hiphopforum, beskriver saker som "bara hiphop" eller på nåt sätt antar att andra genrer skulle vara lite finare. Det är som när folk som lyssnar på hiphop börjar gaffla om "riktiga instrument". Nån sorts internaliserat förtryck. Jag gillar väldigt många olika sorters musik och har haft djupa gospel- och jazzperioder, men hiphop är den genre jag håller närmast hjärtat och det känns rätt B om man ska behöva sitta t.o.m. på hiphopforum och läsa om att hiphop är så begränsat och tråkigt och inte riktig musik. Nu skrev du inte de här sakerna rakt ut, men jag anade dem mellan raderna. Ber om ursäkt om jag missförstod.

Jämförelsen mellan Dilla och PR är som en k*k-mätartävling mellan tvillingar. Båda var bra/är bra precis som SSII försöker få fram. Det är inte mer än så. Allt annat är tycke och smak och på dom grunderna kan man egentligen inte höja den ena över den andra. Dessutom är det så att PR fortfarande lever så hans karriär är ju fortfarande vidöppen och inte på långa vägar avslutad. Vem vet han kanske vinner Super-nerds respekt när han går all in i nått obskyrt musikaliskt svart hål. Här kommer det i så fall vara ett helt forum som undrar vad i helvete han håller på med.

Det e ju hiphop vi gillar seru :)

Årets tråd

Hahaha kan inte mer än att hålla med grass om att detta är året tråd och vi har precis börjat året :)


Fan jag försvann någon dag och all hell broke loose, men super-nörden verkar iaf hålla med mig om att Dilla är mer mångsidig än PR och Primo, jag tror att vi alla kan hålla med om den delen. Vilket behöver inte betyda att han är bättre än de andra, ta t.ex. Danger Mouse han har nog släppt mer varierande grejer än alla 3 men det betyder inte att han är duktigare än de. Fast Danger Mouse är ingen slouch han heller.

Innan jag lämnar den här tråden fullständigt måste jag varna alla kids därute att ifall ni vill jiddra med Soul_Survivor II så var beredda på att bli ordmördade, SSII är ingen du jiddrar med när det kommer till PR eller hiphop för den delen, han kommer med argument som får dig inse att du hade fel, även om det hela handlade om personlig smak :P lite som grejen att om du repeterar en sak tillräckligt för många gr så kommer du i slutändan att tro på det.

Bara kärlek SSII ;)

jag tror att vi alla kan hålla med om den delen

Om du menar att alla kan hålla med om du och Nerd håller med varandra så JA. Annars NEJ.

drench P32

så du anser att PR har släppt fler mångsidiga projekt än Dilla? innan du svarar på den frågan så ha i åtanke att PR har proddat ungefär dubbelt så länge än vad Dilla gjorde, so squeeze that noodle of urs and come up with a good answer ;) inte i SSII mått dock :P

Denna diskussionen känns igen från.... ovan^^. Där finns egentligen inte så mycket mer och tillägga än det som är sagt. Man får bryta ner saker i molekyler och definiera definitionen av molekylen om man ska kunna komma vidare och jag tror att ja summerade det hela innan med att säga:

Allt annat är tycke och smak och på dom grunderna kan man egentligen inte höja den ena över den andra

det stämmer fortfarande rätt bra. Kom ihåg att du vill höja den ena över den andra. Jag tycker fortfarande dom är lika välhängda musikalist sätt. Och med den kroppsliga liknelsen så tar jag en dubbelmacka med båda anytime. Yuck!

Ja, jag tycker PR varierat sig mer än Jay-Dee genom åren (se ovan). Ja, det beror säkert delvis på att Jay-Dees karriär was cut short. Nej, det är inte nödvändigtvis bra att variera sig till max, kan själv tycka att PR skulle stannat lite längre vid vissa feta sound han hittade på, men jag antar att han är en rastlös konstnärssjäl. Personligen tycker jag Dangermouse är väldigt överskattad och faktiskt rentav wack, så jag har aldrig studerat hans variation direkt.

Intressant nog verkar uppfattningen om vad som är variation vara lika personlig som uppfattningen om vad som är bra. Om det är nåt jag tänker på när jag tänker på Jay-Dee så är det just väldigt bra beats, som nästan alltid har samma sound. Och det är inte nödvändigtvis negativt. Det är en konstart att renodla ett visst sound också.

Haha, ja jag skriver långt, so sue me! :D Jag har inte riktigt drench förmåga att kondensera långa, komplicerade resonemang till en fortune cookie. Sen har man ju i princip obegränsat utrymme på whoa också, till skillnad från när man skriver en artikel, vilket jag vill utnyttja till max.

Personligen tycker jag Dangermouse är väldigt överskattad och faktiskt rentav wack

Efter att ha somnat med Dangerdoom-plattan i örona i nån månad så måste ja säga att jag gillar den. Att jag sover på den har en annan betydelse här.

drench Jag älskar Doom, men hatar DM tyvärr. Har givit honom många chanser, men tycker han helt saknar fingertoppskänsla för hur trummor ska låta, hur samplingar ska filtreras osv. Men smaken är väl ännu en gång som the booty, antar jag.

SSII angående DM så måste jag säga att han kanske gjorde 03' bästa hiphop platta Danger Mouse & Jemini - Ghetto Pop Life, den skivan är en sjukt underskattad skiva som inte allt för många har bekantat sig med. Den är kanske inte bäst då 03' var i min mening det bästa hiphop året under det senaste 10åren, men definitivt top 3.


Sen hans senare projekt med DangerDoom, The grey album, Gnarls Barley och sist en riktig pärla Sparklehouse - Dark Night of the Soul skivan är juh alla totalt annorlunda från varandra. Jag gillar inte alla hans grejer, jag personifierar nog bara Ghetto Pop Life albumet för den är en av de mest slept on albumen någonsin i hiphop historien, yes i said it! och om ni inte har hört den då borde ni definitivt göra det, och sedan tacka mig med böner :) för så bra är den!

Rebel-Ape: Jag har Ghetto Pop Life. En kompis brände den på en CD åt mig. Blev aldrig att jag lyssnade på den mer än ett par gånger dock. Kanske borde jag ge den en ny chans. Jag gillade uppsåtet, vad man hade försökt göra. Men jag tycker att DM misslyckades. Minns trummorna som veka och hela grejen som lite "off" i soundet. Sen gillade jag aldrig Grey Album och fattade inte var hypen var om. Gnarls Barkley tyckte jag var uselt producerad och då tappade jag slutligen intresset för DM ö.h.t. Sparklehouse har jag aldrig hört.

vad tycker du om danger doom då? den har rätt många feta låtar.

ang j dilla resonemanget: han har en tung katalog, men det finns väldigt mkt skit i de inofficiella släppen som cirkulerar på nätet. jag håller dilla som en av mina favorit producenter. men resonemanget att bara för att musik vetare och det faktum att han gör diversifierad musik gör honom till en bättre producent köper jag inte. madlib kan lätt kastas in i den debatten med allt sjukt som han har gjort. egent kvintett, quasimoto, beat konducta serien etc etc. jag tycker inte det gör honom till en bättre producent för det. sen får man respektera deras work ethic och att deras kreativitet och nyfikenhet låter de utforska andra områden inom musiken.

men på tal om slept on släpp så för er som inte lyssnat på Madlib remixes vol. 2 (1980's Saturday Morning Edition) borde göra det omedelbart =)
http://www.undergroundhiphop.com/store/detail.asp?=Madlib-Madlib-Remixes-Vol.-2-1980s-Saturday-Morning-Edition&UPC=MAD002LP

(för övrigt försökte jag lyfta fram dj kno men det var ingen som gav ngn feedback.)

Philip

Jag gillar Madlib snäppet mer än Jay-Dee faktiskt. Han har iofs också sjukt mkt slaggprodukter, men första Quasimoto, Liberation, låtarna åt Mos Def, första Remix-EPn...shit, that dude's got classics for days!

Minns inte hur Dangerdoom lät, men minns att jag var besviken återigen. Utöver KMD-plattorna, Special Herbs-skivorna och Operation: Doomsday har jag blivit besviken på Doom varje gång. Sen gillar jag honom skitmkt som producent, så jag tycker det är en dålig idé från början att han ska rappa på andras beats. Menmen...

Jag har noll koll på denne "DJ Kno" of which you speak. Langa nån youtube-länk eller fem till min gästbok så ska jag lyssna ikväll.

producenten i cunninlynguists!

med glädje

http://www.youtube.com/watch?v=GK9EmWZNPpo
http://www.youtube.com/watch?v=fIZxemPgT3s
http://www.youtube.com/watch?v=L2pSp7g8DRU&playnext=1&list=PL9C214439D4071741&index=33
http://www.youtube.com/watch?v=vKCmNBdZU1c
http://www.youtube.com/watch?v=rMsON1g1Ofg

SSII,
Lyssna på den igen och ge den en ny chans. Att trummorna var off, tycker jag är lite väl petigt, inte så att det låter som 9ths gamla jobbiga trummor som kunde förstöra hela låtar. Lägg den på mp3 spelaren och jag lovar att du kommer att uppskatta den mer idag än innan. Du nämnde trots allt att det är för få som gör det där gamla, smutsiga, boombap, här har du ngt exemplariskt.

Däremot håller jag med angående The Grey Album, den sög i min mening. Det som gav honom publicitet var faktumet att han blandade beatles med Jay Z....inget mer.
Dark Nights of The Soul med Sparklehorse har ett par grymma låtar, t.ex. Revenge den är hur grym som helst, dock är detta inte hiphop utan en fusion av indie soul, indie pop typ.

Phillip,
Ingen har sagt att Dilla är bättre, utan vi har upprepade gånger sagt att vi tycker att han har varit mer mångsidig i sina släpp, vilket såklart inte betyder att han är bättre. Angående Madlib så är även han väldigt väldigt mångsidig, men jag tycker att han saknar de där klassiska låtarna som gör en musikalisk legend, som t.ex. PR Primo och Dilla. Han är som Doom ett steg bakom de, men sen kan man juh så klart uuppskatta deras musik mer än pionjärernas.

SSII,

Dangermouse & Sparklehorse ft. Flaming Lips - Revenge



annars: http://www.youtube.com/watch?v=zUvuXXbMwq8&playnext=1&list=PL75686E6F574EBB9E&index=49

Utöver KMD-plattorna, Special Herbs-skivorna och Operation: Doomsday har jag blivit besviken på Doom varje gång. Sen gillar jag honom skitmkt som producent, så jag tycker det är en dålig idé från början att han ska rappa på andras beats.

Soul Survivor
Har du inte lyssnat på Madvillain? Det är kanske 00-talets bästa platta. DOOM och Madlibs beats är som gjorda för varandra, kolla bara ohyggligt vackra Fancy Clown.

Philip och Rebel Ape: OK, ska lyssna ordentligt när jag får tid. I helgen om inte annat.

grass

Jo, jag har hört den. Ja, den är bra. Nej, jag gillar den inte lika mkt som du gör och jag tycker inte den är en av 00-talets allra bästa album. Och även om det är en bra skiva, så var den något av en besvikelse för mig jämfört med den standard dessa två herrar satt på skivor som Operation Doomsday och The Unseen. Med "besvikelse" menade jag dock inte att hans andra skivor varit wack eller så, utan bara just besvikelser utifrån mina höga förväntningar. Detsamma gäller t.ex. Mm..Food. Hoppas förklaringen var begriplig?

Soul Survivor
Personligen tycker jag beatsen på Madvillain slår The Unseen med hästlängder but just my opinion.

grass

Jo, jag vet att många var väldigt förtjusta i de beatsen. Jag är mkt mer åt Unseen-hållet, dock. Tycker fortfarande Unseen är det bästa Madlib gjort.

Eller, ja. Bland det allra bästa han gjort. 6 Variations Of In The Rain-EPn och den där första Remixes-EPn är up there också, liksom delar av Shades Of Blue. I slutändan gillar jag nog beatsen på Liberation och Mos Defs senaste en aning mer också. Men det beror på vad man tittar på. Madvillainy-beatsen är kanske de TYNGSTA (basen, monotonin, smutsen) han gjort, men saknar lite i variation och innovation. Däremot Unseen-beatsen blow my mind every time. Varje låt skulle kunna bli fem feta låtar åt ATCQ. Men nu är jag verkligen nere på detaljnivå och petar.

6 Variations of In The Rain är grym(har du hört originalet med Billy Wooten? GRYM).
Båda remixplattorna är svinfeta likaså shades of blue. Båda Lord Quasplattorna är brutalt bra plattor men jag gillar helhetssoundet på Madvillain. Den känns komplett på något sätt med en början och ett slut. The Unseen skulle ju lika gärna kunna innehålla 18 låtar till.

grass

Ja, har hört originalet, men äger den tyvärr inte. Ja, den är underbar.

Håller med om allt du säger, men första Quas har en speciell plats i mitt hjärta. En av de skivor jag spelat flest gånger, liksom även Operation Doomsday. De två plattorna var nog de sista album jag typ levde med dag och natt under perioder. It's all good with Madvillainy, men de två skivorna definierar en hel era för mig och håller för så otroligt många lyssningar. Även PeteStrumentals ska in i den mixen.

Philip: Nu har jag lyssnat igenom Cunninglinguists-klippen. Alla beats var bra. Vissa klart bättre än andra. Men inget av dem gav mig gåshud...

Rebel Ape: Lyssnade på Sparklehouse-låten. Den var väl fin, men det fanns inget produktionsmässigt där som fick mig att omvärdera DM. SKa se om jag hittar min gamla brända Ghetto Pop Life CD-R nånstans...

det var bara ett axplock men måste lyssna in sig. håller lätt cunninglynguists som topp 3 grupper under 2000 talet kno en av de mest consistent producenterna under den tidsepoken. ge det lite fler spins.

Har det alltså gått ifrån Pete Rocker och Jay-Dee till Dangermouse och Cunninglyngists nu? Det sluttar nedåt är min tanke. Från bra till dåligt.

Fletch: Menar du den här diskussionen? Isåfall varken började eller slutade den med Pete Rock och Jay-Dee :)

Eller menar du hiphopproduktionen at large? Isåfall - också nej. Det finns ju såna som Madlib och Just Blaze som håller fortet för kreativa, funkiga, souliga, innovativa cold crushin' beats!

fletch - ville inte säga att ngn var bättre eller sämre. snarare lyfta fram de som varit bra utan ngn intern jämförelse

Jag menade diskussionen. Från Pete Rock till Cunning. Men jag tittade inte så noga. Återgå!

Jag tror tillexempel att Havoc skulle ha tjänat på att vara mindre varierad. "The Infamous" låter inte som "Hell On Earth" och "Hell On Earth" låter inte som "Murda Muzik" och "Murda Muzik" låter inte som "Free Agents".
Jag hade gärna sett (eller hört) Havoc "stanna" sitt sound vid "Free Agents".
På "Americas Nightmare" finns det 1 bra Havoc beat och på "Blood Money" kanske 2?
Även om han fortfarande släpper bra grejer så är inte allt bra.
Och då är det samma kille som producerade "Hell On Earth" som är den bästa skivan hitills.

Mobb deep är ett klurigt ämne tycker jag. Var med dom två första plattorna men sen tyckte jag dom famlade bort sig fullkomligt fram tills 2009 när The safe is cracked kom. Jag säger inte att det är en helgjuten platta men där finns spår som sätter sig direkt och är ett steg i rätt riktning i alla fall.

Och ja, jag vet om att låtarna på The safe is cracked är mycket älre än 2009. Men men..