De "bra" producenterna

Instämmer helt med föregående talare.

Det måste vara ngt big daddy komplex de alla lider av.
De producenter som verkligen överraskat mig senaste åren är Damu The Fudgemunk, Roc Marciano och Von Pea.

Amen på Roc Marciano, han visar verkligen att det går att göra feta beats fortfarande.

Även Bronsons beat på Shiraz är gåshud.

Just Blaze är en annan "modern" producent som jag tycker fått till en del riktiga monster fast i ett helt annat sound. Han har å andra sidan rätt låg lägstanivå också, menmen...

Von Pea får jag studera noggrannare.

Jag får förmodligen gåshud av andra själ än er två men jag håller ändå med. Nottz tycker jag däremot har gjort vissa monster-beats. Tycker däremot DOOM är sjukt överskattad som producent. Han samplar ganska roliga saker men när det kommer till sound och teknik tycker jag inte han håller.
Lägg till Black Milk i den där listan, låter som Dilla... nästan. Det är typ så jag har känt när jag hört hans grejer.

När det kommer till hiphopbeats nuförtiden tycker jag bay area-producenterna Rick Rock, Droop-E och DJ Fresh lyckas väldigt bra, men tror inte det framkallar någon gåshud hos er Spoilergubbar :D

9th wonder tycker jag håller en högre klass än de som du listade SS. nu har inte fått till det på senare projekt och låter mer som han gör allt per automatik. men jag har en jävla massa låtar som jag verkligen diggar stenhårt som gör honom till en av mina favorit producenter.

men jag håller med i övrigt, statik e väl den som jag diggar mest av de du nämnde i övrigt, senaste låten jag fick gåshud av där är

Håller med dig till en viss del.

Men jag tror samtidigt att du har någon sorts "allt var bättre förr"-mentalitet.
Allt du säger om gårdagens och dagens producenter säger min pappa om The Beatles när han jämför med dagens musik.

Och på samma vis kommer troligtvis min generation (Eller kanske främst de som är yngre än mig) prata om Kanye West, Will.i.am och The Roots.

Allt du säger om gårdagens och dagens producenter säger min pappa om The Beatles när han jämför med dagens musik.

Du förstår väl storheten i Beatles musik? Jag hoppas verkligen inte man kommer prata om Kanye och Will "Dirty Bit" I.Am på samma sätt. The Roots skulle väl förtjäna det men jag tror inte dom har slagit igenom tillräckligt stort för att framtiden ska minnas dom.

Det är ju iofs en helt annan diskussion men finns det egentligen något band/artist idag som kan jämföras med storheterna från förr?

Givetvis förstår jag Beatles storhet och jag gillar Beatles i överlag mer än dagens musik. Jag tog bara ett exempel på hur olika generationer tar exempel från sina bästa dagar för att förklara vad "riktig musik är".

Även fast musik är tidslös så blir den musik vi upplever i vår uppväxt-fas ofta den musik vi identifierar oss med och fastnar för.

Gissar på att 90-talisterna om 20 år kommer kolla tillbaka på tiden påpeka att lil wayne var världens bästa rappare.
..Av samma skäl som att det fortfarande finns folk som lever kvar i 70-talet och går runt med jeansjackor och stentvättade jeans och tycker Black Sabbath är det bästa som någonsin existerat och att alla nya band är skit.

Yun-Di

Det här handlar inte om "nu" och "då". Snarare är väl nästan alla producenter jag räknar upp som tråkiga lite "retro" i soundet? 9th Wonder må göra sina beats på sin iPhone eller whatever, men han låter mer såsigt nostalgisk än Just Blaze för mig. Jag tror nostalgi är en del av problemet. Istället för att vara originella konstnärer som Just Blaze eller Madlib, låter det som om många av de här producenterna försöker få det att "låta 90-tal" utan att ha den originalitet och kreativitet som de stora 90-talsproducenterna hade, vilket från början är dömt att resultera i ihåliga ekon av en svunnen era. I stället för att skapa en egen stil letar man efter nån sorts marknadsnisch just för tråkiga nostalgiker som vill att allt ska puttra på exakt likadant.

Har kört det här med "det var bättre förr" i så otroligt många trådar på whoa, så jag pallar knappt diskutera det igen. Men OK, nostalgin eeett varv till då, eftersom jag känner mig "oskyligt anklagad":

Alla genrer har storhetstider. Precis som det blir löjligt att påstå att jazzen är som bäst 2011 blir det fånigt att säga att hiphop är som bäst 2011.

De flesta som har någorlunda erfarenhet av och inblick i hiphop vet att det hände en massa grejer under 90-talet som inverkade negativt på kvalitet, variation och innovation överlag. Storbolag som köpte upp massa små labels. Stora, kommersiella radiostationer som tidigare inte ville ta i hiphop med tång (som ofta till och med skröt om att de var rap-fria) som upptäckte den kommersiella potentialen i urvattnad hiphop. Legendariska MCs som plötsligt antingen fick anpassa sig till radiovänligt sound, bli underground eller lägga av helt. Fantastiska album som kunde ändrat hiphopens utveckling som shelvades och inte släpptes pga olika typer av bolagsstrul (INI, KMD m.fl.). Folk med noll koll på eller intresse för hiphophistorien som plötsligt skulle jaga talanger. Massor av totalt talanglösa rappare som fick kontrakt, massor av hungrig ny talang som plötsligt inte alls fick kontrakt.

Kort sagt: att hiphop blev en produkt bland alla I marknadsekonomin, styrd av ett fåtal stora skivbolag, radiostationer och andra ekonomiska maktfaktorer vars intresse för hiphopmusik som konstform I bästa fall var minimalt. Shot-callers i branschen frågar sig idag i mindre grad "vad kommer b-boys and b-girls få gåshud av?" och i högre grad "vad kan funka som en popdänga i mängden mellan två reklaminslag på reklamradion?" Att tro att ett sådant skifte resulterar i högre konstnärlig kvalitet överlag är vansinne.

Folk ser lite olika på vad som är guldåldern för hiphop. Vissa menar 70-talet, andra den såkallade gyllene eran kring 88, några tidigt 90-tal osv. Men "alla" är överens om att efter ca 96/97 har det skett ett kvalitetstapp.

Det här ska inte förväxlas med allmän nostalgi. Jag är inte gubbig på så sätt att jag anser att “allt var bättre förr”. Gospelhouse, grime och dubstep är exempel på musikstilar jag gillar som fan, som haft sin blomstringstid EFTER hiphopens fall. Och det finns rappare, hiphopproducenter och jazzsaxofonister som gör grym musik även idag, ofta lite i skymundan. Men precis som Beatles speciella genre av merseybeat/british invasion-pop nådde sin fulländning med just Beatles, eller jazzen nådde sin apex under bebop eller Miles eller Coltrane, beroende på vem du frågar, så har även den bästa hiphopperioden hittills varit förbi rätt länge nu, vare sig vi använder 83, 88, 92 eller 94 I siffermagin. Men hiphop är den enda genre jag vet där så många så maniskt köper vad "branschen" matar dem med och hela tiden insistera på att just DETTA år är det bästa för hiphop.

Det ska heller inte tolkas som att jag tror det här är nån oundviklig naturlag, som gör att ALL hiphop nu är sämre än ALL hiphop då (då skulle jag väl knappast hylla en “modern” producent som Just Blaze i samma ämne?). Jag tycker Jay-Z idag skriver några av de bästa texter som skrivits. Det är i stället bara en nykter analys av konkreta, materiella orsaker till varför den GENOMSNITTLIGA konstnärliga kvaliteten sjunkit så pass de senaste ca 15 åren. Det är inte omöjligt att det kan kicka igång en ny gyllene era igen en dag. But it’s not here now. Hiphop är nu en "industri", som enligt kapitalistiska lagar strävar efter minsta gemensamma nämnare för att nå maximalt antal köpare/lyssnare. Om man tidigare försökte göra så bra hiphop som möjligt för att nå hiphoplyssnarna, försöker man idag göra en lättsåld "produkt" för massorna. Tidigare var det ett specialintresse, lite som poesi för finsmakare, nu är det mer som kioskdeckare - hur crankar vi ut maximalt antal ex av den här låten på Pressbyrån? Och då blir Black Eyed Peas en mer passande symbol for the state of hiphop in 2010 än Roc Marciano. Tyvärr.

haha, var det ett inlägg eller en krönika? :P
Många bra poänger! Någonsin funderat på att skriva en bok och utbilda folk i ämnet i stället för att bolla fram och tillbaka med grass på whoa?

Funkenteller: Ja, jag har funderat på att skriva en bok i ämnet, men kommit fram till att jag skulle få kanske 10 ex sålda :D Så jag babblar på om de här sakerna i forum, artiklar och blogginlägg då och då istället. Kunde jag säga det i tio ord skulle jag det, men jag vet inte hur man säger såna saker på ett kort och snärtigt sätt. Det florerar så jävla mkt missuppfattningar om varför vissa föredrar viss hiphop att man måste skriva en miljon ord för att argumentera emot det. Tyvärr.

Ok, men borde du inte försöka göra så bra hiphop-bok som möjligt för att nå hiphoplyssnarna, oavsett om den inte blev en lättsåld "produkt" för massorna?

haha, nej men skämt åsido. Jag har aldrig riktigt kunna sätta fingret på just varför jag tycker början/mitten av 90-talet var bäst och även fast jag har varit rädd för att det bara handlar om nostalgi så vill jag ändå tro att jag har ett så pass bra öra för kvalitet för att utesluta att det enbart handlar om nostalgi.

Du kommer ju faktiskt med argument man kan ta på och det vet jag inte om jag stött på tidigare.

Funkenteller: Haha, jo, bra poäng! :D Men samtidigt blir det en Black Bastards, den kommer inte ges ut alls. Jag skriver ju lite texter på throwmeaway.se ibland, bl.a. om hiphop, se det som motsvarigheten till Rawkus. Kommer en snart där jag tänker hacka lite på svenska rockkritikers oförmåga att förstå hiphop bl.a.!

Nej, man stöter inte på vettiga argument kring det här alls, det blir mest de som köper allt nytt mot talibanerna och ingen som verkar funder kring VARFÖR hiphop var bättre förr. En anledning kan ju vara att det inte är inne att kritisera kapitalismen alls. Många "hör" med egna öron att hiphop har urvattnats, men saknar de mest grundläggande marxistiska analysverktyg för att förklara varför. Man missar krassa, materiella orsaker och försöker göra det till nån sorts nästan "moralisk" fråga istället, som om rappare var gjorda av annat virke förr eller liknande trams. Det är faktiskt en politisk fråga, hur pretto det än låter. Att små fria teatergrupper blir av med sina bidrag och kulturutredningen senast strök formuleringen om "att motverka kommersialismens skadeverkningar" är en del i samma tidsanda som gör att folk känner att de "måste" acceptera marknadsekonomins fördummande lagar på hiphopens område, bara för att det är den enda världsbild folk har. Samma sak som att man pratar mindre om litterär kvalitet på kultursidor numera och rabblar försäljkningssiffror i stället.

En annan anledning: man måste sitta som en idiot och skriva milslånga texter som jag gjorde ovan. God knows att jag egentligen inte har tid, men för att citera Slum Village: "I do it because it gives me a sort of peace-of-mind. And for the love"

Om alla hiphopgubbar bara läste en enda text av Adorno eller någon annan i Frankfurtskolan om varufieringen av konst och mänskliga känslor osv och sen jämförde med hur den spontana, folkliga, upproriska hiphopen blev en jävla commodity skulle många femöringar trilla ner. Men de flesta hiphopgubbar jag känner är mer intresserade av TV-spel och actionfilmer än av marxistisk kulturkritik. Det är en hopplös strid.

Och för att vara bara en ning mindre vansinnigt off topic:

Ni som säger "Men Statik Selektah har faktiskt EN fantastisk beat!" eller "9th Wonder har fyra!" eller "Jag hörde en skitfet grej Nottz gjorde!"

Det var därför jag skrev "sällan eller aldrig". De flesta av de här producenterna har visat att de kunnat hit the mark åtminstone en gång.

Det är just i ljuset av det som det blir så irriterande med alla deras dussinbeats. Jag menar Return Of The Mac (NY Sh*t) med Prodigy (Prod. Alchemist) är helt fantastisk. Varför låter han inte så hela tiden? Blir arg på karl'n! Marco Polo har låten med Masta Ace, 9th har sista spåret på The Listening, låten åt BCC och ett par åt Buckshot, osv osv osv. Jag tror fortf inte det handlar om att de är talanglösa. Men jag undrar fortfarande vad det beror på. För att ta ett gubbexempel: Showbiz brukade göra beats som var så feta att det svartnade för ögonen on the regular, nu gör han "bra" beats. Vad hände?

För att ta ett gubbexempel: Showbiz brukade göra beats som var så feta att det svartnade för ögonen on the regular, nu gör han "bra" beats. Vad hände?

Jag tror först och främst att det är svårt att vara kreativ och komma på något nytt, fast samtidigt hålla sig inom ramen av hur hiphop "ska" låta. Det mesta har gjorts och de nya som försöker sig på att vara kreativa söker sig ofta långt bort från hiphop och blir klassade som något annat än hiphop av de som varit med ett tag.


Dessutom: Du beskriver det själv som att hiphop tidigare var något av ett specialintresse..
..Jag var inte med på den tiden, men eftersom allt är mer lätt lättillgängligt nu med internet osv och inte samma "diggin' in the crates" grej över det hela, så kan det kanske handla om en sorts mättnadskänsla, tror du inte?

Jag köper ett ex Soul Survivor! Fuck it! Jag skriver förordet!

Yun_DI

Jag tror såhär: Säg 1991, då fick man verkligen leta efter hiphop, iaf i Sverige. Man fick ratta in Nileskär samt Yo och det var typ enda källorna man hade. Nån polares polare som hade en polare i USA lyckades få hem lite band med grejer man inte hört på sin höjd. Så alla som inte verkligen älskade hiphop och var specialintresserade föll bort redan från början. Hiphop kom inte till dig, du var tvungen att komma till hiphop. De flesta jag kände som lyssnade på hiphop då var A) mer eller mindre politiskt intresserade/medvetna och kunde ha nån sorts distans till vissa grejer, eftersom man hade en viss naturlig skepcis mot delar av den amerikanska samhällsordningen och B) var, eller blev snart via hiphop, intresserade av jazz, soul, funk osv. Så, ja, det var en nisch liksom.

Sen älskar jag Fugees, men det hände nåt i Sverige efter deras genombrott, som hade hänt lite tidigare i USA; kanske i höjd m 2Pac och Biggie eller redan under The Chronic och Doggystyle. Skivbolag, radiostationer, PR-människor osv kom på att det gick att mjölka pengar ur skiten. Nu riktade man sig varken till Bronx B-boys eller specialintresserade utomlands längre. Nu ville man ha HELA publiken = urvattning. Bolagen försökte göra allt för att hiphop skulle komma till lyssnare som egentligen couldn't give a fuck about beats and rhymes.

Så, ja, jag tror du har en stor poäng i att miljontals människor i 14-årsåldern snabbt klickar sig igenom hiphophistorien på nätet och "tröttnar" idag. Men det tror jag mest är samma typ av kids som aldrig skulle drömt om att lyssna på hiphop 1992. Hockeykillarna i min klass som gillade Bon Jovi och tyckte att hiphop inte var "riktig musik". Alla de här i masspublike som "tröttnar" - de kan hiphop egentligen ha eller mista, det intressanta är alla människor som brinner för det här in i döden, för att ta till pompösa brösttoner... Dock ser jag ett visst hopp i artister som Jay-Z som täcker in båda delar lite grann. Han är som en scout som hiphoppen skickat in i miljontals svennars skivsamlingar och iPods och som omärkligt sprider riktigt feta mic skills och djupa sociologiska och psykologiska texter omkring sig i en trojansk häst av radiorefränger.

Det har ju också tillkommit en massa människor som inte ens är intresserade av jazz, soul, funk och själva den musikaliska traditionen som hiphop är sprunget ur. Det är klart att för dem kan några synthslingor bakom Li'l Wayne vara lika givande som en Pete Rock-beat från -92. De kan t.o.m. kalla det "hiphop" utan att problematisera begreppet det minsta.

Dessutom har det tillkommit drösvis med folk som verkar lyssna på hiphop lika okritiskt som den stereotype vite, amerikanske suburbia-tönten. Som tror att varje ord ska tas bokstavligt och vill "vara" figuren i t.ex. 50 Cents texter. De lär ju tröttna när de växer upp och hittar andra ideal och förebilder. Om de däremot verkligen tog sig tid att LYSSNA på t.ex. D'Evils med Jay-Z skulle de inse att det är i mångt och mycket är ett helvete han beskriver. Och att det psykologiska och poetiska djupet där absolut inte är för kids eller nåt man "tröttnar på".

grass

Haha, let's go! Du väljer även låtar till och mixar den trippelvinyl som medföljer boken.

Jag har tyvärr inte så bra koll på producenter som jag skulle vilja. Men de jag tycker har gjort många riktigt feta beats under det senaste åren är Scram Jones, och 9th wonder. Förutom de självklara Premier, RZA osv. Annars är det ofta många random producenter nu som jag aldrig hört talas om som ibland får till dem där galet feta gåshuds beatsen.

Tittar man tillbaka på många produktioner från gyllene eran så ska man ha klart för sig att där finns stora mängder skit och hafsverk också. Mängder med stillösa upprepningar och även dom mest klassiska plattor innehåller struntlåtar. Inte alla men vissa har inte åldrats med 100% värdighet tyvärr. Märk väl att jag anser 89-94 vara min "golden era" och i den delen av skivsamlingen spenderar jag mest tid.

drench: Det finns såklart mängder med både dåliga, "bra" och halvdåliga låtar från 80-tal och tidigt 90-tal också. Men det finns också producenter som Marley Marl, Diamond D, Pete Rock, DJ Premier, Showbiz, Large Pro, Beatminerz osv som knappt gjorde ett beat under den eran som inte var fett som fan.

Sen handlar det som sagt inte bara om tid i det här ämnet. Jag tycker en Just Blaze eller en Madlib gör sjukt många tunga beats idag. Men det här med producenter som får massa shine utan några egentliga aha-ögonblick är nåt tidstypiskt för mig. Så många producenter som är "bra" men itne mer - det är en trend vill jag påstå. Laziness? Maybe. I don't know. En faktor är kanske att så många är så trötta på dirty south osv att de nöjer sig med en trumma och en basgång och hyllar alla möjliga anonyma grejer och höjer dem till skyarna, i stället för att utöva lite urskiljing.

sampling clearing har ju blivit sjukt mkt svårare med åren och många producenter är inte tillräckligt musikaliska för att göra mästerverk själva så mkt blir synth skit bara.

av 2000 talet så måste ju faktiskt dj kno lyftas fram som en av de som konsekvent producerat riktigt bra grejer.

Jag köper ett ex Soul Survivor!

+1

Nice läsning! Ok, det kanske skulle bli lite otympligt på tåget men hela boken borde va ett vinylomslag. En skiva bak och en skiva fram. Ska det va tre får man väl göra någon slags big mac och ha en i mitten också.

Hmm? har skummat igenom kommentarerna, kan delvis hålla med SS att det kryllar inte av superproducenter, utan det utgörs mer av upncomers, däremot så skulle jag inte kalla killar som Marco Polo, Jake One, Nicolay Oddisee några nykomlingar, mend et tar sin tid att bygga upp en legacy som Pete, Primo, Dilla har. Dessutom var 2010 ett riktigt skit år för hiphop, rent musikaliskt. Inte många släpp som var värda att hänga i julgranen precis. När man kollar top10 listan hos flertalet hiphop hemsidor så finner vi t.ex. Kanye West's "My Beautiful Dark Twisted Fantasy", vilket säger det mesta om dagens hiphop tillstånd. Allt har blivit för ensidigt i sound och fler o fler hoppar på electro sidan, därför uppskattar jag killar som Statik Selektah som har i sin korta karriär hunnit släppa ett flertal grymma skivor samt beats. Känns om om han är den som håller igång boombap hiphop idag, förhoppningsvis gör andra även det.

Annars så finns det ett flertal killar som inte har nämnt här redan som förtjänar antingen sin plats Exile (förstår itne att ni har nämnt honom), Slakah The Beatchild (grym upncomer), Kev Brown, Muneshine, Moka Only.

Sedan nämnde Funketeller att Black Milk låter som Dilla, njaa de har promotat honom som Dilla's efterträdare men jag tycker inte att han elver upp till hypen, dessutom så finns det ett flertal producenter som har gjort liknande beats med Dilla influenser som är bra mycket bättre än Black Milk's, vi kan bara nämna svenska Erik L t.ex. Men jag håller med dig angående Doom, jag tycker också att han är otroligt överskattad, visst gilllr jag hans instrumentaler men det är väldigt enformigt i längden och inget som får en alltid att gunga lr flowa till. Jag ser han musik mer som artistiskt som ungefär som Nujabes musik.

ursäkta svenskan, skriv allt in one go!

Personligen älskar jag DOOMs produktioner. Det finns en råhet där som nästan alla dagens producenter saknar.

Stör mig också väldigt mycket på Dillas status idag. Visst var Jay Dee bra men han är nog den producenten jag anser har mest tråkiga beats i sin back-katalog om vi jämför med hans jämlikar, Pete Rock, Preemo, etc. Tycker Madlib spelar i en helt annan division än Dilla. Men måste också tilläggas att när t ex Black Milk får till ett bra beat tycker jag att det låter som Dilla på en dålig dag. Så stor skillnad är det.
Bring on the hate!

Sedan nämnde Funketeller att Black Milk låter som Dilla, njaa de har promotat honom som Dilla's efterträdare men jag tycker inte att han elver upp till hypen

Ja, det var ju det jag menade. Att han lät som Dilla... nästan. Alltså, att han bara är en blek kopia.

Stör mig också väldigt mycket på Dillas status idag. Visst var Jay Dee bra men han är nog den producenten jag anser har mest tråkiga beats i sin back-katalog om vi jämför med hans jämlikar, Pete Rock, Preemo, etc. Tycker Madlib spelar i en helt annan division än Dilla. Men måste också tilläggas att när t ex Black Milk får till ett bra beat tycker jag att det låter som Dilla på en dålig dag. Så stor skillnad är det.
Bring on the hate!

Det får stå för dig, tror inte Pete Rock själv skulle hålla med. Ta Pete Rock-låten på Fantastic vol. 2 där det är helt uppenbart att Dilla tog Pete Rock's beat till en helt ny nivå.
Jag tycker i princip allt Jay Dee gjorde innan 2003 (ungefär) är mästerligt.
Du kan ju inte påstå att hans insatser på LABCABINCALIFORNIA eller Stakes is High inte är fantastiska? Eller kan du det?
Dilla tog ju hiphopessensen från 90-talet och gjorde nyskapande musik och även fast han inte var helt färdigutvecklad själv på 90-talet så tycker jag att när han nådde sin peak strax efter millenieskiftet så var han långt över både Pete Rock och DJ Premier.
Bring on the hate!

grassNaah Dilla är nog den producenten som har mest variation jämnfört med Pete och Primo. Primo signatur sound är större än både Pete's och Dilla's, däremot så har Dilla nog bäst kvalite gällande varaition. Pete landar nog därimellan de, värken med ett signerat sound eller flera. I min mening är ingen bättre än den andre, det handlar om smak. Att Dilla skulle vara tråkig kan jag inte hålla med om. Hans katalog är mindre eftersom han producerade beats lite mer än ett decenium. Primo och Pete har mer än 2 Decennier i ryggen.

DOOM i sin tur är en artist som du antingen älskar eller hatar, jag personligen ser inte hans musik som traditionell hiphop musik, så som jag ser de andra storheternas musik. Utan han är väl mer av en musikalisk konstnär med inga gränser eller strukturer, rent beatmässigt. Som MC är han väldigt underated, han har väldigt egensinnade och smarta rim, som få igentligen förstår, hans musik personifierar man helt med eller så förstår man inte den helt enkelt. Jag skulle säga att han är hiphopens stora mysterium.

FunkentellerOk, han försöker låta som Dilla, han förösker iaf efterlikna hans råa Detroit sound. Men som grass sa, Black Milk's bästa försök är Dilla i en dålig dag.

Håller med om Dillas storhetsdagar, allt innan 2003 var mästerligt, helt klart. Däremot så finns det många som har överglänst andra produktioner, ta t.ex Slum Village - Look of Love (9th Wonder remixen) som är betydligt bättre än Dillas original. Men den var även 9ths bästa remix i min mening.

Men som sagt , hiphop är som lösviktgodis, man plockar sina favoriter.

Philip

Du har såklart rätt i att clearances och sånt blivit svårare och dyrare. Men se på en sån som Premier. Han har ju hanterat det jävligt snyggt genom att göra om sin stil från längre loops till kortare chops och stabs liksom, klippa sig till en ny stil. Även om jag föredrar gamla långloops-Premier, måste jag säga att han gör det med sjuk expertis och har kvar gåshudsfaktorn.

Sen pratar jag inte om synthproducenterna, det är nåt helt annat. Alla de här "bra" lirarna jag räknade upp gör ju mkt samplingsbaserade grejer. Och jag tycker inte de är dåliga på att hitta samplingar, tvärtom. Däremot är det nåt med hur de flippar samplingarna, filtrerar eller deras trumljud eller vafasen det är som gör att jag nästan alltid saknar "det lilla extra" i deras beats.

Funkenteller

Nu har vi snart designen klar, nu gäller det bara att hitta tid att skriva bokdjäveln också...

Rebel Ape

Visst, de här producenterna håller igång boom bap, but there's not enough boom in their booms and too little bap in their baps, mayne is what I'm trying to say. För mig är Statik Selektah en bra producent som bygger en katalog av bra beats, men inte såna där klassiska beats. Nån Pete Rock-katalog tycker jag verkligen inte han bygger.

Håller med om att Kev Brown är riktigt nice, iaf ibland. Precis därför jag INTE nämnde honom bland dessa namn ju. Och visst är DOOM konstnärlig avancerad (vilket jag älskar), men själva soundet är ju oftast riktigt rått och fett som grass säger. Den där råheten är hiphop för mig, sen att man gör flummiga, lite utflippade grejer...det har väl hiphop-DJs och producenter pysslat med sen 70-talet. Lite kreativitet är bara välkommet för mig, så länge de håller det hiphop i känslan, vilket jag inte tycker t.ex. Kanye alltid gör i sina experiment, som lätt blir plastiga.

grass

Älskar mkt av Jay-Dees musik, men kan hålla med om att hans status idag är helt galen. När Fantastic 2 och Welcome 2 Detroit kom diggade jag rätt hårt, men då var vi typ 3 pers som snackade om Dilla härinne. Underskattad. Men efter sin död är han snarare ÖVERskattad bland vissa tycker jag. Visst, alltid skönt sound och kompromissade verkligen inte med trumljud osv som de "bra" producenterna jag listade ovan. Men när t.ex. Pete Rock nämner Jay-Dee som "best ever" eller folk här på whoa ska hylla varenda liten left over beat-snutt de crankar ut som killen gjorde, blir det nästan parodiskt kan jag tycka. Hatar absolut inte på Dilla, som jag tycker är en av de bästa ur den "nya generationen", men den här legendstatusen har ballat ur totalt på sistone. Madlib och Doom har lika skönt sound, men har mkt, mer variation enligt mig och har gjort klart fler beats jag verkligen älskar. En hel del av Dillas grejer tenderar att flyta ihop till en enda lång murrig matta som låter bra, men där få låtar står ut. Dit räknar jag dock inte beatsen på t.ex. Fantastic 2 och Welcome 2 Detroit, utan mest sånt som släppts efter hans död.

Rebel Ape

Lustigt hur olika det kan kännas för olika lyssnare. Jag skulle säga att en sak som INTE kännetecknar Jay-Dee, fast han hade många andra bra sidor, är variation! Premier är ju otroligt varierad om man ser över alla år. På Step In The Arena finns knappt ett beat som påminner om ett annat. Hard To Earn har ett helt eget sound som bara finns på den skivan. Samma sak med Living Proof och The Sun Rises In The East. Men efter 98 har han verkligen hittat en nisch i soundet och bara went widit liksom, så nej efter 98 kan jag inte påstå att Premier är så varierad heller. Däremot Pete Rock har typ flippat sin stil totalt ungefär vart tredje till vart femte år. Personifieringen av variation tycker jag. Just detta som är anledningen att jag håller PR som bästa producenten nånsin. Kan knappt fatta att All Souled Out, The Main Ingredient, PeteStrumentals och NYs Finest alla är gjorda av samma snubbe, så olika är beatsen!

Rebel-Ape P26
Du fortsätter att argumentera emot mig trots att jag håller med och säger samma sak ang. Black Milk.

grass
Jag håller med om att Dillas efterdödsmusik, speciellt Donuts är helt sjukt överskattad. Det gör mig extra upprörd just för att Donuts är skräp jämfört med hans tidigare produktioner. Däremot, när man hör Donuts-beats med rap på blir det något helt annat (Ghostface - Wip me with a strap t.ex.). Men jag tror inte Dilla ens själv tyckte Donuts-beatsen höll samma klass som hans "riktiga" musik. Tror han ville få ut så mycket som möjligt innan han dog.
Men det är inte larvigt att säga att Dilla vs the greatest of all time, för det var han. Tekniskt, både soundmässigt och hur han flippade samplingar. Hur han kunde hantera riktig musikproduktion, alltså med liveband, känslan för rytm och bara känslan över huvud taget. Ingen kommer i närheten.
Madlib hade också sina glansdagar i början av 2000-talet men jag tycker hans hip hop-beats är alldeles för ojämna kvalitetsmässigt för att kunna fucka med Dilla. Hans produktioner hip hop-produktioner senaste åren har varit så fruktansvärt tråkiga att jag inte ens lyssnar på skit där hans namn finns med i creditsen.

Däremot så finns det många som har överglänst andra produktioner, ta t.ex Slum Village - Look of Love (9th Wonder remixen) som är betydligt bättre än Dillas original.

I bizarro world kanske.

Look of Love med Minnie Ripperton-samplingen, man börjar ju nästan gråta när man hör den skiten.

Glöm inte Apollo brown och Exile som nån sa.

9th wonder har gjort mer än en handfull låtar som är bra. Period.

Jay dee har gjort massor av bra beats och lika många inte lika bra. Det roliga är att det har Premier också gjort. Sista släppet med Gangstarr är inte bra utan en rent ut sagt förjävligt avslutning på en discografi som började så bra. Jag skrev att att det blev lite All 4 the cash i nån annan tråd för Primo efter 97-98, inte för att ja vet om det stämmer men den känslan infinner sig kraftigt när det blev industristandard med 12 låtar disco-hip hop och en Premierlåt för "gatan".

En big salute för alla samplingsbaserade producenter som håller det real enligt min mening. Inget ont om synthar etc. men oftast vill man ändå höra en rejäl sampling som man kan undra var den kommer ifrån och undra hur många timmar den tog och digga fram. Damu har ingen nämnt?

I nästan allt går det trender och dom vänder med tiden. Det kommer motreaktioner mot en trend som tar helt över och med tiden så kommer det en motreaktion mot den trenden också. Tillslut så har trnderna gått ett helt varv och man är tillbaka på den första igen. Det ser man inom mode, musik, konst och ja, nästan allt. Hip hop är inget undantag. Varje epok har sin tid och när den är slut så var det nog dags och flytta vidare. Med det är det ju inte sagt att man måste följa trenden (dvs hitlistan). Under alla år efter vår kära gyllene era så har det funnits artister som har jobbat vidare med samma koncept och känsla som den tiden. Kanske med lite annorlunda sound men absolut aldrig med ambitionen att egentligen vilja sälja sin senaste kollektion hattar. Ge dom props!

Sen är jag trött på och höra vilket skiitår 2010 var när det till exempel kommer in folk i Roc Marciano tråden varje dag och säger att dom heeelt har missat Roc. Var hör man sin musik då? På topplistan? Det är iofs ingen högoddsare när folks best of 2010 oftast toppas av Kanye.

Summering:

Folk borde inte vara så förbannat lata och kolla lite mer på artister som inte har klädmärken/parfymer/kondomer/rakapparater/kaffebryggare och kan rimma lite vid sidan om. Det borde man i alla fall göra om man har ambitionen att verkligen lyssna på hip hop.

drench 9th Wonder har nästan bara gjort låtar som är bra. Men bara en handfull riktiga klassiker, menar jag Riktiga WOW moments. Smaksak givetvis.

Sen fattar jag fortfarande inte den här oerhörda negativiteten mot Ownerz. Nej, den är inte däruppe med deras tre klassiska skivor, men mkt litet musik är det. Moment Of Truth och Ownerz är jämställda i min bok. Båda har bottennapp och riktiga fullträffar, ingen av dem har den variation och råa fetma som SITA, DO och HTE. Men liksom "en låt för gatan"? Nej, så är det bara inte i min bok. Skillz, Rite Where U Stand, Who Got Gunz?, Riot Act, Werdz From The Ghetto Child, Same Team No Games. That's six from off the top. Sen kan man säga att man gillar eller ogillar de låtarna, men är det topplistemusik, urvattnat eller kommersiella låtar på nåt sätt? Jag tycker i alla fall inte det.

Sen vänder jag mig emot att man använder "disco" som ett negativt ord om hiphop. That shit is a big part of the foundation right there. Om något görs det alldeles för lite discorap nuförtiden.

En big salute för alla samplingsbaserade producenter som håller det real enligt min mening.

Jag är väldigt kluven till detta. Alltså, jag fattar ju vad du menar och håller med i sak. Samplingar och breaks ÄR hiphop för mig och jag är rätt ointresserad av synthpopbeats och mkt ovillig att kategorisera det som hiphop. Men jag vill understryka din andra halva där personligen: "som håller det real". Jag tycker nämligen det finns en tendens hos många att vara helt okritiska mot samplingsbaserade producenter. Att man blir så glad över att de samplar att man skiter i om låtarna faktiskt är kreativa, njutbara, varierade osv.

Däremot håller jag väldigt mkt med om att folk är lata. Så mkt forumfolk och andra som klagar på just 2010, när jag tycker det var det bästa året på iaf 3-4 år. Nej det var inte en ny gyllene era som inleddes kanske, men vem fan hade förväntat sig att 2010 skulle bli 1988 all over i form av kreativitet och kvalitet? 2010 knockade iaf skiten ur 2007 och 2009 liksom.

Kaffebryggare! Haha!

Sen vänder jag mig emot att man använder "disco" som ett negativt ord om hiphop. That shit is a big part of the foundation right there. Om något görs det alldeles för lite discorap nuförtiden.

disco/funk/soul är definitivt grundmallen för hiphop och madlibs remix platta med massa disco samplingar som han släppte för en herrans massa år sedan är bland det bästa han producerat.

håller med om att 2010 var ett ganska bra år, kom en del schyssta plattor men musiken har blivit så lös ryckt med åren. folk släpper schyssta låtar, men sällan feta album. alla dessa weekly series och skit som bidrar till visst över utbud. men annars har jag hittat de bästa släppen de senaste åren i mixtape kategorin. kolla bara jadakiss.

Philip: Ja, mer disco!

Jag är ambivalent till lösryckta trenden. Först var det ju tolvor det handlade om, enskilda låtar. Och ärligt talat gjordes mkt få bra hiphopalbum under de första åren. Sen kom några få grupper och gjorde hiphopalbumet till en konstform. Utvecklade dynamik, helhetstänk, koncept och variation osv sent 80-tal. Det räckte en bit in på 90-talet. Men de flesta bra album från 97 och framåt är egentligen bara en samling bra låtar. The Downfall Of Iblyiss, American Gangster, Blueprint, The Unseen, Operation Doomsday, Black Star och Gryme Tyme är bland få bra riktiga ALBUM som släppts efter 97. (Finns ett gäng till, men itne tio om året som 88 eller 92)

Nu är ett album bara typ 15 bra låtar samlade på en skiva oftast. Och då tar jag oftast hellre 15 bra tolvor. Ser ingen anledning egentligen att folk ska göra album "bara för att". Får ni inte ihop ett koncept och ett bra album med dynamik, variation och enhetlig känsla, men kan pumpa ut feta tolvor, så kör på det by all means liksom.

Kanske är det så att album-eran blev en parentes inom hiphop? 87-96 typ? Och gör det isåfall nåt? Jag tycker nog inte det. En tolva är ändå grundplåten liksom. Visst fick man en speciell känsla i maggropen av Gryme Tyme t.ex. eftersom det verkligen är ett album, där helheten blir dubbelt så bra som de enskilda delarna (vissa av de låtarna skulle jag aldrig köpa på tolva men de fyller verkligen en artistisk funktion som en del i låtlistan). Men det är ändå så få som gör sånt.

Jag sörjer mkt mer formatet isf. Att låtarna inte ens kommer på tolva. Vem minns en mp3a på en blogg, ett youtube-klipp eller en låt på spotify fem år senare liksom? Jag har typ låtar jag älskar som jag har glömt att de finns för att jag bara kan höra dem på youtube. De tär den stora sorgen för mig, inte om folk gör lösryckta låtar eller värsta It Takes A Nation-allkonstverken.

Fel ordval. Tänk kommersiell hip hop. Fast med ett stänk av I got 5 on it, gangsters paradise och nån Infinite mass låt a la 90-nått. Yuck!

Skämt åtsido så var det inte genren disco jag tänkte på.

Album skulle inte vara nått? Inte tio om året? Jah håååller inte med. Och det vet du! haha

drench

Jaha, du tänkte mer mellanstadiediskotek då? ;)

Nä, jag tycker det görs mkt fler feta "lösryckta låtar" än det görs feta, riktiga album numera. Men jag ser det som sagt inte som nåt negativt. Låt tusen blommor blomma!

hoppas ingen missförstod mig för jag ser absolut hellre 100 feta enskilda låtar än ngt enstaka fett album. sen är en av mina största hobbies att sitta o göra bränna egna mixtapes som jag pumpar i stereon eller ger till polare.

Philip

Yeah, göra egna band är fan en av de stora glädjeämnena ju. Bygga egen dynamik och planera och verkställa. Jag bandar fortfarande, men bränna en CD är lite liknande känsla (bara det att det är större risk att lyssnaren skip a track än spolar en låt på ett band, hehe)

haha sjukt att du säger det, jag drömde om att jag hittade mina gamla bland band och hade en super hitek bandspelare inatt!!! gjorde egna kassetter fram tills 4-5 år sen. ruggigt fett.

Funkenteller
Jag sa aldrig att jag tyckte att Dilla var dålig.
Jag är ett fan av många grejer han gjort, från jag hörde 1st Down med Front Street 1995, labcab, Stakes is high, Mad Skillz- Its Going Down,etc. Helt klart FETA grejer,men om jag langar på t ex Fantastic vol.2 så är det inte mer en typ 5 låtar som jag verkligen diggar och ingen tycker det är tråkigare än jag själv.
Jag har försökt i så många år att ta till mig Dillas låtskatt men tycker det går fem-tio tråkiga beats på ett bra.

Jag älskar Fall In Love as much as the next man och anser förövrigt att The Look Of Love är en de 100 bästa låtar som gjorts och som Funkenteller sa, endast i en ding ding värld är 9th wonders remix överlägsen originalet.

Nej, så är det bara inte i min bok. Skillz, Rite Where U Stand, Who Got Gunz?, Riot Act, Werdz From The Ghetto Child, Same Team No Games. That's six from off the top. Sen kan man säga att man gillar eller ogillar de låtarna, men är det topplistemusik, urvattnat eller kommersiella låtar på nåt sätt?

Näpp inte topplistemusik eller kommersiella, men mycket väl urvattnat kanske. Det var kanske inte exakt dom låtarna jag menade (även om inte dom heller är nån direkt höjdare med Gangstarr-mått mätt), utan mera den dära låten som så många gånger stoppades in på plattor där dom egentligen inte hörde hemma. Det kändes lite som om Primo hade rea på massa beats och alla lät exakt lika chop-chop-post-97-aktiga. Kvantitet istället för kvalitet typ.

drench De där låtarna är väl inte däruppe med Who's Gonna Take The Weight och Just To Get A Rep, that's a given. Men lika bra som de 6 bästa från Moment Of Truth i min bok. Men ja, Premiers enformighet efter Wrath Of The Math är väl alla överens om.

Haha, det är så typiskt att folk förälskar sig med originalet av Look Of Love,jag tror att majoriteten håler med er, men personligen så tycker jag att 9th's version är mer passande verserna och flowet, dessutom ger den en helt annan dimension till låten, vilket inte händer altid på en remix.

Soul_Survivor

Visserligen har PR blivit mer versitile på senaste åren, ta t.ex NY's Finest, väldigt varierande, och både PR och Primo hade ett annat sound under sena 80talet och början av 90 talet, men sen så tycker jag att de har hållt sig till sina stilar, speciellt Primo, de kommer alltid att ha vissa låtar som låter annorlunda, men jag pratade rent generellt, Pete med sina soul samplingar, Primo med sin boombap och skumma ljud. Primo har juh proddat åt Christina Aguilera förut och har även otippat proddat Devin The Dude's Doobie Ashtray, vilket du säkert redan vet.

Angående 9th så har han alltid haft potential att bli en "super" producent, men har varit för dålig på senaste åren, sedan han lämnade LB så tycker jag att hans beats blivit sämre. Han släpper en rad massa collabo skivor nu som inte är i närheten av sin gamla fruityloops era, t.ex. Dream merchant vol.1 var betydligt bättre än Dream Merchant vol. 2 och de senaste Rapsody, Murs , David Banner grejerna saknar d där extra, han känns idag som en medioker producent.

Funketeller

Du tog det nog lite fel, im not out to hurt ur feelings lr så ;)

Kev Brown är en sån producent i min mening. Han har funk, han har ett öra för sound och spelar enkelt. Han har aldrig gjort mig missnöjd, men har inte heller lyckats framkalla den där euforiska känslan, som Dilla kunde skapa.

Jag har enormt svårt att se hur någon inom de närmaste 10-20 åren kommer att nå Dillas nivå. Ingen kunde musik som honom. Ingen har örat för rytm, toner och musik - eller brett spektrum av influenser, som Dilla.

Pete Rock, Premier, Madlib etc etc... De är fantastiska producenter, på olika sätt, men... Dillas musik är hyllad av människor som förstår musik, mkt längre än endast hiphopens ramar - det säger allt.

Rebel Ape

Primo var versatile och "körde fast" i ett sound som han gjort vissa avsteg från.

Pete Rock har haft massa olika sounds genom tiderna. Ja, NY's Finest var ett nytt sound, men inte första gången he switched it up. Jag älskade All Souled Out och Mecca. Sen kom Main Ingredient och hade ett heeelt nytt sound, långt före sin tid. Tig mig flera år att börja uppskatta den. Sen exakt samma resa igen med Soul Survivor. Sen PeteStrumentals. I princip helt nytt sätt att låta för varje album. OK, han kanske alltid har kört mkt soulsamplingar, men det i sig utgör ju inte ett "sound". I princip alla hiphopproducenter samplar ju soul, men det kan göras på väldigt olika sätt. Från början förknippades ju PR mest med att sampla jazz btw.

Super Nerd

Jag gillar mkt med Jay-Dee, men det är det här jag menar. Sätter du honom på allvar lika högt som Pete Rock och Premier? Det där fattar inte jag, ärligt talat, men det är väl såna där smaksaker man inte kan diskutera antar jag.

Ang. "människor som förstår musik" så skulle jag vilja påstå att människor som hyllar Jay-Dee men INTE t.ex. Marley Marl, Pete Rock eller Diamond D helt enkelt inte "förstår" musik "inom" hiphoppens ramar isåfall. Sorry, men det där snacket går mig alltid på nerverna. Det är ingen diss mot dig eller mot Jay-Dee eller nåt. Men själva fenomenet "den här artisten är så bra att folk som hatar hiphop gillar henom!" - hela den där argumentationen är så ass backwards.

Soul Survivor Jag håller med om det mesta det du skriver.
Förutom om Alchemist. Han är en utav mina favorit producenter, förutom att han inte bara gör fantastiska beats. Han gör nästan aldrig några dåliga beats. Han har kanske 1-2 dåliga beats i sin kattalog. Jag kan tycka att "1st Infantry" kanske lät för bra nästan. Ett för rent och polerat sound.
Sen tycker jag inte "Chemical Warfare" var något vidare men där har han har börjat göra mer synth beats där.
Sen tycker inte jag att Scram Jones och 9th Wonder är något vidare. Men Marco Polo, Oh No och Black Milk är bra.

Dopeness

Håller med om att Alchemist i princip aldrig gjort ett dåligt beat. Samma m Marco Polo.