Sämsta gruppen någonsin!

Gucci Mane, Waka Flocka Flame och OJ Da Juiceman rappar.
Soulja Boy producerar.

Wu-Tang. Skoja.

Roethlisbergers lista såg ju inte helt lockande ut.

Roethlisbergers lista går inte att göra sämre, haha

Sorgligt att Roeths lista består av några av de som får mest shine just nu, haha

Eminem, Birdman, P.Diddy, T-Pain och Akon

Mycket autotune, Eminem's sångrap, Diddy's dans, Birdmans materialism samt Akons och T-Pains "hittiga" refränger

en skiva med gucci och waka flocka vore ju svinfett!

en grupp med B.o.B., Kid Cudi, Will.I.Am och Travie McCoy vore däremot FÖRBANNAT klämkäck och vidrig. självklart Will.I.Am bakom spakarna, kryddat med nån Guetta-singel, blir skivan en riktig hitkavalkad!

sorry för konstig formulering där i slutet

Började fundera kring MC Hammer, Vanilla Ice, Marky Mark, Li'l Wayne, Li'l Jon och Neptunes. Sen mindes jag The Yin & Yang Twins som är sämre än allihop tillsammans.

Sen mindes jag The Yin & Yang Twins som är sämre än allihop tillsammans.

haha.

Jag skulle inte orka att höra med Weezy över ett beat producerat av soulja boy med en cheesy refräng av typ.. t-pain.. för att göra det värre kommer den där wocka flocka grabben in på 2a versen och Lil jon på 3e.

allt utom öron godis!

konstigt att inga tagit upp Insane clown posse. Men dom är ju iofs så svinsämst så dom inte ens finns liksom ..tänk om Gurus gamle producent solar gjord ebeats åt dom, där går gränsen för hur outhärdligt nå´t får vara.

Haha Yin Yang Twins... jeezes så fattiga de är/var.

Yin Yang Twins var roliga. Gäller Soulja Boy och potentialen i den här fantastiska gruppen också: "MC Hammer, Vanilla Ice, Marky Mark, Li'l Wayne, Li'l Jon och Neptunes". Låter ju skitbra. Folk har en tendens här att bedöma enkel partyhiphop på samma grunder som man bedömer NY hiphop från 95, det kan väl inte vara rimligt?


Master P, Masta Killa, Greg Nice, och Dmx. Äh det kanske inte skulle vara dåligt utan bara konstigt.

dundermannen: Enkel partyhiphop kan vara grymt. Älskar allt från Crash Crew och Treacherous Three till Nice & Smooth. Men enkel och glad behöver ju inte vara detsamma som simpel, korkad, plastig och töntig?

Jo, fast du gillar ju, och jag respekterar det, mest gammal 80-tidigt-90 hiphop. Det är ju en helt annan sorts musik. Och när det gäller just musiken, så har det utan tvivel just varit yin yang, soulja boys, mims osv som varit dom mest nyskapande och spännande musikaliskt inom hiphop dom senaste åren, det håller alla med om, utom just hiphoppare. Att dom sen har världens sämsta texter kan man väl tycka vad man vill om, det är ju egentligen en sorts (dum) jargong.

Ja. Soulja Boy är ju sjukt nyskapande. Ingen annan hade vågat släppa musik som uteslutande använder sig av originalljuden i Fruity Loops.

dundermannen: Det är klart att alla som inte gillar hiphop föredrar musik som inte låter som hiphop. Det är ju den enda genre där den mest positiva kritik man kan få är "det här låter inte ALLS som hiphop!!!". Gör man sjukt nyskapande grejer inom genren hiphop gäspar alla svenska kritiker (eftersom de aldrig gillat hiphop, alltså breaks, beats and rhymes). Gör man däremot popmusik med lite hiphopinfluenser jublar kritikerna tills de ramlar av stolen. För svenska musikkritiker (och nu generaliserar jag, det finns undantag) gillar inte och har aldrig gillat hiphop. Däremot kan de get down with all möjlig annan musik med lite hiphop-krydda. Däremot finns det folk som älskar hiphop och de tenderar ju att bli mindre förtjust i musik endast av den enkla anledningen att det inte låter som hiphop brukar. Det är så jävla enkelt att bli kallad nyskapande. Ta lite hiphop och blanda med vafan som helst och rockgubbar och popsnören gör vågen.

De har dock inte alls samma kriterier för andra genrer. Inom gitarrbaserad rock och popmusik gör det inget om utvecklingen stått mer eller mindre stilla sen Beatles. Varje vecka paraderar 4-5 band med fem unga, vita män med gitarrer som spelar likartad twee/indie/gitarrpop. Säkert jättekvalitativt mkt av det. Men att "skapa nytt" varje månad är inte ett självändamål på samma sätt utan man ser mer till den konstnärliga kvaliteten. Jag gillar t.ex. Bob Dylan, men det är ju rätt lustigt att han hyllas år efter år efter år för strängt taget ungefär samma musik, att man är så villig att se nyanserna där. Medan folk som var nyskapande inom hiphop så sent som i mitten på 90-talet redan avfärdas som före-dettingar av rock-etablissemanget.

Argh, ni är så sjukt tråkiga och konservativa. När jag sa "det håller alla med om utom just hiphoppare", så menade jag egentligen svenska superkonservativa hiphopfans på whoa. Dom flesta andra uppskattar de "nya" formerna som hiphop tar sig, som musik i sig, och som bevis på att hiphoppen är en av världens mest vitala musikstilar. Och ja det är fortfarande hiphop, det är fortfarande beats, man kan se en tydligen linje i hiphoppens (och dess föregångare, se tex hur gil scott herons "NY is killing me" visar på likheterna mellan den moderna hiphoppen och bluesen) utveckling fram till yin yang twins och soulja boy, och man kan se referenser tillbaka till gamla delar av hiphoppen. Nu behöver inte nyskapande per definition betyda bra, och delar av den musiken jag uppskattar är väl i ärlighetens namn ganska dum (liksom den mesta tidigare party hiphop). Men dum betyder inte dålig, och för oss som visst kan uppskatta lite bob dylan eller gang starr men framförallt stimuleras av nyskapande,innovativ spännande ny musik så vinner den extrema minimalismen i Lil Mama's Lip Gloss, med sin extrem naivistiska text med milsteg över all ny medelmåttig "tradionell" hiphop.

Fast ta det lugnt, kommer säkert en våg av 90tals hiphopretro snart. Fast det är klart, ni kommer säkert hata den med.

dundermannen

Och när det gäller just musiken, så har det utan tvivel just varit yin yang, soulja boys, mims osv som varit dom mest nyskapande och spännande musikaliskt inom hiphop dom senaste åren, det håller alla med om

Men dum betyder inte dålig, och för oss som visst kan uppskatta lite bob dylan eller gang starr men framförallt stimuleras av nyskapande,innovativ spännande ny musik så vinner den extrema minimalismen i Lil Mama's Lip Gloss, med sin extrem naivistiska text med milsteg över all ny medelmåttig "tradionell" hiphop.

Du råkar inte vara Fredrik Lindskoug som skrev massa galna recensioner för Sydsvenskan en gång i tiden?

ILLINI_DUDE P29 ICP har faktiskt ett par helt ok låtar.

Roethlisberger - hehem, nej, som du ser skriver jag uppenbarligen för dåligt för det. Fast jag kanske borde söka jobb där om han slutat, nån kan väl korra mig.

Flo Rida, Gucci Mane, Waka Flocka och T-Pain
F.O.H. (Future Of Hiphop)

producerat av Swizz Beats

en annan kombination som vore episk är:

Sean Paul, DMX, Tony Yayo och.....Reh Dogg! (http://www.youtube.com/watch?v=N-zN0V_TayI)

Finns säkert väldigt många dåliga rappare jag inte hört, som bland annat Gucci Mane, Soulja Boy osv. Men en riktigt dålig grupp hade varit en med Eminem och Swizz Beatz som producenter, och E-40, Lil' Wayne, Big Syke, Fred Durst, Ja Rule och Silkk the Shocker som "emcees".

Gucci Mane, Waka Flocka Flame och OJ Da Juiceman rappar.
Soulja Boy producerar

tråden dödades redan i toppen, går nog inte att få det sämre?

Tony yayo och 50 cent

Håller med om Roethlisbergers lista, går nog inte bli sämre. Fast iofs brukar Waka Flocka Flame få jäääävligt feta beats att fucka upp på.

Håller som väntat inte med alls. Jag upplever att folk som verkligen älskar beats, rhymes och hiphop i allmänhet inte går igång så mkt på Yin & Yang Twinz. Detta gäller även andra länder och jag ser det inte alls som ngt specifikt svenskt fenomen.

Sen skulle jag inte vilja kalla det konservatism, utan snarare purism om du msåte sätt anågon förklenande stämpel på att man gillar iphop som genre. Att vara konservativ låter mer som om man vore emot all utveckling inom genren och bevara ett sound exakt som det lät t.ex. 1979, 1987 eller 1992. Det är itne sådana människor jag pratar om, om de ens finns.

Det finns mycket konstnärlig utveckling inom hiphop som inte nödvändigtvis går ut på att göra musiken så lättlyssnad/lättsåld som möjligt. De flesta artister vi nämnt här har enligt mig väldigt lågt konstnärligt värde, men går desto bättre att sälja in till radiostationer som mellanrum mellan deras verkliga produkter - reklamspotsen.

Hiphop urvattnas precis som allt annat om målet blir att hitta minsta gemensamma nämnare som kan appellera till ett absolut maximalt antal lyssnare/köpare. Det är en ekel grundregel inom kapitalismen. Ingen får för sig att de dussindeckare som säljer mest är den bästa litteraturen. Ingen popkritiker brukar hävda att den pop som säljer mest alltid är bäst (utom Gradvall när han är på det humöret). Snarare tvärtom.

Hiphop har det svårare i det hänseendet, SÄRSKILT i Sverige. Det är så få som verkligen uppskattar hiphop som konstform att den mest utslätade, tråkiga, intetsägande radiopopen hyllas som om den vore "bra hiphop". Samma sak med rockkritiker i t.ex. USA i gemen.

Men att man uppskattar lite mer långlivade, innovativa och mångsidiga sidor av hiphopmusik innebär inte alls att man är konservati. Sorry, men det är bara BS. Många av de här så kallade "konservativa" hiphopgubbarna är die hard fans av folk som Madlib, MF Doom, Jay-Dee osv. Alltså artister som gjort en massa nyskpande musik, som ändå lätt kvalificerar som hiphop och appellerar just till människor som gillar hiphop.

Själv gillar jag också Bob Dylan, men bara för att jag gillar honom kallar jag inte hans musik hiphop. Men all musik som görs av unga, svarta människor stämplas av storbolag, medier och radiostationer omedelbart som "hiphop". T.o.m. Black Eyed Peas kan få den etiketten ibland.

Själv uppskattar jag innovation, det jag vänder mig emot är att kommersiell förenkling och urvattning stämplas som "innovativt" eller "progressivt", medan den som verkligen gillar hiphop som konstform oundvikligen stämplas som konservativ.

Fram till 96 ungefär gick det hand i hand på ett annat sätt, när nyskaparna var t.ex. Organized Konfusion eller Pete Rock, för då hade inte storbolagen ännu köpt upp så mkt och försökt rikta och marknadsanpassa det. Nu kan ju vilken nolla som helst få skivkontrakt, medan några av de största talangerna går runt osignade. Så funkar kapitalismen på alla områden. Sedan blir det en fråga om "vad man ska ha" olika kulturyttringar till. I särskilt den svenska kritikerkåren har ju idén om hiphop som "bara underhållning" fått extremt djupt fäste, medan man söker konstnärlig stimulans i helt andra genrer.

"Retro-hiphop" typ Ugly Duckling är oftast sjukt tråkig i min bok. Jag vill inte vrida klockan tillbaka. Men jag vill poängtera att det finns andra vägar fram än att skapa klichefylld underhållning och radioskval.

Men antagligen slösar jag bara mina ord. Det låter inte sm om vi kommer see eye to eye gällande det här. Jag känner att du är väldigt snar att avfärda alla som verkligen bryr sig om hiphop som konstform på allvar som konservativa bakåtsträvare. Medan folk som fullständigt skiter i hiphop gentligen men kan köpa en skiva med rap på om den har en trallvänlig refräng och spelas på NRJ görs till någon sorts representanter för kulturen framåtskrivande. Jag tycker du har lika fel där som du antagligen tycker att jag har.

Det viktiga jag vill få fram är att när du skriver att jag främst gillar 80-talshiphop osv låter det som om hiphop existerade i ett vakuum och att jag enbart gillar 80-talets artister av den enkla anledningen att de var verksamma på 80-talet. Så är det alltså inte. Jag gillar hiphop från 1979 och från 2010. Men jag konstaterar nyktert att de flesta som gillar hiphop hör en markant nedgång i musikalisk och konstnärlig variation och kvalitet överlag efter att storbolagen och de radiostationer som riktar sig till en "bredare" allmänhet började pimpa sönder begreppet och genren ca 1996. Därmed inte sagt att det inte går att göra bra och nyskapande hiphop idag eller att ingen gör det. Men det har blivit svårare att nå fram med sådant i det brus av marknad som nu tagit över även på hiphopens område. Sen kan man ha olika åsikter om kvaliteterna hos specifika artister, t.ex. The Yin & Yang Twinz. För mig är den ca noll hos dem, men det är ju i viss mån också en smaksak. Däremot inte nödv. en fråga om hur "konservativ" man är.

Soul_Survivor_II P32 levererade en vägg av text som faktiskt var riktigt läsvärd!

håller med i stora drag

Kitti: Tack och sorry att det blev en textmur. Jag jobbar på det här att formulera mig kort och koncist. Hittills utan framgång. Får twittra mer...

Eminem, Kanye west, ill bill och necro skulle bli en fin grupp!

Soul Survivor

Jag ska börja med att be om ursäkt om jag var lite hård, lite "dissig" i mitt tidigare inlägg, det blir lätt så när jag skriver på internet av någon anledning. Det vill jag egentligen inte vara, jag vet att du har stor kärlek till hiphoppen, och respekterar dig för det. Jag menar att du har lite fel dock; närmare bestämt här;

"Det finns mycket konstnärlig utveckling inom hiphop som inte nödvändigtvis går ut på att göra musiken så lättlyssnad/lättsåld som möjligt. De flesta artister vi nämnt här har enligt mig väldigt lågt konstnärligt värde..."

Det är en vanlig men märklig åsikt, framförallt hos "purister" om vi ska kalla det så, och framförallt, vad jag har märkt, i sverige. Varför vet jag inte, kanske är det för att man i sverige har svårt att förstå den kulturella bakgrund som lett fram till musiken som yin yang twins eller lil mama gör. Det här handlar inte om skivbolagsprodukter (möjlgtvis vissa av radiohitsen kanske jag ska säga för att skydda ryggen) utan om ett sound som har skapats på gatan, i små klubbar, lokalt, underground, artister som har jobbat sig upp från noll med sin egen version av vad de tycker att hiphop ska vara. Det är fortfarande blues i grunden, det är NO's musikkultur, bakgatorna utanför La, dansare i chicago. Den har därför absolut ett kulturellt värde, och skulle jag vilja påstå, även det svårdefienerade "konstnärliga värdet". Musiken är inte gjord för att vara lättlyssnad, jag vill mena att musiken i sig är mycket mer svårlyssnad än alla 4bars soulloppar, som ofta i mina öron kan låta mycket smöriga. Textmässigt... tja det är ju inga höjdare, och det sticker väl i öronen på den del som vill ha skickliga mc's, men här är det ju inte meningen. Naivismen är avsiktlig, den är enkel dum och rolig. Mc'n har fått ta ett steg tillbaka från att vara en rabblande poet, till att vara vad en mc var från början. Att musiken är nästan antiintellektuellt kan man väl om man vill nästan se som ett bevis på att den är äkta. Det är inga utbilodade medeklassbarn som gör den. Fast där kanske jag tar i.

Det sker förstås en kommersialisering av musiken, men jag vill menat att den är ganska blygsam. Lil Mama's Lipgloss hette inom parantes "No Music", och hade heller ingen, det var enbart trummor. Superkommersiellt? Knappast. Isåfall tycker jag att den kommersialisering som 50cent, eminiem, och i viss mån och ibland nas och jay-z sysslar med är betydligt värre och tråkigare. (black eyed peas är värst av alla, men dom har inget med musiken jag pratar om att göra.) Där pratar vi urvattning. Vad som dyker upp från en liten lokal scen i atlanta är raka motsatsen. Fantastiskt nog blir också dessa nya former av hiphop hits över hela världen, därför att folk uppskattar att musiken tar nya former, och det är därför jag menar att en hel del hiphoppare låter som sura konservativa gubbar ibland.

Sen en annan grej, eller parantes, begreppet "Hiphop" är ju nu lika brett, eller bredare, som rock. Det inbegriper allt från smörig pop till svårelectronica, vilket gör sån här diskussion lite svår. fast det är väl en annan diskussion. Nu ska jag slå in presenter till lite "lite feet" musik från NY, för det är det senaste spännande som hiphoppen har gett upphov till, du kanske slår in presenter till pete rock. Det är fint.

dundermannen

You're making a lot more sense to me now. Men jag känner samtidigt att vi pratar om lite olika saker här. Din första kommentar kom på ett inlägg jag skrivit där jag dissade artister som MC Hammer, Vanilla Ice, Neptunes, Li'l Jon osv. Jag har väldigt svårt att läsa in den spännande klubbkultur från New Orleans bakgator du pratar om i Neptunes eller Marky Mark.

Och jag håller med dig väldigt mycket om 50 Cent post How To Rob och Eminem post Stan eller nåt. Extremt urvattnad skivbolagsmusik. Samma med mkt av Nas kommersiella låtar, som brukar vara sövande tråkiga. Jay-Z är lite svårare för han har lyckats göra mkt mer musik som är kommersiell, men samtidigt originell. Hard Knock Life eller DOA är ju knappast sömniga? Men visst, han har minst 20 standard 1A Neptunes-proddade radiovänliga sömnpiller bakom sig också. Neptunes var ju också en av de strömlinjeformade artister jag klagade på ursprungligen.

Jag pratar om, inte nödvändigtvis "skivbolagsprodukter" thru and thru. Men av alla som skickar in en demo sker ju ett urval. Jag tvivlar inte en sekund på att det skapas en massa spännande klubbmusik i New Orleans, men jag tror det är samma situation som i New York att det kvalitativa har lite/mycket svårt att komma fram.

Det är ju bara att se vad som hände åren kring 96 när storbolagen köpte upp allt i sin väg. De hårdlanserade en massa artister som varken "gatorna" eller konnässörerna rejtade eller efterfrågade över huvud taget. Massa skivor shelvades och släpptes aldrig och har visat sig fantastiskt grymma, kreativa och nyskapande i efterhand. Du kan ju inte kalla skivor som Center Of Attention bakåtsträvande för sin tid? Eller typexemplet Black Bastards, den låter än idag helt galen och hade förmodligen ändrat gemet en hel del om den släppts.

Purismen hos mig ligger här bl.a. i att inse att om skivbolag, radiostationer osv styr vad som kommer fram och går efter vad Puff Daddy-radio-publiken vill höra - ja, då kommer det kanske komma fram en talangfull artist då och då, men det är lite mer som att vinna på lotto, rena turen. Folk som Papoose och Saigon har ju gått runt osignade i åratal och jag tror inte situationen egentligen är annorlunda i andra städer/områden.

Sen är det jättediskusisonen "vad är hiphop". OCh där ligger ju purismen till stor del. De tär inte att jag bara gillar en sorts musik. Jag gillar jazz, klassiskt, blues, house och en massa annat. Men jag gillar det engelska sättet att tänka mkt mer där. D elanserar nya genrer var och varannan vecka. Vem vill vara utan Grime och dubstep? Inte jag! Men samtidigt har de inte samma corporate control som försöker klämma in de nya genrerna i små boxar där de inte hör hemma.

Men i USA (ett tänkande som jag däremot ser som väldigt populärt att okritiskt svälja i Sverige) stämplas i princip all musik av unga, svarta som hiphop. Jag menar att om man ska prata om genrer öht på ett vettigt sätt bör man ha någon sorts fingertoppskänsla för vad som är vad.

Låt oss säga att det finns en jättestor, livaktig, blomstrande sen med "Yin & yang twins"-musik som du har koll på, som jag har missat. Jag håller det för fullt möjligt. Men då hoppas jag det finns råare, renare skit i den genren som inte låter så otroligt publikflörtande som deras hits. Och jag skulle förmodligen fortf inte kalla det hiphop. Och jag skulle fortfarande inte mena det som en kvalitetsstämpel i sig. Jag gillar ju inte Springsteen eller Sinatra mindre för att de inte är hiphop. Däremot blir det ju så att om jag ska använda en hiphop-måttstock och betygsätta crunk, snap crackle & pop blir ju betyget 0/10.

Och ja, jag finner det fortfarande respektlöst mot genren att ta så liten hänsyn till vad hiphop egentligen betyder och DEN redan över 30 år gamla traditionen och klämma in vad som helst i den. Varför "för att det har rötter i blues och gospel" typ? Då kan vi ju bara säga svart musik och sitta nöjda sen. Om det ska finnas ngn mening med att beteckna just musiken som föddes i Bronx på 70-talet som "hiphop" så bör man väl räkna det som en egen tradition och inte desperat börja pressa in bluestraditionen i södern där?

Men allt detta är mer detaljfrågor vi säkert kan diskutera i timmar. Dock kvarstår min åsikt att corporrate america urvattnar all musik, särskilt genrer den har noll förståelse för - typ hiphop. (Och säkert också modern klubbmusik fr New Orleans osv osv osv)

Gucci Mane, Waka Flocka Flame och OJ Da Juiceman rappar.
Soulja Boy producerar

BRICK SQUAD ! hahahaha

lil boosie, Dmx & Dj khaled -

ot så gillar jag Soul Survivor. du borde kalla dig uncle_hip_hop istället.

Lil Wayne, that is all.

Fan vad jag tycker det var bra skrivet Soul Survivor !
Och dundermannen också, ni tar fram bra poänger,

Fan vad jag tycker det var bra skrivet Soul Survivor !
Och dundermannen också, ni tar fram bra poänger,

+1..

riktigt kul att läsa =)

Gudda Gudda, Lloyd Banks, Cassidy och Twista vore ju bedrövligt. Om typ Ski Beatz dessutom hade stått för produktionen hade det blivit katastrof då rapparna skulle välja de absolut störigaste, hetsigaste beatsen. (Även om Ski Beatz faktiskt kan få till det ibland håller han inte flera låtar i rad vilket hans skiva vittnar om..)

rich kids måste nog ta priset för världens sämsta rap grupp! så jävla dåligt=(

Och jag håller med dig väldigt mycket om 50 Cent post How To Rob och Eminem post Stan eller nåt. Extremt urvattnad skivbolagsmusik. Samma med mkt av Nas kommersiella låtar, som brukar vara sövande tråkiga. Jay-Z är lite svårare för han har lyckats göra mkt mer musik som är kommersiell, men samtidigt originell. Hard Knock Life eller DOA är ju knappast sömniga? Men visst, han har minst 20 standard 1A Neptunes-proddade radiovänliga sömnpiller bakom sig också. Neptunes var ju också en av de strömlinjeformade artister jag klagade på ursprungligen.

Ge sig nu lite va, snälla. 50 Cent visst, bättre innan han slog igenom med låtar som When It Rains It Pours och Many Men, men Eminem som "tråkig" med hans kommersiella grejer? Möjligen när han fjantar sig i låtar som Without Me, Just Lose It eller typ My Name Is (jag personligen tycker han har klockren humor).. Men att låtar som Lose Yourself, Stan, Cleaning Out My Closet etc. skulle vara sömnpiller eller på något sätt sämre pga av att Interscope pumpar in pengar för att få airplay, kan du ju inte mena på fullaste allvar?
Samma sak är det med Nas. Låtar som One Mic, Dance, If I Ruled The World är bland de bästa av denna värld och det är dumt att låta sig påverkas av försäljningar, hype och dylikt.
Och säga vad man vill om Jigga, han är fortfarande lika begåvad idag som han var förr, synd dock att han sällan switchar upp sitt flow, att han snott så otroligt mycket och har så usel röstkontroll, och mesta dels är mer känd för sina refr idag än för sina verser, annars hade han lätt varit en utav de främsta i min mening.

ambereon: Jag sa ju "post Stan". Det sa jag för att Stan var den senaste Eminem-låten jag hörde som jag gillade. Lose Yourself har precis det där tråkiga radiovänliga soundet jag tycker är så sömnigt. Dessutom har han det där flowet på den låten som han kör i 90% av alla sina låtar sen dess som är så zzzzz. Och det skulle inte störa mig så mkt om jag inte visste från tidigare att han kan vara innovativ och varierad i sina flows. Killen kan ju rappa liksom. Jag minns inte om jag hört Cleaning Out My Closet, så jag ska inte uttala mig om den. Poängen var dock ingen enstaka låt, utan mer den massa av låtar han gör som man hör på radio osv med kackiga beats och exakt samma tråkiga, skrikiga flow i låt efter låt efter låt.

Jag tycker jättemycket om Dance och If I Ruled The World. "Mkt av Nas kommersiella låtar" betyder inte "alla Nas låtar efter Illmatic". Jag tänker t.ex. på stora delar av Nastradamus, I Am, Hiphop Is Dead. Alla dessa albumspår som låter plastiga, men inte har nån hitpotential heller och aldrig blir singlar. Alla hans dussinlåtar med Black Eyed Peas, Timbaland osv. Inte bara skräckexempel som Oochie Wally, utan alla de där anonyma låtarna.

Jay-Z påpekade jag ju speciellt att han är en av få som gör bra, kommersiell musik. Håller inte alls med om att han på nåt sätt skulle ha stagnerat i flowet heller. Nästan varje ny singel som kommer har han nåt nytt flow. Snarare mer variationer i flowet nu än när han nästan bara hade bra beats och bättre texter på Reasonable Doubt. Jag menar ROC Boys, DOA, Empire State Of Mind, Brooklyn Go Hard. Snubben blows my mind nearly every time.

just d

Jag sa ju "post Stan". Det sa jag för att Stan var den senaste Eminem-låten jag hörde som jag gillade. Lose Yourself har precis det där tråkiga radiovänliga soundet jag tycker är så sömnigt. Dessutom har han det där flowet på den låten som han kör i 90% av alla sina låtar sen dess som är så zzzzz. Och det skulle inte störa mig så mkt om jag inte visste från tidigare att han kan vara innovativ och varierad i sina flows. Killen kan ju rappa liksom. Jag minns inte om jag hört Cleaning Out My Closet, så jag ska inte uttala mig om den. Poängen var dock ingen enstaka låt, utan mer den massa av låtar han gör som man hör på radio osv med kackiga beats och exakt samma tråkiga, skrikiga flow i låt efter låt efter låt.

Missuppfattade, my bad. Hur som helst, Lose Yourself-låten var någonstans mellan början och mitten av 2000-talet, där Em fortfarande var hungrig och progressiv. Hans flow var inte vidare avancerat. Det är nu på senare tid (09~ och framåt typ) Eminems färdigheter har skjutit ifrån rejält i en framåt skridande riktning. Jag tänker framför allt på tempo växlingarna och rimtekniken som finslipats. Det är i min mening jävligt imponerande med tanken på att hans styrka alltid legat i textskrivande och variationen av tonläget i rösten. Han är mer eller mindre ett helt paket nu.

Kan fortsätta spinna på offtopic när vi ändå håller på. Jag kan för MITT LIV inte förstå mig på vad folk vill ha utav snubben mer. Han har släppt några utav hiphop historiens riktiga pärlor och har sedan rört sig framåt med konstformen. Det var underhållande när han var ond och snudd på psykopat i låtar som Stair Crazy tex. eller som när han körde sina klockrent ironiska och meningslösa låtar som White America, Ass Like That etc. Men det var då. Han är inte ung och av samma hunger längre. Han är närmare 40 år och har förmodligen inget intresse av att köra det stuket längre. Jag personligen tycker att några utav spåren på Recovery är några utav de bästa låtarna som släppts på många år (Space Bound, You're Never Over, No Love).

Om det intresserar, så tycker jag, om du itne gjort det redan, att du borde lyssna dig in lite mer på hans senaste släpp Recovery, det är inte långt ifrån hans allra bästa släpp (MMLP, SSLP & TES)

Jag tycker jättemycket om Dance och If I Ruled The World. "Mkt av Nas kommersiella låtar" betyder inte "alla Nas låtar efter Illmatic". Jag tänker t.ex. på stora delar av Nastradamus, I Am, Hiphop Is Dead. Alla dessa albumspår som låter plastiga, men inte har nån hitpotential heller och aldrig blir singlar. Alla hans dussinlåtar med Black Eyed Peas, Timbaland osv. Inte bara skräckexempel som Oochie Wally, utan alla de där anonyma låtarna.

Jag är böjd att hålla med. Men vad tycker du om Distant Relativs?

Jay-Z påpekade jag ju speciellt att han är en av få som gör bra, kommersiell musik. Håller inte alls med om att han på nåt sätt skulle ha stagnerat i flowet heller. Nästan varje ny singel som kommer har han nåt nytt flow. Snarare mer variationer i flowet nu än när han nästan bara hade bra beats och bättre texter på Reasonable Doubt. Jag menar ROC Boys, DOA, Empire State Of Mind, Brooklyn Go Hard. Snubben blows my mind nearly every time.

Jag tycker Jay är helt ok som rappare, jag håller honom absolut inte inom samma ramar som snubbar som Nas, Em, Big, Pac men han är inte långt ifrån. Problemet med Jay (enligt mig) är att han har väldigt enkelformigt delivery och cadence. Jag tycker inte han varierar sig alls varken i flowet eller i tonläget. Och sedan känns det att han, om någon, är kommersiell ned smutsad. Det var längesedan jag hörde något som var i samma klass som t.ex. Dead Presidents.

"Jag kan för MITT LIV inte förstå mig på vad folk vill ha utav snubben mer"
Det skulle vara trevligt om han kunde slappa EN platta som inte enbart bestod av vidrig radio hiphop. Den senast plattan han slappt som ens gar att lyssna pa kom ut 1999.

ambereon

Jag tyckte Eminem varierade sitt flow mkt mer på skivan från -99 och gästinhoppen på 2001 än vad han gjort på allt jag hört med honom efteråt. Stan går ju inte att ogilla pga produktionen och 45 Kings sjukt tunga och magiska trummor, men resten av den skivan har jag faktiskt lyssnat igenom flera ggr och tyckte den var sjukt tråkig. Som sagt, jag tycker Eminem har en enorm potential, men underpresterar nåt sanslöst med låtar som Lose Yourself, The Way I Am, A** Like That och framförallt Sing For The Moment. Alla de låtarna är beyond värdelösa för mig, så det känns rätt avlägset att jag skulle sätta mig och lyssna på ett helt album av karln post 99, men nån gång kanske det händer. Visst blir det obalanserat om man bedömer efter singlar, men bedömt efter dem har han verkligen fastnat i ett sjukt tråkigt, skrikigt rock & roll flow. Som rappare lika intressant för mig som Beastie Boys 86 ungefär (de har ju andra kvaliteter som gör att man älskar dem än mic skillz).

Jag skulle bara önska att han la ner de där rock-gitarrerna och det där alt radio soundet och skriket, hookade med nån östkustproducent/DJ som kunde plocka fram hans skills igen. Varför inte DJ Spinna t.ex. Tror han fortfarande skulle kunna skapa magi i klass med Watch Deez, Any Man, I Just Don't Give A Fuc* eller Brain Damage.

Eminem på samma nivå som Jay-Z skulle jag aldrig kunna drömma om. Varken gällande flow, texter, röst, delivery, teman, image...ingenting är i närheten av Jay för mig. Jay-Z är fan på min top 10 MCs ever. Eminem är inte ens top 50.

Jag är fortfarande extremt frågande inför dissandet av Jigga. OK om man ogillar många av beatsen (då har man ju ändå en nästintill perfekt skiva i form av Reasonable Doubt som rappar långa varv runt alla album Eminem nånsin skulle ha potential att släppa), OK om man ogillar rösten, imagen eller gästinhoppen. Men just flowet? På rak arm kommer jag typ bara på G Rap, Finesse, Puba, Percee P och kanske Jeru som varit så innovativa med flowet efter old skool katterna. Kanske GZA...

Jag tycker t.ex. ROC Boys är en bättre låt än Dead Presidents, eller iaf i ungefär samma klass. DOA också. Smaken är olika, men för mig är det helt crazy att ens nämna Eminem i samma meningar som Nas, Biggie, Jay-Z och andra all time heavy weights. En LP och en handfull gästinhopp räcker liksom inte. Och även om Eminem ständigt uppfyllde sin fulla potential kan jag inte påstå att han skulle kunna tävla med Halftime, D'Evils eller Juicy för mig. Visst, han är en duktig rappare när han vill - jag tillhör INTE dem som inte hör att Eminem inte har skillz - men nån måtta får det vara på hyllandet kan jag tycka.

Distant Relatives - mer typiskt underpresterande från Nas. Känns väldigt gjort med vänsterhanden. Och han har verkligen hittat den tråkigaste av alla Marley-släktingar att samarbeta med. För mig typisk radiomusik gjort för alla andra än folk som gillar hiphop och inget som intresserar mig alls. Senaste jag hörde med Nas som verkligen knockade mig var EPn med Statik Selektah. I typisk Nas-stil låtar som ratades från ett dåligt album...

Men nu börjar vi bara gå allt djupare och djupare in i jämförelse/pajkastning om specifika artister här. Vet inte om det kommer leda oss nånstans...

Pharoahe skulle vart med bland flow-innovatörerna också....

"Det skulle vara trevligt om han kunde slappa EN platta som inte enbart bestod av vidrig radio hiphop. Den senast plattan han slappt som ens gar att lyssna pa kom ut 1999. "

Det är mycket tack vare artister som t.ex. Eminem, som musiken och framförallt hiphopen blivit betydligt mycket mer tillåtande än vad den var för +10 år sedan.
Och ja, både Infinite, SSLP och även MMLP har spår med avsevärt grövre textinnehåll än plattorna han släppt på senare tid, men de är verkligen inte "radiovänliga". Singlarna är ju en sak, men resterande spår är knappast kontroversiellt. De två sistnämnda är dessutom jävligt svåra att överträffa då dem är bland de bästa plattorna av denna värld.
Sen att stuket på musiken är kommersiell har o göra med som sagt att hiphop, precis som all annan konst, förs framåt och utvecklas.
Dessutom är han närmare 40 bast och har nog inget ett intresse av att göra sådan musik som han när han var ond och ung, även om det var sådan musik som attrahera de allra flesta lyssnare mest.

Jag tyckte Eminem varierade sitt flow mkt mer på skivan från -99 och gästinhoppen på 2001 än vad han gjort på allt jag hört med honom efteråt. Stan går ju inte att ogilla pga produktionen och 45 Kings sjukt tunga och magiska trummor, men resten av den skivan har jag faktiskt lyssnat igenom flera ggr och tyckte den var sjukt tråkig. Som sagt, jag tycker Eminem har en enorm potential, men underpresterar nåt sanslöst med låtar som Lose Yourself, The Way I Am, A** Like That och framförallt Sing For The Moment. Alla de låtarna är beyond värdelösa för mig, så det känns rätt avlägset att jag skulle sätta mig och lyssna på ett helt album av karln post 99, men nån gång kanske det händer. Visst blir det obalanserat om man bedömer efter singlar, men bedömt efter dem har han verkligen fastnat i ett sjukt tråkigt, skrikigt rock & roll flow. Som rappare lika intressant för mig som Beastie Boys 86 ungefär (de har ju andra kvaliteter som gör att man älskar dem än mic skillz).

Då får vi nog sluta oss till en definiton utav vad "varierat flow" är. Jag kan nästan garantera att jag sitter på mer Eminem material än vad de allra flesta här på whoa gör, och det är också här min bedömning inte är rättvis egentligen. (Drar också den slutsatsen utefter ditt konstaterande innan om att du inte ens minns om du hört Cleaning Out My Closet).

Eminems två samarbeten med Lil Wayne under 09-10 (Drop The World & No Love)
visar prov på hur framåtskridande han varit den senaste 1-2 års perioded när det kommer till byggande av bars, rimstrukturer och scheman, med tanken på hans tempoväxlingar han har i låtarna.

Här är två andra exempel från förra året:

http://www.youtube.com/watch?v=QOrFTfqmEHg

Han har aldrig tidigare under sin karriär varit så reformerande i sitt candence och flow som nu.

Vidare ang. Lose Youself, Det är den mest framgångsrika rapsingeln genom tiderna så lite cred förtjänar den faktiskt. Just rappmässigt är den väl inte bland det bästa Eminem lagt, och det är också där vi är överens. De andra låtarna tycker jag personligen om, men det är för att jag gillar Eminem vad han än gör. Dessutom så kräver jag inte att en rappare är 100% teknikst fokuserad på varenda låt, så länge man har sina guldkorn. Ser jag inget problem alls med låtar med slag av humor.
Men det är ju subjektivt givetvis.

Jag skulle bara önska att han la ner de där rock-gitarrerna och det där alt radio soundet och skriket, hookade med nån östkustproducent/DJ som kunde plocka fram hans skills igen. Varför inte DJ Spinna t.ex. Tror han fortfarande skulle kunna skapa magi i klass med Watch Deez, Any Man, I Just Don't Give A Fuc* eller Brain Damage.

Som sagt, han har åldrats och dessutom så får jag väl inflika _var_ bra med den typen av musik, eftersom det gått mer än 10 år snart och ett fåtal saker o ting utvecklas.
Att vara så extremt bakåtsträvande som ni tenderar o vara kan inte vara nyttigt eftersom ni låst fast dig vid en ljudbild som var relevant för 10 år sedan.
Ett perfekt exempel är Wu-tang vars stilar och karriärkurvor sett ut precis som jag menar att det INTE bör göra. Långa raddor med svabblande om ninjarap och nonsensrim som VAR imponerade då, men som jag har väldigt svårt att uppskatta idag. Effekten "avtar" helt enkelt.