Att hoppa av gymnasiet...
Nu är det så att jag har tagit ett beslut:
Jag ska hoppa av gymnasiet nu omedelbart, under mitt tredje år.
Denna tanke slog mig två dagar sedan, under en av mina sömnlösa nätter. Först tänkte jag: äh det är bara en idiotisk tanke, jag måste sova och fundera vidare. Men sen när jag tänkte djupare på saken, förstod jag att det är precis vad jag måste göra. Likadant känner jag nu, efter att ha fått ordentligt med sömn och är vid mina sinnes fulla bruk...eller well, i så gott bruk som det faktiskt går för en så pass förvirrad människa som jag är.
För närmsta tre månaderna, sedan skolan började igen, har jag tappat greppet och kommit efter i alla ämnen trots att de är intressanta - delvis pga. en jobbig situation hemma (tänker inte gå djupare in på det), delvis på att lusten till att lära mig har försvunnit.
Jag hade trott att det här skulle bli mitt bästa år, men nu har jag insett att det inte finns något bättre sätt att hantera situationen än att ge mig en chans att börja på noll om nio månader, dvs. börja om trean om möjligheten finns. Jag har god chans till att få jobb via min syster, så jag blir inte sysslolös under tiden. Det som jag känner ångest över nästan mest, är att jag inte kommer att få gå ut med den bästa klass jag någonsin har haft i mitt liv. Men på något sätt känns det som om det är en smäll jag får ta, så att jag kan få må bättre.
Nu är det så att jag bor fortfarande kvar hos mina föräldrar. Efter att jag talat med min syo imorgon har jag tänkt berätta mitt tänkta beslut. Jag vet inte alls hur de kommer att reagera. Dock antar jag att de kommer låta mig bo hemma under tiden iaf, då jag tänkt betala för mig.
Är det någon som har gått om något år på gymnasiet?
Hur talade ni om det för era föräldrar?
Hur tog dem det?
Och hur hanterade ni att lämna er klass?
Hur kändes det att gå om?
/Rachel