Ritalina- ADHD - Vem bryr sig?

1, glömde ta med hur likartade dessa är och att det är samma gäng som ligger bakom.

Dignosen DAMP är snarlik det internationellt etablerade begreppet ADHD, men personer med DAMP har också problem med motorik och perception.

2, Läs ovan, samma skit, annat namn.

3, Nej, det är ju inte alls anmärkningsvärt? Cykla till biblioteket och läs lite böcker, är ingen Googlemästare tyvärr.

4, Ja, för läkare är väldigt insatta i sociologi. Läkare läker inte människor i första hand, det tar bort symptomer, vilket de i detta fall lyckas med. Det är inte det detta handlar om.

5, Jag vet inte riktigt, det finns ju sånnadär lärare som lätt uppmärksammar om någon halkar efter i skolan och dessa är ganska måna om att deras elever klarar skolgången. Då brukar de fixa lite extra hjälp, något de inte hade råd med i början av nittiotalet när ADHD - av någon mystisk anledning - började sin storhetstid.

6, Nej, numer använder man ADHD. Läs ovan.

7, Med en hjärna som din lär det väl inte vara svårt att räkna ut att studier kanske inte saknas, men bevis för att dessa studier stämmer. Dumt formulerat kanske, men jag vet inte..

Ja exakt, biverkningar. Om vi kan lösa problemet utan biverkningar, varför inte göra det? Varför fortsätta medicinering utan grund? Varför inte testa något annat?

Men snälla nån, du tror att Gillberg är den ENDA som bedrivit forskning och att hela världen medicinerar utifrån denna inte alls särskilt uppmärksammade rapport?

Nja, med tanke på att Gillberg är en av de högst uppsatta i denna forskning skulle jag inte avfärda honom som särskilt irrelevant. Han lanserade till och med begreppet damp, något som nu kallas för adhd, som sagt.

Askin:

Då är du ju välkommen då att lägga fram underlag för exempel där man behandlat barn/vuxna med denna problematiken, utan hjälp av medicinering eller terapi för att ta itu med invanda beteenden.

Du får även försöka förklara hur man får grovmotoriska svårigheter och ett arbetsminne som inte fungerar för fem öre pga att det är stökigt hemma under uppväxten, värt att notera är att personer med denna problematiken generellt är väldigt tidiga med saker under uppväxten, gå,tala osv.

Sen att du uppmanar någon att cykla till biblioteket?, det är dig bevisbördan ligger på att styrka dina påståenden.

Jag har tre stycken i min familj som har ADHD diagnoser, min far, jag, och min halvsyster, min far växte upp under exemplariska förhållanden, lugnt hemma, två andra syskon alla gick ut med bra betyg osv, jag växte upp med stökigt hemma, min halvsyster under ungefär samma förhållanden som min far.

Askin
Det får stå för artikelförfattaren och dig.
Vilket gäng ligger bakom vad?

"Nej, det är ju inte alls anmärkningsvärt?"
Nej inte överhuvudtaget faktiskt, forskare är sällan överens om något överhuvudtaget,
att peka på att en forskare sagt något väger inte särskilt tungt då det går att hitta stöd för i princip vilken syn som helst i vilken fråga som helst bara man letar.

Ja, för läkare är väldigt insatta i sociologi. Läkare läker inte människor i första hand, det tar bort symptomer, vilket de i detta fall lyckas med. Det är inte det detta handlar om.
Nu handlade det väl endå om huruvida man borde behandla med amfetamin eller inte?
Jag tolkade citatet som ett svar på den allmänna kritiken av att använda något så värdeladdat som amfetamin som medicin för unga.

Jag vet inte riktigt, det finns ju sånnadär lärare som lätt uppmärksammar om någon halkar efter i skolan och dessa är ganska måna om att deras elever klarar skolgången.
Självklart, men om inte läraren förstår vad eleven behöver blir det ofta fel. Sen finns oftast inte heller tiden att ge eleven det stöd den behöver även om viljan finns. Så det kan både bli fel hjälp, fel slutsatser och fel resurser. Ju högre upp i skolsystemet man kommer desto svårare blir det även för eleven att få rätt hjälp.

Då brukar de fixa lite extra hjälp, något de inte hade råd med i början av nittiotalet när ADHD - av någon mystisk anledning - började sin storhetstid.

Du missade den att den svenska ekonomin var körd i botten och att stora barnkullar kombinerades med nedskärningar i skolan? Det är inte bara att "fixa" lite extrahjälp, du tror speciallärare växer på träd eller? Om 30 elever behöver extra stöd och det finns en elevassistent på halvtid, hur många timmar får då varje elev i veckan?

Nej, numer använder man ADHD. Läs ovan.
Ja, och ADHD och MBD/DAMP är fortfarande inte samma sak även om du tycks tro det. Inte ens ADHD och ADHD är samma sak i den mening att två individer som diagnosticeras med ADHD inte behöver ha särskilt mycket gemensamt.

Med en hjärna som din lär det väl inte vara svårt att räkna ut att studier kanske inte saknas, men bevis för att dessa studier stämmer.
Likväl gick det bra att använda studierna när de kunde stödja kritiken, men när de inte inte kunde ge detta stöd så var den helt plötsligt oanvändbar.

Om vi kan lösa problemet utan biverkningar, varför inte göra det?
Och hur ska vi lösa problemet menar du? Vart är din mirakellösning? Alla mediciner som överhuvudtaget har någon effekt att tala om ger biverkningar av något slag. Mer hos vissa än hos andra, men i någon mening sker mer än det man önskar därför att medicinerna inte är tillräckligt exakta för att angripa exakt det vi vill angripa och inget annat. Menar du att vi aldrig ska använda mediciner överhuvudtaget? Vi kanske borde sluta med narkos och smärtstillande vid operationer också och låta patienter dö av chocken istället. låter rimligt.

Varför fortsätta medicinering utan grund?

Utan grund? Som jag just skrev, "ADHD is one of the most researched areas in child and adolescent mental health". Medicinering (och studier av densamma) har skett sen 30talet ungefär och vi vet bra mycket mer idag än vi gjorde på 90talet. Du tror väl förövrigt inte att dessa barn, ungdomar och vuxna över en natt får påbörja medicineringen bara sådär?

Varför inte testa något annat?
Som vad? Hur tycker du att vi ska hjälpa individen?
(Hur ska vi överhuvudtaget veta vad som ska göras om vi inte får diagnosticera?)

skulle jag inte avfärda honom som särskilt irrelevant. Han lanserade till och med begreppet damp, något som nu kallas för adhd, som sagt.
Jag sa inte att Gillberg var irrelevant. JAg sa att den förstörda rapporten och DAMP begreppet inte är något som anammats i någon större utsträckning av resterande forskarvärld. Somsagt, ADHD är en av de mest intensiva forskningsområdena och därigenom utsatt får hård kontroll av forskarkollektivet.

och nej, DAMP är inte det något som idag kallas ADHD. Däremot försöker båda diagnoserna till viss del förklara och täcka upp samma individer och samma typ av problematik.

joda: har du diagnos själv?

naero
vet inte riktigt vad det har med tråden att göra :)

Har inte läst mer än första inlägget i den här tråden men har funderat en del på detta med DAMP/ADHD och jag tycker det verkar ganska stört. Dels så verkar dem vara så jävla generösa med diagnoserna och dels så kan jag inte tänka mig att någon mår bättre av att få en sjukdomsdiagnos

scripta
det är ingen sjukdomsdiagnos,
och vem mår bättre av att inte förstås överhuvudtaget?

Scripta:

Jag fick min ADHD diagnos när jag var 25, min mormor tog kontakt med barnspyk första gången när jag var fem,då hade hon med sig underlag från barnmorskan,dagispersonal och läkare, (jag var ett väldigt vaket barn sov i snitt 4 timmar i 30 minuters intervaller mina första sex månader, gick vid 9 månader och hade så bråttom att lära mig prata att jag stammade, redan på dagis noterades grovmotoriska svårigheter, tog väldigt lång tid att lära mig cykla, aldrig kunnat hoppa rep direkt, eller lärt mig hålla i en penna, samt att jag hade enorma problem att sitta still och koncentrera mig, samt var utåtagerande mot andra barn)

Trots detta underlaget så valde man att i tio års tid helt och hållet att fokusera på den utåtagerande biten, jag tankade min skolgång helt och hållet, då skolan ansåg att eftersom jag enbart var bråkig så behövde jag inte en riktig specialpedagog (något jag skulle haft rätt till om jag fått en korrekt diagnos från början) utan man anställde en person utan lärarutbildning vars enda uppgift var att få ut mig ur klassrummet så att dom andra barnen fick jobba.

Jag tog inte kontakt med psykiatrin föräns jag var 25 igen, det tog då ett halvår ungefär att få en korrekt diagnos, och ytterligare fyra månader innan jag fick börja med Ritalin, sedan dess har saker och ting gått betydligt lättare, arbetsminnet funkar bättre, jag är lungare, jag kan koncentrera mig även när det är ljud och rörelse runt i kring, jag har dock en lång väg att vandra pga alla invanda beteenden som jag måste arbeta bort, men jag är enormt tacksam och glad att jag valde att ta kontakt med psykiatrin igen.

Värt att notera är att jag nu i efterhand efter cirka sju månader av jävulskap äntligen fått ut mina journaler, och att enligt advokat finns det väldigt goda underlag för felbehandling och rätt till ersättning för sveda och värk, psykiatriker och läkare som ställde diagnos har även gjort uttalanden som styrker att man då jag var liten gjorde rätt grava fel i sin diagnostisering och behandling.

Mvh: beroendeframkallande? Say what? Det har jag aldrig märkt. Och min läkare som skriver ut till mig säger även att det inte går att bli beroende.

krossad_anka
det är klassat som beroendeframkallande, men jag tror nog man får ta det med en nypa salt.
klart man vill fortsätta ta medicinen om den gör att man mår bra och fungerar som man kanske borde göra.

joda: hmm skumt att min läkare ljuger för mig...

äh, tror inte du ska se så allvarligt på det. känns ju som att läkemedelsverket gärna tar det säkra före det osäkra och beroendeklassar så mycket som möjligt. känns inte som att du borde oroa dig allt för mkt för att bli beroende.

joda,

Inte mer märkligt än man gör det, sociala faktorer kan tex antingen förstärka beteendet, eller så får dessa barn mindre stöd rent generellt eller vad som.. att adhd endast skulle bero på sociala faktorer och därmed drabba arbetsklassen hårdare känns inte särskilt intressant förrän du visar på forskning som drar några slutsatser kring detta.

problemet är väll att det inte finns någon forskning på det området öht än? så betyder det att det inte är Sant bara för att vi inte har visat att det är det Än? ;)


angående mediciner/droger och beroendeframkallande så är så gott som allting beroendeframkallande. tom socker. men alla beroenden är i grund och botten psykologiska. tom när det kommer till injicerande av heroin som idag är klassat som den "mest beroendeframkallande substansen" enligt vetenskapliga, samt allmänna föreställningar.
den enda egentliga "fysiska" delen av ett beroende är det man upplever när man försöker sluta. då kan man uppleva en del skräckfyllda symptom. kallas i folkmun för "avtändning"
vem som helst kan med rätt tillvägagångssätt sluta med ett heroin missbruk, problemet är att den allmänna uppfattningen är att det är fysiskt beroendeframkallande och därför skulle vara mer eller mindre omöjligt. försöker man sluta med ett betéende, oavsett om det handlar om missbruk av substanser, när man har en sån inställning, så kan man lika gärna skita i att försöka sluta öht.

krossad_anka F18, så du behöver inte direkt tycka det är konstigt att en läkare inte säger att medicinen är beroendeframkallande. då allting mer eller mindre är det så finns det helt enkelt ingen anledning att så ett sånt frö i sinnet hos en patient. då det endå inte stämmer särskilt bra egentligen..

pusherman
problemet är väll att det inte finns någon forskning på det området öht än?
varför skulle det inte göra det? somsagt, det är ett av de mest intensiva forskningsområdena av sin typ.

Alltså fattar inte varför ni dillar? Fråga dom som använt medicin och fråga hur deras liv hade sett ut utan den. Om medicinen funnits med under den "äldre" generationens skolgång tror jag inte lika många hamnat lika snett som dom gjort.

Skolgången formar en människas fortsatta liv som fan och om man inte har rätt förutsättningar under skolgången så är risken stor att man hamnar snett...Har sett det

Sen att ni snackar om beroende så kan jag bara le..spelar ingen roll om det gäller droger, spel eller sex. Folk med DAMP/ADHD har lättare att hamna i någon form av missbruk och jag antar att det är nåt vi får leva med. Men hellre tar jag risken att ta någon medicin och ha bra förutsättningar efter skolan än att inte göra det, fucka upp skolan och säkert få nåt skitjobb samtidigt som jag pundar för jag tycker synd om mig själv, för att jag inte fick den hjälp jag behövde i skolan.

Joda: hur länge det ska ta? ja antagligen tills man vet att den funkar.

*utan större felaktigheter

Min lillebrorsa har adhd och det har han knappast fått pga sin samhällsklass eller sin uppväxt. han har haft det sen han föddes även om det inte märktes föräns han var ca två år. han gick på sån ritalin-medicin och blev som en zombie. han åt inget heller så det funkade inte för honom att ta det. men jag kan tänka mig att det blir mycket bättre för en del andra med likartad diagnos.

Nöjd
och när vet man det,
och vem avgör det?
ska man göra 70åriga undersökningar innan man börjar använda en medicin?

riotrunner,
han fick diagnosen adhd när han va två?
låter märkligt.