Evangeliet - Jag sitter och skriver
En text jag slängde ihop igår kväll då det var en riktigt usel dag. Läs och kommentera gärna!
Jag sitter och skriver, klockan börjar närma sig tolv
stress och aggressioner, saker har slängts i mitt golv
lurar jämt mig själv och säger "jag ska ändras i morrn"
men så fort jag ser mig i spegeln vill jag vända mig om
Att stå och titta på personen man egentligen ska älska mest
men bara ser en tom blick som kan tillhöra vem som helst
det får mig på andra tankar, kan aldrig slappna av
men finns det nåt annat val när mitt arga jag är allt jag har?
Vill ta mig framåt i livet men tvingas stanna kvar, för
steget ifrån samma stad, massa krav och kalla dar,
ifrån samma hat som gör att jag alltid tappar fart
det är steget jag aldrig tar..
Ni kommer fatta snart, jag är nämligen ingen människa
mer som en änglavakt trots att mina brister är oändliga
Har ingen plats på jorden, ingen makt på tronen
Markusevangeliet? Stänger igen och kastar boken
Hyser agg mot Oden, jag är krigsgudarnas krigsgud
bara för att jag har tagit mer skit än en ficktjuv
Det har dock satt sina spår, jag är nu kantad av sår
kanske dags att jag tackar och går, ner med svarta ridån
Har jämt förföljts av en vålnad, känner hur den fnyser i håret
hur den alltid sitter bredvid och stryker vid låret
jag ska återvända snart, kanske flyga till månen
och hoppas på att vakuumet kommer strypa demonen
Jag sitter och skriver, klockan börjar närma sig två
fäller en tår, andas ut, släpper pennan och går..