galen text, läsvärt skulle jag tro! kritisera gärna!min ritförmåga löper som eld som en landsplågajag bevågar min kunskap genom sågarmen är glad och onykter när jag penslar på papperetmen främst av mina kunskaper lägger jag skiten rättjag tänker vandra på genom vårt så kallade moderjordmen jag tillintetgör alla som står i min väg, från gata till skogjag ser på världen med världens största förundranmen färden som jag reser med, hyser glädje och även beundranmed blåa moln och ljusa hav ställer jag oftast inga kravjag är en son till en mor vars liv har varit ganska tragisktmen kärt barn har många namn så jag är ganska tillfredställdså jag lätta ankar och ger mig ut på djupt vattensamma känsla som papperet på julklappen!