Ch1ll - Sockerberoende
Jag har en vän som alltid ställer upp
han är sig själv;
försöker aldrig spela manlig eller tuff, och
utan att han vet om det bryr han sig mer om mej
när jag likt en trappa känner mig nedgången...
Han brukar säga att det inte hjälper att va dyster
i ett land där det är fult att säga vad man tycker,
och är det såhär som världen ska se ut
så är man fri som en fågel, ett fjäderfä i bur...
Men trots alla dessa kloka ord om moderjord
finns saker han vill ändra tillbaks, men gjort är gjort
Ibland är han lika lagg som ett par skidor,
för även en mans framsida har sina baksidor
Hos tjejer är det bara en enda grej han vill åt,
och det absolut värsta han vet är att säga förlåt!!!
Hur fan ska han hitta rätt väg när han är sedelblind?
egoist, jag slog honom på käften...
... och krossade min spegelbild
Världen är ytlig, jag sitter i ett bottenslam
och skulle skutta upp.. om bara hoppet fanns!
Men jag lyser starkt utan att det bryr mej alls;
sockerberoende tar jag livet med en nypa salt..