Qruu - 15/100 Det värsta jag vet är…Nog någonting jag måste ”verbalisera”Att bo i bitterhet, tro att ingen vetAnta att andras vetskap om det ska bli förlorad dignitetAtt stampa på stället, stanna vid gränsenBara svälja och förtränga när man borde bli så förbannad iställetAtt tiga förundrad, frysa i skugganVägra stiga ut, skrika att nu är det slut på ett liv i skymundanFast å andra sidan…Se på de andra, iaktta de lyckligaKanske du lägger märke till att de inte är så hyggligaAlltid samma visa…Ett dåligt exempel, men skulle det kännas så vettigtAtt leva för att få hålla i en puckla i regn av konfettiEller... nej, det spelar ingen roll här och nuAntar att omvärlden vet hur min omvärld ser utOch det värsta är nog kanske inte hur jag lever nu(Säg mig nu, ljög jag innan?)Snarare landminan som väntar där på steget ut(Rädslan som gör oss blinda…)Att skylla ifrån sig som man underskattarAtt skylla på sig en allt för tung belastningAtt veta att smärtan skall lekaAtt… ”verbalisera”