Tobajs - bussfilosofi
jag glider in på bussen, sätter mig längst bak
svensk närhet? jag sitter ensam utan sällskap
har alltid varit optimist, men det är avslutat
för allt är grått o trist, regnet piskar glasrutan
busschauffören sätter foten mot sin gaspedal
och kör förbi en regnblöt och tom basketplan
förbi höga hus, röda ljus som dränks av regnväder
o allting jag kan tänka på är mina sängkläder
nästa stopp, vattnet stänker upp på trottoaren
skrämmer slag på dom som gett sig ut på promenader
bussen fylls med folk, fram dig mig kommer en flicka
söt men dyblöt, för less för att prata eller titta
för när staden känns målad av en deppig konstnär
skruvar man upp volymen, pekar finger åt sin omvärld
och jag är less, på denna storstadshets
bitter eller glad, du ska veta att oavsett..
så är ni välkommna, välkommna alla sårbara
välkommen att se världen ur en gråskala
välkommen.. välkommen
välkommen, till min bussfilosofi..
är ingen stereotyp som sony. öh eller?
|