Fegon & Munter - Tårar i en rännil emot ödet
Jag älskar mitt liv när änglarna glider förbi mig
Så jag skämtar om skiten innan jag hämtar min kniv
För under min sista tid vill jag få dig att skratta
så att du förlänger ditt liv och jag får dig att fatta
att det inte handlar om dig, jag vill bara börja om
med ett nytt liv, men dig kommer jag aldrig glömma bort
För då du ligger och sover på axeln och håret är vackert
då älskar jag stunden trots att jag har gråten i halsen
När vi står med mössa och vantar och pussas och svammlar
Då älskar jag stunden trots att jag har drömmar om annat
När du blir kittlad och ryser och vi ligger och myser
då älskar jag stunden trots att jag springer mot ljuset
Så det handlar inte om dig, jag föddes bara som fel person
Men jag kommer hålla dig om hjärtat och det är på hedersord
För utan dig, hade jag inte fått möjligheten att le
För utan dig, hade jag inte fått möjligheten att se
För utan dig, hade jag inte fått möjligheten att älska
Men ändå har jag inte möjligheten att vänta
Mitt liv, berättas med tårar på kinden
mitt liv på ett papper, är som att måla av vinden
inget är på plats, inget är som det ska
allting är uppbyggt, mellan kärlek och hat
vilsen och ensam, och inget som ändras
försöker komma ikapp, men de finns ingen som väntar
enstaka tårar, blir till en saltfläck vid kinden
månen speglar tårarna, under en allsmäktig himmel
ingen ser mig ..
mitt livs ros har vissnat, för att mina fingrar smekt den
jag är trött på livet, jag står ensam kvar
jag är så trött så sliten, jag har lämnats kvar
tankarna gör mig trött, men tankar ger mig sinnesro
och tankar om livet, gör så jag förblöder inombords
och det är värt de ..
för mitt liv just nu, består av deppression och bortglömd kärlek