Crew - Till kritan... (4+14 rader) Stannar till, ser upp i skyn mot alla fallande änglar Vinglösa och skottskadade, en krampande känsla Verkar som om fallet är här för att stanna nu Så många änglar har fallit att återstoden kan landa mjukt Har äntligen hittat rätt på vägen bland mina textmassor Lögnen om att jag var bättre förr, min enda stressfaktor Vill inte rimma fram nonsens, inte längre va han Som dränktes i glans av en hjälpande hand Ser hellre mig själv lämnad i skam Som en självständigt tänkande man (Om så känslan försvann) Är tydligen inte på topp, men trivs här på botten Försvinner för gott så fort tiden är kommen Och den är påväg åt andra hållet Hjärtat fylls av banderoller Jag lever äntligen ut tankegången, slutar att vända och vrida När det väl kommer till kritan är jag ändå bäst på att rita (I symbios med min ständiga pina) Mina pennor är törstiga, skiter i att känslor förlöjligas Jag lyckas äntligen se färre stängsel än öppningar