vem skapade gud?

Nu har jag inte orkat läsa igenom hela tråden, så detta kanske är skrivet.

Jag tänker mig iaf att Gud är det som är kraften bakom liv, inte som en medveten organism som kan styra, ställa och sätta upp regler. Sen skulle jag inte kalla det Gud då det oret/namnet känns som det syftar mer till en person, känns lite fel.

Och angående vad som skapade denna kraft, ja, svårt att säga. Jag tänker mig ju att allt alltid funnits och alltid kommer finnas. All ting All tid.
Allt som sker, sker på grund av att något annat skett, universum är oändligt, inget är störst, inget är minst, det finns inget stopp.

Det finns lika många gudar som det finns människor. En samling illusioner invävda i en paradox om vår påstådda potential till fullkomlighet.

Gud skapade allt som ska vara logiskt i våran värld så jag tror det finns en världslig logik och en sorts logik som bara existerar i himlen. Jag tror dock inte någon har skapat gud utan att han har funnits helatiden, bara för att vi föds och dör så ser vi en början och ett slut och det låter ju logiskt, för oss... (min egen teori)
och för att få två fugor i en smäll så har jag fått frågor om "varför tillåter gud människor dö om han påstås älska dem?" min teori för detta är ganska simpelt, livet vi lever nu är bara en tillfällighet, vi är inte skapade för att leva på jorden, utan att leva i himlen tillsammans med gud. "Varför måste man dö då?" Separationen mellan kropp och själ, dit kommer man ju endast genom att dö i denna värld, alltså där lever själen vidare

Gud är ju skaparen, ingen har skapat skaparen och enligt ateisten har människan skapat gud.

Så dom svaren är rätt på din fråga. Beroende på vilken sanning du eftersträvar.

MizzyD - Har kristendomen verkligen själavandring i sitt trossystem?

10-4, over...

2 Kor 5:1-8,

Men vi vet, att om detta hus, vårt jordiska tält bryts ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, som är evig i himlarna.

I denna suckar vi ju också och längtar att få ikläda oss vår boning, som är från himlen,

för om vi då är iklädda skall vi inte bli funna nakna.

Ty medan vi är i denna hydda suckar vi och är betungande, eftersom vi inte vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga kan bli uppslukat av livet.

Men den som bereder oss till detta är Gud, och som pant har han gett oss Anden.

Vi är därför alltid vid gott mod och vet att så länge vi är hemma i kroppen, så är vi borta från Herren,

ty vi vandrar i tro, utan att se.

Men vi är vid gott mod och vill helst flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

Själavandring är månne ett starkt ord att ta till, men synsättet är väl åtminstone förståeligt.

Ah, det är där de har fått det från :)
Verkar dock (kanske inte helt överraskande) tolkas olika beroende av kyrka, för en präst från SK som jag snackade med (för länge sen) sa att inom protestantismen så är det väntan på den yttersta dagen som gäller innan man har möjligheten att hamna i himlen (d.v.s. anden vilar i köttet fram till världens undergång).

10-4, over...

Finns säkert fler likvärdiga ställen om man ids leta. Ang. yttersta dagen går åsikterna isär även bland protestanter. Ta t ex. Luk 23:42-43,

Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»

Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»

vidare är tolkningen av "yttersta dagen" omstridd, se t ex. Hebr 1:1-2 eller 1 Petr 1:20

sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,

har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.

--

Så var förutsett om honom före världens begynnelse; men först nu i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad för eder skull

enligt ovan lever vi ju redan i de yttersta dagarnas tid. Vilket vi också åtefinner i t ex. 1 Joh 2:18. Snarlikt uttrycks även saken i Ef 1:9-10

Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.

---

i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,

om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.

känns ju dock som att det kvittar. om så uppståndelsen dröjer 1 miljard år lär ju den tiden passera rätt "fort", givet att man under tiden är helt död dvs. :)

Jag vet inte vad som har skrivits hitintills.

Och det spelar heller ingen roll.

Alla teorier om vad Gud är och inte - är ren bullshit, vare sig du hänvisar till atomkärnor, rövhål eller bibeln.

Man måste inse att människohjärnan - som den lilla patetiska cellklump den faktiskt är - har sina begränsningar.

Som alla andra djur är vi i huvudsak programmerade till förökning och jakt.
Visst, människohjärnan är unik på så sätt att vi med hjälp av den blir varse vår existens men där tar också skillnaderna, oss och djur emellan, slut.

I grund och botten är vi alla apor. Rymdraketer, facebook och vad vi kallar "civilisation" till trots.

Att fundera över Gud är kul men lika mycket ett slöseri med tid, för vi kan aldrig på något sätt bevisa att han finns.

Ganska underligt hur dagens moderna människor fortfarande kan tro på nåt så löjligt som en gud. Som många har varit inne på så skapades ju denna gestalt och hans likvärdiga i de andra religionerna av människor som inte visste vad de skulle göra på denna planet, och sökte någon slags mening. En högre makt lät ju bra, för det skulle ju gagna alla och föra med sig en massa gott...ja tidslöseri medförde det i alla fall när de tvingade sig själva att be hela tiden. Så länge lever inte människan, så varför försöka få nåt som inte existerar att hjälpa till? Man kan bara hjälpa sig själv.

Document

Det finns lika många gudar som det finns människor. En samling illusioner invävda i en paradox om vår påstådda potential till fullkomlighet

Wordar mitt eget inlägg..

Tänker på det hela tiden -_- Fast vad fanns innan Bigbang. Det kan ju inte ha varit ingenting, för vad är ingenting?

Att ställa den frågan är som att fråga vad som ligger norr om nordpolen. Det fanns inget före Big Bang, vilket är hela grejen med big bang, nämligen att allt startade då.
Självklart kan man spekulera över vad som startade Big Bang, men det vore vara både teoretiskt och praktiskt omöjligt att ta reda på det... Kanske var det Gud som knäppte med fingrarna eller kanske som videon här nedanför..



.. Det jag försöker få fram är att TIDEN "skapades" (eller "startades") ju då. Även om tiden i sig är relativ så finns det inte någon möjlighet att på ett rationellt sätt ställa frågan:

"Vad var före Big Bang?"

För det fanns verkligen ingenting, INGENTING, fanns då.. bokstavligen. (åtminstone inte i vårat universum)


Vakuum som TS frågade om (om du nu inte redan förstått det) är definitionen av att INGENTING finns, alltså ett tomrum av ingenting, men rent praktiskt så kan inte vakuum existera på riktigt.

--
Jag själv ser mig som troende, fast jag är inte på det viset att jag tror på några diffusa skapelseberättelser, personlig/a Gud/ar eller ens på något liv efter döden eller andra abrahamitiska feligiösa föreställningar. Inte vad jag vet iaf, jag är inte speciellt påläst inom området religion trots min humanoria läggning och historiska studier.
Min världsbild är hm.... lite svår att beskriva, men för att ta det lite kortfattat så ser jag det såhär (och det är min definition av Gud):

Gud är ALLT och ALLA... Varenda del av universum är Gud. Gud finns överallt. Gud är din dator, dina tankar och din kropp. Gud är allting du känner och allting du upptäcker, allt som är och allting som varit och allting som komma skall.
Däremot så tror jag inte Gud är en person, utan snarare att universum i sig är "levande" till den graden att den skapar sig själv (och möjligen ett anti-universum, kan förklara närmare om hur jag ser på det om någon vill veta)

Eftersom att allting skapas och förintas så tror jag att allting besitter någon form av "kraft" eller "energi" om man vill kalla det så. När något organiskt dör så går deras fysiska kropp i förmultning, men deras "livsenergi" går vidare till en "pool" för återskapande av det stora universum som finns. Universum återskapar och förintar delar av sig själv för ett okänt syfte, låt oss kalla det Syfte X. Universum är levande, möjligen intelligent, men inte nödvändigtvis medvetande som en helhet, utan bara medveten genom allt LIV som finns. Allt organiskt liv är tillsammans delar av universums samlade totala medvetande utan att individerna av organiskt liv känner till det stora hela. Kanske testar universum (Gud) sig själv från så många vinklar som möjligt genom individuell medvetenhet. Allt levande har en egen världsbild och den samlade bilden av det hela är kanske Syfte X.

Vad gäller saker som inte lever, som stenar t.ex, så är det delar av samma totala process för den ständigt utvecklande "livsenergin" (eller kraften om man kallar det så). Alltså att saker finns för att universum (Gud) ska utvecklas vidare rent fysiskt (konkret), medan allting organiskt gör det mentalt (eller abstrakt). Tillsammans är allting Gud.

Vad gäller evolutionsteorin, gravitationen och liknande (t.ex. för människan okända fenomen) så är det bara "medel" för att Gud att uppnå Syfte X.

Det blev lite längre än vad jag menade, men det blev svårt att förklara det kortfattat endå. Det här är något jag verkligen tror och känner så förolämpningar undanbedes.

Jag ska avsluta med två frågor:

- Har allting alltid funnits, eller har det skapats?
- Om det finns fanns en större mening, syfte, bakom existensen och universum, betyder ju det att ingenting spelar någon roll....så hur kan allting det här finnas om det inte spelar någon roll? Borde det då inte bara "inte finnas" då? (och nej, svaret "Det finns för att det kan" är inte godtagbart för mig.

Sen för att besvara TS fråga om "vem skapade Gud" så tror jag att Gud skapade sig själv, om det nu inte framkom av mitt långa inlägg.

Lepra

Nej alltså. Ett perfekt vakuum existerar inte.

Om det inte finns någon materia så måste det finnas energi.

Om det inte finns konventionell energi så finns det mörk energi.

Ja, vilket var precis vad jag menade.

Lepra

Ja? Vi är väl överens?!

Ja.. men det kände som att du motargumenterade med mig, men då är vi överens. Det du skriver är helt korrekt. Var väl bara en utveckling av det jag sa.

- Har allting alltid funnits, eller har det skapats?
- Om det finns fanns en större mening, syfte, bakom existensen och universum, betyder ju det att ingenting spelar någon roll....så hur kan allting det här finnas om det inte spelar någon roll? Borde det då inte bara "inte finnas" då? (och nej, svaret "Det finns för att det kan" är inte godtagbart för mig.

1) finns inget svar eftersom ingetdera kan bevisas.

2) Att någonting existerar betyder inte automatiskt att det finns ett syfte med att det existerar, varför måste det nödvändigtvis vara så, enligt dig? Och definiera syfte, syfte för vem? Syfte för vad?

En mås sket på mitt huvud idag, tre timmar senare vann jag 200 spänn på lotto.
Jag tror att om inte måsen hade skitit på mitt huvud, hade jag aldrig vunnit på lotto. Det går inte att bevisa att måsskiten gjorde så att jag vann på lotto, men jag tror att måsskiten hade ett syfte, alltså hade måsskiten ett syfte?

Kan man resonera så?

Det är svårt att veta vem som drar i människans trådar som skapar människans behov av gudar.
Är det Gud Fader själv eller är det en psykologisk mekanism inom oss som behöver tro på något större än oss vad vi själva är?

Skaparen har alltid funnits och kommer alltid att finnas, och enligt islam ska man inte ifrågasätta detta.

jag tror bestämt att det är en psykologisk mekanism för att skydda oss själva från tanken om vår betydelselöshet. men bara för det så tycker jag inte att man ska försöka bekämpa den psykiska ohälsa som det medför

tycker för övrigt att det känns lite väl praktiskt att kräva ett icke-ifrågasättande. det borde, i alla fall i mina ögon, få en att börja ana en uggla eller två

Människan vill uppfatta världen som något sammanhängande och begripligt, och förmodlingen arbetar tvååringar redan med att göra sig en inre bild av hur den stora världen utanför honom själv är beskaffad.
Denna bild byggs successivt upp och om under livets gång.
Det finns en strävan efter en helhetssyn som förenar människorna och oftast är det med hjälp av religion om inte ngt annat.

jo visst, men i rimlighetens namn tycker jag att det är dags att släppa våra desillusionerade bilder skapade av religion. bara för att man förnekar gud innebär det inte att man är mot ett förenande av mänsklighet

har inte läst hela tråden.

läste i någon "vetenskapens värld" att universum kommer utvidgas till en viss nivå och när universum har blivit för stort så kollapsar det och sugs ihop. Då blir det en ny big bang och allt startar om som i ett kretslopp. Det är vad ja tror på :)

det du läser i illustrerad vetenskap kan du i ditt huvud kategorisera under "mycket tveksam verklighetsanknytning"

Haha världen var mycket coolare när man var liten och trodde på allt som stod i Illustrerad Vetenskap.

det du läser i illustrerad vetenskap kan du i ditt huvud kategorisera under "mycket tveksam verklighetsanknytning"

klockren

det du läser i "religiös skrifter" kan du i ditt huvud kategorisera under "mycket tveksam verklighetsanknytning"

ja det också. jag skulle knappast använda någon av dem som källa i en diskussion. fast jag undviker helst att läsa nån av dem och istället för i huvudet så placerar jag dem i mitt arsle där de hör hemma

läste i någon "vetenskapens värld" att universum kommer utvidgas till en viss nivå och när universum har blivit för stort så kollapsar det och sugs ihop. Då blir det en ny big bang och allt startar om som i ett kretslopp. Det är vad ja tror på :)

var det inte precis det som Hawking motbevisade tidigt i sin akademiska bana? kanske rent av det hans disputation handlade om. Någon som har koll? Har jag fått det om bakfoten? Kan erkänna att det rör sig om något jag snappat upp någon gång för minst 7-8 år sedan, så helt säker kan jag inte vara trots allt.

Det känns som att när man börjar snacka om något så enormt som universum så blir allt bara meningslöst att ens diskutera.

Jag säger bara:

Mabande - Jag vill inte själv kalla mig kristen, jag tror på gud, men jag ogillar religion, för mig gäller det att antingen tro eller inte, end of discussion, dock så kan man säga att min tro ligger närmast den messianska då man inte bara går till kyrkan på söndagar på grund av att det är en tradition utan mer som en seriös relation mellan gud och människan, det är inte något man gör bara för att, dock så föredrar jag helst att be hemma.
Religion dödar

jag tror på gud, men jag ogillar religion


Ja det lät ju vettigt hörru. Stay in school kid.

Jag tror på Gud, har upplevt mycket häftiga grejer och det känns bra. Bevisar det något? Nej

Men jag tror att religion ofta knökar till saker och ting när allt handlar om att man ska vara på ett visst sätt eller göra på ett visst sätt. Den Gud som jag tror på har gett mig mycket i mitt liv.

En del kyrkor de senaste århundradena har blivit så korrumperade, mycket som gjorts i kyrkans namn har inte alls haft något stöd i bibeln. Jag menar inte att jag har något perfekt svar på hur man ska tolka bibeln, men korståg, avlatsbrev (alltså att betala pengar för att ens nära och kära ska få mindre tid i helvetet) , häxjakter, m.m. har smutsat ner Guds rykte eftersom allt görs i hans namn.

Tillbaka till topic, Om Gud finns, vilket jag tror så var han det första som fanns.
Men det blir alldeles för komplicerat för våra skallar att tänka så långt tillbaka i tiden. Om man vill kan man tänka sönder sig i sådana saker. Jag tycker att det är mycket mer intressant med här och nu.

DegenereraD - Religion är något människan själv skapat, inse fakta, om alla skulle tro på en och samma gud så skulle vi inte ha religion, men på grund av att folk kommit på egna såkallade "religioner" så måste vi ha ett ord som definerar vad vi snackar om, annars fattar ingen (tydligen), det finns endast en sann gud, antingen tror man på gud eller ej, religioner slåss mot varandra på grund av att de har "fel" gud, such a waste of time

Jag tror på något liknande som det MizzyD är inne på.

Det finns en förnuftig universell sanning som alla kan te sig till, och det är det vi kan kalla Gud. När man läser Guds rätta ord talar det till hjärtat.
När vi följer våran väg börjar Gud prata med oss på olika vis. För när man verkligen vill något spelar hela universum till ens fördel.


Jag har väldigt nyss upptäckt detta. Eller snarare varit med om saker som pekar åt detta hållet. Har börjat kolla lite vad skolastiken går ut på och jag känner deras ursprungstanke.


Jag tror att många är olyckliga och känner sig ibland ensamma för att dom glömt bort Gud. Men skriver man så får man en anstormning av agnostiker som avskyr ordet Gud och anser att man är svag som inte står för sig själv.. Vilket är tråkigt. För Gud är ingen gubbe som sitter bland molnen och styr oss. Vi är Gud när vi gör rätt.



TYP! Det finns så himla mycket man kan skriva om detta. Skulle kunna fylla en hel bibel!

Varför tar ingen upp religionens inkonsekvens?? Almighty my ass..

..Kanske just för att den är jävligt inkonsekvent och därmed inte tillhör Sanningen?

Vilket gör det ganska förlegat att ens diskutera den.



Religioner har och är ramar som lika ofta hindrar oss från att se Sanningen, som den hjälper oss att upptäcka den.

Det finns allt för många små idéer och hittepås i de ledande religionerna idag för att den moderna förnuftiga människan ska kunna ta till sig den på ett sådant sätt som Sanningen behöver.


Vilket är synd.

Vilket gör det ganska förlegat att ens diskutera den.

Förlegat? Religion fallerar ju i mina ögon pga dess inkonsekvens. Sen behöver du inte dra in sanningen i det här, för religion har ingenting med sanning att göra. Man tror väl på gud, man vet inte gud..

Menade mest att stå och peka på olika religioner och säga "ni har fel" känns för mig ganska förlegat.

Religion påstår att gud existerar. Samma texter påstår andra saker som i princip ingen vill acceptera idag. Ett exempel på inkonsekvens jag pratar om.

Tänk om vi hade en religionsfri värld...religionen är grunden för alla världens motsättningar och många av problemen.

Det hade varit intressant att ha en religion som binder ihop folk snarare än segregerar folk.
Religion ska vara fritt från kultur och social förpassning. Den katolska tron t.ex, om förutbestämda folk som kan nå himlen hit och dit och att Kyrkan är Guds förlänga arm känns väldigt mycket medeltid.

En religion baserad på filosofi, psykologi (meta-fysisk psykologi inte humanitär), vetenskap (speciellt) inom samtliga områden.


Eftersom religion ska eftersträva "sanning" så bör allting som inte kan hänledas till just den "sanningen" istället förkastas eller iaf läggas på hög tills dess att det kan det. Vetenskaperna, speciellt humanoria och naturvetenskaperna, om det genomsyrades av filosofi (både som mål och som metod) skulle kunna vara en enhetlig, opersonlig religion som skulle kunna fungera globalt och föra folk ihop istället för ifrån varanndra. Ett stort inslag av miljö och terra-vetenskap torde ingå också.

Skolastiken försökte förklara alla trossanningar i termer av förnuftssanningar. Utgångspunkten är att den kristna tron i princip kan begripas. Innehållet utvecklades i skolor och universitet, i samband med studiet av Skriften, av kyrkofäderna, eller erkända (ofta antika) klassiker, kallade auctores. Skolastikens viktigaste redskap var diskussioner, debatter och logik, varigenom man via slutledningar ansåg sig kunna uppställa rationella utsagor om Gud, världen och skapelsen. Målet var att framställa hela kristendomens sanning och att rationellt vederlägga de invändningar som anförts mot den. Skolastiken var aldrig källkritisk; felaktiga slutsatser ansågs bero på felaktig argumentering, medan källorna sågs som absoluta sanningar. Om källorna däremot innehöll några felaktigheter förkastades de.

Den tidiga skolastiken (1000-1200) ägnade sig framför allt åt logik, metafysik och semantik. Bland dess företrädare märks Anselm av Canterbury och Pierre Abaelard.

Senskolastiken (1300-talet) var en nedgångsperiod, då kristendomens roll alltmer började att ifrågasättas genom nominalismen (bland andra William av Occam). Dessa sysslade med frågor gällande förhållandet mellan kyrka och stat, och var av viss betydelse för den politiska filosofin.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Skolastik

ÅderpåleOne P21

Inte det jag menade.. för du syftade på mig eller ?

Okej, jag tänkte att det kanske kunde stämma in, men icke.
Tråkigt!

jag tror om du är ärlig mot dig själv är det mest fascinerande problemet i världen är: vem är jag, vad menar du, vad känner du när du säger ordet JAG, jag mig själv? finns ingen mer intressant fråga för det är så mystiskt, för vad du är djupt inuti flyr undan det du granskar på samma sätt som du kan inte se in i dina ögon direkt utan en spegel
du kan inte bita i dina egna tänder
du kan inte känna smaken av din egna tunga och du kan inte nudda toppen av det här fingret med toppen av det här fingret :)

dude... ja har känt smaken av min egen tunga

//Yde - hobby filosof

Lepra,

Det hade varit intressant att ha en religion som binder ihop folk snarare än segregerar folk.

det som binder samman segrerar i regelmed, det är mer eller mindre "omöjligt" att ha ett vi utan ett ni när det kommer till kritan.

Slug,

Tänk om vi hade en religionsfri värld...religionen är grunden för alla världens motsättningar och många av problemen.

Tänk om vi hade en judefri värld...sionismen är grunden för alla världens motsättningar och många av problemen. klyschor blir inte sanna för att de upprepas.