Släppa taget helt eller försöka va vänner?

Livet går inte under även om man tror det, och du kan visst gå vidare..

Peggy: Nej, självklart går inte livet under och visst kommer ajg kunna gå vidare.

men så svårt att känna så eftersom det är mitt första riktiga förhållande.

Det finns faktiskt alltid en anledning till varför det tar slut, en riktig anledning du ska ta på allvar hörrö.
Att försöka vara vänner efter att det gått åt helvete är i många fall ingen bra idé, hade ni passat ihop och varit gjorda för varandra och sånt skit, så hade det säkert hållt, livet ut, eller nåt. Om hon hade varit bruden för dig, så hade hon ju självklart älskat dig lika mycket som du älskar henne, är det inte så du vill att det ska vara?
Det bästa vore kanske om du försökte att gå vidare, när du är en bit på vägen, inser du säkert själv att det var bra gjort av dig, eller mindre bra. Men sköter du det på ett snyggt sätt så kan du alltid ta upp kontakten igen, men jag tror att ni växer ifrån varandra.  
När det tog slut mellan mig och mitt ex, så tog det ett halvår innan jag ens tänkte tanken av att gå vidare, trots att jag visste att det var så jävla kört mellan oss. Det var ju verkligen bara honom jag ville ha och blabla. Men nu såhär efteråt, så är iallafall jag jävligt övertygad om att jag valde rätt väg. Jag tror att oavsett hur du än väljer att göra, så kommer det att sluta som det ska göra så du behöver egentligen inte läsa den här skiten. :P
Att man saknar den man älskar, och att man vill vara med den personen är ju helt normalt, vem känner inte så? Men med tiden, så tynar det där bort om man väljer en annan väg.
Vill du egentligen inte ha ett förhållande där det aldrig har funnits varken tvivel eller svek? För en nystart med henne blir nog aldrig riktigt som du tänker dig nu.
Hoppet ska man ju ha tills man dör, men det kanske vore bättre att hoppas på att hitta någon som älskar dig och förtjänar genom det att bli älskad tillbaka.
Det är inte kört för dig, jag lovar.

freddec du är ung du kommer hitta bättre trust me.. du tror de där är din första bästa..

you have no ide...

Rccgirl: jodå, du har så rätt, jag förstår.
Jag kanske bara tror och hoppas på att det blir bättre och underbart bara för att jag saknar henne så mkt jusst nu?

Jag förstår att du är utsatt och gärna går med på vad som helst för att hon kanske kan få tillbaka sina känslor för dig, men kom igen...Riktiga känslor försvinner inte för att sedan uppenbara sig igen, antingen så finns dom där eller så finns dom inte där.

Även om hon säger att hon har känslor för dig igen och att hon vill testa och sådär, hur länge tror du det kommer hålla? Kommer du vara bekväm i att gå runt och veta att hennes känslor kan försvinna hipp som happ?

Och det här med att träffas...jävla hyckleri, träffas och gå igenom och gråta lite och säga hejdå som vänner fast ni vet att ni aldrig mer kommer höras. Jag antar att ni inte bor ihop, jag antar att ni inte har barn ihop...Vad finns det att diskutera? Hennes känslor har "svalnat". Låt henne gå och stå inte och stampa i ett destruktivt förhållande som i slutändan kommer göra ondare än vad det hade behövt göra.

freddec: Det du upplever är LIVET, det är så det känns när man gör slut med varandra, det är bull ett tag och någon av er kommer hooka upp med någon annan först, någon är ju alltid först och det kommer kännas bittert för den andra parten oavsett vem det blir, så är livet tyvärr. Men om du verkligen vill så försök att ordan det, hennes känslor kan du ju inte ordna så får hon inte tillbaka dom så är det kört, finns ju inget att göra åt det så då får ni vara kompisar eller inget.

Men chansen är stor att ni kommer vara kompisar (du kommer haka fast dig vid henne u hon kommer vilja hänga men typ "inte" vara tillsammans) sen kommer hon träffa någon annan eller göra något o då kommer du kanske snea sen är den goda vänskapen över för ett tag.

Du får väl se....finns väl många scenarion att välja på men det är nog ett rätt troligt slut!

jaghar gått ingeom samma sak.

man glömmer aldrig.

Om man har varit tillsammans så länge, oavsett vem det är så glömmer man itne den personen. Du kommer att komma ihåg henne om 20 år också.

Men, det är mer troligt att dina känslor svalnar för personen, även om det kan ta 3-4 år ibland kortare än vad man tror ibland längre. Så svalnar känslorna- om några år kanske du tillochmed kollar tillbaka och undrar, vad fan gjorde jag?

Men det är livet, and the life is a rollercoaster.. =)

jo livet går under, för mig gjorde det det, tog slut efter 5 år för ca 1 år sen, sen dess har det bara gått utför, knark,stölder,poliser,knas knas knas och åter knas, och nu kanske man åker in på den dagen det tog slut på och jag, jag har f.ö ingen kontakt med henne hon har ny, jag fucka upp mitt liv vid 21 års ålder...

Jag har, precis som de flesta, varit i den sitsen du är i. Du älskar en människa och vill fortsätta göra det, men hon känner att hon är klar med dig och kastar ut ett "vi kan va vänner" som tröstpris. Du kan naturligtvis ta emot det, men det innebär en helt ojämlik relation. En relation där hon ser dig som en vän, men där du varje ögonblick, varje gång ni träffas, drömmer om något lite mer än den vänskapen. En relation där du hela tiden är så nära att du inte kan fatta det, och samtidigt så långt ifrån att du vill gråta över att livet är så jävla hopplöst.

Du kan också klippa alla band och radera henne ur ditt liv. Det innebär att du raderar en del av dig själv. Du avstår från att göra saker du vill, du avstår från att känna vad du egentligen känner och du avstår från att gråta när allt talar för att du borde. I gengäld kan du eventuellt, i en avlägsen framtid, gå vidare med det du har kvar av ditt liv och forma det som du vill utan att ta hänsyn till henne.

Inget av alternativen är rätt eller fel, bra eller dåligt, så länge du älskar henne. Det handlar mer om huruvida du vill vara den bittra Hemingway-typen eller den hopplöse romantikern.

mästerkatten: dina ord känns så väll igen.

Det är riktigt jobbigt allt med det där.
Igentligen vill jag bara säga upp vänskapen och skita i vad som händer.
Men samtidigt mår jag ås dåligt utan henne.
Fasst å andra sidan så tror jag att ajg vill umgås med henne så mkt för att ha den där lilla kollen på henne, vad hon gör och det känns som hon är min fortfarande då.

jävligt jobbig sits och jag vet att många många andra har varit med om samma sak och det går över med tiden.

antingen så är du kvinnan i förhållandet och hon har tröttnat på det, eller så har hon hittat någon ny.

Ni måste förstå att en tjej inte bara lämnar en trygghet sådär för att vara helt själv i den stora världen.

mästerkatten: fint inlägg.

freddec, lycka till.

Mjo, jag har ju börjat insett att det verkligen är slut och att jag måste försöka glömma henne för mitt eget bästa.
Men känns som jag inte vill glömma henne samtidigt, hon är ju ändå 2 år av mitt liv. så jävla tungt.

Glöm inte vad Nietzsche sa: Det som inte dödar oss, gör oss bara starkare!

:)

Nietzche måste varit en idiot, all skit samlas på en tills man inte orkar mer o sen dör man

Gick igenom exakt samma sak för bara två veckor sedan. Min flickvän gjorde slut med mig, då vi skulle ha vår 1årsdag bara en vecka efter. Jag lät henne gå även fast jag älskar henne, och lät henne tänka på saker och ting. Efter 4-5 dagar så insåg hon att även om det var jobbigt mellan oss så ville hon ha mig i sitt liv, och erbjöd då att vi skulle vara kompisar. Jag kände då att det skulle vara ett helvette för mig, eftersom de skulle kännas som om vi var tillsammans igen. Men vi umgicks två dagar i rad, och sen kände hon att hon ville ha tillbaka mig. Hon sa till mig att jag verkligen behövde kämpa och verkligen visa att jag ville ha henne! Och på den vägen gick det. Vi firade vår "1 årsdag" med en mysig middag med champagne etc. och sen på den vägen gick det. Visst så kändes det som att jag "överdrev" med mina känslor, och det gör jag även nu för att verkligen få henne att förstå att jag älskar henne. Men allt är på bättringsvägen. Vi är inte "officiellt"  ett par igen, men vi är exakt mot varandra som vi var när vi var tillsammans.

Vet inte exakt hur det tog slut för er och så, men det kan vara bra att ge henne lite tid att tänka, istället för att "hoppa" på henne direkt med saker som; jag älskar dig, du är den enda för mig osv. Om hon fortfarande älskar dig så lär hon ge dig en till chans, och då gäller det att ligga i med ömhet och vara den bästa pojkvännen en tjej kan ha. Men om hon inte älskar dig längre när hon verkligen har fått sin tid att tänka, så är det desvärre bara att släppa henne... Men livet går ju trots allt vidare.

Och som ett litet tillägg; bara för att jag är 16 så måste ju inte det betyda att jag inte vet någonting om ämnet!

Hoppas allting löser sig! Jag vet exakt hur det känns!

tycker min sists är jobbig just nu. Min flicka vet inte vad hon känner så hon vill vara ifrån mig ett tag och tänka. Alltså fy fan va det är jobbigt att inte veta ett skit o bara gå på dagarna o tänka på att det kan gå åt helvette. men jag försöker tänka att det blir bra. men jag vet inte om ja skulle kunna träffas som vänner efter för om man har känslor för en o hon vill bara vara friends så är det nog fett jobbigt :/ :.. men lycka till mannen

För Jag blir så deppad av att inte se henne lr prata med henne och jag mår bra att vara med henne även om vi inte sover med varandra eller har sex och sånt.

:) känner igen mig där


annars sa MRsalesman det ganska bra

Bryt helt. Det har jag gjort nu. Trots att jag velade fram o tillbaka eftersom jag vill att vi ska vara vänner. Men det funkar fan inte för man förstör sig själv. Man kommer aldrig gå vidare på riktigt då.
D och jag bestämde tillsammans att vi inte ska snacka på några månader och sen se hur det går. Jag vet, det suger. För man förlorar den näst bästa människan i världen. Men samtidigt måste man vara räddast om den bästa i världen, vilket är en själv.

känns mycket bättre å lättare att bryta helt efter ett lågnt förhållande!

Du är körd. Du har visat dig svag för henne och hon kommer att utnyttja dig. Jag ger dig 3 veckor sen går hon hand i hand med ett as med trasiga byxor och långt otvättat hår.

Rätt taktik hade varit att dumpa henne först, då hade hon krypt efter dig. Efter att ha förnedrat henne ett par gånger, och kanske hunnit med att knulla någon emellan, så säger du att du fått känslor för henne igen. Jag kan garantera dig att du då hade fått din villa, vovve och volvo tillsammans med henne, och kanske 2-3 små kids.

Nu har du visat dig svag och hon har utnyttjat det. Du går 2 hårda år till mötes, alkoholiserad kommer du sänka dig själv längre än vad du trodde var möjligt. Du kommer bli passiv, för att om 3-4 år hitta en ny tjej som du innerst inne föraktar (eftersom du fortfarande har känslor för den gamla, mer eller mindre). Du gifter dig och efter 10 år med fanskapet ger du upp hoppet på livet, knaprar prozac och försöker hålla aset i schack tills döden skiljer er åt.

Lycka till min vän.

Du har träffat en kvinna, hoppas du kryar på dig.

Prova på vänskapen, se hur det fungerar. Blir det för jobbigt och du märker att det inte leder nån vart - säg upp vänskapen och gå vidare. Antingen känner hon att det är dig hon vill vara med och då löser det sig, i annat fall vill hon gå vidare och du har du inte så mycket till val.

Om så är fallet, var egoistisk.

/PG

Jadå, hon verkar redan gått vidare...
Men gladare för det är jag, då insåg jag ju vad hon är för person.
hoho, nu ska jag dricka öl!

ha en trevlig helg

shunare P25

Damn... det där var en mycket obehaglig men samtidigt trässäker beskrivning av skiten.

...när det gäller kärlek fattas det oftast det logiska tankesättet som skulle göra det mycket enklare att resonera sig fram.

Ni diggar varandra..ni har diggat varandra...du diggar henne fortfarande..vilket är fint!

Jag måste dock säga att kärlek ska göra en lycklig ..hon är inte lycklig och det är du inte heller.

Ibland möter man människor som man har fastnat för..men det finns ingen mening i att hålla fast vid en liten känsla som man haft för längesen..det är inte meningen med livet ( om jag får påstå det) din " uppgift" är att utvecklas och att lära sig saker..

Du har fått uppleva kärlek..du har fått uppleva sorg/smärta..det är nog dags att gå vidare och använda sig av känslorna för att göra det " bättre" eller " annorlunda" nästa gång.

Gör dig själv en tjänst och fundera på varför du älskar henne eller varför du vill ha tillbaka henne.. för om ni två försökte om och om igen och det inte funkade..varför plåga sig själv och utveckla tvångstankar kring ert förhållande..? ..det finns en mening med allt , tror jag..och vänskap i erat fall är nog inte meningen..annars hade ni varit vänner.

..ja, var nog allt jag hade att säga :)

är planen att hon ska "känna efter om känslorna kommer tillbaka" genom att dejta killar och se om hon känner mer för dig? då kan du lika bra bryta här och nu.

Tog slut för mig efter några veckors strul och bråk fram och tillbaka igår med flickan.(tillsammans 10mån) Vi försöker också komma fram till vilket är det lämpligaste sättet. Har alltid tyckt och tänkt att säga upp kontakten helt är det enda rätta, men är ytterst tveksam just nu. Vill ju vara med henne hela tiden, men samtidigt är det slut och man måste ju på någon nivå acceptera det. Och visst fan är det jobbigt...själv kommer jag inte klaar av det på ett bra tag känns det som!

kan tyvärr inte ge några tips, men hoppas att det löser sig till det bättre, vilket det än blir !

Det blir en sugit tid framöver, släppa taget helt och ta upp kontakten om nått år då båda har släppt det (du allafall). mitt råd.
Jag var dum gjorde en tabbe där och valde fel val...

Av egen erfarenhet är det inte att rekomendera. Ska man gå vidare från ett förhållande är det nog viktigt att man varken snackar eller ses på ett tag.

Tror att för de flesta är fallet så att det inte går att vara vänner. Detta oftast pga att det är en person som älskar den andra som en flick-/pojkvän fortfarande, och en som tycker att det känns helt okej att bara vara kompisar. Att man accepterar vänskapen, det så kallade "tröstpriset" som någon kallade det, är oftast på grund av att man vill hålla koll på personen, fortfarande vara en del av dennes liv. Man vill inte bli bortglömd helt enkelt.
Båda två brukar oftast bli jävligt förvirrade när man inte riktigt vet vart man ska placera varandra, och det resulterar då i att man far fram och tillbaka mellan hatobjekt, ovänner, vänner, flörtar, tillsammans igen and so on.. been there, done that säger jag bara.

jag och mitt ex har just avslutat den kanske 4:e gången vi bestämde att vi skulle vara tillsammans. Jävligt tufft, ja, men för varje gång vi är ifrån varandra så får man tänka mer och mer.
Även om man nu skulle bli tillsammans igen, vilket man oftast nångång funderar på, kommer saker aldrig att bli som förut. Det är helt omöjligt, eftersom att en dag som försvunnit kommer aldrig igen. Och anledningen till att man vill vara tillsammans igen är ofta pga vijan att saker ska gå tillbaka till det som var, det "normala".
men vad är det normala egentligen? det fanns ju ett liv INNAN du träffade din pojk- / flickvän också. kan det inte lika gärna vara det du strävar efter? vi säger att du är 18, har varit tillsammans med din partner i 2 år. Det är bara 2/18, 1/9 av ditt liv. Tänk vad mycket annat ditt liv har bestått av!

vet att det jag skriver blir jävligt luddigt nu, men om jag skulle beskriva allt skulle det ta mer än en kväll, och förmodligen skulle ingen orka läsa det. vet inte ens om det är ngn som gör det ändå.

tänk att av det förhållandet du just gått igenom, och av alla med- och motgångar blir du starkare och du samlar på dig jävligt många erfarenheter. och vad vore världen utan dem?

mitt råd är att ta avstånd från personen ett tag framöver... först pratar du ut om problemen med någon eller några du litar på.. hur länge du vill, månader, veckor, dagar.. sedan;  var bara ensam en vecka.  lyssna på alla råd du samlat på dig. sedan bestämmer du dig för de eller dem du ska lyda. givetvis kan det inte bli ni igen om det är ensidigt, men du får iallafall en översikt på vad du känner....

godnattt hoppas jag fick ut något av det jag ville säga

Jag är ung, men jag vet precis vad du menar. Jag hade också ett långt förhållande med en kille...Han dumpade mig,visst livet går vidare MEN, jag har inte varit riktigt riktigt kär sen dess..Det har alltid kännts som om något har fattats, kanske är det bara inbillning, jag vet inte. Men jag vet att det går över så småning om, hur lång tid det än tar. Alla har vi våran "Stora kärlek" som alltid kommer finnas i bakhuvet.

Fredde
Bara läst första inlägget du gjort men scenariot som utspelar sig i mitt huvud är att ni kommer umgås som vänner, du kommer vilja ha henne mer och hon kommer först säkert göra något men i slutet ta avstånd o säga att hon bara ville ha dig som vän.

Du kommer vilja ha henne ännu mer och hon kommer ta ännu mer avstånd, och ni kommer ha ett jävla kul hatförhållande kvar av allt.

När hon ska brake the news säger du bara "Du har rätt att vi bara borde va vänner, du va ändå inte min typ" eller nåt sånt, som visar att du tar avstånd..

Det är väl alltid så att den som lutar sig mest mot den andre är alltid den som blir sårad.

Jo lägger väl till att jag själv nyss lämnat ett fyra års förhållande

E i samma sits typ, gjorde nyss slut med en kille efter 1,5 år. Jag tänkte så här att 1,5 år det är änåd ganska lång tid... Alla minnen man har, allt kul man har gjort tillsammans! Varför ska man liksom låtsas att man e främlingar helt plötsligt. För mej är han fortfarande den han alltid kommer vara, min första kärlek. Vill honom bara väl och vill inte bråka.
Sen så får ni väl anpassa er efter hur ni e. Det kan ju va så att den ena inte pallar att vara vänner eller liknande. Då får ni ju ta det från den punkten liksom. Lycka till!

Sitter i samma sits efter ett 3 års förhållande.
De suger, vad kan man säga. De var hon som lämmna dig, så du är inte skyldig henne nånting tänk på de! Låt henne vara, inget du säger eller gör kan förändra hur hon känner.
Jag vill inte träffa henne, för jag vet hur de kommer kännas, allt kommer bara bli värre.
Så de där me kompisar är bara att glömma iaf för en lång tid framöver..
De är iaf vad jag kommit fram till i min egen hjärna efter ca 2 månaders reflekterande..

frågan är om hon verkligen vill bli kompis eller om det bara är nått man säger som tröstpris som någon kalade det.

Grejen är att man verkligen går under om man mister den man älskar...   men man återuppstår igen. Kanske inte som samma människa, men ändå.
Om du ska ge henne tid och försöka att bara vara vänner kan ingen annan bestämma eller egentligen ge dig råd om. Du vet själv vad du känner. Är hon värd det? Är det kvinnan i ditt liv?. Älskar man verkligen någon så får man väl kämpa för henne även om det blåser motvind.
Tills hon hittar en annan snubbe så finns det i alla fall hopp.

Släpp taget först och bli vänner sen. Det fungerar bäst för mig.

Hur går det för dig då?

Jag och min tjej gjorde slut i somras, vi kom överens om att vara vänner. Men jag märkte ganska snart att jag inte klarade av det. Varje gång jag såg henne eller snackade med henne så blev jag bara iriiterad över att vi inte var tillsammans. Så jag sket i det, jag började behandla henne som skit, svarade inte när hon ringde, sa inte hej när vi träffades osv.

Det tog mig 5 månader att komma över vårat förhållande och i julas när vi träffades på krogen så föll jag rakt tillbaka och blev kär i henne när jag såg henne.
Så nu har jag bett henne att inte ta kontakt med mig, och att jag aldrig vill träffa henne mer, bara för att göra det lätt för mig själv.

Det går inte att vara väner efteråt. Det gjorde inte det för mig iaf, älskade henne för mycket.

Jag är inte där (än?). Men förstår rädslan för att hon ska träffa någon annan osv, ännu värre - Bara strular runt med någon eller något. Men allt går faktiskt över med tiden, nästan allt, men detta lär göra det. Får hoppas att det blir bra istället.

Det är inte roligt med hjärtesorg. Verkligen inte roligt.
Men livet har en förmåga att gå vidare. Lösningen för min del var och är att styra upp mitt liv har exempelvis slutat röka knarre. Sen betyder polarna oerhört mycket, att bara umgås och göra saker.