Älskar han drogerna mer än mig?

fattar att det kanske låter som att jag tror att JAG ska vara den som räddar honom. Fattar att det inte funkar så..å att han måste vilja rädda sig själv osv.. men det handlar inte om det. Kommer inte anstränga mig å riskera mitt välmående för hans skull, men jag stör mig så på att alla i hans omgivning verkar så jävla nollade å samhällets "insatser" vill jag inte ens tala om.

SnarNate : Jag skulle vilja ha den hjälpen du värkar vilja sprida till honnom, Du vill verkligen hjälpa honom och det är jävligt strong, Jag kunde känna mig JÄVLIGT ensam där ute och ingen ville hjälpa mig och det gjorde att jag forstatte för jag tyckte inte de fanns någon väg ut ur de hela. Att du vill hjälpa honom och inte bara skiter i honom tycker jag är jävligt vackert. Men sen om han tar till sig det och är ärlig mot dig är en annan svår sak. Och att Han går hos kriminalvården osv kan vara bra men kan även vara skit, För då har han forförande kontakt med all skit,

Jag valde tex, bort Missbruksenheten , Krami , och allt för När man går där så umgås man ju bara med massa folk som antagligen vill sluta , eller vill fortsätta men gör de på ett bra sätt så de ska se bra ut, Men man klarar de lättare ensam för om en faller brukar han oftast ta med sig mer folk . Man brukar falla tillsammans i missbruket, Därför de är viktigt att inte ha ett ben kvar på den sidan, Att bryta allt.

Har du pratat med honom och sagt precis allt du tycker och känner? Eller har du svårt att prata med honom? Jag vet inte så mycket och vet inte vad du vill längre din fråga var ju om han väljer drogerna framför dig. Men Tycker det är tragiskt för jag var förr den som missbrukade och hade en underbarflickvänn som gjorde allt för jag skulle sluta.

StarNate
Mamman inser nog inte vad beroendet gör, eller vill inte inse. Men det är fortfarande så att han väljer att knarka, han kan få sig själv LVMad om han nu vill men han vill inte. Så samhället ska inte ställa upp nånting, varför skulle man påkosta nåt åt nån som inte ens vill bli hjälpt? Och vad exakt skulle samhället kunna göra isf? Mer än att frihetsberöva han och sen urintesta varje vecka?

Jag vet inte, jag tycker ba det är löjligt att vilja hjälpa nån (ja man bryr sig men jag kan inte relatera) som skiter it. Jag har försökt själv med vänner som hellre sitter inomhus ett halvår i taget och pundar än att gå ut och umgås och sånt och dom valde i slutändan att inte komma, alltså sket jag i dom.

Sen så har jag en teori om att detta inte handlar om honom utan om dig och dina känslor gentemot honom. Du saknar den drogfria (eller iaf den ljugande) killen som va så bra mot dig och det är det du i slutändan vill komma tillbaka till. Men du får tänka på den ångest som kommer av att man spelar den här bra personen men samtidigt döljer på en väldigt mörk hemlighet som dessutom är skambelagd, han kanske inte pallade hålla masken o släppte allt istället. Alltså det är två i ekvationen, i det stora hela har du tyvärr bara en något större statistroll i hans liv just nu.

Sist så vill jag säga att jag förstår att du inte vill få han LVMad, och tror inte heller du har stor chans alls eftersom ni inte är fam, men jag måste ändå hävda vikten av att behandling ska ske frivilligt.

NateW :", men jag måste ändå hävda vikten av att behandling ska ske frivilligt."

för dom som försöker få behandlig frivilligt och kan inte rätta sig till dom kraven som ibland behövs för att få en frivillig behandling ?

Jag tycker att det endast i ytterst få fall får förekomma tvångsvård. Där personen inte kan tänka för sitt eget bästa eller skadar sig själv och andra (tex psykoser osv).

Men en knarkare som skiter i vad andra tycker och går sitt eget race, han kommer vara tillbaka på banan så fort han är släppt - det är ju knappast så att han blir frälst i 12stegsprogrammet och lägger av för Guds skull? Därför bör man låta han knarka, han får sin vilja igenom och kostar inte samhället en förmögenhet i onödan.

Jag låter säkert skittaskig men jag har jobbat med det här och även varit i ett beroende själv så jag vet exakt vilka som vill ha hjälpen och vilka som krasst skiter i.

Jo men jag har bara mitt egna exepel sen alla kommpisar som sagt med åren att dom är trötta på skiten kan jag inte tala för för jag vet inte hur ärligt det vart, Dock har jag velat sluta flera år innan jag lyckades få mitt lvm, Vart på avgiftningar blivit utskriven och så vidare, Och jag är nog ganska säker på att jag skulle vart död idag om jag inte fick mitt lvm då jag inte pallade leva längre som jag gjorde.

jag känner mig väldigt svag angående detta ämnet . För som jag såg en skrev lite längre bort så sätt er i hans situastion , visst många här har redan gjort det . Men vet hur sånna som ni är .

Behöver inget hat svar eller något för här känner jag mig bara äcklad av att skriva på ! men svara fall ni känner er tvugna ni får inget tillbaka ,

Man ska alltid finnas för folk .
sånt här får mig att tappa hoppet för mänskligheten!

Soulie
Värt inlägg? Gå och sov

Soulie: Hur menar du? framgick inte direkt nånting här i det du skrev?
Finnas för folk.. ? ska jag inte acceptera när han säger att han vill att jag ska låta honom vara ett tag? ska jag dyka upp oanmäld hos honom, se honom hög å pillrad, höra honom säga att han hoppas att jag kan flyga, för om jag kommer dit en gång till så slänger han ut mig genom fönsterrutan? ska jag till varje pris envisas med att träffa honom fast han inte vill? ska jag höra hans löjliga hot?

Jag har ingen som helst lust att finnas för nån som inte finns för mig tillbaks. Vill jag skaffa mig en ny pojkvän är det inga problem. Jag orkar inte vara me nån som jag ska tassa på tå för, rätt som det är så ska vi inte ses.. lögner, svek... fuck it! Jag har bättre saker för mig i mitt liv. Jag träffade honom i lördags å jag har inte gråtit en tår sen i torsdags, känner inte längre alls samma saker som när jag startade tråden. Jag vill inte ha honom längre, så enkelt är det. Jag kommer alltid vara hans vän om han vill, men en människa med tusen problem som drabbar mig orkar jag bara inte leva med i resten av mitt liv.

8 JÄVLA månader har gått sen jag startade denna tråden. Läste hela tråden nu å läste om saker jag skrivit som jag inte ens minns har hänt..så fort man glömmer. Det som hände efter augusti när jag sist skrev i tråden var iaf att jag träffade på honom ute på krogen 2-3 gånger vilket slutade med att tårarna sprutade. Jag drack rätt mkt den tiden för att döva min sorg å saknad efter honom. Sista gången jag träffade honom var i september/oktober(?) jag var ensam på krogen å hade tappat bort min vänner, var riktigt jävla full. Han säger att han vill sätta mig i en taxi så jag kommer hem, men jag vill inte..så han tar mig i handen å vi börjar gå, jag kan knappt stå på benen, han håller mig i handen hela vägen ner till där jag ska ta min spårvagn (ca 20 min promenad) när vi kommer fram står min spårvagn där, minns att jag va väldigt ledsen å grät massor å gick aldrig på vagnen. Han sätter mig på en bänk, klockan e väl ca 05 nånting, jag ber honom stanna..han lämnar mig där på bänken, ensam å för full för mitt eget bästa. Säger inte att han hade något ansvar för mig där å då, men fattar inte hur han kunde lämna mig ensam där i tillståndet jag var i då. Det var den sista gången jag såg honom.

Tror jag ringde honom kanske 2-3 gånger efter den händelsen. Vi pratade kanske en gång till på telefon.. jag minns inte det där nu. Vet iaf att jag inte har hört ett ord från honom på ca 4-5 månader. Vet inte om han lever eller är död.

Jag har slutat gå ut på krogen för jag orkar inte se honom ute, undviker att vara i stan för jag vill inte riskera att träffa på honom, enda stället jag är på är hemma eller på gymmet. 8 månader har gått men d har inte gått EN dag utan att jag har tänkt på honom. Jag har hatat honom, saknat honom, gråtit över honom, kommit över honom..i perioder.. har trott att jag gått vidare. Känt i perioder att jag är glad att slippa ha honom i mitt liv å verkligen känt att han tillhör det förflutna. Så länge jag undviker att tänka och minnas så går det ju bra. Men 8 månader senare, räcker det fortfarande att ett enda litet minne kommer tillbaks, så kan jag börja storgråta av saknad av honom igen. Kan sakna honom så fruktansvärt jävla mycket.

En del folk i tråden skrev att han till 100 % kommer att höra av sig till mig igen. Det skedde aldrig å jag vet att jag ska vara glad för det. Sist jag hörde så var han tillsammans med en trashig kokainhora, jag har ingen aning om d stämmer.

Vet inte vad det är som gör att jag saknar honom så mkt efter all denna tid. Känns som tiden stått stilla. Skulle göra vad som helst för att drabbas av minnesförlust för att slippa känna saknaden efter honom som gör så jävla ONT. Tror aldrig jag kommer glömma honom faktiskt. Vad jag än gör, finns minnena av honom alltid kvar i bakhuvudet. Skulle aldrig kunna träffa nån ny kille. Kan inte fatta riktigt vad mitt problem är med att inte kunna släppa d som varit å gå vidare. Alla minnen spelas upp om å om igen i mitt huvud med jämna mellanrum, har ett väldigt detaljminne. Saknar honom som fan.

vet ej va jag fick 8 månader ifrån? tråden skrev jag i augusti..nu är d februari...så har väl gått ca 6 månader då.

Kul att du klarade av att slippa ifrån honom

Förlåt om jag är rak på sak men du behöver höra det av någon.
Orkar inte läsa tråden men släpp det nu för helvete och gå vidare.
Folk har det mycket värre än så, det här är inte ens värt att nämna.

Jag tycker att vi alla är duktigt bortskämda här i Sverige. Hej svej!

ah jag tycker också du ska släppa det.

o vafan.. snubben tar hand om dig o går uppenbarligen ganska långt med dig (en full o vad jag förmodar jobbig brud). du vägrar sätta dig på vagnen o du fattar inte hur han "bara kan lämna dig"? bitch please!

o liksom, det är inte som om han dött plötsliga tragedidöden. folk har det mycket värre än dig.

ÅderpåleOne skrev:
ah jag tycker också du ska släppa det.

o vafan.. snubben tar hand om dig o går uppenbarligen ganska långt med dig (en full o vad jag förmodar jobbig brud). du vägrar sätta dig på vagnen o du fattar inte hur han "bara kan lämna dig"? bitch please!

o liksom, det är inte som om han dött plötsliga tragedidöden. folk har det mycket värre än dig.

+1

Har jag sagt att jag har d värre än nån annan? Jag gick in igår å läste tråden bara så ville uppdatera om hur det ser ut idag. Hade gärna släppt detta å gått vidare om jag kunde, men jag KAN inte, hjälper inte att ni skriver att jag ska eller borde..tro mig..jag vill inget annat än att glömma å gå vidare. Är ingen bitch för jag inte satte mig på vagnen, jag var full..inte som att jag hade gjort så när jag var nykter. Vad som helst hade kunnat hända mig den natten efter att han hade lämnat mig å d visste han..så jag tycker inte att d e nått "bitch please" d handlar om att man lämnar inte nån i d tillståndet..inte en vän.

Och vadå inte som att han har dött plötsliga tragedidöden? Sist jag hörde hade han pengar på sitt huvud, jag har ingen aning om han lever eller e död. För mig var det en tragedi att d blev som d blev. Inte som att ni kan sitta å bestämma hur jag ska må, känna å uppleva.

starnate

Man släpper något när man är redo för det och att försöka släppa det innan dess skapar bara ännu mer lidande. Det är ungefär som att må dåligt över att man är på Island fastän man egentligen vill vara på Hawai. Just nu är du på Island och då får du deala med det. Nån dag kommer du finna dig köpa en biljett och sitta på ett plan till Hawai, men eftersom du inte står vid biljettluckan så ska du vara på Island ett tag till verkar det som :)

Ta de lugnt, chilla, gråt, slå på saker och älta. Lär dig något av det. Ingenting varar för evigt.

Jo men jag tycker ju ändå att dom 4-5 månaderna som har gått borde fått mig att glömma å gå vidare HELT. Visst, mkt har hänt..jag bryter inte längre ihop i tårar dagligen som i början a la Bella efter Edward i Twilight när han lämnar henne.. haha så var d verkligen för mig. Gjorde fysiskt ONT som fan av saknaden.

Just nu går d i perioder..en lång period va jag säker på att jag kommit över det..men nu så tänker jag fortfarande för mkt på d där å börjar sakna vissa dagar när minnen kommer upp. Det jobbigaste är just att inte veta om han ens lever å att jag undrar ihjäl mig om han har en tjej, om han är lycklig, om han fixade sitt liv, om han fortfarande håller på me droger å grov kriminalitet.. det är inte så mkt att jag just tänker att jag vill vara tillsammans med honom igen.. det är mest att jag har så många frågor å funderingar om hur det gick för honom.. å undrar om han ångrar att han kasta bort mig osv.. mkt sånna tankar.

äsch, släpp det!

Va inte så hård mot dig själv. Det är klart som fan att det gör ont! De behöver inte vara negativt, jag hade tyckt det var märkligare om det inte gjorde ont :) Det är klart du vill veta hur han mår, det är inget fel med det. Du bryr ju dig om honom! Jag tycker mer det bara låter som att du är en omtänksam och känslosam person. Tappa inte bort det.

Helt ärlig så tror jag att man egentligen aldrig släpper någon om man verkligen blivit förälskad. Jag har inte släppt personer som jag varit kär i, även om de var 10 år sedan. Det är inte så att jag går runt och tänker på dem, men när jag träffar dem på stan nån gång så märker jag att jag alltid kommer känna kärlek för dem.

Eftersom du har perioder då du inte tänker på det så verkar du ju kommit en bra bit på vägen, se de lite som ett beroende. Du håller på att avvänja dig vid honom. Perioderna då du inte tänker på honom kommer bli längre och längre, tills du en dag upptäcker att du inte tänkt på honom på flera år :)

Hjärtesorg går oftast över först när gropen fyllts igen med något (någon) annan.

så alla tjejer som läser denna tråden: om ni vill att en man ska ta hand om er - sup er totalt hjälplösa. då måste han ta hand om er! *tummeupp+bigsmile*



det jag menade med att folk har det värre än dig är att andra faktiskt är i den situationen att det enda man kan göra är att DRÖMMA om att kontakta den man har kär eftersom den är DÖD.
och då menar jag inte "ånej han tog överdos"-död utan då menar jag fucking honvarenängelmotallaochminförstakärlekmenfickakutcancer-död.
jag är i den situationen och hade jag vart lite mer ego (och blind mot faktumet att alla har sina egna personliga helveten) hade jag nästan blivit förolämpad av hur synd du tycker om dig själv. därför tycker jag du ska sluta tycka synd om dig själv, sätta saker i perspektiv, ta dig själv i kragen och leva(!) igenom det istället för att slicka skrapsår.
annars får du helt enkelt leta upp snubben o inse att han kanske faktiskt inte är så speciell trots allt.

Ibland får man svar på sina önskningar snabbar än man anar.. jag undrade hur han har det..idag fick jag veta. Var på stan å mötte en av hans närmsta vänner och hade ett LÅNGT samtal med honom. Fick veta att mitt ex blev tillsammans med sitt ex som han hade innan mig efter att han hade gjort slut me mig. Dom är fortfarande tillsammans och enligt kompisen så har mitt ex förmodligen haft henne i huvudet under tiden han var tillsammans med mig, dom har tydligen varit tillsammans flera år innan å delar mkt förflutet tillsammans.. hon är också missbrukare å jobbar som strippa.. Så det känns ju jävligt nice att blivit dumpad för en knarkande strippa. Alla tårar jag gråtit över honom å så svårt jag har att komma över honom å så har han garanterat inte ägnat mig en tanke, jag var uppenbarligen inte ett skit för honom. Det känns jävligt hårt att veta detta kan jag säga.

Han berättade också att mitt ex hade försökt ta livet av sig runt nyår å varit på psyket sen dess..så antar att han inte mår så jävla bra han heller..

Sen så hade han tydligen sagt ibland till sin vän att han skulle åka hem till mig då när han å jag va tillsammans..för att hos mig hade han fri tillgång till piller (mina sömntabletter)..pillertorsk som han var. Vännen va däremot säker på att han verkligen hade gillat mig..men att han har mkt mer gemensamt det den där missbrukarbruden än med mig som lever ett rätt normalt å skötsamt liv.

Mår illa nu.. allt känns konstigt. Vännen sa också att han aldrig förstod hur han kunde välja knarkstrippan framför mig..å att han visste att han aldrig hade gjort d om d inte va för drogerna. Lika barn leka bäst..är väl så.

Dags att gå vidare på riktigt nu..jag vet.. ska till å me gå ut ikväll första gången på en evighet..behöver se lite andra människor tror jag.

Bra att du går ut!

F.ö. så tror jag att alla tjejer behöver träffa iallafall minst en badboy för att inse att det inte är de dom vill ha.

Ha en grym kväll o ta hand om dig!

För mig va han ingen badboy.. å jag ville ju ha honom.. vad jag däremot inte vill ha igen är en missbrukare..

tack så mkt!


Frågade också om mitt ex hade slutat me drogerna nångång..för han sa ju d till mig när vi va tillsammans..att han slutat.. men enligt vännen då så knarkade han under hela tiden han va tillsammans me mig också.. så känner mig ju väldigt smart som inte fattade det... :(

Exakt. Nu vet du det för du har upplevt det :)

Ett typiskt symptom för missbrukare är att dom döljer sitt intag för sina närmaste, så du är nog inte den första som fått reda på sånt i efterhand. Smart tycker jag verkligen du är, eftersom du är intelligent nog att ha förstått att en en kille dom missbrukar droger inte är något att ha.

haha tror inte d krävs så hög intelligens för att förstå det.
va ju trist att höra att han försökt ta livet av sig..önskar han mådde bra.
sen så berätta vännen också att hans flickvän hade fått ringa polisen innan d hände också för att han hade vart så jävla pillrad å hon va rädd att han skulle döda henne..
klart jag inte hade velat ha en pojkvän som jag fick ringa polisen för att jag va rädd att han skulle döda mig.

tro mig. Det finns massa tjejer som står ut med såna grejer. Fast egentligen är dom inte ointelligenta, de verkar de bara ta lite längre tid innan dom fattar att killarna aldrig kommer ändra sig och börja ge dom den kärleken dom vill ha.

Fast jag känner mig rätt dum som säger så nu, de tog mig ett par år innan jag själv insåg det. Har ju själv suttit där och hållt på med argument som "men jag ser allt d fina i honom". Fina saker kan man se i alla, men de behöver inte betyda att man ska hålla dom nära.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt mer än att jag tycker de är fett att du har insett det iaf :)

Saken e ju dock att jag gärna hade träffat honom, men han vill inte veta av mig.
Vet att jag ska va glad över d..å d blir jag nån dag. Nu känns hela han mest som en stor lögn.. så.

Men om du är helt ärlig mot dig själv nu. Vill du verkligen träffa HONOM eller vill du träffa drömbilden som du har av honom?

Drömbilden..utan tvekan.. den jag TRODDE att han var.. men eftersom jag nu vet att han bland annat träffade mig för att jag hade piller..å för att han tyckte d va spännande ett tag å vara me en snygg tjej som jobbar som lärare.. killen jag var kär i fanns ju aldrig på riktigt.

Exakt! haha, fan va jag ser mig själv i dig. Så om det nu är drömbilden du vill träffa, så borde ju egentligen den största lögnen vara att du inbillar dig att du vill träffa honom, eftersom du egentligen vill träffa någon annan! Ni vill helt enkelt båda två inte veta av varandra :)

Fuck it säger jag bara! Nu ska jag på fest å sen blire utgång. D förflutna kan dra åt helvete! Dags för nya kapitel i mitt liv TJA!

bra att du insett det nu och fått reda på massa skit om honom, kanske lättare att gå vidare nu?
eftersom han antagligen bara var tillsammans med dig pga pillrena du gav honom.
förresten, hur tänkte du när du ger en (som du vet) är missbrukare dina sömpiller?

förresten, hur tänkte du när du ger en (som du vet) är missbrukare dina sömpiller?

de är bra emelie, ge henne mer dåligt samvete än vad hon redan har :P

äsch, bara en fråga alla vill ha svar på tror jag! :p

Alla? inte jag. Jag skiter i varför hon gjorde det. De viktigaste är vad hon gör nu.

Inga problem..hade inte skrivit i tråden igen om jag inte var okej me frågor.
Anledningen till att jag ens har insomningstabletter är att jag har sömnsvårigheter..hade mer förut i samband me en depression jag hade innan jag träffade mitt ex..nu behöver jag ta dom ytterst sällan.

Han fick ta sömntabletterna av mig för att han helt enkelt lurade i mig att han också hade sömnproblem å jag köpte d rakt av.. hade ingen aning om att han hade varit å fortfarande var pilllermissbrukare. Han tog ca 5-7 stycken på en gång.. "älskling du kan gå å lägga dej jag kommer snart å lägger mig också..sitter uppe ett tag bara.." så vad han egentligen gjorde var ju att satt å mådde gött på mina pillrena..jag sov ju å märkte inget. Efteråt klart jag inte fattar hur jag INTE kunde fatta att d inte va normalt att han tog så jävla många.. han sa typ att han va så van vid dom å så e han lång å stor.. att hans hjärna inte var i större storlek tänkte jag aldrig på då. Jag var jävligt blind på många saker ang. honom är ju rätt glasklart nu såhär i efterhand. Well..mig lurar ingen missbrukare igen kan jag säga haha..herregud :)

Ni kan ju bara tänka er hur bra d måste ha varit ur hans perspektiv att ha mig..han träffar en normal brud.. å så visar d sig att hon sitter på en jävla massa insomningstabletter som är guld för honom i princip.. önskar att hans vänner å hans brorsa framförallt som jag hade bra kontakt med kunde kläckt ur sig den lilla detaljen att min kille var missbrukare.. hade jag vetat hade jag ju ALDRIG gett honom pillrena såklart.

AneekDivine.
whatever.


StarNate_
Okej, visste inte att idu inte visste att han var pillermissbrukare.
det är ju inte så lätt att veta. :(
hoppas iaf allt går bra för dig nu. :)

tack! d hoppas jag fan me :) e färdig me tråkigheter som detta i mitt liv.

va bra att du ser det så :)

Ha en grym kväll!

men FÖRIHELVETE vilken JÄVLA tråd, behöver bara läsa en mening från valfritt inlägg av dig för att sedan vilja gå och knarka ner mig själv.

ibland blir jag bara så ARG.

Vad är meningen med livet?

Alla skapar sin egen mening även om vi har många saker gemensamt som till exempel intressen, känslor, pengar och att vi är samma art. Du kommer absolut inte att finnas kvar på jorden länge och det du gör just nu är det du väljer att slösa den korta tiden du har kvar på. Du lever för mycket i dina fantasier alltså i tankarna dvs. det som inte går att påverka, framtiden och det förflutna. Detta är vad som gör dig unik men kom ihåg att det enda som finns på riktigt och är verkligt är nuet. Framtiden är abstrakt och att du kan få en kniv i magen på torsdag är inte helt omöjligt. Försök att ställa dig på dina egna ben och tänk själv istället för att luta dig på andra. Skapa nya minnen istället för att gräva ner dig i dina gamla. Det du söker är någon som tänker åt dig. Fokusera på dig själv och sluta även att se ner på alla andra. Du är inte mer värdefull än någon. Föresten finns det bara 1 kille där du bor eller?

danneh: knarke ner dej du! helt okej för mig :)

kasper: jag bor i gbg..så nä d finns la nåra stycken, saken e ju att jag har isolerat mig sen d me mitt ex hände. fel jag vet. men sa har d varit. försöker ändra på d.

så hur var din utekväll då??? :)

Känner igen mig i mycket av det du skriver, älskar man någon blir man blind för saker, som man i "normala" fall skulle sett, reagerat över och definitivt inte accepterat.

Ett ex till mig är missbrukare, under de åren vi var tillsammans ursäktade jag hans beteende, tog skit för hans skull, ställde upp för honom oavsett vad det gällde, och ville hjälpa honom. Vi hängde ihop under nästan sju år, först som par, sedan som vänner, och sedan som par igen, vänner... and so on.
Jag kunde inte släppa honom känslomässigt,
även om jag i perioder hade "riktiga" pojkvänner och inte var med honom. Jag var som en jäkla frisbee som alltid kom tillbaka.

Droppen kom sommaren 2010 när han efter en utekväll slog mig, och kallade mig en hel del fula saker.

Jag borde ha brutit med honom långt tidigare, men inte förrän då kände jag att det var droppen som verkligen fick det att rinna över.

Hans vänner sa att jag var bra för honom, att jag hade hållt honom ovan ytan, att han definitivt skulle höra av sig, att det var skammen som gjorde att han inte ringde mig osv.
Jag satt och väntade på att han skulle höra av sig, undrade om jag inte betydde något för honom.


För en månad sen hörde han av sig, 1½ år senare, dök han upp som gubben i lådan och bad om ursäkt på sitt eget skeva sätt
"Hej, förlåt för den där kvällen, men du vet att jag inte var mig själv".

Han ville förklara sitt misstag med att han var hög, att det skulle ursäkta beteendet, och trodde att jag var öppen för en ursäkt så långt senare. Idag är jag glad att han inte tog kontakt med mig, den här tiden har fått mig att inse att jag har bättre saker för mig än att tänka på honom, och jag är uppriktig mot mig själv när jag säger att jag idag inte bryr mig om honom eller vad han gör.

Det får ta tid, såhär i efterhand är jag mest arg på mig själv som tillät mig att bli så lurad av någon, att jag, som faktiskt är en normalbegåvad schysst tjej, tillät mig att bli så trampad på. Det är ju knäppt!

Han är inte en del av mitt liv idag även om han ringer, smsar och tittar förbi mitt jobb ibland. Ett hej kan jag bjuda på, men mer får han inte.