Hjälp mig rädda min vän...

vad ska man göra då menar du?

Jag har ingen aning just därför kommer jag inte med några förslag,känns inte särskilt smart att slänga ur sig lösningar när man inte vet vad man pratar om. Men jag vet inte du kanske har rätt men personligen hade jag inte reagerat positivt på ultimatum men det kanske bara är jag.

Jag har analyserat det hela som att något tragiskt har hänt din kompis, och hon försöker döva bort det med alkohol.

Hon vill som sagt inte ta emot hjälp, vilket betyder att hon är för rädd att det som hon bär på inte vill komma fram.

Jag kan ha fel, jag kan ha rätt, men en människa som denna är aldrig ett lost cause.
Hon behöver hjälp som bara den, men kom ihåg också att den som inte vill ha hjälp oftast distansierar sig från allt umgänge sakta men säkert och försöker hjälpa sig själv, men oftast blir det problem och då är det något beroende som startar, i detta fallet är det alkoholen.

hej och tack för alla svar!
senast jag skrev har det hänt en hel del nytt.
efter en massa om och men och missförstånd så träffades hon och jag äntligen idag för att snacka ut.

hon kunde erkänna sitt alkoholproblem och sade att hon skall jobba på att kunna hantera alkoholen rätt. och till skillnad från förra gången så har hon även hållt sig nykter nu sedan den natten då hon blev misshandlad. det verkar alltså som hon fått sig en rejäl tankeställare efter det som hände. hon berättade även för mig hur jävla mkt jag betyder för henne, att det inte finns någon annan som hon kan prata med så som hon kan med mig. så idag fick jag det alltså bekräftat att hon verkligen bryr sig om mig och på riktigt är rädd för att förlora mig. jag lät henne också kämpa innan vi äntligen sågs - eftersom jag verkligen ville se att hon ångrade sig. hon är även införstådd i att jag inte kommer festa med henne tills hon visat med handlingar att hon har lärt sig att kontrollera beroendet rätt. vilket hon förstod. jag erbjöd mig också att hellre skippa utgång för att göra något annat med henne om hon kände att det var svårt att stå emot.
sen så ja, hon mår inte bra av många anledningar. hon har gått igenom saker som är så hemska för mig att jag knappt kan föreställa mig hur det är att vara hon. och jag vet att det är därför hon har lyckats skapa detta beroende... jag har alltid försökt få henne att prata.. och det vet jag att hon uppskattar. för som hon sa så känner hon att jag är den enda av hennes vänner som hon verkligen kan öppna sig för. så det är inga problem med det. jag ser direkt när hon inte mår bra och då stöttar jag henne alltid tills det blir "bra". dock skapade hon sitt alkoholberoende redan INNAN hon och jag blev vänner och det är därför jag inte kunde finnas där för henne från allra första början när hon började bemärka sig i ett beroende.
så, ja.. efter en massa om och och men ser det äntligen ut som det mesta håller på att lösa sig (även om det fortfarande finns en del kvar att jobba på).. men det känns bra nu ialf... och jag är glad för att jag inte klippte helt.

o så levde de lyckliga i alla sina dagar :)