gick igenom en lattare operation innan mitt forhallande tog slut, och det slutade valdigt illa. jag och herrn har nog varldsrekord i hur mkt man kan sara varandra. bara 2 manader senare hamnade jag i skiten och fick min nasa krossad och 'av'slagen av ett psycho, den blev inte helt aterstalld forsta gangen den skulle fixas sa det blev annu en operation pa det. samtidigt hade jag en samre period med familjen och andra grejer, allt gick verkligen daligt for mig. nasan ar fortfarande inte aterstalld sa nu paminns jag om ackliga ar 2007 varje gang jag vaknar och maste spraya den full med acklig kortison, for att forhindra nasblodet och obalansen som gor att hela jag blir i obalans. det som hjalpte att se bort fran all skit ar min familj, min alskade familj som stallt upp for mig pa alla satt och vis, mina vanner, och en riktigt trist handelse i december. en van till mig, ma han vila i frid, skot sig i skallen, senaste gangen vi sags hade vi jiddrat. det tog valdigt hart pa mig, i en vecka gjorde jag inget annat an att grina, var helt utslaget. men jag forsokte vanda det till nagot bra, jag borjade inse hur skort livet ar och det har fatt mig pa ratt bana, jag har viljan att fortsatta vandra framat igen. javligt skont maste jag saga.