Senaste trenden: skaffa barn?

whodini
om man nu ska börja snacka om skämt osv..
så anser jag att det du har att tillägga denna tråd (som du då själv skapat)

e ett skämt.

frågan du borde ställa dig e: varför har jag börjat uppmärksamma folk som gått o blitt föräldrar?

och inte:
"Vad e grejen med alla som ska skaffa barn helt plötsligt"

men vem e jag lixom?

Jag håller med. Sen verkar tjejer skaffa barn för att upphäva sin fjortis status också... som för att visa att dom är visst mogna... sen skiter det väl sig i slut ändan med den nya"familjen"

Verkar stämma in på PhIlAhZo00oPhEeE fniss

Utbildning,Fast jobb,Fast Inkomst, Fast Boende (för både mannen och kvinnan) = Barn.

Snark, kan det bli mera Svensson? Gärna två barn också, en pojke och en flicka.


En sak jag tänkt på är. När man välfår sitt barn, kan man vara säker på att man kommer tycka om det? Finns det nån naturlig instinkt inom oss som säger "tyck om tyck om tyck om" eller är det så att man intalar sig själv att man ska tycka om barnet och så gör man det???

Sök på anknytning och anknytingsteori så hittar du mycket.

Jag skulle inte rekommendera någon som är låt säga 16 år att skaffa barn. Men hallå 20+ är väl inte speciellt ungt? Vad jämför ni med?

whodini

Hahaha, fniss vad rolig du är. Förutfattade meningar om folk också?
Snälla, gör oss alla en tjänst och använd kondom när du har sex, ingen
vill nog ha dig som pappa.

Jo, okej. Tack för tipset.

Sen förstår jag inte det eviga tjatet om ekonomi och unga föräldrar?

Du får ut lika mycket som 30-årig student som du får om du är 18 år och aldrig haft ett jobb.
Förutsatt att du inte jobbat fast de sista sex månaderna innan du ska börja plocka ut dagar.

tror det här är ungefär lika mkt "trend" som att folk är homosexuella.

ja, det är några i din bekantskapskrets som blivit med barn, nej det innebär inte att det är nåt slags samhällstrend.

för många psyco bitches me barn ute

Det är väl klart att livet inte tar slut för att man skaffar barn! Med den inställningen bör man ju aldrig yngla av sig! Vad trist att gå igenom livet och tycka så..

Tycker att ni borde skaffa en chiuhuahua först, men det kanske e sååå 2006 för er.

Varför skulle jag skaffa en hund för? Jag gillar inte djur, måste man göra det för att anses som en bra mamma i dina ögon?

whodini vilken inställning du har. man skaffar inte barn som man skaffar en accessoar

Förresten whodini, var bor du?

Skärp dig, det var inne med SK 2006, bah....

men herregud sandlåda, samla er allihop, tat ni diskuterar barn betyder inte att ni måste diskutera som barn.

Bor i Malmö, vad har det med grejen att göra?

mabande, BEGRÄNSAD och kaptenkrok har väl i stort sett sagt allt.
(vill bara lägga lite tyngd bakom det de sagt, inte för att mitt ord väger så mycket, men liksom...ja. ...eh anyways)

whodini:

Det har med saken att göra att ju mindre ort, desto tidigare skaffar folk barn.

Jo men nu e Malmö ingen byhåla direkt, även om det kan kännas så ibland.

CameraObscura Dina ord väger tyngst.

Tycker det är en jävla massa brudar på whoa som precis fått eller ska ha barn.

Min kusin är lika gammal som mig. Han blev pappa i 9an och har 2 ungar nu. Har precis köpt villa också. Så jääävla jobbigt på släktträffar när alla ska jämföra mig med honom.

som nån nämnde, accessoar. jag tror att det är vad trådskaparen försöker lyfta fram, för det finns såna. missförstå mig rätt, det är klart att folk i vilken ålder som helst blir bra föräldrar, men i vissa "gäng" ligger mentaliteten på att "jaha, nu har vi allt, då är det bara att hitta en snubbe och yngla fram ett barn kvar". shit, jag fattar inte varför just småbarnsföräldrar ska hugga direkt på allting som rör kritik av barnavlande, det är ju förfan inte säkert att det är er man pratar om...

jag säger såhär:
jag som ung förälder har fått kämpa o verkligen jobbat hårt för att lyckas.
mkt pga dessa fördomar.
dock kan jag väldigt ofta känna enorm irritation när föräldrar e oansvariga o försummande mot sina barn (vare sig de e unga elr gamla)
och hur alla (de flesta) konstant uttrycker sig
"jag ska bli världens bästa mamma/pappa etc etc".
elr dessa som hunnit få smaka på föräldralivet i ett fåtal månader.
och helt plötsligt är mamma/pappa expert.
det e med tiden som ni får svart på vitt om ni e bra mamma/pappa.
men d e klart. de viktigaste e väl ändå sin egen självuppfattning.

d kan finnas d mest korkade anledningar till att skaffa barn, men när man väl beslutat att få barn, så e d föräldraskapet som e viktigast o sitt ansvar gentemot barnet.
och för de flesta komr d mesta naturligt, vare sig man e 16, 40, elr valt att skaffa unge "för att alla andra gör d" etc.
 

Jag tror att vi människor skaffat barn förr också. Om du kollar på någon sorts statistik så är det säkert inte sådär jättestor från några år tillbaka. Grejen är ju att det blir fler och fler människor på jorden, vilket resulterar i fler och fler männsikor :O

Fan vad jag inte gillar när folk skriver d.

Är förlossningsdepression och förlossningspsykos samma sak?

Den senare är i alla fall oftast anledningen till att mamman dödar sin unge.
Det händer då och då.

men jag tycker oxå att det är väldigt många som skaffar barn nu som är mellan 20-25, jag har inte lika många i min bekantskapskrets som är över 25 som vill skaffa barn utan vill hellre göra allt annat innan som att resa å allt det... min ena kusin är 23 å har 4 barn, min polare e 24 å har ett barn, min andra polare ska få nästa vecka nån gång å en annan som precis blivit gravid å en annan som fick i fredags.. det känns som att det inte tar slut nån gång.. helt sjukt..

Det som är det roligste i den här tråden är ju att trådskaparen blir pissed på alla som inte delar hans uppfattning. Hahaha!

Som Mabande P31 skrev så spelar ju oftast den sociala klassen in, gällande vilket skede man skaffar barn; Ju högre utbildning desto senare barnaalstrande. Så om det är jobbigt för dig att alla runt dig skaffar barn får du börja hänga med lite karriärskåta akademiker. De allra flesta väntar nog till minst 30, om jag får gissa.

och det där va bara kompisar och någon släkting, om jag ska räkna me alla bekanta skulle det bli sjukt många fler

Dr. Octagon

Från vårdguiden

Förlossningspsykoser är ovanligare än depressioner och nedstämdhet. Ibland används ordet psykos felaktigt istället för depression. En psykotisk människa upplever inte verkligheten som friska människor. De kan inte skilja på egna tankar och då andra tilltalar dem och inte skilja sin egen person från andra.

Psykos kan ge hallucinationer som berör sinnen som hörsel, syn, smak och känsel. Man kan inte själv se att man är sjuk. En riskfaktor för psykos kan vara psykiatrisk sjukdomshistoria och tidigare uppvisad skörhet i livet.

På Vårdguiden under rubriken psykisk ohälsa och vidare under psykoser finns ytterligare information att hämta. Se länk till höger. Man kan i vända sig till sin barnmorska som kan hjälpa till att bedöma besvären och eventuellt kontakta psykiatrin. Man kan även kontakta sin psykiatriska öppenvårdsmottagning direkt.

Den som insjuknar i en psykos behöver snabb hjälp och diagnos för effektiv behandling. Dessutom behövs professionell omvårdnad av kvalificerad vårdpersonal, särskilt under den första tiden. Vid akut en situation kan man vända sig till sin psykiatriska akutmottagning.

det är ingen trend, kvinnor är som mest fertila när de är runt 20 årsåldern och det kan ju vara nåt biologiskt som ligger bakom all barnlängtan, jag tror ju inte det var mer ovanligt förr att folk i den åldern längtade efter barn?
iaf, sen när man kommer upp i åldrarna så blir det ju att människor runtomkring stadgar sig och barn blir till, så enkelt är det, jag vet iofs hur gammal trådskaparen är.

tycker att det är sjukt hur folk skaffar barn utan att tänka efter först eller vara säkra på att personen man skaffar barnet med vill ha barn lika mycket och är den personen som man vill ha barn med,

detta leder till uppväxter med skilda föräldrar och föräldrar som knappt ens kan ta hand om sig själva, och detta ger ingen särskild bra uppväxt för barnen, oftast, och som i sin tur leder till att barn kommer från s.k "trasiga familjer" och börjar med kriminalitet,
detta p.g.a oansvariga föräldrar som inte tänkte efter innan de skaffade barn.

och detta skyller jag på föräldrarna/samhället, men framförallt föräldrarna då det är de som bör ha störst påverkan i barnens liv och ta mest ansvar och ge mest tid och istället för att fjanta sig och mer eller mindre dumförklara barnen lära dem livet på ett sanningsenligt sätt.

Jag orkar inte läsa igenom, har bara skummat igenom tråden. Personligen fick jag mitt första barn i augusti och har "allt det där man bör ha ínnan" MEN jag tycker verkligen att det är var och ens eget beslut att skaffa barn och man måste verkligen inte vara helt klar med allt annat först tycker jag.. Barn kommer nog på nåt sätt aldrig lägligt och min tanke är mer att man får förändra livet tillsammans med barnet när det kommit.
Om man inte har barn hur ska man då kunna veta vilket sorts liv man vill ha när man har barn? Fattar ni vad jag menar? Man kan faktiskt både plugga, flytta, göra karriär och träffa en partner fast man har barn..
Sen hänger jag helt på detta med geografin. Man skaffar barn tidigare i småstäder. Vi bor i en småstad och jag är typ sist av alla tjejer här med att bli mamma..

Även om man inte behöver ha ALLT klart för sig, så kan man vara säker på att det kommer bli kämpigare att uppfostra en unge under oordnade ekonomiska former. Visst kan man studera och jaga sin karriär under tiden med dubbel arbetsbörda. Men hur många är det i slutendan som gör detta. Själv vet jag en person av de cirka 7 föräldrar i yngre år, vilka jag känner till, som klarar av detta.

Det som kännetecknar de andra föräldrarna är främst en ensamhet. Lösa kontakter med tvivelaktiga filurer som slutar i nån unge sådär. I två av fallen har det även lurats med p-piller. Detta är personer som ofta lever på socialbidrag och fortfarande tycker att festandet är det coolaste på kartan. Att röka med sina barn i knät eller förvirra ungarna med nya farsor varje helg är inte ovanliga karaktärsdrag.

När man pratar rent allmänt om barn med dessa personer står det dock klart att de vet precis allt om hur man uppfostrar ett barn. Kritik kan de inte ta eftersom - Du har inget barn, så jag vet bäst. Rättar barnet efter sina sena nätter och kallar den lille för nattugglan. Bristande rutiner över huvud taget. Vad dessa barn kommer att växa upp till i slutändan kan man bara sia om.

Självklart finns det föräldrar som klarar detta enorma ansvar men runt mig är de i klar minoritet.

Det här börjar allt mer urarta sig till en klassfråga. Visst känner jag igen typen "röka med ungen i knät" men jag har träffat ganska många ambitiösa och väldigt seriösa mammor på universitetet också.
Självklart borde det vara enklare att göra allt det andra först, men alla vill ju inte det. Det är såklart att det jobbigt att ha barn, men det är inget jäkla funktionshinder...

det enda jag känner som jag saknat under dessa år som förälder e att studera.
jag själv valde att ge mig in i arbetslivet efter de två barnen.(födda 02 och 03)
och nu när den 3:e e påväg så känner jag verkligen att studera e ngt jag definitivt vill göra och ska satsa på nästa höst.
sen så ha rman ju världens underbaraste sambo och dessa två pojkar
som jag vet komr stödja mig o ge mig motivation till att fullfölja studierna.

och där e man tacksam för att man lever i ett land där man kan återuppta brutna studier och d har ingen som helst påverkan på utgången.

Kommer sluta upp med att en halvt avdankad gammal pansarvagnsförare steppar upp vis dörren och kläcker ur sig: LUKE, I´m your FATHER!