Slut med pojkvännen efter 5 år...

5 år?! Jag minns fan inte ens om jag var ihop med någon för fem år sedan.

Man måste gå igenom en sådan jobbig period efteråt, eller precis innan.
Jag tyckte det var värst när jag velade innan jag gjorde slut med mitt ex & inte visste om det skulle vara så föralltid. Men det går över.
Man får bara tänka klart liksom.
Är du inte kär så är det ju rätt beslut.
Du ska se att det kirrar sig.

Nej haha alltså vi var tillsamans i 5 år, tog slut igår, inte för 5 år sedan!

Jag tror att du är ledsen för att du gort slut på vad jag antar var ett ganska bra förhållande? jag ser det som normalt..

kown
tack =) det är så hemskt att se honom ledsen bara, det är nog det som gör mest ont. Jag menar jag älskar honom ju fortfarande, jag är bara inte kär

stackars killen

Älskar du honom fortfarande.. men gör slut?

Prince_Of_Percia> Det är inne nu att göra så.

QteePie
Know the feeling verkligen.
Men du måste se det som att det är hans issues to deal with, liksom.

Prince of Persia

Word..


Man är inte kär i mer än 2 år, kär är inget mer än hormoner som spökar.. Älska däremot där har vi lite tyngre grejjer..
Min tjej gjorde slut för nåra veckor sen efter 3 års förhållande av exakt samma anledning.. kär e överskattat.. älskar man någon , är attraherad av sin partner och ser sin partner som sin bästa "kompis" så behöver man inte vara kär imo..

Prince_Of_Persia P24
 Ja, jag älskar honom mer som en kompis och inte som en pojkvän och då känns det som en lögn att vara tillsammans med honom.

kown 
Jo jag vet, men det är svårt......=(


Xelly P22

Grejen är ju den att jag varken är kär eller attraherad av honom längre men älskar honom med hela mitt hjärta och då känns det inte riktigt rätt att vara tillsammans med honom när jag blir attraherad av andra killar.

QteePie
Det svalnar lite med tiden när du får se världen omkring dig & lite andra killar.
& det är skönt när det svalnar.

qteepie

Visst kan man vara attraherad av andra, om man är ihop me någon.. men de betyder ju inte ett skit..
Men om du inte är attraherad av honom längre är de väl rätt kört, förstår dock inte hur något sådant kan försvinna..
Ska inte säga nå mer du har gjort ditt val.. hoppas det är rätt val i längden!

alltså fy fan dagens människor....


"jag älskar honom fortfarande, men jag är inte kär"

oooh god... vad har vi blivit för människor now days..

Peggy

Vi lever på 2000-talet.. det är individens tider, man ska bara tänka på sig själv och man ska känna efter hur man mår så pass mycke att man knappt vet in eller ut. Det är samhällets fel.. skyll allt på media!

Peggy
Det är en markant skillnad mellan att älska någon som en vän & att älska någon som en partner.
Det är inte att föredra att vara ihop med någon man inte längre varken älskar på det där "partner-viset" eller attraheras utav.
Jag skulle inte vilja vara ihop med någon vars känslor hade svalnat helt för mig i alla fall.

& du snackar om "dagens människor", well... förr i tiden giftes man ju för fan bort & stod ut med sin påtingade partner & hade andra kärleksaffärer vid sidan om.
Vet faktiskt inte om jag anser att ett sådant förhållande är att föredra.

Det är när du gör slut med din pojkvän efter fem år och du inte blir ledsen som du ska söka upp Doktor Hjärn Skrynklare.

Ditt ex känner sig som en misslyckad och liten människa, det minsta du kan bjussa på är lite dåligt samvete i ett par dagar innan du beger du ut efter nästa kille.

Peggy F24  word.


Vart dumpad själv efter ca 3 år utav samma jävla anledning..
Men mitt x var så jävla fittig mot mig, hon hade sneakat fram en annan snubbe under de 3 senaste veckorna..


anledningen..

Jag älskar dig, men jag är inte kär i dig.


Vad spelar det för roll? Jag älskar henne, Jag hade inte gjort slut utav en sån anledning. Men jag kanske är gammalmodig.

Qteepie

Men fuck you. Kvinnor alltså, här är det du som krossar honom fullständigt (han hänger säkert vid en bar as I speak och förbannar sitt öde, har ingen lust att leva osv), och så lyckas du vinkla det till din sorg?

Dra åt helvete. Du vet inte vad sorg är.

Känns som att ingen kommer älska mig eller tycka om mig lika mycket som han gjorde och det skrämmer mig som fan...

Det kan du ge dig fan på att jag hoppas. Du kommer säkert träffa något långhårigt äckligt hårdrockar as, möjligen MC-knutte, som kommer behandla dig som en hund och du kommer lyda honom som din härskare. Innerst inne kommer du tänka på "den här" killen och ångra dig så djuuuupt osv, går runt och grämer dig över tanken: "man vet inte vad man har förrän det är borta", medan ditt nya hårdrockar as springer runt med ett bar smutsiga boots i ditt hem.

Om hon gjorde slut med honom var det ju för att hon inte ville vara tillsammans längre. Ska hon vara det fast hon inte vill, för hans skull? Låter ju bara dumt.

Att vara KÄR i 5år är otroligt.
Man blir förälskad , sen kär detta är under kanske 1år till högst 2år.

sen älskar man en person och slutar vara kär. det e så med allt och alla, men att göra slut för att du inte va KÄR längre efter 5år låter konstigt..

Jag tror det råder en viss begreppsförvirring här kring vad man menar med älskar och kär och så vidare som kanske skapar lite missförstånd.

Jag gillar ju mina kompisar och så väldigt mycket, fast brukar inte uttrycka att jag älskar dem.. men jag vet inte, hehe.. det känns så stort på något sätt.

Det är klart att det känns konstigt och jobbigt när det tar slut efter fem år, men man kan ju bara själv känna om det var rätt beslut eller inte.

Vad gäller frågan om man ska göra slut för att man inte är kär, så är det ju också något man bara själv kan besvara hur det känns så därför vet jag inget i det här fallet. Jag tror dock att alldeles för många lämnar sin partner för fort utan att ha gett det en chans. Kärleken/förälskelsen i ett förhållande går ju lite upp och ner. Det kan finnas perioder då man kanske inte känner så mycket, men man är ändå trygg med den andre och sen kanske känslorna återuppväcks eller så gör man något mysigt som gör att de återkommer :) Men det är klart att det ju inte funkar hur länge som helst att vara i ett förhållande som inte funkar fullt ut...


//NickeMannen

men sluta märka ord era idioter...man kan älska någon på olika sätt, och gör man det inte som en partner är det ju ganska menlöst att försöka hålla liv i ett förhållande

Jag gjorde samma sak..  dock inte efter ett 5årigt förhållande.. Kände att jag inte var kär längre, kände att något var på tok fel.. Älskade honom fortfarande men var inte säker på att jag var kär.. Så jag gjorde slut.. Sen kändes det fruktansvärt så jag tog tillbaka honom..

Nu står jag här och inte vet vad jag känner istället..

Du skulle väntat till efter jul, orka sitta och grina själv runt granen

Jag blev dumpad av EXAKT samma anledning som alla andra här, det verkar vara tjejerna som tappar kärleken till sina killar men älskar sina killar som vänner.
Medans vi killar älskar vidare, vi skulle kunna älska våra kvinnor in i döden. Men så funkar inte världen längre. Sen klagar de över att de är singlar när de är 30. Well guess what? Du hade din chans bruden! Gå ut och knulla med 10 andra killar då om det är det du kallar att leva.

Man kan fortfarande inte förneka det faktum att det, i princip, är omöjligt att vara kär i 5 år. Herregud tror ni att era föräldrar är kära i varandra?

Man är ju alltid kär på ett visst sätt, det är en del av att älska någon, men fjärillar i magen när telefonen ringer, spännande att vakna upp i personens armar osv, kan inte vara för evigt.

Rastasite P18

Tack för att du bekräftade mina funderingar :)

Jag blev lite bekymrad över tankeställningen:

"Känns som att ingen kommer älska mig eller tycka om mig lika mycket som han gjorde och det skrämmer mig som fan..."

Den mer relevanta frågan enligt mig är väl isf "kommer jag att kunna älska eller tycka om NÅGON ANNAN lika mkt som jag älskade honom?! Det tycker jag är den stora frågan och det var nåt som skrämde mig efter jag gjorde slut med min pojkvän/sambo efter 3 år.

"Gjorde slut för att jag inte är kär längre."

Dumpa det där resonemanget med en gång om du är ute efter långvariga förhållanden.

"Gjorde slut för att jag inte är kär längre."

Kan enligt mig inte vara den verkliga anledningen till att du gjorde slut. Tänkte du, "åh vi har skitkul ihop, allt känns bra, jag älskar honom men jag är inte kär längre så, fuck it - jag måste göra slut?" Det händer ju i alla längre förhållanden att man inte är kär längre. Det måste ju ha varit något mer...

Haha, folk är ju roliga! Så jävla typiskt att folk ska komma och fitta sig och bara: nej du hade inte tillräckliga skäl att göra slut.

Vilken julklapp han fick då. Kan tänka mig att detta nyåret kommer inte bli så skoj.

Jag har sett par som är i 70 års åldern, är dom kära? haha.
Det man måste göra i ett förhållande lite då och då, Tända en gnista, vara spontan, vet inte hur jag ska förklara. Påmina sin partner varför man blev kär i personen i första början.

Jag gjorde förövrigt precis sådär. Man får ju tänka som så att nu har snubben en chans att träffa någon som ger honom den kärlek han förtjänar. Han kommer säkerligen ha rätt roligt fram till dess också som singel för första gången på fem år.
Jag har aldrig förstått den där grejen med att man ska härda ut ett halvkasst förhållande för att man älskar varandra, när man träffades som 18 åringar.

Ni var ihop i 5år. Då var du 18, troligtvis jättesnygg och tight med kurvor och allting. Nu är du 23,troligtvis har du haft en attityd att du har haft pojkvän så du behöver inte bry dig om hur du ser ut och säkert väger över 80 pannor. Den enda kurvan du har är den stora rondellen som brukade kallas ass. Så du kommer ha det lite svårt att hitta någon som älskar dig igen.


Nej jag bara skojade,du är säkert jättefin. Lycka till,fira julen och ha lite sex på nyår. Så mår du säkert bättre.

hade du inte varit knäckt av att det tog slut, hade det varit nåt fel.

man hittar alltid nån annan att älska, och som älskar dig. lycka till, och god jul!

Fan va folk är bittra och projicerar sina egna bittra erfarenheter av att ha blivit dumpade på Qtee, gnäll på era ex istället!
Jag önskar dig och ditt ex kärlek, lycka till och en god jul!

skitsnack om det här "jag e inte kär längre"-bullshiten...

Jag förstår inte varför alla hänger upp sig på att anledningen till att hon gjorde slut vad att hon "inte var kär".
Det är väl bättre att det tar slut så än att hon är otrogen eller liknande innan.

Jag gjorde slut med mitt ex efter två år för att jag inte kände ett skit för honom längre. & sedan kan ni sitta & gnälla om att folk inte ger varandra en chans & buhu det var bättre förr.
Men jag gav honom en månad. Jag åkte till & med bort ett tag för att jag skulle sakna honom, men jag gjorde inte det.
Det kändes som ett jävla svek att vara ihop med den personen då.

& varför vill ni att folk ska vara ihop med er när de inte är kära/tända på er/älskar er BALBALBLA.
För "jag är inte kär i dig längre, men jag älskar dig" är ju bara ett svepskäl, om ni inte fattat det, liksom. Ni ska alltså inte börja märka ord när någon säger så utan bara inse fakta.

det kanske bara är jag men jag tycker att det är spännande när folk gör slut.. det öppnar ju möjlighete liksom.

Till alla bittra killar som skrivit här
Herregud, det är helt sjuk att det är så många som blir arga och upprörda över att jag har gjort slut med min kille. Jag förstår att ni blivit brända och säkert är skit bittra men va fan ni vet inte bakgrunden till allt.  Jag har tagit upp problemen som vi har om och om igen ,gett honom chans efter chans men han har ändå inte gjort nåt åt saken utan bara fortsatt att ta mig förgivet. Och sen så känner jag varken är attraherad eller kär längre, och jag skulle absolut inte vilja att min pojkvän var tillsammans med mig om han hade känt så bara för att vi har vart tillsammans så länge. Jag förstår inte hur ni tänker överhuvudtaget, det är snart 2008 och inte 1808. Det ÄR skillnad på att älska någon och att vara kär.

faan va alla ska tracka ner på henne, hon kanske kände att nåt saknades så varför va tillsammans med nån som det inte känns bra med?

f.ö så blev jag inte dumpad efter 5 år av samma anledning, jag va otrogen och fick pita i det sura äpplet och skylla mig själv..

Det som jag alltid förvånas över är hur man i dessa relativt låga åldrar har en sån gravallvarlig syn på kärlek. Ska man leva ca 50 år till(hypotetiskt) så måste man ju inte nödvändigtvis göra det med samma person och utnämna den till sitt livs kärlek. Det är fullt möjligt att älska någon enormt mycket men inte klara av att leva med personen.

Det kan ju inte vara sunt att minera hela sin tillvaro med att bete sig som att livet går under varje gång man gör slut med nån. Du blir bedragen=arggh, mitt arma liv! du blir dumpad= argh, vad har jag gjort för fel? du lessnar på att hänga med samma person dag ut och dag in och vill va ensam ett tag=aaarrgh, tänk om han/hon blev ledsen nu, jag kanske borde väntat till efter nyår? etc. I teorin är det väl lättare att bara köra "tack och hej, nästa tjej"-attityden, varför ska vi alla ha så jävla svårt att praktisera detta i verkligheten? Kärlek är överskattat och brudar är skit är väl summan av kardemumman.

kown 

"Jag förstår inte varför alla hänger upp sig på att anledningen till att hon gjorde slut vad att hon "inte var kär"."

Att vara kär är en biologisk och psykologisk klocka. Är man inte medveten om detta när man ger sig in i ett vad som ska vara, långvarigt förhållande, blir effekten av att man suktar efter känslan av att vara kär så fruktansvärt stor, att man fegar ur och gör slut. Man letar reda på någon annan som kan få kroppen att framkalla amfetaminbetingade ruset signerat fenyletylamin.

"Det är väl bättre att det tar slut så än att hon är otrogen eller liknande innan."

Varför ska det ens behöva ta slut? Han älskar henne mycket och om hon nu älskar honom tillbaka kan de försöka lös problemet genom att, till exempel, överväga rollspel/skådespel. Helt ärligt, många skrattar åt detta, men är båda två mänskliga kommer kroppen reagera genom att utsöndra diverse "må bra" hormoner och andra proteiner, om det känns trovärdigt och seriöst nog.

"& varför vill ni att folk ska vara ihop med er när de inte är kära/tända på er/älskar er BALBALBLA."

Människor är anpassningsbara nog att de kan vara tillsammans med vem som helst, det handlar bara om att gå över egna normer och att partners uppnår vissa skriva mål i ens huvud. I ett långvarigt förhållande är det inte jag som ska ändra på min partner för att hon ska uppnå mina mål, inte heller ska hon göra likadant. Det är vårat samspel, där vi ändrar oss själva, som gör att vi kan ha ett förhållande som vara länge.

människan är i grund och botten inte ett monogamt djur. vi kommer alltid bli attraherade av andra, alltid kunna bli nykära i andra oavsett om man älskar sin partner...

sen att vissa väljer att vara lojala är en annan sak, våra instinkter säger däremot nånting annat.

med det sagt så är det givetvis inget fel att hålla ihop med sin partner av lojala skäl, självklart kan man älska och bry sig om någon väldigt mycket. men hollywood bilden om evig kärlek kan vi väl släppa en gång för alla.

hollywood bilden? lol evig kärlek och hollywood har jag svårt att se något sammaband mellan..

Evig kärlek var något som tidigare generationer fick njuta av. Möjligen pga att det var tabu med skillsmässor och det var ett ännu mera mansstyrt. Som ni ser i tråden så är det ju killar som vill vara kvar i förhållanden, lite fult generaliserade men ändå!

Det är alltid tjejen som ställer krav på killen, det är skummt tycker jag :p

kown:

Inte för att vara sån, men "Men jag gav honom en månad" låter ju inte direkt som att ge det en chans. Nu vet jag inte hur det kändes i ert förhållande eller omständigheterna i övrigt. Men ska man bygga ett långvarigt och moget förhållande med en annan människa så får man nog räkna med att det kommer att finnas perioder då det är jobbigt och saknas glöd som är varar åtminstone några månader...


wackcent:

Självklart kan man inte prata om evig kärlek, eftersom vi inte lever i evighet och eftersom ingen av oss kan bestämma vad som händer i framtiden med våra känslor eller omständigheterna runt om kring oss.

Det är som sagt en självklar förutsättning för alla männskliga relationer. Trots detta finns det emellertid alla förutsättningar för människor att leva i monogama, djupa och långvariga förhållanden. Varför är vi inte ett monogamt djur och vad är ett monogamt djur?


Jag vill verkligen inte tillbaka till hur det var för i tiden. När det var vanligare att människor gifte sig av tvång och inte kunde skilja sig av ekonomiska och sociala skäl, så på den fronten har vi det naturligtvis mycket bättre idag.

En sak som däremot är tråkigt är att många idag tycks ge upp ett förhållande vid ganska små motgångar och leva i någon föreställning om att allt ska vara rosenrött jämt och att så fort man attraheras av någon annan är det ett tecken på att man ska lämna sin partner. Många tycks helt enkelt leva med en bild av ett förhållande som inte baseras på verkligheten utan en idealbild och därför lämnar man "bra" förhållanden...

Det ska tilläggas att jag inte förespråkar att människor år ut och år in ska leva i ett "dött" förhållande för att det är praktiskt, men däremot att man ska acceptera att det är jobbigt ibland och att glöden i förhållanden i perioder kan fallna.

Och de som säger att kärlek bara varar ett kort tag och sen går över borde träffa någon av alla dem som levt i tillsammans i 40-50 år och fortfarande är kära. Ni har möjligen rätt om man med kärlek enbart menar känslan av "nyhetensbehag", som man kan känna för alla möjliga saker och situationer, men kärlek tycker jag har en djupare betydelse än så. För att ändå uppleva ett visst mått av förnyelse kan man däremot förstås prova att göra nya saker med sin partner, upptäcka nya platser, osv.


QteePie:

Ber om ursäkt om tråden är lite OT nu.. ovanstående handlar inte om din situation utan är mer allmänna reflektioner på diskussionen.


//NickeMannen

Riktigt mycke word NickeMannen, du vet vad du snackar om..

frost

Att vara kär är en biologisk och psykologisk klocka. Är man inte medveten om detta när man ger sig in i ett vad som ska vara, långvarigt förhållande, blir effekten av att man suktar efter känslan av att vara kär så fruktansvärt stor, att man fegar ur och gör slut. Man letar reda på någon annan som kan få kroppen att framkalla amfetaminbetingade ruset signerat fenyletylamin.


Det känns som att du tycker att det är fel att bete sig på det här viset. Jag har full förståelse för folk som ständigt söker en känsla av att vara nykär. Jag har mindre förståelse för folk som tycker att man ska binda sig & sedan övervinna alla förhinder i flera år. Ett sådant förhållande blir enbart "slentrianmässigt" & ingenting jag skulle vilja ha.

Jag förstår att du tycker att det är onödigt att så fort man en dag inte känner sig upp över öronen förälskad dumpa sin partner right away. Men om man under flera månader (som jag gjorde) börjar fundera i tankebanorna: "Är det här förhållandet verkligen vad jag vill ha? Vill jag verkligen tillbringa flera år till med den här snubben, som jag egentligen inte har mycket gemensamt med alls, när allt komme omkring", så ser jag ingen anledning till varför jag ska stanna kvar.

I ett förhållande ska båda må bra. & känner jag mig likgiltig inför det hela mår jag - rent utsagt - skitdåligt.