socialen och dess insattser

socialen och dess insattser

allright, nu är det så att jag tänkte skapa lite diskution hurvida socialens behandling av ungdommar vid olika scenarion förbättrar eller försämrar... jag ska ta två exempel för att visa vad jag menar, det ena handlar om mig, det andra handlar om en polare:

När jag var yngre, runt  16, blev jag vid matbordet slagen av min fader. visserligen hände det litedå odå när jag misskötte mig i hans ögon, men då blev jag förbannad o stack anmälde honnom, vilket ledde inte till att polisen kopplades in, itan socialen. 2 timmar senare satt det två social kärringar i 25- 30 års åldern hemma hos mig tillsammans med mig och min mor och så att säga, "förhörde" oss angående vår familj osv.

det framkm att vissa alkoholproblem fanns hos mina föreldrar och fast än vi starkt belyste att vi för övrigt trivdes bra med vår familj, drog de slutsattsen att jag och min bror skulle omhändetas... "vafan" tänkte jag... "ska ja nu helt plöttsligt få nya föreldrar!?"
jag gittade o tänkte "i helvette heller". min bror som kom hem från skolan blev direkt utkörd till nån jävla bondgård där en "stödfamilj" väntade tillsammans med en tungt kriminell heroinpundare som satt där pga sina brott (notera att min bror inte gjort ett skit, och endå fick samma bestraffning som den här pundaren)
själv vägrade jag o höll mig undan ett tag. socialkärringarna skickade ett sms där de gjorde klart för mig att de hoppades jag var nöjd med mitt val och att de hade skickat snuten att leta efter mig (notera nu att jag endast blivit slagen av min far och nu behandlades som en ungdomskriminell)
till slut fejkade de ett gråt sms från min bror o jag tänkte att "vafan jag kan ju inte bara lämna han där" så jag lämnade in mig själv.
jag gick i fällan så att säga.
jag lät mig föras dit och insåg snabbt att det här var ju för helvette helt åt helvette fel... som jag sa innan hade jag och min bror inte gjort ett skit och satt nu där som två bovar me en heronist och vi fick inte sticka därifrån.
jag rymde lite sporadiskt då och då men kom tillbaka efter hand och efterssom bondgården låg så förbannat långt ut i ingenstans pallade ja inte ta mig de 2 milen till skolan, så skolan gick rent åt helvette... det höll på så ett jävla tag och det till slut efter mycket möda o mycket skitsnack var det hela över...
dock hade ingen skillnad gjorts och det enda socialen hade bidragit med var en jävla massa problem. Mina föreldrars alkoholproblem hade eskalerat då de själva tyckte att det hela var förjälvigt med tanke på att socialen hade beslagtagit deras egna barn (jag förstår dem) min egen skolgång gick rent käpprakt åt helvette och det hade inte löst ett skräp. tillslut efter tillräckligt lång tid ville vibara bli av med kärringjävlarna o på varje möte belyste jag och min familj hela tiden att allt var bra nu och att de inte behövde lägga sig i våra liv längre, och tillslut blev viav med de jävlarna..


ett annat exempel är en polare till mig som var aningen bråkig när han var yngre.. detta ledde till att socialen tillsut beslutade att stänga in honnom och han fick inte gå i högstadiet över huvud taget. Notera nu att senast han gick i skolan var i femman och nu sitter han där utan