Svårt att fixa jobb?

kleton P24

Nej men då kanske man ska göra något åt det? du behöver inte ha ett tråkigt jobb men räkna inte med att få ett drömjobb utan att behöva göra tråkiga saker för att få det.
Och att livet inte är lekande lätt... vem fan har påstått det? är det det som gör det omotiverat? att det inte är lätt... då kan du/ni lika gärna ge upp redan nu.
Jag kan förstå om man jobbar på en toyota fabrik i japan och inte har något annat val än att jobba 15 timmar om dagen och bo på fabrikens egna lägenheter för det är det enda man har råd till, att man känner hopplöshet.
Men sitta och gnälla på en blogg om hur jobbigt livet är för att man inte kan välja över att åka till london eller börja jobba i sverige... ursäkta om jag är otrevlig men förstår du vart jag vill komma?

Ingen i våran generation har något tålamod och alla tycker att det är så jävla synd om sig själva, vill ha massa skit och leva sina drömmar men kan inte förmå motivation att jaga det.
Krävs det mer ansträngning än att skicka iväg en e-ansökan så är det inte värt det verkar det som.
Fan när jag var 20 år jobbade jag ett fulltidsjobb och drev två separata företag utöver det, idag sex år senare har jag kommit ner till bara ett fulltidsjobb som faktist är ganska bra och kanske på steg 3 av hundra för att komma till det jobbet jag vill ha.

Jag gick inte ut gymnasiet, jag har en ensamstående Mor med tre barn som levt på excistens minimum för att hennes reumatism inte låter henne jobba och jag hade inga som helst kontakter innan jag började söka jobb.

Ge mig en anledning som inte ger mig rätt att dömma vanliga svenssons som gnäller över motivation över att jobba på mc donalds?
Allt är inte lätt... lev med det.

haha lagerjobb å få ut 18000! inte dåligt

Vill man så finns de jobb...
de handlar om hur hårt man är redo att anmstränga sig... man får satsa långsiktigt!

Tydligen så saknar jag social kompetens, eller är bara dumihuvet, om jag ska tolka Two_Grand rätt.
Efter gymnasiet gick jag arbetslös i 2-3 år, hade 2-3 olika ströjobb (städare, vikarie på fritids, gå på stan och värva folk). Men ett riktigt jobb, med fasta tider fanns inte för mig. Vart jag än sökte så var det nej tack. Tror jag varit på 6 intervjuver totalt. Trots att jag sökte det mesta.
Tillslut fick jag då ett jobb, nattetid med skräpbetalt. Men vad gör man inte för att slippa bli kallad lat av tjockskallar på whoa.

two_grand P26:

Men tycker du att det är vettigt att bara jobba bort sitt liv, bara för att det är så det är?

Man ska jobba, vara tyst och vara nöjd? Man ska vara tacksam för det man får?

Konservativ bakåtsträvande inställning som i slutändan leder till bitterhet och avundsjuka.

Du lackar på folk med "slapp inställning", precis som så många andra som jobbat bort sina liv.

Jag tror inte att människan är här för att jobba, utan för att leva, vem vet ens vafan vi gör här?

Jag ser ingen mening med att vara samhällets slav, bara för att det nu råkar vara så systemet är uppbyggt.

Men tills vidare får man ge vika, för att man har inget val. Men inte fan blir jag gladare av det.

Min morsa är på mig att hon minsann inte heller tycker det är roligt att jobba, och så tycker de flesta. Men de jobbar ändå!

Guldstjärna och gratis drink på personalfesten! Horeri!

Nu råkar vi vara motpoler till varandra i denna diskussion, jag hör vad du säger, men jag håller inte med!

Peace!

Slaveri... haha så kul.

Du ägnar ditt liv åt ett jobb, för att hjälpa andra människor, för att bygga upp samhället så att det blir trivsamt att bo i. Visst, det finns baksidor, snåla arbetsgivare, pissiga tider, storföretagens vinst osv..

Men vad ger inte ett jobb dig? Du kan sitta där i en lya, äta god mat, gå ut med polarna på fredagen o supa dig dyngrak och njuta...

Ska hela livet vara en jävla fest för alla? Tycker det är så patetiskt att klaga, påverka kan man göra, men att vägra jobba för man inte har lust, bara fånigt...

TWO_GRAND

Vad jobbar du med?
  Som svar på din senaste fråga, du har ingen som helst rätt dömma arbetslösa bara för att du inte hade en idyllisk uppväxt men ändå lyckades få ett jobb, just därför att deras situation inte har någonting med dig att göra, finns ingen som helst gemensam grund att definieras på (obs: rätt i det avseendet att det inte är rättfärdigat, du har givetvis rätten att uttala dig).

Men jag orkar inte skriva om allt jag sagt igen.

Kontentan av det är att om det är så att ni inte vill leva som en sk slav och faktist jobba utan bara göra roliga saker kanske ni ska ta tag i det på ett konstruktivare sätt än att bara gnälla?
Jag har aldrig sagt att man måste leva ett 9-5 jobb men att förvänta sig ett "bra" liv utan att behöva jobba för det är ju banalt.
Och med jobba menar jag inte bara att stå i en fabrik utan ett riktigt engagemang.

Vet man inte t ex som någon skrev ovan hur man söker ett jobb går det att vara konstruktiv, istället för att söka massa jobb och göra fel dom första 50 gångerna så går det ringa till olika företag och fråga vad dom vill se i en ansökan för att sedan göra rätt direkt.
Vill man göra en dröm verklig försöker man komma i kontakt med folk i sin branch och utnytjar deras erfarenhet.
osv osv.
Det gäller att ANSTRÄNGA sig lite och det är den punkten som jag gnäller om.

Och jag har inte kallat någon dum i huvudet men som sagt, förmodligen är man inte så socialt kompetent om man helatiden blir snuvad på ett jobb som andra med liknande förutsättningar får.
Man får ofta en anställning för personlighet framför erfarenhet, innom rimliga gränser såklart.

_Bajsaren P7

Jag jobbar med att motivera folk skulle man kunna säga... kanske inte syns i tråden eftersom jag är en gnällkuk, men allt det är min personliga åsikt och den ändras inte av vilket jobb jag har.

orkar inte läsa hela tråden....men har man lite social kompetens och inte är helt bakom flötet  så nog fan får man  jobb nånstans....jag har däremot en vän som är arbetslös och han har varit det i flertalet år nu....han är enbart lat och en jävla parasit i samhället....usch vad jag hatar honom hehe...han grundar sin arbetslöshet på att han inte tar vilket skitjobb som helst....han har ingen utbildning, ingen direkt arbetslivserfarenhet, inge direkta kunskaper inom något speciellt ämne heller.....

jag tror det handlar om att folk är lata å kräsna...

De e inte lätt att få jobb! I sthlm e de fan en omöjlighet utan kontakter, eller jo du kan ju alltid jobba telemerketing o sälja hundbajspåsar för enbart provision.

fittbjörn: precis, utan kontakter i sthlm är det riktigt svårt att få ett ordentligt jobb. Tror nog det är svårt att även få jobb på donken här om man är över 18 år.

beror väl på vad för jobb man är villig att ta.

schysst sammanfattning av hur alltför många tänker. man kan inte gnälla om att det inte finns jobb bara för att man ser sig själv som för fin för att syssla med telemarketing eller att servera hamburgare. ..ren och skär idioti.

Ett jobb är ett jobb, man kan inte förvänta sig att man ska stormtrivas och ha hur kul som helst när man jobbar. Man får betalt för att sköta sina sysslor på en arbetsplats, inte för att skratta och ha skoj.

kleton:

Jag tror inte att människan är här för att jobba, utan för att leva, vem vet ens vafan vi gör här?

Jag ser ingen mening med att vara samhällets slav, bara för att det nu råkar vara så systemet är uppbyggt.

Jag tycker inte heller skitjobb är kul, men du kan ju bara inte ha tänkt igenom det här. Livet är till för att levas? Vad tror du behövs för att du ska kunna leva då? För att du ska få din mat, din bostad, dina nöjen, din Whoa? Jo att folk JOBBAR. Saker och ting fixar inte sig själva. Andra jobbar åt dig för att du ska kunna leva, det är inte orimligt att begära att du gör detsamma för dem. Det gör dig knappast till nåt slags Matrix-slav.

Jag tror många som är arbetslösa (och kommer direkt från gymnasiet) är kräsna. Vill man ha ett jobb går det att hitta. Sen att man inte får sitt drömjobb från början är en annan sak.

Det finns jobb. Som säljare av alla dess slag. Jag var inte kräsen när jag gick ur skolan, men efter att ha jobbat en tid som telefonförsäljare och jobbat med marknadsundersökningar över telefonen fick jag en jävla avsmak.

När jag går till arbetsförmedlingen blir jag erbjuden att söka jobb som telefonförsäljare. När jag sen tvingas gå på soc så blir jag erbjuden att söka jobb som telefonförsäljare...

Så jag gav upp och började plugga på komvux tillsvidare. Det är inte konstigt att depression och utbrändhet är en ny folksjukdom när man inte ens kan ha som krav att få trivas på en arbetsplats. Men det är ju min åsikt.

Jag skulle inte vara så stark motståndare till att jobba, om vi inte levde i Ekorrhjulssamhället.

Man jobbar arslet av sig heltid, ofta övertid, hinner inte träffa nära och kära för man har ingen energi eller tid.

Försöker man engagera sig i andra intressen utanför sitt jobb, är risken att man blir utbränd!

Dessutom är denna jobbhype inte särskilt bra för miljön när vi producerar en massa skit och onödigheter för att folk ska tjäna pengar.

Och vad går pengarna till? Eskapism, supa ned sig på krogen, materialism saker att trösta sig själv med för att man inte ska gnälla på att jobba.

Jag har jobbat med verksamheter som utnyttjar billig arbetskraft i fattigare länder för människor som tjänar grova pengar på det. Det känns liksom inte så jävla bra. Det känns inte som att man tillför världen något bra.

Visst, jag har mina planer och idéer och jobbar för att komma dit jag vill, men jag kan inte låta bli att vara missnöjd med hur saker och ting är.

Tyvärr är jag inte längre lagd åt robothållet. Jag har jobbat åtskilliga år med slitiga jobb, och visst man har haft sina ljusa stunder i det, men nu har jag totalt tröttnat...

Vad får man ut av det i det långa loppet? Men visst, som det är nu har man inget val...

You live, you pay!

jag får jobb, visserligen jobbiga jävla jobb som förstör mina knän o fötter och inte låter mig ha något liv. ska fan börja plugga, det är ju det enda allternativet 9-5 funkar inte för fem öre

Har du inte ett jobb så försöker du inte tillräckligt hårt, så enkelt är det. Det är konkurrens där ute och du måste stå ut.

Sen behöver folk förstå att ett välbetalt jobb inte kommer landa i knät på en, det krävs jobb och vilja. Men ALLA (utan undantag) kan skaffa ett sjukt välbetalt jobb, det handlar om vad man har mellan öronen.

Registrera dig på alla bemanningsföretag som finns, kryssa i att du är villig att jobba i alla branscher. "Erfarenhet" är relativt, det gäller att tänka lite utanför så kan du se att du har arbetat/upplevt/hjälpt till med saker som gör dig kvalificerad.

Sen första dagen på nya jobbet så gäller det bara att visa att du är dedikerad och arbetsvillig som ingen annan. Alla gör misstag på jobbet, visa att du drar lärdom av dem. Om du sköter dig bra och jobbar hårt så kommer du inom ett par år ha jobbat upp dig inom firman/erbjudits ett bättre jobb/skaffat dig erfarenhet som kvalificerar dig för ett jobb som du hellre vill ha!

  

Folk med ett hyffsat polis register glömde du, inte många arbetsgivare som anställer......

Jag kommer nog vara jävligt kräsen när jag går ur gymnasiet (är 19år), men det beror nog snarare på att jag har inställningen att jag ska få jobba med något jag snart är utbildad till, och inte med s.k "skitjobb".

Det sjuka är ju att jag säkerligen inte får det där jobbet, fasten min treåriga utbildning, och istället måste ta skitjobb på skitjobb. Av den enkla anledningen så känner jag mej redan nu relativt "onödig" på något vis, att min utbildning är "onödig", och därmed tappar lusten att vilja komma ut i arbetslivet.

Var arbetslös i tre år innan jag beslutade mej för att plugga på gymnasiet. Har liksom sökt alla möjliga jobb/skitjobb så in i helvete inom Stockholmsområdet, har skickat ut massvis med mejl, samt gått på ett tvåsiffrigt antal jobbintervjuer - utan resultat. Vilket ger mej ännu mer tankar i huvudet som säger att jag är meningslös, onödig och totalt oduglig för samhället (känner/vet om föräldrar/övriga vuxna som känner likadant, men främst polare i min ålder).

Det blir som en ond cirkel.

Så... så jävla enkelt är det inte som dom flesta verkar tro...

PS - Jag talar f.ö för mej själv och dom som jag vet känner likadant. Givetvis finns det dom som fullständigt skiter i att jobba och hellre lever på bidrag, men det FINNS faktiskt dom som verkligen kämpar med jobbsökandet men som ändå står vinstlösa, och dom ska fan inte hamna i "Jag vägrar/skiter i att jobba och hellre lever på andras pengar"-kategorin, som dom konstant tycks hamna i.

klockan12.

Jag förstår din inställning att vilja jobba med det man är utbildad till,fast i min umgängeskrets är det väldigt få som har lyckats med det.

Det betyder dock inte att dom är onödiga eller olyckliga. Det står inte mellan ett "skitjobb" lr drömjobbet. Det finns flera yrken mellan dom två.

Mitt jobb är inget drömjobb,inget jag hade som mål. Men jg trivs med det ändå.

Det står inte mellan ett "skitjobb" lr drömjobbet. Det finns flera yrken mellan dom två.

Word

bra tema,jag satt och fundera på det igår faktiskt,är det så jävla viktigt med utbildning för att få jobb,jag känner lixom folk som läst klart till analytiker o skit,men kör taxi idag.Känns på ngt sätt att vi alla hamnar i samma veva till slut,"vi" som inte pluggat vidare och "dom " som gjort det.

själv skulle jag inte plugga högskla elr på universitet,det är inte att mina betyg var dåliga,det är lixom att jag inte har lust o jag känner att jag klarar mej bra på det jag har,många utav dom som pluggar idag pluggar för att dom inte vill jobba,men vad händer? ,Jo många utav dom tvingas att börja jobba vid sidan om för studiernas skull,o hamnar på ngn industri? sen när dom har läst klart så får dom inte det jobbet dom vill ha ändå.Pga brist på det jobbet.

heller slita lite extra i början o bevisa att man kan än att läsa till ngt man till slut inte blir.Tycker jag.

jag kanske gick off topic där lite men what the hell..