Min pappa har precis gått bort.

beklagar R.I.P

Min pappa är också död.. en annan kompis till mig dog för några veckor sen.. jag känner för dig.

det är svårt i början, gråt av dig, prata minnen, försök att vara stark.. efter begravningen/eller minnesstunder så kommer det sakta men säkert ett tillfälle då du förstår att du måste gå vidare...

var stark!

blev fan tårögd av att läsa inlägget.. ärligt asså!

rip (f)

strömbäck: Beklagar sorgen, min far gick bort förra måndagen och jag har inte riktigt fattat det än. De första dagarna var lite jobbiga men nu känns allt nästan som vanligt.

Kan man säga att man befinner sig i nåt slags chocktillstånd nu eller?

Jag tror att man befinner sig i någon dvala ett tag. Min pappa gick bort för 6 månader sen och det känns som det var förre veckan. Jag har precis börjat få in allting i rutinerna.
Och just nu känns det ok. Jag vet vart han är och att han har det bra där.

Strömbäck försök att göra allt som vanligt. Titta på bilder av din pappa även fast det är jobbigt. Prata om honom och så. Det hjälper i längden. Hoppas du orkar gå vidare. och ta hand om din lillebror.

Kommer nog bli ganska jobbigt på begravningen tror jag som är om några veckor. Farsan var präst så jag vet att han sitter där uppe och har det bra

jag kommer det vet ja bli schizofrenisk när min far dör han är allt även fast vi ofta är i fight :( så vet ja det..han är lixom 70 år 2009, så redan nu börjar man bli ledsen o orolig för var dag, även fast hans ålder inte är ppå utsidan..

ja tror att om man pratar me honom, även fast han inte är där, så kan man försöka inbilla sig att han svarar.. de är iaf nåt slags försvar för att släppa på allt..

beklagar verkligen :/

stay strong!

beklagar sorgen mannen, min farbror dog idag :(

http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=677680

R.i.p

Pusherman: Tragiskt :(

Min mamma dog i levercancer för två månader sedan. Jag förstår hur du känner det, det suger verkligen. Man får väl hoppas att man klarar det, fast just nu känns det fan inte så. Rest in peace.

okej tack alla för råden, de betyder

vet precis hur det är för dej. min mamma gick bort den 9 mars nu i år, en månad innan jag fyllde femton. jag har fortfarande inte fattat att hon är borta. känns som om hon är på semester och ska komma tillbaka.

ibland får jag någe konstigt ryck, får för mig att jag ska ringa henne och det har gått så långt att jag till och med slått numret innan jag insett att "justfan, hon är ju död". kommer aldrig att förstå det.

min flickväns pappa tog livet av sig i somras, hon får antidepp, atarax för sömnen och går till en psykolog nån gång varannan vecka ungefär och hon tycker verkligen att det hjälper. gratis psykologhjälp finns att få när man är under en viss ålder, och eftersom du är så ung så är det lugnt på den fronten. sök hjälp, man behöver prata med någon utomstående för att bearbeta händelsen. om man bara håller det för sig själv/med närstående så är det lätt att man fastnar i samma tankebanor och snöar in totalt.

Jag beklagar sorgen, lider med er alla. Skulle inte kunna föreställa hur det skulle vara att förlora sin egen pappa.