Tsunami katastrofen

tycker det e jävligt fascinerande vad en människa kan göra i en situation som du var med om... riktigt grymt. Visar på något sätt hur mycket vi e kapabla att göra som vi inte lyckas framhäva förutom i extrema situationer

beklagar sorgen tsun.
bra skrivet!

o herregud.
vet inte om jag skulle överlevt en sådan sak som du just berättat tsun. och då menar jag att förlora alla främst. smärta är ju bara smärta, och kroppen är bara en hydda, men alla man älskar. nä. hemskt.


min bror kände en som var nere. hans bror och han gick ut för att bada o kom aldrig tillbaka. min bror fick reda på det genom aftonbladets bilaga där folk sökte folk som var borta.
jag o min bror var ensamma hemma och han bara bröt ihop gång på gång. har aldrig sett min vuxna bror gråta men de dagarna stod han i duschen o grät för det mesta.
begravningen av dem två var de sorgligaste min bror tror han ngnsin kommer att erfara. de låg i lumpen tillsammans och alla från kompaniet kom dit i uniform till begravningen så vitt jag vet.

bless

Som MarreB sa. Det första som verkligen har fått en att förstå hur det va.

Fan va stark du är! Ett lass kärlek från Karlstad!

tack så mycket allihopa och alla som känner någon eller några som försvann i thailand, jag beklagar. tack för eran tid och era kommentarer verkligen. det verkar som att min idé funkade.

Peppis 

På ett eller annat sätt klarar man av det mesta. Visst låter det alltid så hemskt när man hör allt andra råkar ut för. Sen när man står där själv så klarar man sig konstigt nog oftast. Dessutom blir man hundra gånger starkare och med en helt annan syn på livet. Nu ska jag inte verkar allt för positv, men tror jag att man klarar sjukt mycket mer än man tror utan att helt gå under.

spirit, absolut, du har rätt.

det här är överlägset den tråden som har berört mig mest på whoa! som MarreB sa så är det bra att läsa något annat än aftonbladets synvinkel.. riktigt starkt av dej att prata ut om det på whoa!  lycka till i livet!

tackar och detsamma!

Sant det där med svenskarna, dem fanns verkligen inte till hjälp.
Thailändarna gav oss gratis mat på flygplatsen osv, såg aldrig någon svensk. Man fick gratis cheese burgare från McDonalds när man kom hem till Arlanda, var ju inget att Hurra över precis.

Toyboy skit ner dig dig för fan!

Har du nått mer relevant att komma med tycker jag du kan slänga upp en tråd som är mer kul att läsa..

Förresten Tsun bra att du kommer med en riktigt bra tråd!
Mycket bättre med en sån här tråd än whoas jävla beslutsångesttrådar om typ : Hjälp vad ska jag ha för kalsonger idag?

Tsun, beklagar sorgen..tycker du gör det bra..
väldigt fin berättelse..


Vila i frid alla som dog av tsunamin...

Tack tack, al3 skriv gärna ner om din upplevelse, jag kommer ihåg lite men har glömt mycket. Andra vill säkert gärna också läsa!

okej ska skriva den, den e inte lika hård som din. Men det var iallafall minnen.

al3, sluta
"inte lika hård som din"
det är ingen tävling, kompis!
jag vill gärna läsa iallafall

Allt började med ett nyår 2003, hela släkten hade samlats och vi kom på att vi skulle dra till Thailand julafton 2004.
Vi blev 14 st som åkte,vi hade sparat så mkt pengar för att leva som lyxigast och vi kämpade verkligen för pengarna.
Månaderna gick och äntligen hade vi fått pengar till den perfekta resan, ja och min familj hade varit i Thailand förut o blev helt kära i landet och folket. Vi ville visa resten av släkten. Så vi drog den 24:e december. Firade julafton på planet men det var ändå underbart.
Själva resan var ju en present, vi kom dit och det var så varmt och skönt. Vi gick runt lite i stan och somnade för vi kom hem rätt sent den 25:e dec. Vaknade upp kl 8.00 av att ett litet skalv.
Tufft tyckte jag och drog till min lyxiga frukostbuffé som väntade.
Drog på mig sandaler och drog mot stranden, alla 13 lyckliga o glada. Första doppet i paradiset. Mormor insitererar på en gång att vi ska hoppa på en båt o dra till närmaste ö för att spendera dagen där o sola o bada där, Vi säger till henne att ta det lite lugnt.
Så vi tar fram våra handukar o lägger oss i den varma sanden.
Minns fortfarande hur skönt det kändes när fötterna rörde havet, så varmt så friskt så fridfullt. Efter att ja badat i ca 10 min så började havet dra sig inåt. Och ja förstog inte riktigt varför. Ingen förstog.
Alla fortsatte bara bada o ha det skönt. Efter några sekunder så ser jag något skum aktigt vid horisonten och tänker: Fan vad är det där? Folk kollade med reagerade inte. Ja trodde bara att det var något fenomen som brukade hända då o då.
Det kom en våg, fast den va inte så stor den va mest sådär att den kom långt o blötte ner handukarna. Morsan o resten av familjen blev lite nojjig så dem gick upp för själva muren.
Jag o farsan stannade och nästa våg kom. Vilket ljud, första gången mitt öra fick höra det. Känner direkt hur ja bara står där o min morbror börjar skrika att ja ska springa. Men jag står där o känner kraften hur det drar mig mot mina knän.
Den gången så tackar jag den som nu finns där uppe att jag klarade mig, ja fick som extra muskler där ja klarade att stå emot. Vi sprang upp mot ett tak. Och hårdare våger kom.
Panik, folk sprang och sprang och man hörde skrik.
Vi var på högsta våningen och fattade inget, det blev tyst ett tag.
Ingen fattade något. Vi far fast i en gränd och vi var tvugna o komma upp på huvudgatan. Så vi sprang o sprang med 6 barn den yngsta 1 år. Vi klarade det precis! sen kom nästa våg igen.
Vi tok första tuc tuc:en vi såg och han fick köra en omväg för han vågade inte åka brevid havet. Vi kom till hotellet och ja visste fortfarande inte vad jag var med om. Jag tyckte bara det var tufft att se mopeder och sten block flyga. Fattade inte att jag var nära döden, och ja fattade inte att så många dött.
Chocken kom nog när ja en äldre man som ja minns som kom dit med nöd båt från phi phi och han grät så mycket för hans fru hade dött i vågen. Aldrig hört en så förkrossad man.
Och där var jag, med 13 levande släktingar.
Jag klarade mig, men varför? Och varför alla mina släktingar?
Det var nog det som gjorde mest ont för mig, att ja fick skuldkänslor över alla små barn och folk som dog o ja fick turen att klara mig. Ja gick inga ytliga sår, men inre som blödde.
Ja hade turen att komma med första akut planet till Sverige.
Glömmer aldrig den resan, lukten av ruttna sår i flygplanet.
Gråtande röster hela natten, folk som vaknade upp skrikandes av sina mardrömmar. Folk som låg med förstörda ryggar i mittengången. Det värsta var när ja kom hem. Då fattade jag det, ja hade klarat mig. När ja kommer till Arlanda o folk ser på mig på ett sätt ja aldrig blivit sädd på förut. När ja ser 50 släktingar springa fram mot oss med dem hårdaste kramarna och dem våtaste kinderna ja någonsin känt. När ja blev omringad av 5 psykologer. Då fattade jag men ändå inte.
Jag fattade att det var allvar, men fattade inte varför just jag?
Varför min familj. Är tacksam för att jag klarade mig och inte hade samma otur som Tsun.
Hade ett par hårda veckor framför mig där tankarna gick i 120.
När vi skulle "fira" nyår så var alla deppiga. Tolv slaget var det inget firande. Vi hade dött inombords. Våran själv var kvar i Thailand, och min kropp var i Sverige.
Jag minns att ja hittade Tsun på whoa o tro det eller ej mannen, men du hjälpte mig fett mkt! Jag läste dina dikter/texter o dem gav mig styrka. Är skylldig dig ett stort tack!

förlåt för fel stavning men e galet trött.
Och till alla er som inte var där.
Ta vara på era liv och umgås med eran familj och respektera dem. För man vet aldrig när ens nära kan förloras!

jag stavade som en kuk, men undrar ni något så fråga!  

riktigt starkt gjort att skiva om händelsen Tsun..
hoppas du lever bra me tanke på omständigheterna.

fyfan :/.. Tsun, har du typ börjat känna att du typ inte är rädd för något längre såhär efter tsunami katastrofen? och försökte du aldrig slå undan tanken att din familj var död?

Jag minns den morgonen.. Min bror var pa besok hos mig. Han bor i Lettland sedan lange tillbaka. Jag vaknar av att min bror Skriker Satt pa Texttvn.. Jag laser dom fa raderna som var.. Forsoker ringa min far men de va omojligt att komma fram till nagon telefon.. inte min farbrors inte min fars kvinna.. inte nagon.. alla linjer var nere.. Aker till min syster for min bror skulle vidare hem. vi tar bussen till Karlstad.. och han vidare till Sthlm. Jag vet att jag gatt omkring i Karlstad en hel dag utan att vara vi medvetande.. Helt vilsen tills jag far ett Samtal fran min fars kvinnas son. Dom e okej sager han. Jag tar bussen till syster och berattar allt jag vet.. Da kommer alla kanslor.. fyy faan.. Det var den langsta dagen i mitt liv. Och jag glommer aldrig det samtalet med min far senare den kvallen.. Jag e sa javla lycklig over att dom klarade sig med lindriga skador..

Jag kan inte saga att jag vet hur det ar. men jag lovar att jag forstar lite av det du skrivigt tsun..

VILA I FRID ALLA TSUNAMI OFFER!

Mycket bra skrivet forresten.. far tarar i ogonen. bara av tanken pa tsunamin..

Hang in there broh. Keep the peace.

al3, vart var det du var nu igen?
eftersom du kunde stå upp i första vågen?
vågen där jag bodde var 6, 5 meter hög och 1, 2 kilometer lång.

faraon, nej man känner inte rädsla på samma sätt.
går inte att jämföra.

aaron, du var alltså en av dem som hade anhöriga där nere förstår jag, intressant att se lite om hur det kändes här hemma.

tack alla som läser.
och arj-som-fan och toyboy fan jag skulle slagit sönder er om ni var här alltså...

Okay, tsun, bor du hos din pappa nu eller andra? Och är de bara du och farsan som är tillsammans? som familj.

Bor hos farsan, ska flytta ut om 5 månader.
Hans flickvän bor här varannan vecka, de har varit tillsammans i 3 år.
Mamma och pappa var skillda.

Inlägg som Toyboys och arj-som-fans hör ABSOLUT INTE hemma i denna tråden.
Man får jättegärna ha en åsikt, men det finns gränser.

Nästa person som känner sig lika "rolig" åker ut direkt.

Tsun 
Jag var ju i Krabi, det var ju typ "rester" fall man kan kalla det så av vågerna.

al3, a juste det glömde jag!

daviden, tack så mycket.

tunga berättelser alltså!
jag blev av med min moster i tsunamin, jag var inte där dock och jag kan fan inte tänka mig hur det var.. helt sjukt ju! va riktigt grymt att träffa mina kusiner och deras pappa när dom kom hem, visste inte innan att jag älskade dom så mycket!

R.I.P

Hade en gammal kompis som alltid var elak som satan mot mig som var där och hans bäckenben bröts när 2 roddbåtar klämde honom i mitten, tyckte skitsynd om han sen när han låg på sjukhuset..

xeal, vila i frid.

faraon, absolut. hat föder hat, kärlek föder kärlek.

Vilken historia asså. Som många skrivit är det första gången jag verkligen får lite insikt i hur det va där nere. Va själv på väg ner till Thailand i den svängen men resan vart aldrig av. Ta hand om era nära å kära där ute, man vet aldrig vad som händer!

Grymt skrivet av samtliga som var därnere. Har läst åtminstonde två böcker som utspelade sig därnere, Pigge Werkelins verkade dock lite överdriven. Innan jag läste här, kan inte sätta mig in i den traumatiska upplevelsen men detta berörde. Suttit i en halvtimme och bara läst allt. Tsun, du är stark.  Jag hade en polare där nere som hade sitt hotell i Khao Lak. Dom åkte hem dagen innan. The lord works in mysterious ways. Keep yourself strong!

Pigges bok gillar jag inte alls alltså.
Men som sagt "Och himlen var oskyldigt blå"
Grym bok.

Tack alla som läser!

Fruktansvärt bra initativ till tråd det här, starkt av alla som kan skriva om vad de råkat ut för.

Tackar

Klistra denna tråden! Klump i halsen är bara förnamnet på vad jag har efter att ha läst din historia.

Bra skrivet av alla som var där!

Hur är pigges bok?
Jag vet vem han är men visste inte att han skrev en bok..

RIP

Pigges bok är inte bra alls alltså!
Jag rekommenderar "Himlen var oskyldigt blå"
Super!

Tsun
blir tårögd av din berättelse , väldigt starkt att dela med dig av den !

blev tårögd som fan av din berättelse...shit asså..

Jag förstår inte att du inte säckade ihop direkt när du var i säkerhet... kände du dig inte trött/sliten då? fast samtidigt kanske man inte känner sig säker heller och samtidigt jävligt oroad för sina släktingar

Shit...Jag vet inte vad jag skall skriva. Har läst det du skrev nu och det är jävligt starkt av dig att kunna berätta om allt det här så öppet nu. Måste varit så jävla hemskt där bland allt kaos.

En i mitt arbetslag på högstadiet dog där nere. Hans syrra går i min klass nu t o m. Det kändes jävligt konstigt, men utöver det var det ingen som stog mig riktigt nära som var där nere. Kan nog inte ens föreställa mig vad du gått igenom. Jag skulle varit knäckt for life alltså.

Jag har redan insett att min familj är död. - Fyfan. Vilken story. Verkligen ledsen. Blev nästan lite illamående. Eller, det blev jag. R.I.P.

Tsun, minns att jag läste din text på whoa när du kommit hem och att jag grät då. Jag grät när jag läste det du skrivit nu också. Du är otroligt stark! För oss som var här hemma och bara kunde läsa på text-tv och nätet om hur antalet döda ökade, vi har nog svårt att sätta oss in i det hela. Personliga berättelser som din gör det lättare för oss att förstå.
Jag kan bara tänka mig om något sånt hade hänt när jag varit på semester, jag har tänkt på det de gånger jag rest efter vågen.

 

Jag hade morbror, ingift moster och två kusiner i Khao Lak. Alla klarade sig och klockan halv sju-sju på morgonen fick mamma ett samtal av sin bror, han sa att alla hade klarat sig. I och med att vi inte visste något om vad som hade hänt på den tidpunkten förstod vi inte vad han menade.

Det dom har berättat är att de precis hade kommit till stranden och då såg min morbror något i horisonten som han tyckte var oroväckande. När det kom närmre insåg han att det var en tsunami och tog tag i sina döttrar+fru och sprang upp i djungeln. Frugan slet av hälsenan sommaren samma år och hade därför lite problem med att springa, men hon klarade sig och ingen av dem verkar må tokdåligt av det här, men jag står dem inte så jättejättenära så jag vet egentligen inte.. Den som tog det hårdast var yngsta kusinen som är ett år yngre än mig.


Alla andra har redan sagt det jag vill säga. Ni är oerhört starka som har klarat er och kan prata om det. Kan inte föreställa mig hur det var.

Lycka till i framtiden.

orkar inte skriva tack hela tiden nu, men TACK SÅ JÄTTE MYCKET ALLA SOM LÄST OCH KOMMENTERAT! men fortsätt skriva för all del!

jag kommer låta jätteelak men ge fan i att kritisera pigges bok, han var med om samma sak som du men låt bli honom, han är en vän till familjen o hans X familj var lika bra vänner så jag får lite irrationer genom att se att någon gnäller på honom !

folk säger ju inget om honom, bara det att de inte tyckte hans bok var bra? Det betyder ju inte att man kritiserar honom. Folk kanske har svårt att relatera till hans bok bara.

okej men jag har lite svårt att ta kritik när de har drabbat hela familjen och personer de älskar ?

jag kommer låta jätteelak men ge fan i att kritisera pigges bok, han var med om samma sak som du men låt bli honom, han är en vän till familjen o hans X familj var lika bra vänner så jag får lite irrationer genom att se att någon gnäller på honom !

coplexity, ber om ursäkt. men jag menade det absolut inte så!
menar bara att boken inte föll mig i smaken och jag personligen inte tyckte den var lika välskriven som den andra boken.
absolut ingenting illa menat mot varken dig, din familj eller pigge.