[Veckans Guldkorn] Ett sista rim för Kim, RIP
Denna text har blivit utvald till Vecka 18:s Guldkorn!
De regler som gäller för Veckans Guldkorn är:
- Vi väljer veckans text, vare sig det faller in i er smak eller ej.
- Man får inte skicka in förslag på texter till oss.
- Vi kommer inte tolerera sådant som "öööh, vafan min
diss mot shittfejs är ju grymmare!!!" här i tråden.
- Vi håller koll på det som skrivs i denna tråd,
så bete er exemplariskt.
Bra jobbat! / Veckans Guldkorn Crew
________________________________________________
Du lurade döden, vi alla minns den tiden
När du försvann i koma och låg på intensiven
Rastlöst och ängsligt, kämpade själen
Den lämnade världen men vände på vägen
Vi kände sån glädje, när du vände om
Och började repa dig, allt eftersom
Kim som alla saknat, fick komma tillbaka
Frusen och du skaka, fan du hade magrat
Skallen den va rakad, på hals och armarna
Va du täckt utav ärr efter alla slangarna
Men i sinnet så var du ju samma man,
Som inte lät en vän komma i andra hand
I många sammanhang var du galet hårdnackad
Med envishet, som var svårfattad
Du ville va dig själv inte vara den som blir
En lugnare snubbe med ett vanligt Svenssonliv
Andra gången som, himlen öppnade sig
Stannade inte själen där och stöttade dig
En fighter gav upp, efter en lång kamp
Som var på liv och död och dödade långsamt
Efter allt som hänt och allt du genomlidit
Gav ditt inre vika alldeles för tidigt
Varför kunde du inte lyssna på läkarna?
Softat med allt och valt de lugnare vägarna
Körde ditt race, alla skrek ”SAKTA NER!”
Du sa: ”-Fuck det, häng med eller akta er…”
Ville inte sakta ner, eller ta nån liten paus…
Hoppas du får frid efter en tid i kaos
Tar inga farväl, vi ser det som du rest
Till en plats någonstans där vi alla kommer ses
Sorgen är stor och vi saknar en vän
En bror och en son som inte vaknar igen
Tårar rullar nedför kinden, faller som tunga stenar
Hjärtat slår i takt med sekundernas hundradelar
Sorgen blir till ilska, du fick en andra chans!
Kunde du inte blivit frälst och flyttat nån annanstans?
Bara du hade levt, hade det kvittat vem du var
Men du stod för den du var och dog för den du var…
Du lever ännu kvar, inne i våra inren
Och vi ser glada minnen trots att tårar rinner
Ett hjärta av guld och tuff på ytan
Med gelé, eller keps och brillor ifrån Synsam
Med Young Buck i stereon, var du ständigt den
Som verkligen kunde höja stämningen
Vi saknar ditt skratt, humor och kommentarer
Festerna, chillet och historier om bravader
Ingen har en, liknande stil
Tills vi ses igen… Vila i frid
(Inlägget ändrat av Mabande 2009-05-04 00:19:41)
(Inlägget ändrat av Mabande 2009-05-14 23:35:35)