Hip Hop-aret 2009

Själv tycker jag Hiphopen blir dåligare och dåligare för varje år som kommer.

Sämre*

haha, dåligare ^

Jag tycker faktiskt det här året har varit bra.

Tack!

Tycker detta året har gett galet mycket släpp. Lushlife, Camp Lo, Blakroc, Raekwon, Brother Ali, Felt, Shafiq Husayn, Dela, Wale, Asher Roth, KiD CuDi. Big Boi släppte Shine Blockas som kan vara en av årets bästa låtar. Bara en liten del av vad som har hänt i år. Ett av de bästa åren på länge i mitt tycke.

Ett av årets i särklass vassaste släpp kommer från 'Bama, i form av G-Side med 'Huntsville International'.

Har vart väldigt bra, mycket bra från The Bay Area.. much love

Årets värda att köpa var Freestyle Professors, Blaq Poet, Rakim, Mos Def. Ganska tunnsått! (Och nej jag tänker inte räkna A&E och Rae till -09, när vinylerna släpps januari 2010)

OK, avd. gubbgnäll/radikal brandfackla: nyhetsfascister med religiöst präglad övertro på att kapitalismen gör att allt blir bättre och bättre för varje år kan ju skita i att läsa detta:

Ett dåligt år, no doubt.
Men egentligen inte sämre än -06, -07, eller -08 på det hela taget. Det är bara en era of wackness just nu.

Om C-Murder och nån som kallar sig "Li'l Boosie" åker in i finkan gör det knappast mer skada än nytta för hiphoppen. Ingen disrespekt till någons livsöde, de tär säkert hard as nails för dem, men jag snackar hiphop nu.

Däremot att folk mer och mer skiter i historien, att det kommer fram små kiddie rappers som inte ens hört 80-talsklassikerna eller är intresserade av historien utan bara gissar sig till på måfå hur hiphop ska låta och gissar tvärfel. Men uppmuntras av kapitalismens logik att kränga den där skiten som nån sorts "hiphop". That's killin' it.

Att inte ens DJs köper skivor längre. Varvid ingen gör album längre utan bara youtubevideos för ADHD-barn med koncentrationsspann på två minuter, som måste se bilder till för att orka lyssna på en låt. That's killin' it. Det året det inte släpps en enda hiphoptolva på vinyl är året jag dödförklarar hiphop och lägger ner att bry mig om skiten.

Att storbolagen fortsätter ledas av idiotkapitalister som inte kan skillnaden mellan hiphop och ringtones, mellan KRS och "The Drake". That's killin' it.

Borgare och hipsters som röstar blått, konsumerar all musik via spotify och försöker vara nere med MOP - that's killin' it.

Att såna som Marley Marl, MOP och KRS inte ens släpper allt på vinyl längre och sen gnäller om låga försäljningssiffror. What's up with that? Tror dom att CD-kidsen handlar MOP? That's the wack.

SSII: Vad är egentligen skillnaden på dagens kapitalism och den gyllene erans? Det var för fan dom som la grunden till blingbling och gangsterap kolla på Biggie och Puff för fan, där har vi vulgärkapitalism om något.Finns en rad andra exempel. Den enda skillnaden är att ljudbilden har förändrats. Du är lite som en northernsouldj som gnäller på att allt inte släpps på 7tums vinylsinglar och att folk önskar motownhits.(okej en dålig liknelse men du fattar)

Försök inte göra det här till en höger-vänster grej för det är inte det handlar om. Att KRS inte säljer handlar inte om "onda skivbolagschefer" utan om att kidsen inte tycker han är bra. Lär dig leva med det.

Själv är jag skitsur för att folk inte förstår att det är disco som la grunden till all dansmusik när dom lyssnar på sin house,elektro och allt vad det kallas. Att dom inte känner till Larry Levan och Frankie knuckles. Men det hindrar inte musiken från att vara bra. Det hindrar inte dansgolv och pojk/flickrum från att pumpa mörkbas och fyllas med lyckliga människor. Det hindrar inte folk från hela världen att vallfärdas till berghein i berlin.

Poängen är att det alltid kommer vara så. Folk kommer alltid vara historielösa och lyssna på det som är bra just nu. Nördarna och talibanerna kommer alltid tycka att allt var bättre förr. Skillnaden är att folk och kidsen kommer ha kul. Nördarna gnäller bara.

"Röda armén måste röra sig i folkdjupet som fisken i vattnet”

Tyckte 2009 var ett ganska fett år. Blaq Poet, Rakim, Raekwon, MOP, KRS & Buckshot och Cormega släppte alla feta album

Slaughterhouse släppte också en stabil skiva

Soul_Survivor_II P31
musiken nu är faktist mycke bättre hipidihop från 80 talet
men mycke sämre än den från 90 talet
så orka predikera om att man ska kunna historien om hur hip hopen började

2009 va en rätt bra år fast man saknar ändå gamla 90 talet och början av 2000

Spoiler=)

Tycker det varit ett grymt år! Och angående det SS säger så har han poänger, men det är knappast så onyanserat som han vill få det till, och jag får lite känslan av att han inte ens bryr sig om att försöka upptäcka nya artister och automatiskt skriver av allt som inte är kopplat till äldre akter som skit. Ser heller inte hur formatet som skit konsumeras på är så viktigt. Men att fokus tas från album till singlar och hits är tråkigt som fan, och att artister känner sig tvingade att slänga ut massa halvdana mixtapes för att vara relevanta dödar min själ lite.


Och att KRS inte säljer har att göra med att han är sönderknarkad och galen.

Kan på rak arm nämna iaf 7 album som jag tycker är riktigt bra som släppts i år, och då har jag inte hunnit/haft råd att kolla in allt jag velat och några skivor har inte levererats ännu.

SSII:

Det är väl snarare så att musiken blomstrat, mognat och förgrenat sig till nya regionala scener. New York har onekligen något av en kreativ svacka just nu. Dels beroende på ett ängsligt letande efter en identitet i en av de mest föränderliga tiderna för hiphop; dels för att det är en för svag återväxt av nästa generations emcees.

Sorry, men att hänvisa till en distributionsform som ett argument för att det har varit ett dåligt år håller helt enkelt inte. Varken vinylen, kassetten, cd:n, mp3-filen eller streamingformatet är oumbärligt för hiphopen. Snarare reflekterar det enbart en teknologisk utveckling. Bra musik är bra musik, oavsett om det kommer från en knastrande vinyl eller ett nedzippat mixtape. Annorlunda uttryckt: det är lika hiphop att köpa tolvor som att lyssna via Spotify. Musiken har ett egenvärde, inte tekniken.

Slutligen är det synd att så många reducerar sitt lyssnande till samma snäva skara akter som för tio, tjugo år sedan. Det finns en uppsjö av nydanande emcees och grupper som utmanar och förnyar genren till en imponerande verkshöjd. Min känsla är att för många envist och hårdnackat håller fast vid det bekanta, välkända, och missar en hel del godbitar.

definitivt ett av de bästa åren hip-hopen uplevat under hela 2000-talet, feta plattor har ramlat in en efter en och flera favoriter har släppt efterlängtade plattor, t.ex. Raekwon, M.O.P., OC & AG, Cormega, Sadat X, Wu-Tang, Rakim, Blaq Poet för att nämna några. Sedan har ju Skyzoo, Fashawn och Diamond District släppt riktigt feta debuter i år, ser fram emot nya album från samtliga!

Relativt bra år..

Slaughterhouse platta var tung..
Royce da 5'9 platta är riktigt fet
Raekwon riktigt schysst.. soft platta helt enkelt, värd att nämna under 2009
Eminem kom tillbaka (kanske inte med så jätte bra skiva.. men helt klart kul & nu till 2010 är han redo!;)
Jay-Z släppte ett toppen album, riktigt nytt och fräscht kändes det

sedan finns det väll flera andra som inte är nämnda :)

Big Twins - The Project Kid

råaste albumet i år,, cp-stört hård!

Big Twins - The Project Kid

råaste albumet i år,, cp-stört hård!

Han ska snart (i Jan tror jag) släppa en EP: "The Infamous QB", här har du snippets:

Länk till http://usershare.net/x6bcr1bu7tzr

En kul grej med tex DMAts lista är att minst fyra av fem artister kan räknas som hiphopgubbar, jag lägger till Mos Def, Kurupt & Quik och Doom till grymma gubbar 09. Vettifan om jag gillat ngn ny rappare i år överhuvudtaget.

One-2, Nino Bless, Joe Budden, Eminem, Jay Electronica, Drake, Termanology, Royce Da 5'9'', Rakim, J. Cole, Raekwon, Horseshoe G.A.N.G, Jay-Z..

Samtliga av dessa snubbar har levererat sjukt bra musik detta år. 2009 har fan varit riktigt bra, att påstå något annat är bara ignorant och patetiskt.

Slutligen är det synd att så många reducerar sitt lyssnande till samma snäva skara akter som för tio, tjugo år sedan. Det finns en uppsjö av nydanande emcees och grupper som utmanar och förnyar genren till en imponerande verkshöjd. Min känsla är att för många envist och hårdnackat håller fast vid det bekanta, välkända, och missar en hel del godbitar.

Sanning.

guilty as charged

Förrst och främst skrev jag avd. gubbgnäll, så det är lite märkligt att folk reagerar genom att verka förvånade över att inlägget var gubbigt och gnälligt. Jag hårddrog och renodlade av bara satan för att få fram mönster och strukturer. Att nån säger "men den nye artisten XX har gjort en bra skiva 2009!" är kanske jätteintressant i de tindividuella fallet, men ändrar inte de övergripande strukturerna. Men OK, ska försöka svara lite ändå.

R0feman: Den stora skillnaden inträdde kring 96 ungefär i och med att de flesta mindre bolag köptes upp, togs över, las ner. (Precis puff osv som du pratar om, den eran, det var då det började barka åt skogen, men puff är ju en liten hand puppet i sammanhanget, det är ju mkt större ekonomiska intressen bakom honom) En sak som jag inte vet om du är med på är att när jag talar om att kapitalismen förstör hiphop så talar jag utifrån mitt perspektiv som marxist. Jag talar aldrig om att lay the blame på typ Biggie eller Jigga eller någon annan för att de kommer från en fattig bakgrund och vill komma upp och tjäna pengar. De följer bara den kapitalistiska mallen, som är den enda tillåtna i USA. Jag väntar mig inte av enskilda rappare att offra sitt eget och sina familjers välmående för några heliga, konstnärliga principer. Jag attackerar kapitalismen och marknadsekonomin i sig.

Skillnaden mot typ 1987-88 ("gyllene eran") är rätt uppenbar. Då handlade det om att göra låtar som appellerade till en rätt begränsad grupp människor som uppskattade hiphop, som i breaks, beats and rhymes. Det stora skiftet mot mindre konstnärligt värde och mer kapitalism kom när storbolagen kom på att de kunde tjäna grova pengar på att sälja hiphop till folk som inte gillar hiphop. Att kränga poprap i radio till folk som säger att 80-talets hiphop suger och andra människor som är helt ointresserade av själva konstformen och dess historia. Men det jag menade med historielösheten är detta: new school bygde på old school, golden era bygde på new school, tidigt 90-tal bygde på golden era osv. Det fanns en röd tråd. Det fanns massor med nyskapande och revolutioner men man började inte från 0 som om man var dum i huvudet. Det nya under 00-talet är artister som inte verkar i någon tradition alls, vilket bara blir plast most of the time.

Självklart är bastardiseringen av hiphop en extremt liten fråga i debatten kapitalism kontra socialism.Mycket viktigare då hur kapitalismen förstör 8000 människors liv i fallet SAAB exempelvis. Men hiphop är jävligt intressant som detalj betraktat, eftersom så oerhört många lyssnare världen över känner av att musiken hålle rpå att tappa sin själ och blivit så oerhört mkt mer urvattnad de senaste tio-femton åren UTAN att göra hela samhällsanalysen bakom eller plöja Das Kapital. Det blir en fantastisk symbolfråga för hur kapitalismen förstör kulturen, eftersom så många kan HÖRA med sina egna öron hur de turvattnas.

Försök inte göra det här till en höger-vänster grej för det är inte det handlar om. Att KRS inte säljer handlar inte om "onda skivbolagschefer" utan om att kidsen inte tycker han är bra. Lär dig leva med det.

Jag vet itne vad du har för politisk åskådning/åsikter, men den här liberala gamla dyngan om att "folk köper vad dom vill ha, marknaden "fungerar" blabla". Köper jag inte för fem öre. Talar vi om den amerikanska musikindustrin talar vi om extremt tunga ekonomiska intressen och mekanismer som driver utvecklingen mot minsta-gemensamma-nämnare-musik. Att tro att alla "kids" på nån sorts grand scale sitter och väljer efter sin egen odödliga själs preferenser eller nåt sånt, de tär ren och skär högerideologi för mig. I kapitalismen köper massorna det som det görs reklam för, det som funkar i reklamradio osv. Men OK, tro att alla bar alyssnar på vad dom vill och att folks smak inte styrs av ekonomiska intressen i kapitalismen. Jag anser det vara en extremt naiv åsikt.

Att koplla kommersiell radiohiphop till nån sorts rörelse i folkdjupets själ - well, I don't buy that.

Och till er som anser att formatet är oviktigt. Sorry, men det blir också naivt för mig. Även en genomsnittlig LP idag låter plastig, för den är mixad för CD eller kanske t.o.m. för mp3. Det påverkar ljudet, vilket påverkar mixningen, vilket påverkar hur producenter "tänker" beats redan från början. Att Pete Rock får till så oerhört mkt fetare beats än nån som gör bra beats med vekare sound (typ Hi-Tek) har såklart att göra med att ahan fortfarande "tänker vinyl" när han gör sin musik. Jag tror inte på det här med att särskilja form och innehåll och tro att det ena inte får återverkningar på det andra...

Då kan man läsa hiphop i en textfil till slut, eftersom allt som har med ljudbild osv att göra kan hänföras till yta. Men jag tror inte på de här gränserna mellan ytan och djupet i musik. Det är något man lyssnar på rent fysiskt och känner i kroppen. Inte bara nåt man hör och som sen ska ta omvägen genom ens intellekt. Visst tänke rman mkt på musik osv, men de tkommer i andra hand. If I don't feel it I don't feel it.

Och det är inte sant att jag hatar nyare artister. Jag älskar Papoose och Saigon t.ex. De får inte ens skivkontrakt - och det beror fan inte på något annat än kapitalismen. Ingen höger/vänster fråga som i "ska jag rösta på mona eller reinfeldt i ankdammen", men höger vänster som i hur kapitalismen förstör all konst - Y!

SSII:

Hiphopen hade aldrig aldrig fått samma kulturella spridning och acceptans utan marknadsekonomin. Förändringen i genrens uttrycksätt hänger inte samman med ett ekonomiskt system i sig, snarare i skiftande preferenser över tid liksom en del av en större utvecklingsprocess. En planekonomiskt modell hade knappast skapat goda förutsättningar för musikkulturen. Lejonparten av all konst, musik och kultur har i själva verket uppstått i marknadsekonomiska system.

På vilket sätt är det inte positivt att hiphopkulturen har diversifierats, specialiserats och spridits till fler? Riskerar man inte att bli elitist om man hela tiden hänvisar till gårdagens estetik och värderingar? Är det inte utveckling ett egenvärde?

Hiphopen hade aldrig aldrig fått samma kulturella spridning och acceptans utan marknadsekonomin.

Well. We don't know that, do we? Det är ju omöjligt att veta detta säkert.

Förändringen i genrens uttrycksätt hänger inte samman med ett ekonomiskt system i sig

Uttryckssätten har alltid förändrats. Hiphop 1979 och 1989 lät väldigt, väldigt olika. Men förändringarna efter storbolagens egentliga inträde kring -96 är de förändringar som tappar all förankring i det som fanns tidigare och som oftast lockar helt andra grupper lyssnare. Och de förändringar som många lfans instinktivt ogillar. Självklart rådde marknadsekonomi även innan, men storkapitalet började se hiphop som en kassako där någonstans. Sen har itne varenda MC nånsin sålt ut eller försämrats på grund av det, men det har försämrat kvaliteten överlag, anser jag.

På vilket sätt är det inte positivt att hiphopkulturen har diversifierats, specialiserats och spridits till fler?

Eftersom den bla. diversifierats till väldigt urvattnade former med litet kreativt utrymme. Eftersom bilden av hiphop idag snarare är mkt mindre diversifierad än 1988 eller 1992. Spelar man något verkligt kreativt, typ Madlib, RJD2 el. likn tycke rmånga "det där är itne ens hiphop" eftersom 50 Cents lättuggade, plastiga McDonaldsvariant domnierar bilden utåt så totalt. De thandlar ju också om VAD som sprids till fler. Rent kulturellt/konstnärligt ser jag ett större värde i att 10.000 pers i The Bronx lyssnade på Cold Crush än i att miljoner världen över lyssnar på Li'l Jon. Den kommersiella musiken står ju också i vägen för den kreativa i stort. Visst kan nån upptäcka Percee P genom att en gång ha börjat med att lyssna på 50 Cent. Men jag tror också många som skulle kunna uppskatta Percee P aldrig ger honom en chans för att de bivit brända på hiphop av radioskvalet.

Riskerar man inte att bli elitist om man hela tiden hänvisar till gårdagens estetik och värderingar?

Jo, om man stannar vid "det var bättre förr" men inte försöker göra sociala, ekonomiska och politiska analyser om varför det blivit så.

Är det inte utveckling ett egenvärde?

Om du menar "har utveckling ett egenvärde?" så beror de tpå vad du lägger i begreppet "utveckling". Utveckling mot kommersialism, likriktning, konformitet, reklamradio, att stirra på försäljningssiffror och tänka på musik som en produkt kan enligt mig enbart vara negativt.

Det blir lite som att säga att försäljningslistor eller reklamradio kommer att ge bättre musik, men jag tror de flesta känner att sådant bara leder till urvattning, då det alltid sätter ekonomisk vinst framför konstnärlig dito.

Lejonparten av all konst, musik och kultur har i själva verket uppstått i marknadsekonomiska system.

Samt lejonparten av alla dokusåpor, radioskval och dynga i största allmänhet. Ta exemplet Tarkovskij. Han fick inte göra de filmer han ville pga den lågpannade censuren i Sovjet. Han flydde till "friheten" i väst. Hans film drog inte in cash i Italien = han fick inte göra fler filmer där. Han blev snabbt lika besviken på marknadens diktatur som på den politiska.

Men, OK. Nästan ingen håller med om det här, så det borde väl flyttas till "åsikter du har som ingen håller med om". Orkar inte debattera detta så jättelänge till i detta ämne. Skulle kanske passa bättre som en övergripande kulturpolitisk debatt. Jag står i alla fall lätt fast vid åsikten at tju mer rovkapitalism och stenhårt marknadstänkande slagit klorna i hiphop = desto mer garbage produceras och desto mindre av den ursprungliga själen, glädjen och kreativiteten finns kvar i stort. Självklart finns lysande undantag.

SSII:

1. Det är fortfarande tack vare marknadsekonomin dina nonamerappare kan släppa skivor på indielabels.

2. För en insikt i hur planekonomisk musik låter; ladda hem Sublime Frequencies samling med Nordkoreansk musik. Jävligt real rap.

3. Ang. Tarkovskij: eftersom det inte var en person (en diktator) utan den stora majoriteten (folk som köper skiten) som "bestämde" vad som skulle göras blir det inte diktatur utan demokrati, om än med några omvägar. Sörru.

4. Läs den här.

I övrigt:

2009 var ett sjukt nice år rent musikmässigt. Hiphopmässigt inte lika fett. Det släpptes en jävla massa bra tunes men albummässigt var det ingenting som fick mig att ville ringa runt till hela min telefonbok och berätta att jag återupptäckt världen utom Drakes So Far Gone.

SSII:

Absolut, vi får frottera oss i en kulturpolitisk debatt vid ett annat tillfälle :)

TDWLTS:

Inte för att vara sån, men att referera till Johan Norbergs bok känns väl inte helt seriöst?

QNS-D: Varför inte, så länge det är ok att referera till galna vänsterdårar som Marx är det helt ok att referera till lätt överdrivna liberaler som Norberg.

TDWLTS:

1. Att någon lyckas med något trots kapitalismen är inte detsamma som att de lyckas med det tack vare kapitalismen.

2. Alltid lika härligt med folk som tar upp Nordkorea så fort man nämner socialism. Totalt oseriöst. Apropå Johan Norberg då...

3. Återigen. Maken till naivt, förenklande resonemang. Menar du följande:

"Den stora majoriteten" reste sig en dag som en man och fick en helt spontan tanke i huvudet som sade "jag ska se skitfilm XX som kommer vara bortglömd om ett år, i stället för att se Nostalgia, som för evigt kommer att hyllas som ett fantastiskt konstverk". Detta gjorde de helt opåverkade av allt. Av sin egen bildningsnivå. Av den galet populistiska TV-kulturen som redan då blomstrade i Italien. Av tröttheten efter långa, slitsamma arbetsdagar. Av vilken typ av film marknaden matat dem med i alla år. Av reklam. Av hela det moderna samhället?

Helt seriöst? Jag upphör aldrig att förvånas över liberalers barnsliga syn på fri vilja. Jag kan förstå om detta var drömmen om marknadsekonomi för den som bodde i nån statskapitalistisk, stalinistisk stat på 60-talet. Men hur en människa som lever mitt i marknadsekonomin 2009 kan komma till slutsatsen att "kapitalismen skapar den kultur som alla vill ha i slutändan". Det förbluffar mig verkligen. Slå på en reklamradiostation. Säg till mig helt seriöst att de spelar musik som majoriteten anser vara värdefull. Musik som kommer kommas ihåg om 200 år? Marknadens mekanismer har andra funktioner än att på något märkligt sätt automatiskt "ge folk vad folk vill ha". Oavsett Norbergs infantila evangeliserande.

Ju mer marknadsekonomi = desto mer demokrati, är en av de mest fascinerande tankekullerbyttor som Norberg och andra nyliberala tokfransar lyckats pådyvla folk. Ju mer marknadsekonomi, desto mer innebär pengar makt. Och ju mer marknadsekonomi, desto mer koncentreras dessa pengar och denna makt i ett fåtal händer. Tills alltfler har allt mindre makt över sina liv. Du har ingen makt på arbetsplatsen, du kan inte köpa varor som rika kan köpa, du kan inte resa utomlands. Till slut kan du inte ens bo i Stockholms innerstad om du inte är rik. Hur man kan få detta till ökad demokrati övergår mitt förstånd.

4. Sjukt nog har jag läst den. Har du läst den här: Marknadsmyter? Rekommenderar den starkt annars. Eller är du som de flesta andra liberaler som bara vill läsa en bok och sedan är oinresserad om nästan allt innehåll motbevisas eller kraftigt problematiseras av en seriös ekonomisk historiker?

Fast nu ser jag längre ner att du kallar Marx "galen vänsterdåre". Väldigt seriöst, hörru. Så har jag inte hört nån avfärda Marx sen kalla kriget. Så det kanske är bäst du håller dig till Norbergs beställningsverk/barnböcker.

QNS-D:

Vi skulle kunna ta en rejäl debatt i t.ex. politikforumet nån dag. Jag känner att kopplingen här börjar bli alldeles för lös till ämnet som gjordes från början.

SSII:

1. Alltså jag tror att du missuppfattat det här. Markandsekonomi är inte lika med enbart stora företag och blockbusters utan lika med både stora och små företag. Vilket möjliggör en hel mängd nischmarkander, t.ex. gubbrap. Läs Chris Andersons Long Tail så kommer du förstå. Det är inte socialism som skapar nischerna, utan lika mycket kapitalism som skapar blockbusterserna.

2. Well, ge mig något annat exempel på en planekonomi? Nordkorea fungerar bra retoriskt. Därför. Och ang. Johan Norberg så är han också ett extremfall (dock långt ifrån på samma nivå som Nordkorea) som också funkar bra retoriskt. Sen är TVKF (eller iallafall första halvan, en tenta kom emellan sen) en bra och tänkvärd bok.

3. Jag tror du har missförstått det lite här, kapitalism skapar inte den perfektaste kulturen (säg något politiskt system som gör det). Däremot skapar den de bästa (hittills kända förutsättningarna) för kulturskapande. Och självklart leder mer marknadsekonomi (till en viss gräns, som ligger lite till vänster om Johan Norbergs ideal) till mer demokrati. Pengar är trots allt bara ett mått på att du producerat någonting och därmed kan byta till dig någonting.

4. Jag läste om marknadsmyter och insåg, med tanke på min gigantiska to-read-hög, att jag inte ska spendera tid på att läsa en dåre som tror att absolut inkomst är ett vettigare tal än köpkraft som mått på välstånd.

5. Well, provat att kolla utanför DN Kultur?

Och, för att vända på steken. Ni vänsterfolk älskar ju att kritisiera men vet inte ritkigt hur man konstruerar saker. Hur skulle musikbranschen funka i en planekonomi? Vad säger att G Rap men inte Shawty Lo skulle få göra skivor i en planekonomi. Förklara gärna för mig hur det skulle funka. Tillsvidare är Sovjetisk marschmusik och Sublime Frequencies Nordkoreasamling min bild av planekonomiskt framställd musik.

För att avsluta med ett citat från en Michael Moore-recension: "capitalism is the worst economic system, except for the alternatives.

Vissa bra skivor har kommit:
Raekwon, Blaq Poet, Wu-Tang, Marco Polo & Torae, Bekay, Slaughterhouse, M.O.P., KRS-One & Buckshot!

Fast de vanliga ringsignalerna och partydängorna fortsätter poppa ur...

TDWLTS:

Det ligger väl i sakens natur att om du är marknadsliberal och jag är kommunist kommer jag tycka att du missuppfattat och du tycka att jag missuppfattat. Jag tror inte heller vi kommer att lösa debatten mellan nyliberalism och socialism i ett debattforum om hiphop på nätet. Men OK, vi kan ta det hela ett varv till då.

1.

Markandsekonomi är inte lika med enbart stora företag

I längden brukar ohämmad marknadsekonomi leda till en dominans av några få stora företag. I alla fall om vi tittar på den reellt existerande kapitalismen under de senaste århundradena. Se på ekonomin i USA, se på utsugningen av tredje världen, se på nästan vilken industri som helst. Men som Norberg resonerar (ska inte anklaga dig för det än, men att ens använda honom som källa signalerar ju vissa saker) så ska socialism alltid bedömas efter sina värsta, reellt existerande bekännare (Stalin, Nordkorea, vem som helst som kallat sig "socialist" och begått massmord) medan liberalismen alltid bedöms efter någon sorts tänkt ideal av allas totala lycka som aldrig nånsin existerat på denna jord. För mig är den debatten totalt oseriös. Att öht studera USA som ett exempel på lyckad kapitalism är egentligen skrattretande då deras system rent ekonomiskt bygger på lönnmord, krig, utnyttjande av tredje världen, sjukt höga skulder till länder som inte vågar driva in dessa samt ständigt återkommande "finanskriser" som bygger på en oetisk, påhittad, fluffig "finansmarknad" som jag anser vara enbart av ondo. Att tjäna penga rpå luft helt enkelt. Dessutom har ju USA en enorm inre ojämlikhet. Men du kanske svänger dig enbart med Norbergs "absoluta" fattigdomsbegrepp och ignorerar relativa faktorer?

2. Indelningen i någon sorts "total marknadsekonomi" och "total planekonomi" är löjlig. Inget renodlat system har existerat. Ever. Vi talar om ekonomiska teorier och framförallt rörelser och riktningar. Vart är ett system på väg? Vad gör det med samhället (om vi nu ska ta JÄTTE-debatten) eller vad gör det med kulturen. I första fallet: se på SAAB - varför inte expropriera bilindustrin och slippa finansmarknader och annat fluff? I andra fallet: se på hiphop och förflackningen i takt med att marknaden fått större roll och storföretagen fått större intresse för en tidigare livaktig genre? Eller så på kulturlivet i Sverige under den mer reglerade tiden under välfärdsstatens dagar jämfört med de mer liberala tendenserna under nuvarande mer nyliberala styre. Det intressanta är att titta på utvecklingar och riktningar. Eller så kan vi bara sitta här och skrika Reagan! Pinochet eller Nordkorea! Stalin! åt varandra. Jag tycker boken är klyschig, "heard it all in the 80s and it turned out to be false", otroligt enögd (Marx är ett under av å ena sidan/å andra sidan i jämförelse, vad har du egentligen läst av Marx???), oseriös, ovetenskaplig och (åtminstone i ljuset av Ankarloos kritik) ett rent beställningsjobb.

3.

Pengar är trots allt bara ett mått på att du producerat någonting och därmed kan byta till dig någonting.

Återigen ett sorts tänkt fantasi-ideal om hur marknadsekonomi bör fungera. I verkligheten har ärvda pengar, smarta PR-människor, kulturell hegemoni, att äga alla dagstidningar, att kunna tvinga folk i en viss riktning för deras överlevnad, religion, finansmarknader, motsättningarna mellan arbete och kapital osv alltid spelat en mkt större roll än någon sorts tänkt "faktiskt värde".

4. Läs de två-tre första kapitlen så kommer du förstå varför han vill nyansera de begreppen och lyfta Norbergs lanborerande från sandlådenivån. Resten av boken är egentligen bara de vetenskapliga förutsättningarna, tabellerna osv. Beläggen. Eller skit i det och fortsätt utgå från DNs högervridna världsbild.

5. DN Kultur är ingen favorit.

Ni vänsterfolk älskar ju att kritisiera men vet inte ritkigt hur man konstruerar saker.

Jag kan ge dig ett konstruktivt alternativ för ekonomisk politik: (återigen riktningen, inte nuvarande stadium): Venezuela. Är Venezuela nån sorts paradis? Nej. Är det en vettigare och mer etisk väg att gå än Obamas liberalism? Ja.

Vad säger att G Rap men inte Shawty Lo skulle få göra skivor i en planekonomi.

Vet inte om du medvetet försöker fördumma debatten nu elelr försöker lura mig in i nån fälla. För tror du verkligen det här handlar om ifall Kool G Rap eller vem du nu sa som individuella artister får göra nån skiva har du itne fattat mkt av det jag skrivit. I en mindre nyliberal musikindustri eller en hiphopkultur som inte hade pimpats sönder och samman av storbolag, en värld där reklamradio äntligen förbjöds osv, skulle både Kool G Rap och Shawty something vara del av en hiphop där kvalitet över lag kunde premieras mer än lättsmälthet och hur väl låten passar in mellan två reklamspots. Självklart är det omöjligt att säga om de skulle göra musik och hur den skulle låta. Jag är inte liberal och pysllar inte med individualism på det sättet. Hade inte USA varit en så extrem marknadsekonomi till att börja med - vem vet då hur G Rap låtet? Hela genren och särskilt den street-relaterade delen som han var med och var pionjär för är ju en direkt REAKTION på kapitalismens förtryck, orättvisor och sjuka samhälle. Det är ju svaret på detta. Det är därför det blir så ironiskt när den genren av alla pimpas sönde roch samman.

Tillsvidare är Sovjetisk marschmusik och Sublime Frequencies Nordkoreasamling min bild av planekonomiskt framställd musik.

"OK". Du får väl googla lite på soviet composers. Men återigen är inte sovjet något ideal för mig, dock är inte deras statskapitalism vare sig det mest kulturdödande eller värsta som fanns i deras system. Det är ju intressant att jämföra den kulturella explosionen kring 1905 års revolution och framåt med den relativa kulturskymningen under Stalin, om vi nu ska gå längs hela den där promenaden. Men du kör väl på DN-spåret även här och ser allt som nånsin hände i Sovjet som en del av en enda idé som du apparently vill dr ahela vägen tillbaka till Marx. Det är ju iaf så som Norberg och hans gelikar resonerar: gemensamt ägande leder till massmord och liknande tokigheter. Medan det faktum at tkapitalismen leder till att napalm regnar över barn smidigt ignoreras.

1. Du kanske har missat att "stora företag" går omkull och blir utkonkurrerade och det är lite så kapitalismens ekologi fungerar. Jag tror du missar det stora grundläggande. Vi hyfsat marknadsliberala tror inte på någon sorts drömvärld utan anser att marknadsekonomi är en form av harm reduction. Medan ni vänstermänniskor försöker kränga in någon sorts perfekt drömvärld. Nej USA är långt ifrån perfekt, men bra jävla mycket trevligare plats än Sovjet, DDR, Nordkorea, Cuba etc.

2. Well, tycker du Trabant är ett bra bilmärke? Min erfarenhet i Marx grundar sig i konstant umgänge med s.k. kulturvänster och 30 hp (k) Marxindoktrinerande sociologi på Stockholms universitet.

Att hiphop har förflackat är en ytterst subjektiv värdering. MTV-hiphop har möjligtvis blivit mindre intelektuell men mer dansant. Däremot har det dykt upp en jävla massa nischmarknader så allt från Anticonryggsäckar till 14 åriga ringsignalskids kan få sitt ish.

3. Återigen ingen jävla markand är perfekt. Men, det är så jävla mycket bättre än alternativet att staten kontrollerar allt. Eftersom det ger vem som helst en chans. Vi ser fortfarande aktörer som i princip var oexisterande för tio tjugo år sedan vara marknasledande på helt nya marknader idag.

"Obamas liberalism". När i helvete blev en protektionist som vill reformera sjukvården till ett mer statligt alternativ liberal? Läs på dina definitioner.

Återigen: på den markanden som finns nu är både Shawty Lo och G Rap en del av det. Eftersom det är en global marknadsekonomi som i sin tur leder till storbolag och små indiebolag. Något som inte uppstår i en planekonomi.

Jag vill inte dra Marx hela vägen till Sovjet, när jag sett en vettig långsiktig impplementation av kommunismens sociala ingeniörskonst.

1. Fast vissa stora företag, koncerner, affärsfamiljer och konglomerat tenderar ju att leva vidare och manifestera sin ekonomiska makt. Jag ser både för och nackdelar med Cuba visavi USA. Rent ekonomiskt föredrar jag det Cubanska systemet. Men de har ju andra nackdelar gällande yttrandefrihet och liknande. Inget av länderna är någon fulländad demokrati.

2. Jag kan inget om bilar, vad jag förstått bör vi göra oss av med dem på sikt. Låter underbart med lite Marx inom sociologin. Men som sagt, det är ju svårt at tundvika inom den typen av ämnen, då i princip alla seriösa tänkare influerats av honom. Även moderater som har nån form av akademisk bakgrund brukar inse Marx betydelse för allt från strukturalism till postmodernism. Att avfärda Marx är att idiotförklara sitt eget resonemang. Min erfarenhet av kulturvänstern är att den med några lysande undantag brukar vara superidealistisk och väldigt långt från Marx. De är väl typ fisliberala miljöpartister numera hela bunten?

MTV-hiphop har möjligtvis blivit mindre intelektuell men mer dansant.

Mer dansant än vad? Mer dansant än old school? Du måste skämta? Mindre intellektuell, jovisst, mer likriktad, det är ju rätt antiintellektuellt.

Eftersom det ger vem som helst en chans.

Jovisst, hörru. Som i USA då eller? Vill bara gråta när jag läser sånt där. Större delen av världens rikedomar går fortfarande i arv bland ett litet fåtal som lever av restens arbete. "Alla har en chans", my ass. Din chans om du föds i Bronx är så jävla mkt mindre än om du föds in i en familj som kan betala dig in på ett bra college.

Läs på dina definitioner.

Republikanerna är mer konservativa, Obama mer liberal. Att han drar igenom nån sjukvårdsreform som gör liberalismen lite mer socialliberal - ska det göra honom till socialist. Are you kidding me? Han är väl för fan urtypen för en socialliberal? Obama står till vänster om Bush och genast kallas han socialist. Han står fortfarande till höger om de blåaste moderater.

Eftersom det är en global marknadsekonomi som i sin tur leder till storbolag och små indiebolag. Något som inte uppstår i en planekonomi.

Bolagen skulle itne uppstå nej. Men bolagen gör itne artisterna. Artisternas skapande möjliggör bolagen. Bolagen är parasiter. De lever på andras skapande. Good riddance om bolag försvinner.

Jag vill inte dra Marx hela vägen till Sovjet, när jag sett en vettig långsiktig impplementation av kommunismens sociala ingeniörskonst.

Var hos Marx hittar du social ingenjörskonst? Är ingenjörskonst allt som försöker utjämna skillnader och motverka helt sjuka saker som att vissa människor kan ha tusen gånger så mycket pengar som andra?

Men OK, se på Venezuela då. De har ju betydligt mer med Marx att göra än vad Sovjet hade.

Att säga att Obama är "socialist" var fan toppen på I'et.. Obama är till färgen 10 gånger så blå som den allra blåaste moderat här i Sverige.. thats it

haha den här tråden spårade ur ganska så stenhårt..

Den spårade helt och helvete. Vill nån fortsätta diskutera politik, hit me up och gör ett ämne i politikforumet. Här är det bara OT. Vissa anser (eller kanske bara jag) att storbolag och marknadstänk långsamt dödar hiphop. Andra inte. Kanske tycker att det förbättrar. Visst. Åsikterna är olika. Vi kan väl leave it @ that i denna tråd och ta diskusisonen om liberalism vs. socialism i politikforumet där det hör hemma kanske. Jag avgå iaf från detta specifika ämne nu.

Härligt med välskrivna inlägg från båda håll. För en gång skull känner man sig inte dummare efter att ha loggat in på whoa. SSII tände min nästan släckta "vänsterlåga". Tack för de.

är det ingen som tycker att artisterna i sig har ett ansvar också, sj'lvklart lockas ju de utav pengar och hela den biten men de kan ju välja att ligga på indiebolag om de vill värna om musiken. ok, ligger du på ett storbolag måste du rätta dig i leden annars blir det problem o dina saker blir satta på hyllan. mkt labelpolitics etc. men, artisterna i sig har ju faktiskt ett ansvar.

sen orkar jag inte ta den politiska debatten, SS du har mkt fakta och har vissa poänger men jag och du kommer aldrig se eye to eye när det kommer till politik, men att ditt alternativ skulle vara bättre,

Well. We don't know that, do we?

sen tänkte jag skriva lite on-topic också....

året 2009 har varit rätt bra, en del feta släpp från diverse artister, men jag tycker fortfarande kvaliteten sjunkit under årens lopp. nu snackar jag inte sen 95 eller så utan 00-, men jämför man em's MMLP med relapse så suger ju relapse imo, jämför man blueprint eller black album med bp3 så suger bp3 imo, hell hath no fury med till the casket drops så e det långt ifrån samma klass, raekwons.....

o så fortsätter det. det har kommit mkt bra musik men långt ifrån den klassen jag har förväntat mig. jag köper att musiken inte kan låta lika eller att artister kan återskapa klassiker men det e mkt man har blivit besvieken på. sen har jag personligen sänkt ribban rejält så kraven e inte så höga idag som tex 03-05. men overall ett decent år. dock är det främst producenterna jag blivit besvikna på, många a-list gubbar som inte levererat imo, ta term's platta, eller coermegas, raekwons, etc etc....

Soul_Survivor_II P31 : nej nej lägg inte ner den diskussionen och lägg fan inte ut den i politikforumet!!! Där kommer den bara reduceras till ett politiskt fenomen, när hiphopkulturen i själva verket berör oss alla som hänger på det här forumet.

Jag delar alla dina perspektiv i frågan förutom ett. Kvaliten på musiken.
Själv har jag samlat vinyl i många år, men la dom för en stund sen på hyllan och började digga fylla min mp3spelare med boombap. För mig handlar det om spridning och dom nya vägarna hiphopen tar sig ut till son crowd.

Hiphopens spridning går jus tnu via mobiltelefoner, tänk bara vår betong - Labyrint, har den ens spelats i kommerciell radio under året som gått?
Låten har ankompanjerat alla större förortskravaller som varit i media senaste året och så kommer det säkert att fortsätta.

Vi måste här inse att hiphopen tar sig nya uttryck bortom marknadstänket. Och att våran militanta inställning till vinyl handlar om smak och nostalgi snarare än något som vi måste ta tillbaka.

Man skulle kunna säga att själva inringningen av hiphop (4 element o.s.v) vad för att skapa en produkt av livsstilen, som från början handlade om någonting som man i praktiken gjorde inte någonting som man levde.

Vi fortsätter debatten!

TDWLTS :

" Ni vänsterfolk älskar ju att kritisiera men vet inte ritkigt hur man konstruerar saker. Hur skulle musikbranschen funka i en planekonomi?"

- Vad sägs om att sluta diskutera planekonomi eftersom det inte har ett jota med kommunism att göra då det fortfarande bygger på Kapitalism.
Konflikten har som bekant aldrig varit mellan Marknadsekonomi - planekonomi utan mellan Kapital och Arbetskraft. D.v.s storbolagens intresse v.s. våra intressen att inte behöva arbeta mer än vi behöver.

Jag kan lätt tänka mig tusen distrubutionsvägar som fungerar bättre än dagens kapitalism. Läs Copy me - Texter från piratbyron. Speciellt intervjun med Bombsquad, jag tycker det dom säger där är rätt talande med vad som hänt med hiphopen sedan musikindustrin började sätta spelreglerna för sampling, distrubution o.s.v.

"Stay Free!: Med alla dess hundratals samplingar, vore det möjligt att göra en skiva som It Takes a Nation of Millions idag? Skulle det gå att cleara varje sampling.

Chuck D: Företagen upptäckte att hiphop var lönsamt, att det sålde skivor. Eftersom företagen ägde alla ljuden, började deras advokater leta upp folk som illegalt inkräktade på deras ljud. Alla rap-artisterna låg på de sex stora skivbolagen, så du kunde ha några advokater från Sony som glodde på några advokater från BMG och sa “Era artister har gjort så här” – det gick jämt upp och i slutändan gav det mycket pengar till advokaterna, som kunde plocka pengar från skivbolagen. Ytterst lite gick till den ursprungliga artisten eller till förlaget."

Källa till nånting som alla borde läsa: Länk till http://www.truls.org/micke/spblogg/copyme-2005.pdf

Roethlisberger

SSII tände min nästan släckta "vänsterlåga". Tack för de.

Oj. Fan vad kul att höra!

Philip:

är det ingen som tycker att artisterna i sig har ett ansvar också

Det är ju det precis alla tycker. Och det är ju det som det blivit ett sånt jävla tjat om under de senaste 13-14 åren på hiphopfora av alla de slag. Folk sitter och gnäller utav helvete på Jay-Z som person som om han vore ond. Jag gjorde mig själv skyldig till sånt här kring 98/99/00. Klagade som fan på att MOP "sålde ut" för att dom gjorde den där hemska Foreigner-låten (Cold As Ice tror jag den hette) osv. Tills nån checkade mig på nåt amerikanskt forum och sa typ nåt i stil med att artist XX är 35, har fru och barn och lever i ett kapitalistiskt samhälle. That ni**a gotta eat. Nej, men typ. Andemeningen var sådan.

Det är lätt att vara svensk medelklass och sitta och kräva att svarta amerikaner uppväxta i slumförhållanden ska vara storsinta och sätta sin konstnärliga integritet framför allt. Men det håller inte. Av minst tre anledningar. 1) Det är jävligt oempatiskt och self righteous 2) Det är att kräva av människor att leva socialistiskt i ett kapitalistiskt samhälle, ungefär som att vi skulle klaga på Sven Svensson för att han jobbar för att få mat för dagen. Dessutom i USA som är extremkapitalistiskt och där pengar är enda måttet på framgång vilket folk indoktrineras med från barnsben 3) Det är individualistiskt. Jag tror inte på att felet är enskilda människors "moral" eller annan pseudoreligiös bullshit. Jag tror problemet, precis som Suverän påpekar ovan är konflikten mellan arbete (kreativt arbete i detta fall) och kapitalintressen. Systemet är problemet, inte vem som är fångad i det. Den som inte inser det och inte pallar läsa Marx borde åtminstone läsa på lite om Black Panther Party.

Diskusisonen kapitalism/Kommunism tar jag som sagt gärna i politikforumet, men detta påverkar ju diskussionen om hiphop så specifikt och är något jag är så jäkla trött på.

Suverän

Ta gärna över om du pallar. Jag är fortfarande helt blown away av att man möter sån här retorik på ett hiphopforum av alla ställen. Den som lyssnat på Kool G Rap, Naughty By Nature eller Mobb Deep borde ju vara vaccinerad mot högerpolitik för resten av livet. Norberghegemonin når fan överallt.

Men jag håller med dig. Det berör alla som lyssnar. Och det är grymt intressant just att så många så att säga "hör" kapitalismens skadeverkningar i själva musiken just inom hiphop. Det blir så extremt tydligt. När storfinansen gick in pressades kreativiteten ut i marginalerna osv. Men ska man behöva ta Marx från början så att säga, känns de tändå som fel forum och det va rlite ditåt debatten barkade tyckte jag.

Kul att du håller med om allt jag skrev utom försvaret för vinyl! Jag tycker vinyl är essentiellt för ett hiphopsound av en speciell typ. Precis som det är för t.ex. 60-talsjazz. Expropriera vinylfabrikerna så ordnar vi det där. Inga jävla skivbolag. Att det är så gruvligt svårt att få ge ut en vinylskiva idag att många måste söka sig till mp3 osv är såklart också en följd av kapitalismen. Jag säger inte att folk som släpper på mp3 är idioter (se resonemanget ovan) men jag säger att det är ett av de sätt som kapitalistiska mekanismer förflackar konstarten.

SS: Jag tror inte Norberg-Liberalismen är speciellt gångbar längre.
Alla som läst Marx och Norberg förstår fort att det rör sig inom två vitt skilda nivåer. Norberg har noll koll på Marx kritik av klassisk nationalekonomi, faktum är att en viss Andreas Bryhn hade sönder hans argument för länge sen här på whoa. Sen att alla nya högerklossar här verkat missa det handlar antingen om sellektivt minne eller att dom helt enkelt är för små för att komma ihåg.
Länk till http://www.johannorberg.net/?page=articles&articleid=154

Sen vad gäller hiphop och smak och vinyl så är det en komplex fråga.
Tänk vad förutsättningarna var för hiphop engång i tiden, det var vinyl som gällde, för det var det ända som fanns, sen kom boomboxen och folk kunde göra sina egna mixtapes n so on. Så spreds rapmusiken ända in på mitten av nittitalet. Jag fick själv första Wu-tang och Smiff-n-Wessun av min syrra på kasset engång i tiden.

Jag kan hålla med att utan vinyl hade inte hiphop funnits, men som materialist måste ja ändå säga att det inte är hiphopkulturen som är att mitt intresse, utan hiphopens organiseringsbas.
Hiphopen kom ur gängen, via dom längre skikten av den puerto och afroamerikanska arbetarklassen. Den sprang ut via dom, för att det inte fanns någon annan meningsfull fritid i dom områdena där hiphopen kom ifrån. Folk snodde sina cans, folk robbade till sig sina technics 1200, hade inte speciellt mycket dyra märkeskläder och rappa gjorde man i ciphers på gatan.

Min poäng är att samma situation aldrig var här. Visst den tidiga graffrörelsen snodde sina cans (läs medan Svensson åt plankstek) men här rådde inte misär, här rådde hegemonisk socialdemokrati där "alla skulle med" i välfärdsprojektet. Så när montanacans o.s.v kom hit började folk köpa dom istället för att snatta. Snatta var inget alternativ för; 1 man ville hålla sig på god hand med importören som ofta kom ur dom egna graffkretsarna. . 2 Folk hade helt enkelt råd att köpa cansen. Folk hade råd att konsumera sig till att "bli livsstilen" hiphop. Vi hade råd att få våra i detta fall vinylskivor exporterade till oss. (Vinyl blir här alltså nånslags fairtrade fast för hiphopare. Och då blir det lite som att gnälla på att bananerna är besprutade ( att hiphopen inte är äkta!), när det vi borde göra är att organisera oss och överta den samhälleliga produktionen av både vinyler och bananer.= P )

Samma sak med Svensk hiphop, musiken började nå massorna, så även livsstilen som totalt exploderade men även exploaterades, mycket på grund av att basen för hiphop i Sverige såg annorlunda ut än i staterna och därmed tog sig ett annat uttryck. Ett uttryck var att vissa av oss började gnälla på att vinylen var viktig, när det i själva verken inte är vinylen utan gemenskapen som vinylen skänkte oss som var det viktiga. Det var ett lätt sätt för oss att positionera oss mot alla andra som vi menade var jävla sellouts. Vinylen i Sverige fungerade ju snarare som ett mål än som ett medel, rappare ville släppa vinyl för det innebar prestige att ha tryckt sina egna plattor i Tjeckien inte för pengarna.

Så vad är då min poäng. Egentligen den här. Vi måste sluta gnälla och börja organisera hiphopkoncept på dom ställen där vi bor. Om vi inte kan göra det själva, så hjälp någon annan.
Här i Malmö har vi the boombap, en pub för hiphopdyrkarna som är engång i månaden och drivs av eldsjälar. I Uppsala finns det Underground sounds, som har öppen scen varje månad för nya up n commings eller Unity i Drottninghög i Hälsingborg.
Det som jag tror brände ut rörelsen sent 90-nånting. Var att vi inte hade någon känsla för organisering och att den tidigare hiphoprörelsen i Sverige var tvungna att göra arbete av sitt fritidsintresse och istället för att skapa föreningar och organisationer startade egna "fria" skivbolag.

Det vi måste lägga av med är utdömandet, vi var redan för hårda med det då, allt "keep it real" snack som blev helt för mycket, kolla bara Petters första platta. Eller wu-tangs andra, det är fan en parodi på sig själv. Alla som skrek keep it real använde det för att lättare sälja sitt eget varumärke bland ungarna.

Det finns sen massor att tillägga såklart, men det väljer jag att ta i ett senare inlägg.

Peace

Tråkigt år för hiphop

Det enda egentligen spännade som hänt i scenen i år var väl framgången för Flying Lotus och annan experimentell hiphop som gränsar till dansmusik, wonky och electronica. Fast jag tyckte inte att det var så mycket av det som var bra.
Annars var det bara skräp. Den traditionella hiphoppen var traditionell och skittråkig, drake, lil wayne och andra gjorde lite sliskig pop, slaughterhouse som hade den störtsa undergroundhypen gjorde trist skräp, dirty south slutade utvecklas musikaliskt och ville bara sälja (hände iofs redan för flera år sen). Den engelska hiphoppen var bara roadrappare som alla vill vara som diplomats.

Den enda hiphop jag återkommit till det här året är ett par spår från Alchemist. det räcker inte. Nästa år ska jag lyssna på något annat, många bortslösade timmar har gått åt att lyssna på ny hiphop som bara tråkat ut mig.

Visst känns det som hiphop,en blir sämre och sämre men det finns fortfarande bra skit där ute och personligen tror jag att det vänder snart,

Två giganter Raekwon och Eminem har båda släppt riktigt bra plattor. Sedan har Svensk hip hop något nytt o fräscht med M. Ali...

Men sedan finns det besvikelser som: Jay Z, Rick Ross, Fiddy, Lil Wayne, Kanye W MM som fortsätter att göra tråkig och intetsägande musik...