Har bara kolalt första framträdandet nu, men: * De är lika Snook! - Nej, vare sig i flyt eller delivery är det så pass likt att man kan ta det som en "kopia". * De är lika Mofeta & Jerre! - Kom igen, har ni ens hört M&F:s platta? :D * De är lika Håkan Hellström! - Ja, hatt på smala nubbar är väl nån variant av Håkan-klädsel... Sångmässigt? Not so much. * De är lika Timbuk! - Att bara ha en gitarr som "beat" gör inte att två akter är lika. Vare sig flyt eller delivery (på rappare och gitarrist) är så särdeles likt. * De låter som pubertetsrappare! - Är inte "pubertetsrap" samma som "emo-rap"? (för det är väl et som toppar listorna på exempelvis frizon)Kontentan : Killarna (ja, jag använder plural eftersom det är en trio på scen) kör en ganska vanlig form av hippop, men de har inte inspirerats tillräckligt för att kallas direkta plagiat av någon av de större akterna. Låten var inget jag skulle lysna på fler gånger, men har ett par kvalitéet. Exempelvis är texten inte rakt av dålig, utan har en del småroliga rader (och tyvärr ett par lite väl putslustiga bitar) och musiken är ganska trivsam. Inalles en låt som kan gå hem hos både mainstreamungdomar och deras föräldrar. De intränade dansstegen var på en lite väl basic nivå och borde antingen skippats eller gjorts mer avancerade. Bert är främlingsfientlig, men det verkar folk aldrig bry sig om. 10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;) Mabande In The Park - once in a lifetime, baby Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda