Kommit fram till att gud ej finns men djävulen.

Kommit fram till att gud ej finns men djävulen.

Min dag började ganska bra idag. Gick upp. Käkade. Var allmänt glad.
Skulle tävla i stadsloppet klockan 3 så tar 2 bussen in till stan där jag först hamnar brevid en mongolid som inte kan sluta glo på mig och en fjortis som inte kan sluta smiska sig. Efter denna traumatiska upplevelse då även en pensionär ramlade i bussen (och det tog lång tid innan folk kom och hjälpte..) klev jag av bussen i stan och ska bege mig mot starten en dryg kilometer bort.
Det börjar regna.
Jag står där i mina shorts och T-shirts och tänkter "det gör väll inget" springer mig varm, och det gör jag.. Starten går och allt går bra tills jag kommer till andra vattenkontrollen vid 6:km (av 10) då jag får håll. Samtidigt börjar det spö regna och åska.
Inte nog med det springer en 10 åring förbi mig. Jag sprang ändå de första 5 km på 19.50 vilket gjorde det hela ännu mera frusterande.. Strax där efter rammar jag oavsiktligen samma 10 åring vid nästa vätske kontroll några hundra meter fram.
Efter sista jobbiga 4 km kommer man i mål, det börjar regna ännu mera.
Vad får man för detta lidandet? En metall bit med någon konstig bild där man hyllar att vi förlorade Norge och 2 kex chocklad.

Man kan tro att min dag inte kan bli värre. Men det kunde den då min käre far fick för sig att spela golf istället för att att se sin käre son springa 10 km i spöregn vilket innebar att jag skulle cykla hem 6 km i t-shirt och shorts, vilket var kallt men gick.
När jag väl börjar närma mig hemmet hör man åskan och jag hamnar i Sveriges kanske genom tiderna ända Amazon regn där jag även kör ner i en grop och ramlar då regnet förstört grusvägarna hem.
Jag förbannar gud och skriker högt... Då kommer i hörnet två av mina polare som hört mig och förmodligen tror jag är sinnesjuk nu.

10 min senare är jag hemma, duschar, och allt känns bra tills jag känner ett välbekant tryck i örat vilket kan innebära, om jag har tur, att jag får öron inflamation.

Djävulen finns.