Har jag ADHD?

För mig låter det mer som att du skulle vilja ha en känsla av att vara som alla andra, och det är en känsla som man behöver arbeta på inom sig själv. varför ska man vara som alla andra? Det är frågor som du kan ställa dig själv istället för att fundera på om du är sjuk och har en diagnos, för det låter mer som en fix-ide som du har fått för dig. Men jag kan ha fel...

Jag har måste ha uttryckt mig klumpigt tror jag. Jag vill inte vara som någon annan. Jag trivs med vem jag är och mina "symptom" jag tidigare nämnde, trivs jag med. Det är givetvis ingen fixidé jag har fått för mig, jag tycker jag klargjort varför jag frågar detta så tydligt jag kunnat igenom trådens utveckling.


Jag trivs bra med mig själv och mitt liv. Jag gillar mina skakningar och energibomber.

Det låter som att ni kommit fram till att jag kanske skulle kunna ha tryckt undan någon form av ADHD under min uppväxt och lärt mig leva med den. Men hur går det då ihop med att jag verkligen är mig själv och allmänt avslappnad till det mesta?

Jag har aldrig haft några problem varken nu eller i min barndom som skulle tyda på ADHD.

Kom ihåg att jag inte på något sett är oroad över att kanske ha ADHD. Hela grejer är att jag bara är allmänt intresserad och undrar ifall någon kanske känner igen sig eller så. Jag hoppas inte innerligt att någon känner igen sig, inte heller det motsatta.

ok låt mig här förtydliga att huruvida flummithuve har adhd eller någon annan diagnos lägger jag mig inte i, jag bara spann vidare på ett för mig intressant ämne.

jag fattar inte grejen med din tråd längre.. först frågar du om hur folk är, sedan svarar man , och nu börjar du dampa och säga att du inte har några problem och bara intresserad på hur du är och att du har inget som tyder att du har adhd...


har jag missat nått eller? Sluta be folk blotta sig och berätta hur man är och sedan fråga "har jag kanske adhd" sen när man försöker göra de lite snyggt och säga hur man beteer sig och vad som händer när du gör en utredning och upp till dig att göra en. Blir du helt tvärtemot allt du har skrivit och säger att du har inga problem.


misery kan du förklara vad som händer? du lär nog vara den enda som får mig att fatta

LillJ

lugn lugn, jag tror du tagit allvarligare än menat på samtalsämnet och tolkar in lite för mycket i vad han säger nu, andas lite och skriv inte mer innan du taggat ner en stund för nu verkar du helt ur proportion upprörd och det blir bara onödigt otrevligt då.

Lillj: Nej lugn nu. Det kan vara jag som är dålig på att formulera mig. Jag vill dock poängtera att jag aldrig bett någon blotta sig. Så de som gjort det har gjort det av helt fri vilja.

när jag skrev "Jag har aldrig haft några problem varken nu eller i min barndom som skulle tyda på ADHD." Då menar jag ADHD som ni beskrivit det för mig och jag skriver det för att komma framåt i diskussionen.

Jag är glad och har inte dampat ur. Ber verkligen om ursäkt om du uppfattade mig som otrevlig. Jag är en rätt hygglo kille :-)

Om det är fler som missförstår mig så ska ni i varjefall veta att jag gillar er allihop och uppskattar att ni bollar detta med mig.

Jag har måste ha uttryckt mig klumpigt tror jag. Jag vill inte vara som någon annan. Jag trivs med vem jag är och mina "symptom" jag tidigare nämnde, trivs jag med. Det är givetvis ingen fixidé jag har fått för mig, jag tycker jag klargjort varför jag frågar detta så tydligt jag kunnat igenom trådens utveckling.

Isåfall ber jag om ursäkt, läste inte igenom tråden innan jag skrev. Bara de sista inläggen. För mig låter du helt normal, men det kanske jag säger för att jag själv uppfattas som flummig :) Fick till och med själv för mig för några år sedan att jag kanske hade ADHD, och gjorde tester. Men jag hade inte det. Så ja, jag känner igen mig i det du skriver och känner, men jag har inte någon diagnos.


För övrigt så håller jag med om de personer som säger att det nog bättre att kolla upp det än att sitta och spekulera, om du verkligen vill veta.

flummithuvud - det är lugnt :) Alla måste ju få ställa frågor om man har funderingar, jag som missuppfattade tråden från första början kanske. Fick nog inte med mig allt i första inlägget:)

Har ej läst igenom tråden men skulle så gott som kunna slå vad om att du har en diagnos :) Det du beskriver är något typiskt för denna diagnosen. Har själv ADD och det lät som du beskrev mig :) Skrattade högt igenkännande när jag läste det du skrev om att hyperfokusera :)

Kan svara lite utifrån min erfarenhet och självkännedom.

Jag måste alltid hålla mig sysselsatt på något sätt. Jag kan t.ex inte ta in vad som sägs i en podcast om jag inte samtidigt gör något med kroppen. Om jag sitter helt stilla och bara lyssnar så far jag automatiskt in i andra tankar istället för att kunna lyssna. Om jag däremot lackerar eller svetsar som jag oftast gör så tar jag in precis allting utan problem.

Känner igen mig väldigt mkt. I skrivande stund har jag stannat upp ett flertal gånger bara för att pilla med mina ringar samtidigt som jag tänker på texten jag skriver. Kan ej tänka utan att pilla med något - så länge jag pillar med ringarna så fokuserar jag. När jag slutar pilla så hamnar jag ur fokus och tankarna slingrar iväg på något annat och jag blir disträ och känner mig irriterad för att jag hamnar ur fokus. Alla distraktionsmoment kan bli något jag utagerar på. Om någon avbryter mig medan jag tänker brukar ofta min första instinkt vara att jag vill snäsa åt personen att vara tyst till jag tänkt klart. Vid denna stund måste jag läsa om tankarna som en mening i en bok man läser om för att komma på tråden igen. Händer också ganska ofta att jag tänker en tanke "det här ska jag göra nu ja" och strax efter på grund av någon annan tanke så glömmer jag vad jag nyss tänkte. Då måste jag alltid upprepa föregående moment för att komma på tanken igen. Jag brukar också få läsa om det jag skriver ett flertal gånger under tiden som jag skriver för att jag lätt tappar tråden då jag tenderar att hela tiden slinka iväg och tänka på något annat än det jag skriver. När jag hyperfokuserar däremot så dyker det ofta upp ett flertal tankar om samma ämne under tiden som jag skriver som jag bara måste leverera. Därför brukar mina texter ibland sakna sammanhang och bli luddiga eftersom jag helst vill skriva så mycket som möjligt och helst säga allt om ämnet under en och samma gång. Med andra ord, har jag svårt att sätta band på mig själv och säga till mig när det räcker. Detta leder ofta till att missförstånd uppstår. Många kan få intrycket av att jag "försöker vara någon och att jag försöker sätta mig över någon annan" vilket oftast är helt fel - då jag bara kommer på väldigt mycket under tiden som jag berättar. Folk kan ibland bli lite otåliga när jag berättar någonting eftersom det tar en lång och vid förklaring av något litet före jag kommer till själva poängen och tenderar att hoppa emellan och ändra om och lägga till detaljer mellan händelser på grund av att jag lätt blandar ihop. Hoppar mellan ett ämne till ett annat... Bara i denna text har jag gått tillbaka ett flertal gånger för att lägga till någonting lite här och var. Inte på grund av att jag inte vet vad jag ska säga utan för jag hela tiden kommer på extra detaljer som jag bara måste lägga till för jag själv anser de intressanta. Efter jag postat kommer jag nog tycka att allt saknar sammanhang och att jag varit luddig igen. Men det förstår jag inte nu i skrivande stund. Nu brinner fingrarna på tangentbordet och jag upplever en euphorisk känsla av att förmedla någonting stort och viktigt. Känslan är ungefär som att jag är han i armageddon som åker upp till rymden och räddar världen. Med andra ord tenderar jag att tappa verkligheten runt omkring mig när jag hyperfokuserar - varje uppdrag jag tar på mig som jag brinner för är en känsla av att rädda världen! Om jag däremot får ett uppdrag som jag inte brinner för kommer jag sucka, oja mig och komma på alla tusen anledningar till varför någon annan borde göra det åt mig. Och komma på alla tusen anledningar till saker jag borde göra istället.

När jag träffar personer om pratar med dom om något jag tycker är intressant/trevligt att diskutera så skakar/vibrerar det i min kropp och mitt energiförråd fylls på till max och jag känner min engagerad till tusen.

Samma som jag beskrev ovan. Kan prata om samma ämne en hel kväll och bolla mellan tankar, exempel, händelser, idéer, känslor osv... Blir ofta frustrerad om någon kommer in för att avbryta eller byter ämne. Blir super otålig om någon börjar prata om något annat. Vill helst avsluta dennes poäng så snart som möjligt för att säga den åt den så jag sen kan återgå till ämnet som var innan. Känslan av att rädda världen som sagt.. Eller inte rädda världen men lite storhetsvansinne :P Typ "hej jag är forskare och jag är just nu nära någonting väldigt stort, något som kommer förändra världen, nu och föralltid!" mer så än rädda världen... Det förklarar nog bättre varför jag inte klarar av att bli avbruten.

P.S. Efter jag gjort någonting och har hyperfokuserat som nu, så är jag ofta extremt trött efteråt. Men inte sovtrött.. Mer att jag måste defragmentera skallen -- > Samla ihop allt och komprimera det till en enda fil för att kunna lagra mer.

Jag har också börjat fundera mycket på detta.... jag kan inte sitta helt still, blir typ skraj av tanken.... jag har aldrig kunna sitta i ett klassrum och när jag försökte plugga upp mina betyg på folkhögskola hade ja fett med svårigheter att sitta still och lyssna...

jag skulle aldrig kunna sitta 2-3 timmar på ett "konferanns-möte" och behöva sitta tyst och still, jag skulle bokstavligen må så dåligt att ja skulle välta borden..

jag tror fan ja har ad-nånting, vem vet? men vem fan har inte något? man ska inte haka upp sig alla har sjukdomar av olika slag, i denna sjuka värld!!

jag upplever en euphorisk känsla av att förmedla någonting stort och viktigt. Känslan är ungefär som att jag är han i armageddon som åker upp till rymden och räddar världen. Med andra ord tenderar jag att tappa verkligheten runt omkring mig när jag hyperfokuserar - varje uppdrag jag tar på mig som jag brinner för är en känsla av att rädda världen!

Skönt att man inte är ensam :) Känner igen mig ordentligt. Dock inte så mycket på de "negetiva" delarna, men det kommer väl :D

knatcha: Jo, om man överanalyserar allt så är vi alla sjuka :D