otrohet kan stärka en relation?

Visst är det så att vi ställer enorma krav på vår partner och att det är därför som många relationer inte håller, men måste det betyda att vi enbart kan tillfredställa våra andra behov genom att ha andra sexuella relationer?
Vad tänker ni om det här?

Äh, bull! Såg d där men så stupid! Fina tankar, gulligt visst men funkar inte. Omöjligt att vara med en kvinna som är otrogen, skulle aldrig funka långsiktigt. Eller tvärtom, ge mig kvinnan som i förhållandet accepterar att jag är otrogen...

De flesta skulle nog inte acceptera otrohet, och jag förstår det. Vad jag tänker är varför människor måste se det som svart eller vitt? Typ; eftersom människor är otrogna så måste det innebära att vi inte är gjorda för att vara monogama. Otrohet och sökandet efter kärlek och bekräftelse hos människor utanför förhållanden har väl med så mycket mer att göra än monogami verses polygami tänker jag.


Jag menar inte att något av sätten är fel eller rätt för övrigt. Folk ska få leva på det sättet som gör dem lyckliga, men att påstå att den enda lösningen på otrohet är att börja ha öppna förhållanden känns lite väl drastiskt.

Om man nu lever i ett monogamt förhållande som är bra på alla plan, vad finns det då för skäl att söka kontakt med andra personer? Gäller både otrogna och polys.

stayblack skrev:
Om man nu lever i ett monogamt förhållande som är bra på alla plan, vad finns det då för skäl att söka kontakt med andra personer? Gäller både otrogna och polys.

Man kanske ändå är sugen på att ligga med andra? Det behöver inte betyda att förhållandet är dåligt på något sätt alls.

Jag har alltid varit av åsikten att otrohet inte nödvändigtvis behöver innebära slutet på ett förhållande även om det kan ställa till en jävla massa problem.

–?I den anglosaxiska världen har människor en gammaldags och rigid syn på otrohet. Om en affär inträffar tänker många reflexmässigt att skilsmässa är enda lösningen. Men om man av goda skäl har valt en livspartner och byggt upp en familj tillsammans, är det ju idiotiskt att slänga bort allt det på grund av en tillfällig sexuell förbindelse som kanske inte betyder särskilt mycket, säger Catherine Hakim.

Här tyckte jag det blev ganska bra sagt (ur artikeln).

stayblack skrev:
Om man nu lever i ett monogamt förhållande som är bra på alla plan, vad finns det då för skäl att söka kontakt med andra personer? Gäller både otrogna och polys.

Fast jag tänker mer att problemet är att man konstant förväntar sig att andra människor ska tillfredställa en, oavsett om man är i ett monogamt eller polygamt förhållande, istället för att lära sig att tillgodose sina behov utan att behöva dra in andra människor i saken. Jag håller med i att en person inte kan tillfredställa allt. Men det behöver nödvändigtvis inte betyda att man måste ligga runt med andra för det, för att kunna bli lycklig i relationen. Tänker jag.


kaptenkrok

Här tyckte jag det blev ganska bra sagt (ur artikeln).

Samtidigt så kan man ju förstå personen som blir bedragen. Relationer bygger på att man ska kunna lita på att den andra personen är ärlig. Många är dessutom otrogna eftersom dom egentligen vill bort från relationen, men är för fega för att dra sig ur.

Polygama förhållanden är väl att föredra över huvud taget, även fast jag själv i nuläget inte skulle vara kapabel till att vara i ett sådant. Däremot så har man vissa avtal i ett monogamt förhållande, som jag undviker att likna vid att man äger varandra eftersom det väcker alldeles för starka reaktioner. Dessa outsagda avtal kan liknas vid sunt förnuft, och på samma sätt som jag lätt lämnar en vän som beter sig riktigt elakt emot mig så har jag inget emot att lämna en ömmare relation om jag tycker att det är befogat. Alla faktorer ska ju självklart vägas in, bland annat det här med barn. Men att ha ongar ihop kommer inte göra att föräldrarna håller av varandra mer. Det är med andra ord oftast vettigare att skiljas åt än att bråka framför kidsen.

Man kanske ändå är sugen på att ligga med andra?

Hahahaha... Tanken har ALLA! Nån gång, mer eller mindre.

Jag har alltid varit av åsikten att otrohet inte nödvändigtvis behöver innebära slutet på ett förhållande även om det kan ställa till en jävla massa problem.

.... Hahaha.... Igen men ursäkta, naiviteten är ju för gullig alltså....
D förhållandet ÄR problematiskt. Som sagt, visa mig kvinnan som accepterar otrohet i förhållandet eller tvärtom.... Visst finns exempel på förhållandet ev. fortsätter men för evigt förgiftat, mer eller mindre... Tanken gullig som sagt men funkar inte i den verkliga världen.

scrotum skrev:
Polygama förhållanden är väl att föredra över huvud taget, även fast jag själv i nuläget inte skulle vara kapabel till att vara i ett sådant. Däremot så har man vissa avtal i ett monogamt förhållande, som jag undviker att likna vid att man äger varandra eftersom det väcker alldeles för starka reaktioner. Dessa outsagda avtal kan liknas vid sunt förnuft, och på samma sätt som jag lätt lämnar en vän som beter sig riktigt elakt emot mig så har jag inget emot att lämna en ömmare relation om jag tycker att det är befogat. Alla faktorer ska ju självklart vägas in, bland annat det här med barn. Men att ha ongar ihop kommer inte göra att föräldrarna håller av varandra mer. Det är med andra ord oftast vettigare att skiljas åt än att bråka framför kidsen.

Jag är helt med på den tanken, att man inte äger varandra. Däremot så förstår jag inte att överenskommelsen att inte äga varandra nödvändigtvis måste betyda att man måste bli polygam. Ägandet kommer ju in när man börjar kräva något av den andra som den inte kan leva upp till. Har båda två däremot kommit överens om något tillsammans ( som att leva monogamt till exempel ) så finns det inget som säger att den ena eller den andra äger någon eftersom det är en ömsesisig överenskommelse, precis som det är en ömsesidig överenskommelse att leva polygamt.

SofiaBayo skrev:

Samtidigt så kan man ju förstå personen som blir bedragen. Relationer bygger på att man ska kunna lita på att den andra personen är ärlig. Många är dessutom otrogna eftersom dom egentligen vill bort från relationen, men är för fega för att dra sig ur.

Ja alltså självfallet är det jobbigt som fan om man blir bedragen och skulle jag bli det kan jag inte säga att jag skulle behålla min flickvän. Men samtidigt kan jag inte heller säga på förhand att jag absolut skulle göra slut med henne heller, det beror mycket på omständigheterna och jag tycker det är dumt att på förhand bestämma sig för vad som gäller om någon är otrogen.

Forward skrev:


.... Hahaha.... Igen men ursäkta, naiviteten är ju för gullig alltså....
D förhållandet ÄR problematiskt. Som sagt, visa mig kvinnan som accepterar otrohet i förhållandet eller tvärtom.... Visst finns exempel på förhållandet ev. fortsätter men för evigt förgiftat, mer eller mindre... Tanken gullig som sagt men funkar inte i den verkliga världen.

Jag vet flera förhållanden där otrohet har förekommit men där paren bearbetat det och tagit sig igenom det. Man kan även föreställa sig att förhållanden som tagit sig igenom otrohet på ett konstruktivt sätt har stärkts av det. Exempelvis kan den öppenhet som fordras efter en sådan sak bidra till ett starkare förhållande där man kommer närmre varandra än man var innan otroheten.

Den verkliga världen är mångnyanserad, inte din svartvita.

SofiaBayo skrev:
Däremot så förstår jag inte att överenskommelsen att inte äga varandra nödvändigtvis måste betyda att man måste bli polygam.

Det var absolut inte det jag menade heller. Däremot så tror jag att man får en sundare och mer öppen relation om man lever polygamt, med det inte sagt att alla monogama förhållanden är dåliga.

Jag vet flera förhållanden där otrohet har förekommit men där paren bearbetat det och tagit sig igenom det. Man kan även föreställa sig att förhållanden som tagit sig igenom otrohet på ett konstruktivt sätt har stärkts av det. Exempelvis kan den öppenhet som fordras efter en sådan sak bidra till ett starkare förhållande där man kommer närmre varandra än man var innan otroheten.

No shit! Jag med men d där är bara floskler grabben... Giftet finns där för alltid, mer eller mindre. Men visst, det kan tuffa på ändå.

Exempelvis kan den öppenhet som fordras efter en sådan sak bidra till ett starkare förhållande där man kommer närmre varandra än man var innan otroheten.

Äh, om det behövdes det en otrohetsaffär för att komma till skott, gör slut och gå vidare.

Så funkar den verkliga världen med analoga människor. Och det här letandet efter perfekta förhållandet, perfekta partnern finns inte och kommer aldrig att hända.

Däremot så tror jag att man får en sundare och mer öppen relation om man lever polygamt

Hahahaha... Ja dj&%¤#"..... D ska jag säga till min sambo, att vi får en sundare och öppnare relation om vi knullar runt.

Men skämt o sido, kan du inte hitta den kvinnan till mig som accepterar det och aldrig drar upp det någonsin när det vill pratas o diskuteras lite...

Forward skrev:

Äh, om det behövdes det en otrohetsaffär för att komma till skott, gör slut och gå vidare.

Så funkar den verkliga världen med analoga människor. Och det här letandet efter perfekta förhållandet, perfekta partnern finns inte och kommer aldrig att hända.

Varför göra slut om förhållandet sedan blev bättre än det var innan?

Vilken verkliga värld? Du får ursäkta om jag inte tror att din syn på världen speglar verkligheten på ett särskilt korrekt sätt. Vill du övertyga mig kan det vara bra att slänga in ett argument här och där.

Klart att det perfekta förhållandet och den perfekta partnern inte finns, men med lite ansträngning kan man få det rätt jävla nice ändå.

I övrigt handlar tråden om nya perspektiv på otrohet, har du ingen lust att försöka se det från en annorlunda synvinkel än du haft tidigare förstår jag inte vad du gör i tråden.

Forward skrev:
Men skämt o sido, kan du inte hitta den kvinnan till mig som accepterar det och aldrig drar upp det någonsin när det vill pratas o diskuteras lite...

Det är ju där problemet ligger, det är folk det är fel på, inte deras relationer. Man måste först ändra inställning innan man kan köra fullt ut på polygami, men det säger ju sig själv tycker jag.

Men skämt o sido, kan du inte hitta den kvinnan till mig som accepterar det och aldrig drar upp det någonsin när det vill pratas o diskuteras lite...

pratar du om polyförhållanden eller otrohet nu?

Allt handlar om regler. Vill två människor vara i ett monogamt förhållande, go ahead. Varför inte? Om det funkar för de två, så är det just upp till de själva. Vill man däremot vara fler eller kanske rentav ensam. Why not? Så länge man inte skadar någon och alla förstår reglerna och följer de.

Själv kan jag inte leva i något annat förhållande än i ett trekantsförhållande. Vem jag än träffar måste inte bara acceptera, utan också älska den andra tjejen... Mary Jane! ;)


Spoiler:P



Och för att kommentera artikeln/ämnet. Jag tror endast att det är i ett dåligt förhållande som en affär/otrohet hade kunnat stärka det. Såvidare man inte ömsesidigt hädanefter bestämmer att man har ett öppet förhållande. Som jag tidigare poängterade, så är det upp till var och en att bestämma vad för förhållande och regler de ska ha. Jag personligen hade kunnat förlåta en partner om den hade varit otrogen, men jag hade aldrig kunnat lita på henne igen. Och är tilliten borta så är förhållandet nere för räkning.

kaptenkrok

Det håller jag med om. Man kan ju inte på förhand veta hur man kommer reagera.


scrotum

Det var absolut inte det jag menade heller. Däremot så tror jag att man får en sundare och mer öppen relation om man lever polygamt, med det inte sagt att alla monogama förhållanden är dåliga.

Fast är det inte lite de du påstår när du säger att ett polygamt förhållande skulle vara sundare? Det är de jag kan störa mig lite på när folk säger. Ungefär som att jag skulle påstå att alla människor skulle bli sundare om dom erkände att dom var bisexuella bara för att jag själv är det. Vad vet andra människor om vad som är bra för dem? Ett förhållande blir ju sunt eller osunt beroende på hur man kommunicerar med varandra, inte beroende av hur många man får lov att ligga med utanför förhållandet. Polyamorösa människor blir tillsammans och gör slut med samma frekvens som monogama så som jag har sett bland folk jag träffat som lever på det sättet. Men du får gärna förklara vad du menar, för jag skulle vilja förstå hur du tänker.

Fast är det inte lite de du påstår när du säger att ett polygamt förhållande skulle vara sundare?

Du får gärna förklara hur uttalandet att ett polygamt förhållande teoretiskt sett skulle vara sundare än ett monogamt är lika med att man i ett monogamt förhållande äger varandra. För jag ser det inte.

Ungefär som att jag skulle påstå att alla människor skulle bli sundare om dom erkände att dom var bisexuella bara för att jag själv är det.

Jag lever själv monogamt och tror som sagt inte att jag skulle palla med ett polygamt förhållande, alltså bygger jag inte argumentationen på min egen inställning.

Ett förhållande blir ju sunt eller osunt beroende på hur man kommunicerar med varandra, inte beroende av hur många man får lov att ligga med utanför förhållandet.

Jag skrev ju att monogama förhållanden inte nödvändigtvis var osunda. Kommunikation är självklart a och o, men jag tror att om man är tillräckligt mogen och öppen för att ha ett polygamt förhållande så har man lättare att kommunicera inom förhållandet också. Min uppfattning är helt enkelt att polygamt > monogamt, och det är självklart jättegeneraliserat.

Polyamorösa människor blir tillsammans och gör slut med samma frekvens som monogama så som jag har sett bland folk jag träffat som lever på det sättet.

Det här är jag faktiskt lite tveksam till, och kommer nog fortsätta vara det tills jag ser någon statistik.

Själv kan jag inte leva i något annat förhållande än i ett trekantsförhållande. Vem jag än träffar måste inte bara acceptera, utan också älska den andra tjejen... Mary Jane! ;)

som om någon tog min tanke direkt ur mitt huvud och postade den i en tråd på whoa ;)

scrotum Menar du i princip att polygama förhållanden kan nå högre höjder än monogama?

Du får gärna förklara hur uttalandet att ett polygamt förhållande teoretiskt sett skulle vara sundare än ett monogamt är lika med att man i ett monogamt förhållande äger varandra.

Eftersom jag antog att du drog slutsatsen att det är de som är skillnaden mellan ett mono / poly-förhållande. Att man äger varandra i ett monogamt förhållande.

Jag lever själv monogamt och tror som sagt inte att jag skulle palla med ett polygamt förhållande, alltså bygger jag inte argumentationen på min egen inställning.

Kommunikation är självklart a och o, men jag tror att om man är tillräckligt mogen och öppen för att ha ett polygamt förhållande så har man lättare att kommunicera inom förhållandet också.

Jag tycker det snarare låter som att du själv känner dig för omogen för att leva i ett polyamoröst förhållande men innerst inne gärna skulle vilja det, men rätta mig om jag har fel. Det behöver nödvändigtvis inte innebära att de människor som lever monogamt är omogna och oförmögna att kommunicera, och för den delen inte innebära att en polygam person är mogen.

pratar du om polyförhållanden eller otrohet nu?

Pratar om att jag vill vara otrogen med dig! 100% satisfaction guaranteed!

Jag tror endast att det är i ett dåligt förhållande som en affär/otrohet hade kunnat stärka det. Jo, så är det. Övrigt bara ett förnekande och ett "låtsande"

Vem jag än träffar måste inte bara acceptera, utan också älska den andra tjejen... Mary Jane! ;) Självklart. Goes without saying. Jag är redan gift med Mary, for life!

Men Misery _ chick, min Mary är förlåtande och världens mest förstående

Forward

håll mig utanför ditt trollande är du bussig.

håll mig utanför ditt trollande är du bussig.

Du som fråga ju! Typiskt hämmade svenne brudar, nej när d vill ändå innerst inne

som om någon tog min tanke direkt ur mitt huvud och postade den i en tråd på whoa ;)

Hahaha! Kommer aldrig funka annars :) Det är en livstil, en subkultur. Delar man inte samma syn på det så kommer det aldrig funka. Och detta är inte specifikt för just Mary, utan allt annat som är fundamentalt för en.

KaptenKrok skrev:
scrotum Menar du i princip att polygama förhållanden kan nå högre höjder än monogama?

Nix, snarare att det är större chans att de fungerar i längden.

SofiaBayo skrev:
Eftersom jag antog att du drog slutsatsen att det är de som är skillnaden mellan ett mono / poly-förhållande. Att man äger varandra i ett monogamt förhållande.

Det var det som jag försökte undvika när jag skrev det där om ägandet. Internet är nog inte min grej.

Jag tycker det snarare låter som att du själv känner dig för omogen för att leva i ett polyamoröst förhållande men innerst inne gärna skulle vilja det, men rätta mig om jag har fel.

Det skulle man kunna säga, ja. Brister har jag gott om. Men jag tycker inte riktigt att det hör diskussionen till.

Det behöver nödvändigtvis inte innebära att de människor som lever monogamt är omogna och oförmögna att kommunicera

Verkligen inte. Det är nu tredje gången jag skriver att ett monogamt förhållande inte nödvändigtvis behöver vara osunt.

och för den delen inte innebära att en polygam person är mogen.

Jag har redan sagt att jag generaliserar fritt. Det finns tusentals undantagsfall.

Det skulle man kunna säga, ja. Brister har jag gott om. Men jag tycker inte riktigt att det hör diskussionen till.

Det gör det visst det, eftersom du utgår ifrån dig själv. Du skriver att du antagligen skulle ha ett längre och sundare förhållande med någon om du levde polyamoröst. Om du påstår att det som skulle göra dig lycklig automatiskt skulle göra andra lyckliga så lever du inte riktigt i verkligheten.

När har jag sagt att jag skulle vara lyckligare i ett sånt förhållande? Det beror väl på så himla mycket mer än min inställning? Jag säger ENBART att ett sådant förhållande GENERELLT sett har större CHANS att vara lyckat.

scrotum skrev:
När har jag sagt att jag skulle vara lyckligare i ett sånt förhållande? Det beror väl på så himla mycket mer än min inställning? Jag säger ENBART att ett sådant förhållande GENERELLT sett har större CHANS att vara lyckat.

Och jag säger att du sätter dig över och dömer andra människors sätt att relatera till varandra när du gör ett sånt uttalande. Om du vill leva som poly o du tror att de kommer göra dina relationer längre, så do it! Men det betyder inte att ett sådant liv passar andra personer ( vilket man inte behöver leta för att hitta då faktiskt en hel del personer lever ihop livet ut och lever monogamt )

BC99 skrev:

som om någon tog min tanke direkt ur mitt huvud och postade den i en tråd på whoa ;)

Hahaha! Kommer aldrig funka annars :) Det är en livstil, en subkultur. Delar man inte samma syn på det så kommer det aldrig funka. Och detta är inte specifikt för just Mary, utan allt annat som är fundamentalt för en.

Även om jag och Mary Jane växte ifrån varandra för 10 år sedan ( :P ) så är jag med på din tanke. En likvärdig syn på livet är mer viktigt än att det ska vara en specifik syn :)

Om du vill leva som poly o du tror att de kommer göra dina relationer längre

Jag tror att det hade blivit kaos. Vad har mina relationer med det här att göra? Jag förstår verkligen inte. Kan du inte bara läsa vad jag har skrivit istället?

Jag tänker raka motsatsen till artikeln, det kanske är lite utnött, men hur ska man kunna lita på någon som varit otrogen mot en? Inte minst förlåta? Det är väl väldigt olika hur lätt folk förlåter andra, men jag hade aldrig förlåtit något sånt. Sen är det väl rätt förståeligt att det är så vanligt som det är, i dagens samhälle, men tycker ändå att en stark kärlek ska övervinna sånt där

Eftersom jag just läste boken:

Continuing Heinlein's speculation about unorthodox social and family structures, The Moon Is a Harsh Mistress introduces the idea of a "line marriage". Mannie is part of a century-old line marriage, wherein new spouses are introduced by mutual consent at regular intervals so that the marriage never comes to an end. Divorce is rare, since divorcing a husband requires a unanimous decision on the part of all of his wives. Senior wives teach junior wives how to operate the family; granting financial security and ensuring that the children will never be orphaned. Children usually marry outside the line marriage, though this is not an ironclad rule. Mannie's youngest wife sports the last name 'Davis-Davis', showing she was both born and married into the line.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Moon_Is_a_Harsh_Mistress#Politics_and_society

The Moon Is a Harsh Mistress describes line families in detail. The characters argue that the line family creates economic continuity and parental stability in an unpredictable, dangerous environment. Manuel's line marriage is said to be over 100 years old. The family is portrayed as economically comfortable because improvements and investments made by previous spouses compounded, rather than being lost between generations. Heinlein also makes it a point that this family is racially diverse. A passing reference to Heinlein's marriage forms is made in David Brin's Infinity's Shore, where a sapient bottlenose dolphin crewmember is noted as belonging to a "line marriage, one of the Heinlein forms."
http://en.wikipedia.org/wiki/Line_marriage

Det handlar väl i slutändan om huruvida man pratar med varandra? Antingen reagerar man starkt på en otrohet och allt tar slut eller så snackar man om det och försöker ta reda på vad som gick snett. Det är nog inte själva otroheten som är det värsta för de flesta utan sveket, att personen gick bakom ryggen. Problemet borde då ligga i att folk inte pratar med varandra. Förutsatt att relationen är något att ha från första början då.

scrotum P22

Jag skrev:

Jag tycker det snarare låter som att du själv känner dig för omogen för att leva i ett polyamoröst förhållande men innerst inne gärna skulle vilja det, men rätta mig om jag har fel.

Du skrev:

Det skulle man kunna säga, ja.

Men för att komma till poängen. Jag tror verkligen inte att människor generellt sätt skulle må bättre av att leva polyamoröst. Däremot så tror jag att människor skulle ha längre relationer om dom var bättre på att vara ärliga mot sig själva, oavsett vilken typ av relation dom har.

SofiaBayo skrev:
scrotum P22

Jag skrev:

Jag tycker det snarare låter som att du själv känner dig för omogen för att leva i ett polyamoröst förhållande men innerst inne gärna skulle vilja det, men rätta mig om jag har fel.

Du skrev:

Det skulle man kunna säga, ja.

Alltså, jag hade gärna testat ett sånt förhållande, ja. Ska du hålla det emot mig? Jag bygger inte mina argument på det så släpp det.

Alltså, jag hade gärna testat ett sånt förhållande, ja. Ska du hålla det emot mig? Jag bygger inte mina argument på det så släpp det.

All right. Jag blir bara provocerad när någon påstår sig veta vad som är bäst för andra människor. Det enda du egentligen vet är vad som är bäst för dig själv. Så sluta tro att du vet något om andra, som du egentligen inte har nån aning om.

Jag vet att du inte tycker om mig sen tidigare, men jag tycker att det är onödigt att läsa in så himla mycket i det jag skriver. Misstolkar du allt med flit? Om du undrar om jag tror att olika slags förhållanden kan fungera så är svaret ja. Det där andra du svamlar om orkar jag inte dra en gång till.

scrotum P22

Huh? Jag har aldrig ogillat dig. Visst tjafsar vi lite ibland i trådarna, men det betyder inte att jag ogillar dig. Jag tycker du har bra åsikter i många saker. Alla tjafsar med alla här, så ta det inte personligt.

jag förstår inte varför ett polyförhållande här likställs med att de i förhållandet får ligga runt.
kan lika gärna vara ett förhållande som innehåller tre personer (eller fler) där alla är trogna mot varandra.
tror inte polymänniskor är otrogna i högre grad än monogama människor.

som jag ser det är otrohet om man går bakom ryggen på någon och knullar runt (eller vart man nu rar gränsen) och därför tror jag inte att det är särskillt bra för ett förhållande. om man däremot kommer överens om att en eller flera parter i förhållandet får ligga runt kan det säkert stärka ett förhållande så länge alla är med på det helhjärtat.

själv skulle jag aldrig klara att ha ett förhållande där min tjej låg med andra.

Co-sign på Fiyah.

En något "sexistisk" vinkel: En tjej som vänstrar har hittat någon bättre, en kille som vänstrar har brustit i sin impulskontroll. Jag vet inte hur mycket det faktist stämmer, men givet de olika stratergierna fö att föra vidare sina gener...

Visst tjafsar vi lite ibland i trådarna, men det betyder inte att jag ogillar dig.

Jag har för mig att du faktiskt uttalade att du inte tycker om mig i en tråd. Vilket jag är cool med. Jag är en dryg motherfucker.

Men vi släpper det, min syn på otrohet har du inget problem med?

fiyah

jag förstår inte varför ett polyförhållande här likställs med att de i förhållandet får ligga runt.

Det är sant. Det är nog mina antaganden som gör att jag tror det. Samtidigt som jag tänker att om man letar efter flera kärlekar i sitt liv så måste det ju innebära att man hamnar i säng med någon som man tror man vill leva med, men sedan ångrar sig. Men jag vetefan.

Det är för övrigt sant att d borde förekomma otrohet i alla sorters relationer. Det handlar ju om att bryta överenskommelser som man har i relationen.

scrotum

Jag har för mig att du faktiskt uttalade att du inte tycker om mig i en tråd. Vilket jag är cool med. Jag är en dryg motherfucker.

Det har jag inget minne av att jag har sagt. Ja du kan vara dryg, men de betyder inte att jag ogillar dig :P

Jag förstår inte riktigt vad din syn på otrohet är, du hade själv inte pallat med ett polygamt förhållande just nu men skulle gärna vilja testa, och
tror att folk rent allmänt hade haft bättre relationer om man får ligga runt? Jag håller inte med so we agree to disagree.

Min syn på otrohet är de delarna av mitt första inlägg som du inte valde att reagera på. Alltså det fetmarkerade här:

Polygama förhållanden är väl att föredra över huvud taget, även fast jag själv i nuläget inte skulle vara kapabel till att vara i ett sådant. Däremot så har man vissa avtal i ett monogamt förhållande, som jag undviker att likna vid att man äger varandra eftersom det väcker alldeles för starka reaktioner. Dessa outsagda avtal kan liknas vid sunt förnuft, och på samma sätt som jag lätt lämnar en vän som beter sig riktigt elakt emot mig så har jag inget emot att lämna en ömmare relation om jag tycker att det är befogat. Alla faktorer ska ju självklart vägas in, bland annat det här med barn. Men att ha ongar ihop kommer inte göra att föräldrarna håller av varandra mer. Det är med andra ord oftast vettigare att skiljas åt än att bråka framför kidsen.

SofiaBayo skrev:
Men avtal har man väl i polyamorösa relationer oxå?

Ja, absolut, det var lite klantigt formulerat av mig.

Men det du skrev nu har fortfarande ingenting med otrohetsbiten att göra, vilket ju faktiskt är det som tråden skulle handla om.



Sådär:

Däremot så har man vissa avtal i ett förhållande. Dessa outsagda avtal kan liknas vid sunt förnuft, och på samma sätt som jag lätt lämnar en vän som beter sig riktigt elakt emot mig så har jag inget emot att lämna en ömmare relation om jag tycker att det är befogat. Alla faktorer ska ju självklart vägas in, bland annat det här med barn. Men att ha ongar ihop kommer inte göra att föräldrarna håller av varandra mer. Det är med andra ord oftast vettigare att skiljas åt än att bråka framför kidsen.

Men avtal har man väl i polyamorösa relationer oxå? Att leva polyamoröst, eller till och med relationsanarkistiskt, kan ju inte automatiskt betyda att man beter sig hur som helst mot varandra och blir en övermänniska som aldrig vill ha eller behöver trygghet eller bekräftelse. Tänker jag iaf.

Jag skrev om det för att det inte var riktigt det jag ville säga.


Tråden handlar om att jag får känslan av kvinnan tror att lösningen på problemen kring otrohet är att folk börjar leva lite mer polyamoröst, vilket jag tycker är ett rätt märkligt påstående.

För att göra det här tydligt. Jag dejtade en polyamorös person för ett tag sen och så här kunde vår relation se ut:


- Han vägrade vilja bygga ett förhållande och tyckte det var jobbigt när man började prata om att ha en seriös relation.
- Han ville aldrig bli hjälpt utan skulle alltid klara sig själv.
- Han hamnade i depressioner som sedan avlöstes i högintensivitet där han arbetade hela tiden.
- Han ville inte berätta om de andra tjejerna han träffade, eftersom han väntade på att jag skulle godkänna att det var okej att han sa något utan att egentligen ta upp detta med mig. Då hade han sagt till mig att otrohet var att inte berätta om man träffade någon, så jag utgick ifrån att han inte träffade nån eftersom han inte sa nått. Men sen fick jag genom en diskussion där jag fick en konstig känsla veta, eftersom jag frågade, att han träffade nån tjej och hade gjort det ett tag.
- Han kunde säga att han kom ner och hälsade på mig för min skull, men tillbringade ändå en hel dag med sin kompis ( han åkte vid 15 tiden och kom hem 22.30 ) utan att höra av sig, det var jag som ringde och frågade vart han höll hus. Då hade jag förstått det som att han skulle iväg på ett jobb-möte som skulle ta ett par timmar, men vad som senare visade sig även vara "en rolig dag i köpenhamn".
- Han vägrade säga vad han kände för mig när jag frågade, med förklaringen att "jag säger inte sånt på beställning, utan det måste komma spontant".
- Han kunde lova att han skulle höra av sig vid tillfällen då vi bråkade och behövde reda upp saker och det verkligen var viktigt att vi pratade, men ställde sedan in eftersom en spontan kompis kom på besök hos honom.
- När jag sedan ifrågasätter hans beteende så vände han om det till mig och sa att "de är dina hjärnspöken som får dig att tro att jag inte bryr mig, och jag orkar inte med dig när du är instabil" och "du är den jag är mest engagerad i, men ändå får jag en massa skit".

Grejen är att jag började liksom tro att allting berodde på mig, att det kanske bara var mina hjärnspöken. Det manglade ner mig totalt. Nu förstår jag ju att det krävs två för att dansa tango, och att jag hade väldigt låg självkänsla för att kunna se att det här inte bara berodde på mig, men en relation med en polyamorös person kommer jag aldrig ge mig in i igen. Någonsin. Mest för att jag själv inte är det, men oxå pågrund av den här erfarenheten. Relationer blir up-fuckade eftersom människor är up-fuckade och inte dealar med sig själva, inte för att dom lever monogamt.

SofiaBayo skrev:
Relationer blir up-fuckade eftersom människor är up-fuckade och inte dealar med sig själva, inte för att dom lever monogamt.

Fast detsamma gäller ju din polyamorösa pojkvän, han var ju inte en idiot för att han var polyamorös utan av en massa andra anledningar.

kapten

Jag uttryckte mig fel och jag håller med dig. Min poäng var att relationer automatiskt inte blir bättre och enklare bara för att man lever polyamoröst.