Aight då kör vi, mycket privata grejer hehe. Men ni kommer ändå få se det i min dokumentär. Min nuvarande partner, vi kan kan kalla henne S, träffade jag för snart 4 år sen när jag var ny i Kanada. Via en datingsida där jag sökte vänner, så skrev S till mig. Och hon var sjukt vacker. Äldre också, vilket jag alltid varit attraherad till. Vi chattade lite på MSN i en vecka, jag älskade alla våra samtalsämnen. Hon hade läst de böcker jag älskade, samma musiksmak, vi hade så mycket gemensamt. Men när vi träffades, så var det bara märkligt. Jag var nervös, vilket jag sällan blir och hon var bara lite reserverad. Så jag skickade ett text till henne efteråt och tackade för träffen och hoppades vi kunde ses igen. Hon svarade lite oentusiastiskt tillbaks. Så jag släppte det. Hon var uppenbarligen inte intresserad. Trodde jag. Kort efter det träffade jag min ex-fru, M. Men jag tänkte ständigt på S om jag ska vara ärlig. I nästan 4 år tänkte jag på henne. Men jag kontaktade inte henne, jag tyckte det var olämpligt eftersom jag var i ett förhållande. Jag kunde inte släppa det lugn hon hade. Det var... magnetiskt, hypnotiserande och väldigt sexigt. Jag ville också bli så självsäker och lugn som hon var. Hon var bara så sansad, så cool. Och när jag kände mig avvisad av henne, så upplevde jag mig plötsligt väldigt ensam i Kanada. Allt var nytt och jag var inte riktigt på beredd på vissa saker. Så när jag träffade M så kände jag en liten känsla av stabilitet. Jag visste innerst inne att jag inte ville vara med M. But I gave it my all, men det funkade ju inte. Inte pga S, men jag och M var bara inte menade för varandra. Så när jag avslutade det hela i juli med M, så ville jag vara helt ensam. Jag ville ha lite Me-time så att säga. Och jag blev väldigt bekväm i mitt eget sällskap. Jag insåg mycket med mig själv och efter ett tag så förstod jag att jag ville ha någon i mitt liv och inte nödvändigtvis behövde någon. Så jag googlade S, hittade hennes Facebook. Skrev till henne. No answer. Jag märkte på hennes aktivitet att hon var inne typ... en gång var 5 vecka hehe. Så det dröjde två månader tills jag märkte hon hade bytt profilbild, men inte svarat på mitt meddelande. Jag tog inte illa upp då jag tog för givet att hon bara inte pallat kolla hennes meddelanden, men jag ville ändå veta what's up. Jag såg på hennes Facebook vart hon jobbar någonstans, men jag ville inte ringa till hennes salong. Så en dag tänkte jag "fuck it", jag ringer till hennes salong. Om hon tar det på fel sätt, så kanske hon inte var den jag trodde hon var. Så jag ringde, bad om ursäkt att jag ringde till hennes jobb. Hon blev chockad. Vi hade liksom inte snackat på 4 år nästan, jag frågade om jag kunde få hennes privata nummer. Så ringde jag senare på kvällen. Jag sa rakt av vad jag kände. Och jag frågade henne varför det inte blev något mellan oss och om hon inte är i något förhållande, hade jag kunnat få chansen att få lära känna henne? Hon blev väldigt smickrad och ja... nu ska hon flytta hit haha :) I januari. Vi har skypat och snackat varje dag sen i september när hon och jag började snacka igen. Jag var helt enkelt tvungen att hitta mig själv för att förstå vad jag också sökte. Och en av grejerna var att jag var tvungen att släppa all sorts form av rädsla. Jag var fullt beredd på att S kanske var i ett förhållande, inte skulle bry sig om att vilja lära känna mig eller kanske till och med ta illa upp av att jag ringt till hennes jobb. Men jag tog chansen och hon visade sig vara allt jag någonsin letat efter hos en kvinna :)
At the gates of Eternity...