Springpojken för evigt!!!!

jag ser nu att det blev lite fel i mitt sista stycke där och kan lika gärna korrigera det direkt innan zittla tolkar det som att jag har dålig moral:

jag tycker jag från början var tydlig med att jag inte tänker diskutera psykiatrin med dig, detta är inte en diskussion om huruvida tvångsvård är frihetsberövning eller ej och jag ser inte varför jag ska förklara något jag aldrig ens påstått.

skulle det stå.

du vet inte ett jota om min människosyn eller mina åsikter, varken om den svenska psykvården eller något annat, jag tänker som sagt inte gå in i en poänglös diskussion med dig igen om det här för det leder ingenstans men här har du fel, och att applicera åsikter på mig som jag aldrig gett uttryck för är både lågt och helt ovettigt så lägg av med det .

Vi har diskuterat det här tidigare så lite vet jag om dina åsikter. Och tror man på frihetsberövring så säger det onekligen endel om ens människosyn.

ja jag ser nu att det blev fel där, det skulle stå
"vilka menar du med "såna som du", vilka är dessa "ni"?
det har ingenting att göra med vad jag anser moraliskt försvarbart, det blev helt enkelt fel när jag citerade.

ingen biggie, alla kan göra misstag.

vad har NÅGON i den här tråden sagt som får dig att utgå från att denne kopplar allting till sexualitet? och vad har personal du stött på inom psykiatrin på något sätt med saken att att göra?
Du drar in så många helt irrelevanta saker hela tiden, jag förstår att du är arg men jag ser inte riktigt syftet.

Han sa att jag "går igång på det", det tolkar jag som sexuellt. Det är relevant eftersom han talar om brist på frihet men skiter uppenbarligen i att folk inom psykiatrin låses in mot sin vilja. förmodligen är det inte lika intresseväckande/ fascinerande som att tala om politiskt förtryck. därför tror han att det är moraliskt försvarbart att skita i det förtryck som hollywoods anarkistfilmer utelämnar.

du behöver inte respektera någon överhuvudtaget men du beter dig jävligt illa och är helt oproportionerligt otrevlig och jag kan tycka att du borde veta bättre.
och igen, varför alla piva-anektoter, vad har de med saken att göra?
det är ju inte personalen därifrån du diskuterar med här.

Han kallar mig indirekt för en hycklare och lögnare och det är oproportionerligt att jag säger samma sak tillbaks? det är förvisso ganska otrevligt att mörda och misshandla vilket han förmodligen har gjort om han suttit i fängelse. om han dömer mig dömer jag honom.

jag tycker jag från början var tydlig med att jag inte tänker diskutera psykiatrin med dig, detta inte en diskussion om huruvida tvångsvård är frihetsberövning eller ej och men jag ser inte varför jag ska förklara något jag aldrig ens påstått.

att inte ta diskussionen med någon är aldrig moraliskt försvarbart, oavsett om personen är sverigedemokrat eller patient lr vad han nu är. man tar alltid diskussionen om man tror på demokrati.

att inte ta diskussionen med någon är aldrig moraliskt försvarbart, oavsett om personen är sverigedemokrat eller patient lr vad han nu är. man tar alltid diskussionen om man tror på demokrati.

Inte om personen inte kan diskutera civiliserat och mötas halvvägs? Du vet, försöka se saker ut ETT ANNAT perspektiv? Lite som att INTE hoppa på den som försöker hjälpa en, förstå sig på en.

Vi har diskuterat det här tidigare så lite vet jag om dina åsikter. Och tror man på frihetsberövring så säger det onekligen endel om ens människosyn.

ah, i den här tråden menar du?
http://www.whoa.nu/forum/ovrigt/politik/630002/1.aspx

vems människosyn verkar sitta på sned i den tråden egentligen, din eller min?

Han sa att jag "går igång på det", det tolkar jag som sexuellt

men då är det ju DU som gör en sexuell koppling där, inte han.

Det är relevant eftersom han talar om brist på frihet men skiter uppenbarligen i att folk inom psykiatrin låses in mot sin vilja. förmodligen är det inte lika intresseväckande/ fascinerande som att tala om politiskt förtryck. därför tror han att det är moraliskt försvarbart att skita i det förtryck som hollywoods anarkistfilmer utelämnar.

ok nu får du hjälpa mig litegranna, var ser du det här?

Han kallar mig indirekt för en hycklare och lögnare och det är oproportionerligt att jag säger samma sak tillbaks?

jag tycker dina reaktioner på mothugg är helt groteskt ur proportion, ja.

det är förvisso ganska otrevligt att mörda och misshandla vilket han förmodligen har gjort om han suttit i fängelse

...
du sitter alltså och har åsikter om andras människosyn i samma andetag som du vräker ur dig sån här extremt generaliserande och fördomsfull dynga.
hade jag inte råkat på dig tidigare hade jag varit helt övertygad om att du är ett forumtroll.

att inte ta diskussionen med någon är aldrig moraliskt försvarbart, oavsett om personen är sverigedemokrat eller patient lr vad han nu är. man tar alltid diskussionen om man tror på demokrati.

men dude, jag har inte sagt ett ord om tvångsvård, det du gör nu är ju i stort sätt att bara: "FÖRSVARA DET HÄR SOM DU INTE SAGT ETT ORD OM OCH SOM JAG INTE VET ETT JOTA VAD DU TYCKER OM, GÅR DU INTE MED PÅ ATT DISKUTERA DET HÄR ÄR DU MORALISKT FÖRKASTLIG OCH ANTIDEMOKRAT"

jag tänker inte sitta och försvara något helt irrelevant för ämnet bara för att du har utvecklat någon hangup gentemot mig angående tvångsvård, speciellt inte när du om och om igen gör det helt plågsamt tydligt att du inte är kapabel att hålla en relativt vuxen och trevlig ton utan hugger och spyr galla så fort du får mothugg.

vems människosyn verkar sitta på sned i den tråden egentligen, din eller min?

Glöm våra uttalanden och konstatera istället våra handlingar. Du låser in folk, jag skriver en grej i ett forum - vad är värst? Vad är mest avgörande? Vad säger mest om ens människosyn? Dina handlingar eller mina ord? förmodligen båda, men framförallt handlingarna och inte orden.

men då är det ju DU som gör en sexuell koppling där, inte han.

"Går igång" tolkar nog de flesta som sexuellt. Ni ska ge fan i min sexualitet.

jag tycker dina reaktioner på mothugg är helt groteskt ur proportion, ja.

Men jag tycker inte det. är din åsikt värd mer?

hade jag inte råkat på dig tidigare hade jag varit helt övertygad om att du är ett forumtroll.

Jag är äkta.

jag tänker inte sitta och försvara något helt irrelevant för ämnet bara för att du har utvecklat någon hangup gentemot mig angående tvångsvård

då ställer jag dig en rak fråga: är du för eller mot tvångsvård. nej just det ja, du vågar ju inte svara, för du är en hycklare. Ganska intressant att du låtsas som att du är neutral när du uppenbarligen har en bestämd åsikt i frågan.

Lita inte på mig fru Missär, här är vad några smarta människor har att säga om saken:

Alla som går till en psykiater borde sinnesundersökas.
Samuel Goldwyn (1882-1974)

Det finns inget fel på ditt sexualliv som inte den rätte psykiatern kan förvärra.
Laurence J. Peter (1919-)

En psykiater ställer en massa frågor som kostar en massa pengar och som man får alldeles gratis av sin fru.
Joey Adams (1911-1999)

En psykiater är en person som går på Foolies-Bergere och tittar på åskådarna.
Menyn Stockwood

Jag har ingen psykiater, och jag vill inte ha någon av det enkla skälet att han skulle bli tokig om han lyssnade tillräckligt länge på mig.
James Thurber (1894-1961)

Läkare har i alla tider tjänat förmögenheter på att döda sina patienter med sina kurer. Skillnaden i psykiatrin är att det är själens död.
R. D. Laing (1927-1989)

Med en god psykiater kanske du inte alltid blir frisk, men du slipper i alla fall dåliga psykiatrer.
J. B. Holmgård

Många patienter har slutat med terapi efter mängder av sessioner därför att de inte kunnat skönja någon märkbar förbättring i sin psykiaters tillstånd.
Brendan Francis

Neurotiker bygger luftslott, psykotiker bor i dem och psykiatrer inkasserar hyran.
Jerome Lawrence

Psykiatrer konsulterar aldrig sig själva därför att de är för dyra.
Peter Sellers (1925-1980)

Psykiatrerna kan inte ställa världen till rätta, så de måste nöja sig med att ställa kvinnorna till rätta. Freud är psykiatrins fader. Någon mor har den inte.
Suzanne Brügger

Psykiatri gör oss i stånd att rätta till våra fel genom att erkänna våra föräldrars fel.
Laurence J. Peter (1919-)

Din åsikt är inte relevant
- Carlos, Piva, Danderyds Sjukhus.

Du sabbar verkligen din egen tråd.

Glöm våra uttalanden och konstatera istället våra handlingar. Du låser in folk, jag skriver en grej i ett forum - vad är värst? Vad är mest avgörande? Vad säger mest om ens människosyn? Dina handlingar eller mina ord? förmodligen båda, men framförallt handlingarna och inte orden.

nej jag har fortfarande aldrig låst in någon.

"Går igång" tolkar nog de flesta som sexuellt. Ni ska ge fan i min sexualitet.

men nu var det som sagt du som drog upp sexualitet där och ingen annan, så när du sen börja raljera över hur andra minsann tolkar allting sexuellt blir ju lite underligt.
och du jag lovar dig, jag har absolut inget intresse av din sexualitet, och om du inte vill att den kommer på tal kanske du inte ska dra upp den?
vad jag ser så var det ingen som bad dig berätta om huruvida du lever i celibat eller ej.

Men jag tycker inte det. är din åsikt värd mer?

det har jag inte påstått, du har rätt till din åsikt, men jag har också rätt att tycka att du har fel.

då ställer jag dig en rak fråga: är du för eller mot tvångsvård. nej just det ja, du vågar ju inte svara, för du är en hycklare. Ganska intressant att du låtsas som att du är neutral när du uppenbarligen har en bestämd åsikt i frågan

.

men snälla människa jag HAR svarat, vi har haft den diskussionen redan, i tråden jag länkade i mitt förra inlägg, som faktiskt handlar om tvångsvård, kan du alldeles själv läsa vad jag anser i den frågan, men ännu en gång, det är inte relevant i den här tråden och jag tänker inte diskutera psykiatrin med dig igen eftersom det inte leder till något annat än massa osanna påståenden och förolämpningar från din sida, du verkar inte kapabel att skilja på mig och för mig helt främmande människor som du anser dig illa behandlad av, det gör det rätt omöjligt för mig att föra en vettig diskussion med dig.

och vad har alla de där citaten med något alls att göra?

Vad hände egentligen?

Misery_chick säger allt helt perfekt men ska bara säga en sak om att "gå igång"
En människa kan gå igång sexuellt, ja! Men den kan gå igång på adrenalin, glädje, aggressivitet och troligen en hel del till.
Freud kanske har något att hämta hos dig endå;)


förlåt, dåligt skämt men kunde inte hålla mig.

Den här bilden känns ganska relevant.

Kan bara konstatera att denna tråd var ett misslyckande i mängden från min sida, mer än så tänker jag inte skriva. Det är ganska klassiskt att jag blir anklagad för mytomani pga. vanföreställningar. Vilket inte heller stämmer fullt ut eftersom jag efter diverse telefonsamtal kan konstatera att jag var mobbad i 7:an och 8:an, tro vad ni vill. Om vi nu ska leka med hypotesen att jag vet att jag inte var mobbad och gjorde detta för att få uppmärksamhet som komda skriver, hade det verkligen varit ett litet problem? Jag har den bestämda uppfattningen att mina 27 djupa ärr, och mina 3 självmordsförsök inte var för att få uppmärksamhet, framförallt eftersom jag dolde mitt självdestruktiva beteende i 1,5 år innan jag berrättade för min kontaktperson vad jag hade gjort. Men som sagt: om det nu var så att jag gjorde det för att få uppmärksamhet, är det verkligen ett litet problem? jag tycker åtminstone inte det. Och om man går ut på gatan och smäller till första bästa kille är det ganska uppenbart att den personen inte hittar på att han har aggressionsproblematik. det gjorde jag för 1 år sen. Ni kan komma med en hög att jag tycker synd om mig själv, det har jag hört tidigare. men är det verkligen så konstigt?? jag ser inget fel med det sålänge det faktiskt är synd om personen, och bara pga. ett mindre misstag är det knappast orsak att säga att jag förtjänar det, framförallt med tanke på att det folk har gjort mot mig är värre än det jag har gjort mot dem, mycket värre och det skulle vem som helst här tycka om ni visste.

Jag kommer aldrig kunna förlåta någon som arbetar inom psykiatri, det är bara att acceptera eftersom jag inte är såpass förlåtande att jag kan föreställa mig att det någonsin kommer gå förlåtet. Jag kan ge exempel på att det folk gör mot mig är värre, kolla på eminem, hans fru kim är kickboxare, lyssna på låten kim och ni förstår att han förmodligen försökt att ge sig på henne flera gånger men det slutar alltid på samma sätt, han får spö. för att han då har skrivit en aggressiv låt som heter Kim, betyder det att det är värre än när hon slår sönder honom till respons, det ena är ord, det andra är fysiska handlingar. Jag känner inte till Carlos, på Piva Danderyds sjukhuss innersta tankar, men jag kan bedömma efter hans handlande att han inte är en bra människa. han sa säkert jättefina saker för att motivera sitt handlande, men är det verkligen relevant? "Man ska hjälpa dem..." osv., jag vet inte vad han har för skev uppfattning om vad ordet hjälpa betyder, men tror att de flesta här skulle hålla med om att han har en ganska konstig definition av begreppet. Och sen om du inte är han Misery_chick, visst men jag är bara människa och det är inte alltid lätt att inte se ett mönster och se två personer inom samma grupp som skilda individer, även om ni enbart har erat jobb gemensamt. jag antar att ni skiter i vad jag skriver nu eftersom jag är inte hollywoods största stjärna och då är jag inte värd att lyssna på. hur som helst så tänker jag inte svara på ditt senaste inlägg eftersom jag inte ens står för det mesta jag har sagt i den här tråden. nu ska jag överdosera mediciner och hoppas på det bästa.

Osäker på om jag eller någon annan här på forumet, ger jag mig nu ändå in för att ge mina 50 öre i diskussionen.

Till att börja med vill jag be dig att låta bli att ta en överdos av mediciner, om syftet med det är att skada dig själv. Att starta den här tråden var inte alls något misstag. Det visar att du faktiskt har en förhoppning om att förbättra din situation, vilket är positivt. Det visar även att du har en viss tilltro till din omgivning och dina medmänniskor. Hur stark den tilltron är vet jag inte, men det är iaf en bra början.

Det var det absolut viktigaste jag ville ha sagt, så det postar jag NU.

Vill börja med att säga att jag förstår din frustration mot de personer som mobbat dig, samt vad du fått utstå ifrån psykiatrin.

De flesta vanliga tips har blivit avhandlade så ingen idé för mig att upprepa allt du redan läst. Men testat någon form av meditation förresten?

Vad jag tror skulle vara av godo är att försöka ta ett par steg tillbaka och lugna ner dig, du och alla andra skulle tjäna så mycket mer på det. Slippa onödiga dyspiter hit och dit. Försök även att inte dömma andra; alla har givetvis rätt till en åsikt, men sen får man fråga sig hur relevant det är att prata om att alla i psykiatrin är mobbare med stora bokstäver. Kort och gott, håll det mer sakligt och undvik att uppröra andra, alla åsikter är inte alltid intressanta.

Blir även svårt att komma någonstans i en diskussion, när du själv även dementerar dina inlägg och säger:

"hur som helst så tänker jag inte svara på ditt senaste inlägg eftersom jag inte ens står för det mesta jag har sagt i den här tråden"


Exakt vad för anledning du har till detta aggerande är dessutom mindre relevant, då det, likt dina sidospår som blandar in utomstående och målar upp bilder av hela hönshus, bara förvirrar den ursprungliga diskussionen.

Så detta är väl mest ett tips till dig om du vill få ut mer av framtida trådar samt slippa ytterligare frustration.

Är piercingarna i ditt ansikte också en del i självdestruktivitet?

Osäker på om jag eller någon annan här på forumet, ger jag mig nu ändå in för att ge mina 50 öre i diskussionen.

Till att börja med vill jag be dig att låta bli att ta en överdos av mediciner, om syftet med det är att skada dig själv. Att starta den här tråden var inte alls något misstag. Det visar att du faktiskt har en förhoppning om att förbättra din situation, vilket är positivt. Det visar även att du har en viss tilltro till din omgivning och dina medmänniskor. Hur stark den tilltron är vet jag inte, men det är iaf en bra början.

Det var det absolut viktigaste jag ville ha sagt, så det postar jag NU.

Jag tog bara dubbel dos av sömnmediciner den här gången, inte farligt, ville bara sova lite längre än 4 timmar vilket är mitt vanliga. Jag har kanske en förhoppning om det, men det är kanske inte så realistiskt. Jag har märkt att varje gång man har tilltro till någon blir man fuckad av livet, därför undviker jag att ha det.

Vill börja med att säga att jag förstår din frustration mot de personer som mobbat dig, samt vad du fått utstå ifrån psykiatrin.

De flesta vanliga tips har blivit avhandlade så ingen idé för mig att upprepa allt du redan läst. Men testat någon form av meditation förresten?

Vad jag tror skulle vara av godo är att försöka ta ett par steg tillbaka och lugna ner dig, du och alla andra skulle tjäna så mycket mer på det. Slippa onödiga dyspiter hit och dit. Försök även att inte dömma andra; alla har givetvis rätt till en åsikt, men sen får man fråga sig hur relevant det är att prata om att alla i psykiatrin är mobbare med stora bokstäver. Kort och gott, håll det mer sakligt och undvik att uppröra andra, alla åsikter är inte alltid intressanta.

Blir även svårt att komma någonstans i en diskussion, när du själv även dementerar dina inlägg och säger:

"hur som helst så tänker jag inte svara på ditt senaste inlägg eftersom jag inte ens står för det mesta jag har sagt i den här tråden"


Exakt vad för anledning du har till detta aggerande är dessutom mindre relevant, då det, likt dina sidospår som blandar in utomstående och målar upp bilder av hela hönshus, bara förvirrar den ursprungliga diskussionen.

Så detta är väl mest ett tips till dig om du vill få ut mer av framtida trådar samt slippa ytterligare frustration.

Ja det är inte så lätt att inte bli frustrerad över sådant. Jag försöker att inte dömma folk men det är inte alltid så lätt eftersom dem dömmer mig. det hela började med att komda antydde att jag ljög och då är det inte så lätt att inte ta illa upp. tack för råden mannen.

Är piercingarna i ditt ansikte också en del i självdestruktivitet?

nej det är dem inte, tänk efter istället.

zittla:

Jag undrar bara litegrann, har du nånsin reflekterat över varför en del personer tvångsomhändertas? Kan du se nån anledning till varför du fick genomleva det? Försök bortse från den eller de som du anser behandlade dig illa (jag misstror dig inte, jag skriver "anser" eftersom jag inte säkert kan veta om det är sant eller ej. Jag har ju inte hört andra sidan av historien eller bevittnat nåt). Vad var det i ditt beteende tror du som fick dig tvångsomhändertagen?

Det kanske går att tolka det som att jag tycker det var rätt men vad jag tror eller inte tror är ju egentligen helt irrelevant. Men försök att inte se det som ett påhopp.

Och bara för sakens skull, så tycker jag det är bra att vi har tvångsvård. Om den sen används bra är en annan fråga. Följdfrågan vid svar "nej" är förstås om vi ska ha tvångsvård om vi inte kan hantera den rätt. Men det blir en filosofisk diskussion, låt oss inte gå vidare med den.

För i teorin anser jag att tvångsomhändertagande är rätt. Hamnar jag i en självdestruktiv fas är det fullt möjligt att tvångsvård kan rädda mitt liv och det är något jag kanske är tacksam över senare i livet. Man kan förstås vända på resonemanget; ska jag inte ha rätt att behandla mig själv som jag vill utifrån hur jag mår just nu? Den viktigaste aspekten i mitt tycke är annars att en självdestruktiv person kan vara en fara för sin omgivning. Och då syftar jag inte på uppenbara galenpannor som tror att CIA styr ens bil på Västerlånggatan, utan på personer som kanske främst indirekt skadar sin omgivning. När någon som hoppar framför ett tåg riskerar den att skada föraren mentalt för resten av dennes liv. Bara att bevittna eller se liket av någon som tagit livet av sig kan vara väl så traumatiserande för många. Annat som påverkar ens omgivning är när de som bryr sig tar skada. Självdestruktivitet kan suga musten ur alla runt omkring och orsaka ännu mer emotionell skada för den sjuke. Ett omhändertagande i rätt skede och på rätt sätt kan skydda oskyldiga och förhoppningsvis hjälpa den utsatte. (Men det ska absolut inte vara norm med tvångsomhändertagande).

Det här kanske kan tolkas som att skuldbelägga den som mår dåligt pga att den mår dåligt, men det så är inte fallet. Jag undrar mest om du kan köpa mitt resonemang rent teoretiskt, om ens delvis. Och vad du tycker att man ska göra.

Evolution

Jag ser inte tvångsvård som princip som det stora problemet utan snarare hur tvångsvården går till i verkligheten. våldsamheter, kränkande ord och nonchalans är det stora problemet när det kommer till tvångsvård. sen om det hade varit okej om det hade gått till på rätt sätt , kanske ja, men det är en hypotetisk diskussion. Om du blir tvångsvårdad kommer du få en verklighetschock, jag tänker inte säga mer än så för jag vill inte göra dig rädd.

elajt

skaffa dig ett liv, gillar du johnny walker, jag tänkte med tanke på att du går?

Misery_chick

Tack för att du försvarar mig, och jag ber verkligen om ursäkt :(

Att det är en chock att bli tvångsvårdad kan jag nog föreställa mig. Det är nog sällan det går särskilt lugnt och sansat till. I sådana fall skulle man nog kunna skippa prefixet "tvångs-". Den som blir omhändertagen lär mycket sällan tycka (eller åtminstone erkänna det öppet eller ens för sig själv) att det som sker är nödvändigt. I sådana fall skulle man säkert redan ha sökt vård. Föreställer mig att det är väldigt kaotiskt, mycket ilska - "lämna mig ifred!" typ. Det jag däremot undrar är om det någonstans i detta irrationella tillstånd finns någon logik, något sätt att se på det rationellt. Antingen mitt i eller efteråt. Det är svårare för mig att se rent hypotetiskt eftersom jag bara kan se det utifrån (och där är det för mig ganska lätt att se logiken).

Zittla

jag blir helt förbluffad när jag hör om vänner som kommit in på akutpsyk och blivit hemskickade för att de (hör och häpna) spottat på läkaren. kan du inte ta att patienten beter sig som en idiot har du inget på akutpsyk eller psyk öht att göra. i synnerhet inte på tvåmgsvårdsinrättningar.
det finns idioter i varje yrkeskår och de på tvångspsyk har inte ett särskilt lätt jobb direkt. jag gissar på att det är lätt att tröttna på sitt jobb om man inte kan ta att bli kallad allehanda skit, ta att en person försöker skada en, skriker rakt ut och liknande som folk gör när de befinner sig i vanmakt och ett psykologiskt helvete. de som ÄR bra tenderar dessutom att få ta skit för de som beter sig som idioter (bara här i tråden ser jag ett tydligt exempel på det) vilket inte lär göra deras jobb särskilt mycket roligare. liksom, vem fan vill vara en bra person och bara få fördomar och skit kastat på sig när allt man vill är att hjälpa till?
tror att det som är viktigt att försöka komma ihåg när man blir förbannad på de som behandlat en illa är att inte pass it on till nästa person genom att bete sig som en skit. hur arg man än är i stunden måste man försöka komma ihåg att då är då och nu är nu och inget blir bättre av hämnd, i synnerhet inte missriktad hämnd.

jag ser hellre att mina gamla mobbare ber mig om ursäkt än att de lider. för jag är en större människa än de var. (och visst, jag har kommit vidare, är väl mycket det också) däremot kan jag inte förlåta vissa saker, iaf inte i dagsläget, det kanske kommer att ändras.
men det känns bättre att få ett sent "förlåt" än att höra om att en av dem dött i en hemsk olycka (även om det kändes förbannat bra när det väl hände, det ska jag inte ljuga om, MEN numera vet jag att vad de än gjorde mot mig förtjänade ingen av dem att dö för det, de skadade mig, ja, men de dödade mig inte, och jag har ju gått vidare, jag lever och är glad idag, han är död, hans familj är ledsen och de gjorde aldrig mig något, tror inte ens att de visste att han var mobbare, så den hämnden är tom idag, det känns inte bra alls att han hann dö innan han hann fatta vad fan han gjort mot andra). det bästa straffet för dem vore om de verkligen förstår vad de gjorde mot mig, en annan individ, en människa, någon som de själva, deras barn eller syskon, och levde med den vetskapen resten av livet.

jag försöker få min hämnd genom att vara lycklig istället för arg. det har tagit mig enorma ansträngningar, lång tid och många bakslag men idag är jag det, idag är jag lugn. deras handlingar har satt djupa spår och jag har fortfarande inte kommit över den där känslan av vanmakt och hat när jag tänker på barndomen, men jag jobbar på det. varje liten seger är värd mer än alla utbrott jag någonsin fått.

jag har kommit fram till att jag hellre hjälper en okänd, ny person än får rejält rättvis hämnd på de som skadat mig (med ett undantag, men han är ett specialfall, han borde råka ut för något fruktansvärt, honom lär jag aldrig kunna förlåta, hans handling var en ickehandling, han som ställde in magnetröntgen, han som kanske kunde ha hjälpt mig men som istället sparade lite pengar för sjukhuset eller vad fan han nu hade för anledning och som genom sin pyttelilla handling kanske är anledningen till att jag alltid kommer att ha ont, resten av hela fucking livet).

varje människa jag kan hjälpa lagar mitt barnjag lite. att få hjälpa folk ur ångest och vrede är så mycket mer givande än att gå runt och vara konstant arg, rädd, ledsen, ha ångest och hata alla som inte behöver känna som jag gör. (gjorde)

och som jag sagt förut, det ÄR svårt. det TAR tid. och jag tror inte att du kommer att kunna hantera det här på egen hand. du behöver professionell hjälp. du behöver prata med någon som ställer rätt frågor, någon du kan lita på, någon som inte medicinerar dig utan faktiskt försöker komma till roten av problemen och föreslå vad du kan göra för att lära dig att kontrollera din vrede.

viktigast av allt: det är DU som behöver göra jobbet. det är DU som måste lära dig att behärska dig, lämna rummet eller ignorera saker som för dig är påhopp. det är DU som måste försöka tänka efter ett par gånger innan du låter din vrede svepa med dig ut i ett hav av hat, minnen och gamla oförrätter.
INGEN kan göra det här åt dig men du kan få hjälp, du kan få verktyg att hantera vreden med. du kan lära dig att släppa saker och du KAN ha den där fina människan jag pratat med flera gånger som grundpersonlighet.
jag har gjort det själv och det GÅR, om man jobbar stenhårt på det, söker hjälp av folk som har utbildning och försöker att hålla tillbaka när den där rabieshunden av vrede försöker klättra ut ur ens undermedvetna och styra hela ens kropp och sinne med kommandot DÖDALEMLÄSTASTYCKABITVRÅLASTAMPASPARKA.

så ligg på dem, sök hjälp, sluta inte ringa dem, KRÄV hjälp. det ligger inget värde i att inte klara av en sak själv. det finns inget dåligt med att vara svag, det finns inget som säger att man är en sämre människa för att man inte kan hantera sina känslor. man får lära sig att man ska klara allt själv men om man inte gör det så är man inte sämre än någon annan. man har bara andra förutsättningar.

Jag har också varit tvångsvårdad (dock inget längre tag..) och det var inte så mycket mer hemskt än att vara vårdad på slutenvården (där jag förövrigt var LPTad.).
Visst, det är inte roligt att bli tvångsvårdad, det är det inte, man har inget att säga till om, man får inte gå ut, man får fan inte göra nått.. Men i just det läget som jag blev tvångsvårdad så behövdes det för att jag inte skulle ta mitt liv eller skada någon i min närhet! Så, jag tycker det är bra att det finns tvångsvård! fett bra tillochmed!

Att det är en chock att bli tvångsvårdad kan jag nog föreställa mig. Det är nog sällan det går särskilt lugnt och sansat till. I sådana fall skulle man nog kunna skippa prefixet "tvångs-". Den som blir omhändertagen lär mycket sällan tycka (eller åtminstone erkänna det öppet eller ens för sig själv) att det som sker är nödvändigt. I sådana fall skulle man säkert redan ha sökt vård. Föreställer mig att det är väldigt kaotiskt, mycket ilska - "lämna mig ifred!" typ. Det jag däremot undrar är om det någonstans i detta irrationella tillstånd finns någon logik, något sätt att se på det rationellt. Antingen mitt i eller efteråt. Det är svårare för mig att se rent hypotetiskt eftersom jag bara kan se det utifrån (och där är det för mig ganska lätt att se logiken).

Alltså jag hade väl lite logiskt tänkande kvar. typ att jag tänkte att jag ska tänka på mig själv och försöka att inte bry mig om varken personal eller andra patienter. det fanns vissa grejer med mig då som gjorde att ingen ville ha med mig att göra. tänker inte gå in på vad men jag betedde mig allmänt skumt med min ocd. min mest rationella tanke var väl att tänka på mitt eget bästa. i början tänkte jag på att jag skulle ta mig därifrån och ta mig hem så blir allting bra. ska jag vara ärlig fanns vissa tankar om att ta livet av mig samma kväll som jag då skulle ha kommit hem om jag hade lyckats rymma. sen började jag se det som att alla andra patienter var mina kamrater och att vi skulle ta hand om varandra. och så är det idag också. det finns inte ord för hur förstående och vänlig jag är mot andra patienter, eftersom vi måste stötta varandra för att klara av vår situation och man kan inte direkt räkna med att få någon vänlighet från psykpersonalen. Häromdagen när jag var på 150 för att hämta mediciner kom en kvinna fram till mig och frågade om jag var medlem i hamas, hon angav piercingarna som orsak. Jag förlåter henne, hon är säkert en fin person endå, men hon är som sagt patient och då blir hela förlåtandet enklare.

jag blir helt förbluffad när jag hör om vänner som kommit in på akutpsyk och blivit hemskickade för att de (hör och häpna) spottat på läkaren. kan du inte ta att patienten beter sig som en idiot har du inget på akutpsyk eller psyk öht att göra. i synnerhet inte på tvåmgsvårdsinrättningar.
det finns idioter i varje yrkeskår och de på tvångspsyk har inte ett särskilt lätt jobb direkt. jag gissar på att det är lätt att tröttna på sitt jobb om man inte kan ta att bli kallad allehanda skit, ta att en person försöker skada en, skriker rakt ut och liknande som folk gör när de befinner sig i vanmakt och ett psykologiskt helvete. de som ÄR bra tenderar dessutom att få ta skit för de som beter sig som idioter (bara här i tråden ser jag ett tydligt exempel på det) vilket inte lär göra deras jobb särskilt mycket roligare. liksom, vem fan vill vara en bra person och bara få fördomar och skit kastat på sig när allt man vill är att hjälpa till?
tror att det som är viktigt att försöka komma ihåg när man blir förbannad på de som behandlat en illa är att inte pass it on till nästa person genom att bete sig som en skit. hur arg man än är i stunden måste man försöka komma ihåg att då är då och nu är nu och inget blir bättre av hämnd, i synnerhet inte missriktad hämnd.

jag ser hellre att mina gamla mobbare ber mig om ursäkt än att de lider. för jag är en större människa än de var. (och visst, jag har kommit vidare, är väl mycket det också) däremot kan jag inte förlåta vissa saker, iaf inte i dagsläget, det kanske kommer att ändras.
men det känns bättre att få ett sent "förlåt" än att höra om att en av dem dött i en hemsk olycka (även om det kändes förbannat bra när det väl hände, det ska jag inte ljuga om, MEN numera vet jag att vad de än gjorde mot mig förtjänade ingen av dem att dö för det, de skadade mig, ja, men de dödade mig inte, och jag har ju gått vidare, jag lever och är glad idag, han är död, hans familj är ledsen och de gjorde aldrig mig något, tror inte ens att de visste att han var mobbare, så den hämnden är tom idag, det känns inte bra alls att han hann dö innan han hann fatta vad fan han gjort mot andra). det bästa straffet för dem vore om de verkligen förstår vad de gjorde mot mig, en annan individ, en människa, någon som de själva, deras barn eller syskon, och levde med den vetskapen resten av livet.

jag försöker få min hämnd genom att vara lycklig istället för arg. det har tagit mig enorma ansträngningar, lång tid och många bakslag men idag är jag det, idag är jag lugn. deras handlingar har satt djupa spår och jag har fortfarande inte kommit över den där känslan av vanmakt och hat när jag tänker på barndomen, men jag jobbar på det. varje liten seger är värd mer än alla utbrott jag någonsin fått.

jag har kommit fram till att jag hellre hjälper en okänd, ny person än får rejält rättvis hämnd på de som skadat mig (med ett undantag, men han är ett specialfall, han borde råka ut för något fruktansvärt, honom lär jag aldrig kunna förlåta, hans handling var en ickehandling, han som ställde in magnetröntgen, han som kanske kunde ha hjälpt mig men som istället sparade lite pengar för sjukhuset eller vad fan han nu hade för anledning och som genom sin pyttelilla handling kanske är anledningen till att jag alltid kommer att ha ont, resten av hela fucking livet).

varje människa jag kan hjälpa lagar mitt barnjag lite. att få hjälpa folk ur ångest och vrede är så mycket mer givande än att gå runt och vara konstant arg, rädd, ledsen, ha ångest och hata alla som inte behöver känna som jag gör. (gjorde)

och som jag sagt förut, det ÄR svårt. det TAR tid. och jag tror inte att du kommer att kunna hantera det här på egen hand. du behöver professionell hjälp. du behöver prata med någon som ställer rätt frågor, någon du kan lita på, någon som inte medicinerar dig utan faktiskt försöker komma till roten av problemen och föreslå vad du kan göra för att lära dig att kontrollera din vrede.

Jag blir förvånad över det du skriver, samtidigt inte. jag känner en kille som hade psykiska problem och hade stora svårigheter att få hjälp, medan jag som inte ville ha hjälp fick det påtvingat. var finns logiken bakom det? Jag minns även att jag spottade denna carlos i ansiktet men blev då nerbrottad av 10 psykiater och blev fastbunden i en säng (minns inte vad en sån säng kallas) och fick därpå 3 sprutor för att somna in och sova oroligt. Minns även dock att det var en iranier som pratade persiska med mig (är iranier) och sa till mig att jag inte skulle vara rädd när en utvecklingsstörd kille på Piva sa att nu djävlar ska du få spruta.

orsaken bakom att jag är dömmande mot dem är att dem var dömmande mot mig. det är inte så lätt jag är bara människa. jag gör mitt bästa för att förlåta men jag vet att om jag skulle berätta för carlos hur jag mådde över det han gjorde skulle han bara nonchalant rycka på axlarna och säga att det var nödvändigt, han skulle inte visa minsta lilla förståelse och då blir det svårt att visa förståelse för honom.

Jag är väldigt tacksam för den hjälp jag får av dig. du är en fin person och det är förmodligen misery_chick oxå, men det är inte alltid lätt att bortse från personens auktoritet. jag slutade tävla för Täby AK, delvis för att min tränare var polis, jag klarade inte av att veta att om jag träffade honom på stan skulle han behandla mig som skit för att jag är invandrare.

Jag jobbar fortfarande just nu på att få hjälp för dessa problem.

viktigast av allt: det är DU som behöver göra jobbet. det är DU som måste lära dig att behärska dig, lämna rummet eller ignorera saker som för dig är påhopp. det är DU som måste försöka tänka efter ett par gånger innan du låter din vrede svepa med dig ut i ett hav av hat, minnen och gamla oförrätter.
INGEN kan göra det här åt dig men du kan få hjälp, du kan få verktyg att hantera vreden med. du kan lära dig att släppa saker och du KAN ha den där fina människan jag pratat med flera gånger som grundpersonlighet.
jag har gjort det själv och det GÅR, om man jobbar stenhårt på det, söker hjälp av folk som har utbildning och försöker att hålla tillbaka när den där rabieshunden av vrede försöker klättra ut ur ens undermedvetna och styra hela ens kropp och sinne med kommandot DÖDALEMLÄSTASTYCKABITVRÅLASTAMPASPARKA.

så ligg på dem, sök hjälp, sluta inte ringa dem, KRÄV hjälp. det ligger inget värde i att inte klara av en sak själv. det finns inget dåligt med att vara svag, det finns inget som säger att man är en sämre människa för att man inte kan hantera sina känslor. man får lära sig att man ska klara allt själv men om man inte gör det så är man inte sämre än någon annan. man har bara andra förutsättningar.

Förstår att det är jag själv och enbart jag själv som kan förändra mitt eget liv. åtminsone idag. när man blir tvångsvårdad kan man inte påverka sitt eget liv speciellt mkt, men nu när jag är en fri man finns det ganska mkt jag kan göra för att må bättre.

Jag har också varit tvångsvårdad (dock inget längre tag..) och det var inte så mycket mer hemskt än att vara vårdad på slutenvården (där jag förövrigt var LPTad.).
Visst, det är inte roligt att bli tvångsvårdad, det är det inte, man har inget att säga till om, man får inte gå ut, man får fan inte göra nått.. Men i just det läget som jag blev tvångsvårdad så behövdes det för att jag inte skulle ta mitt liv eller skada någon i min närhet! Så, jag tycker det är bra att det finns tvångsvård! fett bra tillochmed!

Då är du förmodligen en bättre människa än jag. och en mer förlåtande människa.

Känner du att det gick till på rätt sätt?

Synd att Misery_chick lämnade tråden. jag antar att jag inte kan få hur många chanser som helst.

jag säger inte att du måste eller ens ska förlåta dem. men det känns bra att få höra ett förlåt även om man inte tar emot det eller accepterar det. det var det som var min poäng.

skitbra att du ligger på dem om hjälp. ta gärna upp din misstro mot psykvården också, men på ett sätt där du även visar att du är beredd att försöka lita på dem. konstruktivt liksom.

Jag håller med om att det skulle kännas bra, men är tveksam tillom dem kommer be om ursäkt öht.

Ska försöka säga det på ett civiliserat sätt. Och konstruktivt.

Jag hoppas du och Misery_chick kan förlåta mig. :(

Då är du förmodligen en bättre människa än jag. och en mer förlåtande människa.

Känner du att det gick till på rätt sätt?

Har väl inget med att jag är en bättre människa att göra? Har du betett dig illa så får du ju räkna med att inte bli så bra bemött själv.. Jag har inte läst hela tråden, så jag vet inte alls hur du har agerat när du har varit tvångsvårdad osv.
För mig funkade det väl regelrätt, jag vägrade åka tillbaks efter en permis, mobila teamet kom, jag vägrade åka med dom, tillslut skickade avdelningen polisen och då hade jag inte så mycket mer att säga till om än att åka med och bli tvångsinlagd. Sucks, men hey, jag behövde det väl antagligen liksom!

blev fastbunden i en säng (minns inte vad en sån säng kallas)

Bältessäng?

Nej kanske inte. Jag tänker inte gå in i en diskussion vem det var som började eller så, tycker inte det är relevant. Det var dem som betedde sig värst, utan tvekan.

Tråkigt att höra det du berättar, hoppas du mår bättre idag.

just ja, så heter det.

antar att jag får skylla mig själv när det gäller att alla lämnade tråden.

du är en fin person och det är förmodligen misery_chick oxå, men det är inte alltid lätt att bortse från personens auktoritet.

jag känner mig rätt färdig med den här diskussionen men känner att det där vill jag bemöta, eftersom du verkar ha svårt att få bilden av mig som någon sorts nazistplit som låser in folk för skojs skull ur huvudet.

här jobbar jag.
ingen är inlåst, ingen tvingas ta sin medicin, det har överhuvudtaget ingenting med hur man arbetar på piva att göra.
du pratar om att jag låser in folk, om min auktoritet och så vidare, men du vet faktiskt inte ett jota om mig mer än att jag är utbildad inom psyk.

nu är jag färdig här och kommer inte bidra mer till att tråden glider iväg OT.

jag ber om ursäkt misery_chick, och det menar jag. hoppas du kan förlåta mig.