Springpojken för evigt!!!!

Knepig situation... Har egentligen inte mycket att säga, vill mest visa support av något slag. Förstår frustrationen i att mobbarna "lyckats bättre", vet egentligen inte vad man ska göra åt det heller. Jag har aldrig aktivt mobbat, däremot varit taskig mot andra under min ungdom (bara inte mot utvalda offer och under längre tid, kan inte riktigt kallas mobbing) och nu när jag är äldre och vet bättre så är det något jag mår dåligt över, så med tanke på vad du blev utsatt för får man väl hoppas att människorna i fråga mår riktigt uselt...

tack för att du vill visa support mannen. det uppskattar jag. ja det är ju alltid en tröst om dem mår dåligt, men önskar att min hämnd hade varit att göra karriär och vara lyckligare än dem.

Du har nog en massa uppbyggd frustration inom dig. Börja på kampsport, där får du både springa och slå bort all frustration.

Jag har tänkt tanken många gånger att börja med boxning och det har halvt övergått till att bli planer.

jag vill passa på att be om ursäkt till dem på detta forum som jag hävt ur mig saker till. Antar att det stämmer att frustrationen byggs upp, men jag kör redan styrketräning och det verkar inte hjälpa speciellt mycket. brukade tävla i styrkelyft förut också.

Att lyfta vikter kommer inte påverka din frustration nämnvärt, du kommer bara bli trött och lite starkare. Att slå någon på käften eller t.ex. bara slå på en säck kommer däremot göra dig trött, lite starkare och tömma dig på frustration. Tänk gärna på dina gamla plågoandar när du går loss på säcken, gråt samtidigt om du känner för det.

Det är inte nyttigt för dig att gå omkring med agg och vrede inom dig, då låter du mobbarna fortfarande vinna. Man måste leva ut ALLA sin känslor för att må bra, vissa under kontrollerade former bara.

Jag har för mig att jag sett någon dokumentär eller liknande där det snarare bevisades att den där "myten" om att slå bort sin frustration inte stämmer och snarare kommer göra dig ännu mer förbannad. Jag har inga ordentliga källor till detta, men det känns inte helt otroligt. Själv tror jag att det bästa hade varit att gå och prata med någon som behandlar dig väl, för det är ju ett psykologiskt problem.

Humbug, jag har sett det fungera med egna ögon.

jag vill passa på att be om ursäkt till dem på detta forum som jag hävt ur mig saker till. Antar att det stämmer att frustrationen byggs upp,

is cool, var rätt uppenbart att du inte mådde bra när du verbalt bet skallen av mig en gång i tiden.

Jag gick på boxning under en period, framförallt att få ur mig ilska efter jag varit med om en tung grej och det hjälpte mig verkligen. Blev en skön urladdning.
Vid ett tillfälle under träningen insåg jag att tårarna rann ner för kinderna.
Kan varmt rekommendera det!

Att lyfta vikter kommer inte påverka din frustration nämnvärt, du kommer bara bli trött och lite starkare. Att slå någon på käften eller t.ex. bara slå på en säck kommer däremot göra dig trött, lite starkare och tömma dig på frustration. Tänk gärna på dina gamla plågoandar när du går loss på säcken, gråt samtidigt om du känner för det.

Det är inte nyttigt för dig att gå omkring med agg och vrede inom dig, då låter du mobbarna fortfarande vinna. Man måste leva ut ALLA sin känslor för att må bra, vissa under kontrollerade former bara.

jag har ibland märkt att man är på extra dåligt humör efter träning, men ibland även extra bra humör. det är olika. när man är på dåligt humör beror det nog på att man är trött, som du säger. jag kanske bara borde köpa en boxningssäck och ha här hemma. alltså jag har provat, framförallt en gång för ca. en vecka sedan att tänka på en kille som brukade antyda att jag var svag, när jag lyfte. det ledde till att jag glömde spänna kroppen och fick tre sträckningar i ryggen. fick åka till sjukhus och får nu inte träna på tre veckor. hur ska jag göra?

Jag har för mig att jag sett någon dokumentär eller liknande där det snarare bevisades att den där "myten" om att slå bort sin frustration inte stämmer och snarare kommer göra dig ännu mer förbannad. Jag har inga ordentliga källor till detta, men det känns inte helt otroligt. Själv tror jag att det bästa hade varit att gå och prata med någon som behandlar dig väl, för det är ju ett psykologiskt problem.

det tror jag inte, har svårt att tänka mig att det stämmer. bra ide att gå och prata med nån dock. jag går redan till en mentalskötare en gång i veckan men vi tar mest hand om praktiska saker.

Humbug, jag har sett det fungera med egna ögon.

faktiskt, jag med.

is cool, var rätt uppenbart att du inte mådde bra när du verbalt bet skallen av mig en gång i tiden.

tack, skönt att höra att det är lugnt.

Jag gick på boxning under en period, framförallt att få ur mig ilska efter jag varit med om en tung grej och det hjälpte mig verkligen. Blev en skön urladdning.
Vid ett tillfälle under träningen insåg jag att tårarna rann ner för kinderna.
Kan varmt rekommendera det!

vad tråkigt att höra om den tunga grejen, men kul att höra att din behandling med boxning fungerade. tårar you say? är självklart helt ok och så, men jag känner mig iland ganska larvig när jag gråter och därför skippar jag det. har även väldigt svårt för att gråta rent praktiskt, det går lixom inte :S

Du ska aldrig känna dig larvig för att du gråtet. Det är enligt mig själv den bästa medicinen för att få ut så mycket skit ur skallen som möjligt.
Jag lägger allt på hög och går och grämer mig väldigt mycket. Sen rinner bägaren över och då gråter jag floder. Efteråt känns det så jävla skönt.
Och det är inte larvigt och ingen kommer se dig heller. Sen är det ju en annan femma om du inte kan gråta, men det kanske beror på för att du just känner dig larvig.

Men jag tycker definitivt att du ska skaffa dig en säck att slå på! Och är du allvarligt orolig för att du ska släcka någon kanske du ska prata med en psykolog om det.

Lycka till!

Prata om det, vet inte om det är så vettigt som traditionen säger att börja sätta i system att slå på saker när du känner dig frustrerad.

Prata om det bara. Finns oändligt många fler som är villiga att lyssna än du kan föreställa dig.

har du tävlat i marathon? Med tanke på hur mycket du sprungit....

inge illa menat kul och veta..

vad tråkigt att höra om den tunga grejen, men kul att höra att din behandling med boxning fungerade. tårar you say? är självklart helt ok och så, men jag känner mig iland ganska larvig när jag gråter och därför skippar jag det. har även väldigt svårt för att gråta rent praktiskt, det går lixom inte :S

Jag med, men anledningen till att jag helt plötsligt kände att tårarna rann var för att jag var så totalt jävla slut efter det stenhårda passet och hade också fått ur så mycket ilska.
Det bästa var när man kunde stanna kvar efter 1,5 timmes träning och bara stå och slå.

Du ska aldrig känna dig larvig för att du gråtet. Det är enligt mig själv den bästa medicinen för att få ut så mycket skit ur skallen som möjligt.
Jag lägger allt på hög och går och grämer mig väldigt mycket. Sen rinner bägaren över och då gråter jag floder. Efteråt känns det så jävla skönt.
Och det är inte larvigt och ingen kommer se dig heller. Sen är det ju en annan femma om du inte kan gråta, men det kanske beror på för att du just känner dig larvig.

Men jag tycker definitivt att du ska skaffa dig en säck att slå på! Och är du allvarligt orolig för att du ska släcka någon kanske du ska prata med en psykolog om det.

Lycka till!

Jag ska försöka, det kan jag lova. den enda gången jag kan gråta är när jag tänker på saker jag vill göra mot folk, då går det, men det vill jag inte tänka på så därför undviker jag det.

jag har försökt genom att föreslå på diverse möten att jag vill gå till psykolog, men jag verkar inte få nån hjälp när det gäller mina psykiska problem.

Prata om det, vet inte om det är så vettigt som traditionen säger att börja sätta i system att slå på saker när du känner dig frustrerad.

Prata om det bara. Finns oändligt många fler som är villiga att lyssna än du kan föreställa dig.

jag vet inte hur jag ska börja när det gäller ett sånt samtal. finns inte så mycket att säga lixom, lr det finns mkt att säga men man vet inte vart man ska börja. om jag ska prata om mina problem är det ett ganska stort område, men det mesta bottnar i vanföreställningar, det ingår i min diagnos och är mitt största psykiska problem. slog sönder mitt tangentbord igår för övrigt. det var för att datorn krångla och så tänkte jag på saker som hänt och endel som inte hänt och så flippade jag ur.

har du tävlat i marathon? Med tanke på hur mycket du sprungit....

inge illa menat kul och veta..

nej det har jag inte. suck.....

Jag med, men anledningen till att jag helt plötsligt kände att tårarna rann var för att jag var så totalt jävla slut efter det stenhårda passet och hade också fått ur så mycket ilska.
Det bästa var när man kunde stanna kvar efter 1,5 timmes träning och bara stå och slå.

det låter väldigt skönt att få ur sig alla känslor på det sättet du beskriver. Men jag är lat det är det som är problemet. är inte lat när det kommer till styrketräning, men däremot när det kommer till kondition.

.......................................................................................................................


kan även passa på att nämna att jag slutade springa för evigheter sedan, det skulle jag inte kunna göra idag med tanke på min vikt och om jag hade kunnat hade jag inte velat det.

Zittla, min vän.

I ditt fall skulle jag vända mig till Koranens tolkningar och skrifter.
Jag tror att det är den bästa meditationen en individ kan få.
Är ganska säker på att du finner alla svar du söker efter i den heliga Koranen.
Religion kan alltid vara en bra väg att ta för att hitta sin plats i detta liv.

Nu har jag inte haft likadan situation som dig, men när jag var yngre var jag inte långt från att dras in i kriminella kretsar, en värld full av lögner och droger etc.
Men på något sätt kom jag i kontakt med Koranen och Islam så jag blev "räddad" och fick svar på alla mina frågar när jag var en försvunnen själ.

Hursomhelst önskar jag dig styrka och välbefinnande, må Allah visa dig rätta vägen.

Shit vilken jobbig situation! På riktigt dom där mobbarna förtjänar stryk på hög nivå! Men det som gör det mer intressant är att du gick igenom allt det här och klarare dig undan det hela.

Tänk dig dom här mobbarna, hade dom vart värda nånting här i livet så hade de i efterhand fattat att du hade OCD och att det finns bakomliggande orsak till detta. De hade bett om ursäkt osv, även om det inte är så värt i efterhand för skadan redan är skedd.

Mitt råd: Fuck em all, dom är inte värda din energi helt enkelt. Träna mer eftersom det frigör adrenalinet och annat stresshormon och du tröttar ut dig. Att slå på en säck vet jag faktiskt inte som någon påpekat här uppe så kan det höja din ilska snarare än sänka den, och det vill du inte. Du vill inte gå runt och vara sur jämt it sucks!

Lycka till och hoppas du kommer på rätt väg vad det nu än är, och mest av allt TRO på dig själv!

Att "slå ur sig sin frustration" kan förstås funka men jag antar att det inte är själva slagen som det viktiga utan att det blir ett sätt att ventilera. Efteråt är du trött och när man fullständigt slutkörd finns bara tankarna kvar. Kanske en möjlighet att gå vidare. Men att bara träna i sig är nog ingen universallösning (förutom att det alltid är bra att röra på sig, man mår bättre både psykiskt och fysiskt, får mer ork etc). Om man inte tar hand om roten till problemen så kommer ilskan bara tillbaka förr eller senare.

Hur som helst...

Zittla:

Mitt råd är att börja gå till en psykolog som kan hjälpa dig. Det lär inte bli lätt, förmodligen blir det värre innan det blir bra, men det låter som den bästa lösningen. Nu verkar du ha en viss erfarenhet av psykatrin men det är stor skillnad på att vara tvångsomhändertagen och att av fri vilja söka hjälp. Det är också skillnad på psykolog och psykiater (som egentligen är en läkare som diagnostiserar och behandlar psykisk sjukdom, medan en psykolog snarare har ett vidare arbetsområde).

Jag förstår din ilska gentemot mobbarna och känslan av att vilja ge igen, men vad vill du egentligen få ut av din hämnd? Vad kan du få ut? Låt säga att du blir extremt framgångsrik och slänga det i ansiktet på dem. Låt även säga att de antingen inte bryr sig eller bara säger "grattis" och uppriktigt menar det. Hur skulle du reagera på det? Jag tror att du vill få dem avundsjuka och ångestfyllda. Det finns ingen garanti för att mobbarna kommer reagera så. Min poäng är att du är arg över något du inte kan ändra, men du kan åtminstone lära dig komma över det, förbättra din egen självbild (vad är det för måttstock du har på "värde i livet" och "framgång"?) och börja leva ditt liv. Det är absolut inga enkla frågor med enkla lösningar, och kan du inte hitta någon professionell att prata med så finns det (som nämnts i tråden) många som är villiga att lyssna och hjälpa på olika sätt. En fördel med internet :)

K9

Jag uppskattar din omtanke och det var ett vettigt förslag. Men Islam känns inte som rätt religion för mig, även om den passar andra. Min pappa är muslim, han är inte lycklig. Jag är mer inriktad på Buddhism faktiskt.

"Fakkoff"

alltså jag vet inte om man kan säga att jag tog mig igenom det hela eftersom jag fortfarande mår dåligt över, väldigt dåligt.

Jag skulle faktiskt uppskatta om dem bad om ursäkt, även om det inte gör det ogjort.

träna ska jag fortsätta med, absolut, sofårt skadan är fixad går jag tillbaks till gymmet. men du tror att styrketräning kan hjälpa mig? jag hoppas det är sant!

Måste erkänna att jag inte direkt tror på mig själv som det är idag. Har vänner omkring mig som tror på mig, och ett rap crew!


Evolution

Jag vill gå till psykolog, absolut. men jag verkar inte få det. trots att jag uppenbarligen behöver det. inom svensk psykiatri är det enligt min uppfattning bara en massa satans mediciner och ingen terapi, vilket är värdelöst. vilken psykolog som helst skulle hålla med om att det inte ska vara så. jag har absolut ingenting emot varken psykologi eller psykologer eftersom de faktiskt arbetar med att hjälpa folk, och det tycker jag inte att psykiater brukar göra, snarare göra det värre. med dessa mediciner blir allt som en dimma. man känner sig som om man inte är närvarande utan att man ser på sig själv i tredje person. jag kan tänka ibland att jag dog den dagen, när jag gjorde självmordsförsöket, och att jag inte är samma person längre, jag vill vara den jag var då lixom, "sampa". det är så jag tänker nu iaf. vet inte.....

det är nog sant att dem inte skulle uppfatta att jag gjorde det för att sätta dem på plats, alltså om jag skulle bli framgångsrik. det är nog mest sannolikt att dem som du säger skulle säga grattis och inte uppfatta att det var min hämnd att bli framgångsrik. min måttstock är väl att jag vill vara och känna mig lycklig, thats it, inga höga krav. självfallet vill jag göra karriär som antingen etnolog eller rappare, alternativt någon styrkesport. vet inte om mina planer är realistiska. får väldigt blandade reaktioner på min musik. många gillar, många hatar, och ytterst få tycker att det är enbart godkänt. lite förvirrande faktiskt, man vet inte vad man ska tro. styrkelyft kanske jag kan göra karriär inom men det blir man inte rik på. jag vill egentligen bli kroppsbyggare, men vet inte om det är realistiskt, alltså om jag kan det. inte omöjligt dock, men då handlar det nog inte omk kroppsbyggare på elitnivå utan snarare tävlande på amatörnivå. idag ör jag ganska kraftigt överviktig, har mage men är väldigt muskulös när det kommer till armar och ben. om jag skulle få en möjlighet att lyckas inom något skulle jag ta den, i princip oavsett vad det är så länge jag gillar det. men någon sådan möjlighet kommer inte av sig självt. jag slutade på min atletklubb/styrkelyftsklubb för att folk där var rasister och pratade om att invandrare är våldtäktsmän och allt vad dem sa.

jag var ganska utanför i klubben trots att jag var bland dem starkare i klubben. det började med att en i min klubb lade upp en film på youtube "eurocop" där det är någon som ringer och säger att han blir våldtagen av en "neger" som han uttryckte det. dittils var det i princip en struntsak jag vet. iaf frågade jag varför personen ifråga är svart, kan inte en svensk också göra sånt? då började han prata om att det är sant att alla invandrare är våldtäktsmän och tillslut gick han på personangrepp och sånt. jag vill inte ha med den klubben att göra längre. om jag skulle tävla i styrkelyft igen blir det en annan klubb, men jag är ganska inriktad på strongman också, det är när man drar lastbilar och välter däck och såna grejer. är ganska så säker på att jag kan bli bra på det eftersom jag redan är väldigt stark idag. men det verkar inte bli av. plus att jag är skadad nu oxå och värken har inte blivit mindre trots att det har gått två veckor. läkaren sa att jag kunde börja träna efter två veckor, men det går inte märker jag.

Du låter dina egna dåliga erfarenheter stå i vägen för dig. Det finns bra psykologer som är villiga att hjälpa dig.

Ja jag hoppas jag får gå till en sån då!

Tog mig friheten att kolla lite på din historik här på Whoa och såg att du tagit åt dig av en låt som Keffat Liv - Mobbare. Saken den att de är kända för att framställa sig själva som den värsta typen av människor, oavsett vilket ämne de tar upp. Den här typen av "humor" är något som dyker upp då och då (exempelvis i eurocop, även om de tar det steget för lång och låter det gå ut över andra), vilket man måste lära sig att, om inte uppskatta, så åtminstone ta det för vad det är: Fiktiva trasiga karaktärer...

Du skriver även att du är övertygad om att personalen på PIVA (vet inte riktigt vad det är, men antagligen någonstans där du varit intagen för vård) är "den värsta typen av mobbare. Jag vill inte försvara dem, eftersom jag inte vet hur de behandlat dig, men förmoldligen såg de det åtminstone som att de gjorde sitt jobb. Åtminstone tror jag att de behandlade dig bättre än ungjävlarna som puttade dig ut för trappor och kastade mjölk i ansiktet på dig.

Vart jag vill komma är att du förmodligen redan vet om ditt huvudproblem, eftersom du talar om det i rubriken. Du känner dig som den evige "springpojken", vilket får dig att bli misstänksam mot omgivningen och ta åt dig av saker på ett personligt plan allt för lätt, vilket sedan leder till uppdämd frustration och aggressivitet. Om det här är ditt huvudproblem är det nog också

Jag vet själv med mig att jag inte har några people skills att tala om, vilket gjorde att jag var tveksam till att skriva det här inlägget, eftersom jag misstänker att jag riskerar att bara göra dig ännu mer frustrerad, förvirrad och ilsken. Därför ber jag dig ta mitt inlägg för vad det är - ogrundade gissningar och spekulationer från en småfull anonym idiot på internet. Kan du få till den mentaliteten, här såväl som i andra situationer, tror jag nämligen du kommit en bit på vägen.

Är andra idioter så är det i första hand deras eget problem, inte ditt.

zittla:

Måste säga att jag inte har superkunskaper gällande hur man kommer i kontakt med en psykolog. Det finns förstås privata kliniker som säkert kan hjälpa men de är ju inte gratis. Men nu kom jag att tänka på nåt jag läste om förra året. Det finns en öppen klinik nånstans i stan för unga killar, tror det är upp till 25-26 år. Den öppnades, om jag minns rätt, för killar av den anledningen att killar oftare drar sig för att söka psykologisk hjälp. Ska kolla om jag kommer ihåg vad den hette (en liten sökning gav detta resultat: titta. Tycker du ska gå dit, det är en start om inte annat).

Andra alternativ är att du letar upp en mottagning, går till din vårdcentral och ber att bli remitterad. Du har rätt till vård. Ett problem kan dock vara att det kan vara köer men det är lika bra att du ställer dig i den ändå. Du verkar ha en del frågor att reda ut, vilket du också verkar medveten om. Det låter som en bra start. Och jag tycker det är jäkligt bra att du kan skillnaden mellan psykatrin och psykologin.

rytger skrev:
Tog mig friheten att kolla lite på din historik här på Whoa och såg att du tagit åt dig av en låt som Keffat Liv - Mobbare. Saken den att de är kända för att framställa sig själva som den värsta typen av människor, oavsett vilket ämne de tar upp. Den här typen av "humor" är något som dyker upp då och då (exempelvis i eurocop, även om de tar det steget för lång och låter det gå ut över andra), vilket man måste lära sig att, om inte uppskatta, så åtminstone ta det för vad det är: Fiktiva trasiga karaktärer...

Du skriver även att du är övertygad om att personalen på PIVA (vet inte riktigt vad det är, men antagligen någonstans där du varit intagen för vård) är "den värsta typen av mobbare. Jag vill inte försvara dem, eftersom jag inte vet hur de behandlat dig, men förmoldligen såg de det åtminstone som att de gjorde sitt jobb. Åtminstone tror jag att de behandlade dig bättre än ungjävlarna som puttade dig ut för trappor och kastade mjölk i ansiktet på dig.

Vart jag vill komma är att du förmodligen redan vet om ditt huvudproblem, eftersom du talar om det i rubriken. Du känner dig som den evige "springpojken", vilket får dig att bli misstänksam mot omgivningen och ta åt dig av saker på ett personligt plan allt för lätt, vilket sedan leder till uppdämd frustration och aggressivitet. Om det här är ditt huvudproblem är det nog också

Jag vet själv med mig att jag inte har några people skills att tala om, vilket gjorde att jag var tveksam till att skriva det här inlägget, eftersom jag misstänker att jag riskerar att bara göra dig ännu mer frustrerad, förvirrad och ilsken. Därför ber jag dig ta mitt inlägg för vad det är - ogrundade gissningar och spekulationer från en småfull anonym idiot på internet. Kan du få till den mentaliteten, här såväl som i andra situationer, tror jag nämligen du kommit en bit på vägen.

Är andra idioter så är det i första hand deras eget problem, inte ditt.

det är ganska intressant att du säger att eurocop inte är mobbare med tanke på att mobbning är det enda dem sysslar med, och då syftar jag på i princip alla deras telefonsamtal.

att jag känner mig som den eviga springpojken blir inte bättre av att folk på det här forumet fortsätter kalla mig för det.

Evolution skrev:
zittla:

Måste säga att jag inte har superkunskaper gällande hur man kommer i kontakt med en psykolog. Det finns förstås privata kliniker som säkert kan hjälpa men de är ju inte gratis. Men nu kom jag att tänka på nåt jag läste om förra året. Det finns en öppen klinik nånstans i stan för unga killar, tror det är upp till 25-26 år. Den öppnades, om jag minns rätt, för killar av den anledningen att killar oftare drar sig för att söka psykologisk hjälp. Ska kolla om jag kommer ihåg vad den hette (en liten sökning gav detta resultat: titta. Tycker du ska gå dit, det är en start om inte annat).

Andra alternativ är att du letar upp en mottagning, går till din vårdcentral och ber att bli remitterad. Du har rätt till vård. Ett problem kan dock vara att det kan vara köer men det är lika bra att du ställer dig i den ändå. Du verkar ha en del frågor att reda ut, vilket du också verkar medveten om. Det låter som en bra start. Och jag tycker det är jäkligt bra att du kan skillnaden mellan psykatrin och psykologin.

Jag ska kolla upp det du berättar om, låter intressant dock. vågar inte klicka på länkar efter att Lepra länkade virus här på whoa.

Zittla P24

Men haha. Har du börjat namedroppa mig i forumen att jag länkar virus. Som jag skrev till dig så var det du själv som var korkad nog tanka hem massa skräp som t.ex, imvirus.exe. Haha,

För er som inte vet så länkade jag "Let me google it for you" - sidan med sökningen "sex blocker" och Zittla här är dum nog att faktiskt gå in på sidorna och tanka hem vad det nu var och nu klagar på mig att JAG länkat virus på whoa..!!!

Nu ska jag inte vara lika som zittla här och posta vad han skrev till mig, men det är tragi-komiskt.

Sluta skyll på mig bara för du var dum nu zittla haha, det är pinsamt!

zittla:

Kolla nere i vänstra hörnet på webbläsaren så ser du adressen. Tittar du på min länk så ser du att den går till Stadsmissionen. Det är de som ligger bakom kliniken. Hela länken: http://www.stadsmissionen.se/Barnochunga/Mottagningen-for-Unga-Man/

Oroa dig inte :)

Det var en pålitlig länk Evolution. Tack för din hjälp. Ska läsa lite på sidan nu, men hittills verkar det intressant.

Jag ber om ursäkt lepra

Zittla: du skrev "vet inte om mina planer är realistiska. får väldigt blandade reaktioner på min musik. många gillar, många hatar, och ytterst få tycker att det är enbart godkänt.". Jag läste igår en väldigt träffande definition av konst:
"art should come from nowhere, even the artist himself shoudn't know where his own art comes from, and i think that if your band creates a controversy with people who love it and others who hate it and insult it, then you make pure art"

fortsätt med det du gör. även om du kanske inte kommer kunna försörja dig enbart genom din musik så kommer det alltid göra gott för själen din.

Zittla skrev:


det är ganska intressant att du säger att eurocop inte är mobbare med tanke på att mobbning är det enda dem sysslar med, och då syftar jag på i princip alla deras telefonsamtal.

Det var nog lite dåligt formulerat. Eurocop kan man definitivt säga sysslar med mobbning, men ofta skrattar man åt Eurocopsnubbarna själva, snarare än med dem.

Saker som det Keffat Liv sysslar med har dock inga offer. Det ända de gör är att driva med sig själva.

Zittla skrev:
att jag känner mig som den eviga springpojken blir inte bättre av att folk på det här forumet fortsätter kalla mig för det.

Ja, fast ifall du inte hade nämnt det hade jag inte kunnat ta upp det. Jag menar inte att inte ska prata om dina problem, utan snarare att du måste sluta sätta dig i försvarsposition (eftersom du känner dig som "springpojken") så fort situationen ger den minsta inbjudan till det. Framför allt; skilj på sak och person. Man kan umgås och ha trevlig även med personer som inte delar alla ens åsikter.

Förmodligen är det här oerhört mycket lättare sagt än gjort, så se det som något slags slutmål: När omotiverade elakheter får dig att tyst och stilla undra vad för fel personen har, för att sedan glömma bort det. Eller, om absolut nödvändigt, ta reda på svaret till frågan och agera utifrån det.

Jag vet inte riktigt om man kan göra någon djupare analys på det lilla som kan komma fram i skrift. Resten måste du nog jobba med i verkliga livet, med hjälp av någon som kan lära känna dig i person. Förslagsvis någon som har det som yrke och är utbildad i det hela.

Jag läste igår en väldigt träffande definition av konst:
"art should come from nowhere, even the artist himself shoudn't know where his own art comes from, and i think that if your band creates a controversy with people who love it and others who hate it and insult it, then you make pure art"

fortsätt med det du gör. även om du kanske inte kommer kunna försörja dig enbart genom din musik så kommer det alltid göra gott för själen din.

Tack för komplimangen!! Så har jag aldrig sett på det. Jag tror oxå att konst gör gott för själen.

rytger

jag menade självklart inte dig. nån kille vid namn elajt tycker att allt det här är jätteroligt. sitter och skriver massa meddelanden till mig om hur kul allt det här är för honom.

jag förstår inte vad du menar med resten, kan du förklara?

Kort: Du verkar paranoid, vilket kan vara något som bygger på din aggressivitet. Folk kan dra grova skämt utan att mena något illa med det.

elajt har nog bara lite otur när han tänker, om han nu ens gör det...

jag tror att rytger har en poäng. jag själv blev också mobbad och utfryst under hela mellanstadiet tills jag bytte skola. att ha haft en vardag, för mig i 3 år, som går ut på att ständigt bli kritiserad för allt jag gjorde har absolut lämnat sina avtryck. innan jag verkligen lyssnar på vad de människor som älskar mig mest säger tolkar jag det som kritik och går i försvarsställning, eftersom jag lärt in en sådan mekanism under dessa år - att alla kritiserar mig. detta gör att jag ser det i situationer som inte alls behöver innehålla någon form av kritik riktad mot mig. rytger menar nog ungefär samma sak, eftersom (enligt dig) alla alltid, och även du, indentifierat dig som den evige springpojken så ser du dig som denne i situationer där det inte alls är så, åtminstone inte till samma grad som du uppfattar det.

hoppas det gjorde det lite klarare, för när man insett det här är det mycket lättare att hantera dom situationerna och jag önskar dig allt gott.

HAHAhahahahahaha satte folk krokben för dig i trappor? hahahahahahahahahahahahhahaa. Tacka dom från mig.



Serri dock, mannen du är 24 och gråter fortfarande över saker som hände i gymnasiet/Grundskolan? 5 år sen och du har inte kommit över det? Ditt liv måste vara deprimerande och du borde gå vidare istället över att gråta över det på internet.



Ere bara jag eller är det lite ironiskt att Jerry Springer är ditt favoritprogram? Spring iväg och gör en kopp kaffe nu så kan vi diskutera det här när du lugnat ner dig springpojken

samtliga citat är från elajt

Idag 22:01

Ja förlåt själv Zittla, jag var onödigt sur där. Jag tycker du ska försöka sluta ta allting personligt, bygg en bubbla runt dig och låt inte dålig energi ta sig igenom där. Sortera mellan bra och dåliga saker och fokusera på de bra.

Uppskatta dig själv, dina dagliga sysslor (spec när de är klara hehe) och uppskatta och BELÖNA dina framsteg! Tänk att det bara behövs 1 droppe diskmedel i bearniesesåsen för att den ska vara förstörd, men det är inte såsen som hela middagen!

blocka honom. och jag var också jätteparanoid i flera år efter mobbingen var över. har dock kommit över det. men känner igen dealen med att ta åt sig av saker folk kanske bara menat som kompisskämt. paranojan är fruktansvärd att gå runt i.

Lepra

Helt lugnt lepra. det som elajt skrev är svårt att inte ta personligt eftersom det faktiskt var personliga påhopp.

junkgirl

hur blockar man? har du oxå varit mobbad? det har du inte berättat för mig. vad hemskt. jag ringde just till det där stället och spelade in meddelande påderas telefonsvarare för ingen svarade.

tror det ska gå att göra på personens sida, bland knappar för anmälan och bli kompis typ.

jo, jag var mobbad hela grundskolan igenom, dock inte fysisk mobbing mer än en kille som brukade knuffa mig och hacka på mig över att jag var så liten att han inte såg mig. mycket av min mobbing var att jag tog åt mig för lätt och det var ju stenkul för de andra ungarna, man behövde knappt säga ett piss för att jag skulle bli arg och få utbrott, så det var en kul sysselsättning för många i min skola. jag kan tycka att min skola borde ha hört av sig till mina föräldrar om att jag var aggressiv och kastade saker på de andra eleverna, men de tyckte att det inte var något problem eftersom det var "min personlighet" att alltid vara stressad, arg och ledsen. nåväl. en lärarinna var jätteduktig på att få de andra barnen att hacka på mig genom att förklara att det var "så synd om henne nu så ni måste vara snälla mot henne" varpå de självfallet hade mig som mål för snöbollskastning eller annat kul som barn sysslar med. men det var mer psykologisk mobbing som utfrysning, nedlåtande kommentarer, kalla mig hund och annat de visste fick mig att explodera och så. slapp iaf bli slagen. (mer än hemma då och då, vilket självklart var grundanledningen till mina aggressioner har jag kommit på nyligen)
numera bryr jag mig inte när folk försöker provocera mig. jag vet vem jag är, att jag har många vänner, att jag är en fin person värd att gilla och då spelar deras idioti ingen roll. jag har bara ett liv och jag vill inte slösa mer av det på att må dåligt eller bli arg över människor jag ändå inte kan ändra på. vad andra anser om mig är liksom inte viktigt om de inte känner mig. ^_^

Jag tror du sprungit ifrån sanningen lite grann och vill ha en tråd du känna är just din.
Är du på riktigt rädd för att göra någon illa med dom där spring problemen kan du ju bara tänka på hur tiden för dig på insidan skulle bli, ungefär som din påstådda uppväxt gånger 100 med vuxna idioter istället för barn.

junkgirl

har blockat honom nu. hemskt det låter det du beskriver. Ok jag gjorde i princip aldrig något tillbaks. Vuxna är i allmänhet idioter, framförallt på en skola. dem förstog inte mig heller. man fick ofta höra saker som "han kanske inte menade nått illa" eller "han kanske ,menade det som en komplimang" och sånt skit. lärare förstår aldrig och i många fall kan dem späda på eller tillochmed mobba sina elever.

komda

Att vilja ha en tråd som är just min är det dummaste jag har hört, då skulle jag väl inte vilja att den handlar om detta. och jag har inte sprungit ifrån sanningen, lämpligt ordval förresten.

talar du av egen erfarenhet eller har du sprungit ifrån sanningen lite? jag ser på din profilbild att du tycker det är roligt att kasta sten på polisen, det låter ju verkligen som en vettig sysselsättning. låt mig gissa: du är anarkist eller hur? skaffa dig ett liv istället. om vi ska prata om idioter och idioti så är ni fan inte bätttre än dem poliser ni kastar sten på, ni beter väl er som idioter på båda sidor och det är fan rätt åt er båda att ni får spö av varandra.

Zittla P24

bara ett tips: att bemöta otrevliga puckon med att vara likadan tillbaka leder oftast inte till något bra alls.

Tror visst att vikter hjälper, då man får ut massa adrenalin!

Vad i min profilbild säger att jag gillar kasta sten?

Sätt så många skapa trådar om både det ena och det andra utan någon som helst sanning eller logik. varför folk "går igång" på det vet jag inte, kanske du kan svara på?

Och för er andra som tror jag är ett svin. Lider med (er) alla som fått utstå mobbning eller utanförskap, en bra person ska aldrig behöva vara ensam!

Ja kanske att det är det svartklädda och maskerade personer brukar göra. Sett stavas det och det handlar inte om att jag går igång på något, det är sanning och om det mot all förmodan skulle vara så att jag bara känner så trots att det inte är så beror det snarare på att vanföreställningar ingår i min diagnos ocd och är i princip mitt största problem, utöver att jag bor bland smuts och ohyra för att jag inte vågar röra saker som är smutsigt. Jag går inte igång på nånting, om man nu ska förklara allt med kåthet kanske jag bör fråga dig varför du tänder på att vara våldsam mot polisen, varför du "går igång" på auktoritärt våld och innefatta både masochism och saddism i ditt "politiska" beteende.

jag lever i fullständigt celibat, vilket sånna som du inte bara inte brukar tro på utan dessutom tror är fysiskt omöjligt, så smarta är ni. du vet ingenting om mig och vad jag har varit med om. om du ska gå runt och hata systemet kan du åtminstone inse att den största bristen i vår demokrati är svensk psykiatri, och jag har blivit LPT:ad 2 gånger och psyket är inte såsom DU beskriver fängelset (som en semester) du skulle inte överleva en dag på dårhuset.

Jag har de facto varit mobbad, det tvivlar ingen som gick på bergaskolan samtidigt som jag på. dem fega djävlarna vågar förmodligen inte komma till den här tråden och erkänna det men det bevisar ingenting. en fånge kan gå ut med att fängelset är ett hotel i en turistort och alla antar att det är bedrövligt, en psykpatient kan beskriva missären på dårhuset och alla kränkningar och alla tolkar det som svammel för "han är psykiskt sjuk, han hittar säkert bara på".

vi har ingen trovärdighet men vi är medvetna i den grad att vi vet att vi har det värre än någon som sitter på anstalt. intressant att du erkänner själv att det var en semester att sitta inne. medan oss på psyk ska bli antastade av psykiater och kränkta. svar ja: jag har talat med en vän till mig som blev våldtagen av en psykiater på piva, där jag oxå har legat inne och blivit riktigt illa behandlad av samma person.

Du kan dra åt helvete med dem småsaker du kritiserar i vårt samhälle för du förstår inte att det bara finns en sak som är värd att kämpa mot: tvångsvård.

du vet ingenting om mig och vad jag har varit med om. tack för den lixom. sluta döm folk och se till dig själv för det är förmodligen DU som är problemet och inte dem som du likt en psykiater misshandlar. om du har problem med mig är det förmodligen för att du behöver justera din egen attityd snarare än min.

sen kan man fråga sig om en kriminell som suttit i fängelse någonsin har rätt att dömma folk. det tycker inte jag att ni har iallafall. sluta kasta sten på polisen och gå hem och gör läxan istället snorunge. Eller ring min läkare Helena Kyrö och fråga om jag har mer problem än de flesta människor kan föreställa sig i sin vildaste fantasi. Ett tips till dig och dina homeboys: nästa gång ni vill misshandla någon: låt det vara carlos på piva, för han förtjänar det åtminstone.

Zittla P24

nämen hörru, allvarligt talat...

nu tänker jag inte ens gå in på dina fördomar mot precis alla inom psykiatrin för jag har gjort det misstaget tidigare och har inte lust att hamna mitt i den shitstormen igen på grund av mitt yrkesval, det leder ingenstans ändå, däremot måste jag säga att

"sen kan man fråga sig om en kriminell som suttit i fängelse någonsin har rätt att dömma folk. det tycker inte jag att ni har iallafall"

är en rätt obehaglig sak att säga, men jag har sett exempel på din människosyn förut så jag är egentligen inte helt förvånad.

jag blir även lite nyfiken när du säger saker som

jag lever i fullständigt celibat, vilket sånna som du inte bara inte brukar tro på utan dessutom tror är fysiskt omöjligt, så smarta är ni.

vilka menar du med

"såna som ni"

och nu säger jag inte att komdå tillför något alls i tråden eller att jag inte förstår att du blir irriterad av det han skriver, men dude, du måste verkligen tagga ner och sluta vräka ur dig långa haranger med skit så fort du blir upprörd, du beter dig jävligt illa just nu, inser du inte det själv?
att du blivit illa behandlad gör det kanske lite mer förståeligt, men absolut inte mer okej att hålla på som du gör nu.

eller för att vara lite mer kort och tydlig: du kan för i helvete inte sitta och gnälla om hur mobbad du blivit i samma andetag som du beter dig som en själv.

Zittla: Jag tycker synd om dig.. Mitt tips är du prata med någon som vill dig väl och stötar dig.

Testa träna Karate eller någon som är bra fysiskt och psykiskt. Bra tips: Yoga.

Misery_chick

Jag tar alltid sida med patienten, även om den har fel, eftersom jag ser alla patienter som mina kamrater. Jag ser mina erfarenheter med polisen som ett bevis för att det finns yrkesgrupper som inte har några undantag och där alla är svin. Jag tror säkert att du har bra sidor, men när det kommer till det tycker du fortfarande att man kan beröva folk sin frihet och göra kränkande saker för att dem har psykiska problem, vilket säger endel om din människosyn. Jag har pratat med folk som säger jättebra saker och verkar trevliga, sen berrättar dem att dem har jobbat på Piva och att dem tycker att frihetsberövring är rättfärdigat samt att en person som sitter inlåst på psyket inte har blivit frihetsberövad utan bara fått hjälp. Det får mig att tänka att även om alla människor har positiva egenskaper så betyder det inte att alla människor är bra människor.

Man kan fråga sig vem egentligen som har en skev människosyn. Han som tycker att en person som mördar och våldtar har sumpat sina chanser till att behandlas med respekt eller han som tycker att det är okej att mörda och våldta men det är oacceptabelt att vara deprimerad. Det är dem kriminella som har en skev människosyn och inte jag. det finns ingen logik i att kriminella ska få småstraff och erkänna själva att deras fängelsevistelse var en semester medan vi psykiskt sjuka ska få ett helvete och det som egentligen är frihetsberövring och som råga på allt ska folk uppfatta oss utan trovärdighet fört att vi har psykiska problem.

Jag skrev "sånna som du" och inte "sånna som ni" som du citerade mig. Ganska intressant att du tycker att det är moraliskt försvarbart att ändra i någons citat. med "sånna som du" menar jag folk som ska koppla allting till sexualitet. som freud till exempel som menar att barn har en sexualitet eftersom han själv var pedofil. Eller som han som satte Lpt på mig och kallade mid rymningsförsök för ett dödshot och sen gick han över till att kalla det morhot och motiverade detta med att det var synonymer. Frågade en miljon gånger om det var jag som hade skrivit överklagan för att han tror att invandrare inte kan tala svenska. Han är död idag, vilket är rätt åt honom. Hoppas hans död var smärtsam och jag skulle med nöje spotta på hans grav. Han tog ifrån mig mitt liv och nu har han blivit av med sitt, rättvisa i mina ögon.

Kan du förklara för mig varför jag ska respektera en person som inte respekterar mig? Jag har helt seriöst varit med om att personer på Piva uttryckt en önskan om att knapra anabola så att det blir lättare att tvinga folk att ta mediciner. "det kanske är bra att det inte är så" sa han, jovisst så är det ju verkligen inte.

Har man bettet sig som ett svin mot mig har man sumpat sina chanser att få min respekt. när kriminella får en semester enligt dem själva och psykiskt sjuka får frihetsberövring. Kan du förklara hur det kan vara något annat än frihetsberövring att låsa in folk. varsågod ge mig lite hyckleri.

Jag tror säkert att du har bra sidor, men när det kommer till det tycker du fortfarande att man kan beröva folk sin frihet och göra kränkande saker för att dem har psykiska problem, vilket säger endel om din människosyn.

du vet inte ett jota om min människosyn eller mina åsikter, varken om den svenska psykvården eller något annat, jag tänker som sagt inte gå in i en poänglös diskussion med dig igen om det här för det leder ingenstans men här har du fel, och att applicera åsikter på mig som jag aldrig gett uttryck för är både lågt och helt ovettigt så lägg av med det .

Jag skrev "sånna som du" och inte "sånna som ni" som du citerade mig. Ganska intressant att du tycker att det är moraliskt försvarbart att ändra i någons citat.

ja jag ser nu att det blev fel där, det skulle stå
"vilka menar du med "såna som du", vilka är dessa "ni"?
det har ingenting att göra med vad jag anser moraliskt försvarbart, det blev helt enkelt fel när jag citerade.

med "sånna som du" menar jag folk som ska koppla allting till sexualitet. som freud till exempel som menar att barn har en sexualitet eftersom han själv var pedofil. Eller som han som satte Lpt på mig och kallade mid rymningsförsök för ett dödshot och sen gick han över till att kalla det morhot och motiverade detta med att det var synonymer. Frågade en miljon gånger om det var jag som hade skrivit överklagan för att han tror att invandrare inte kan tala svenska. Han är död idag, vilket är rätt åt honom. Hoppas hans död var smärtsam och jag skulle med nöje spotta på hans grav. Han tog ifrån mig mitt liv och nu har han blivit av med sitt, rättvisa i mina ögon.

vad har NÅGON i den här tråden sagt som får dig att utgå från att denne kopplar allting till sexualitet? och vad har personal du stött på inom psykiatrin på något sätt med saken att att göra?
Du drar in så många helt irrelevanta saker hela tiden, jag förstår att du är arg men jag ser inte riktigt syftet.

Kan du förklara för mig varför jag ska respektera en person som inte respekterar mig? Jag har helt seriöst varit med om att personer på Piva uttryckt en önskan om att knapra anabola så att det blir lättare att tvinga folk att ta mediciner. "det kanske är bra att det inte är så" sa han, jovisst så är det ju verkligen inte.

du behöver inte respektera någon överhuvudtaget men du beter dig jävligt illa och är helt oproportionerligt otrevlig och jag kan tycka att du borde veta bättre.
och igen, varför alla piva-anektoter, vad har de med saken att göra?
det är ju inte personalen därifrån du diskuterar med här.

Kan du förklara hur det kan vara något annat än frihetsberövring att låsa in folk. varsågod ge mig lite hyckleri.

jag tycker jag från början var tydlig med att jag inte tänker diskutera psykiatrin med dig, detta inte en diskussion om huruvida tvångsvård är frihetsberövning eller ej och men jag ser inte varför jag ska förklara något jag aldrig ens påstått.