Ansöka om socbidrag?

Shit vad du skriver långt jag började läsa men pallade faktist inte allt. men jag förstår självfallet vad du menar. O tro mig jag tittar inte ur en "lyckad" människas synvinkel utan snarare en som inte förstår hur man inte kan ha ambitionen att göra något. Jag är helt med på noterna att folk inte behöver vara stöpta som ljus, mångfald är bra och alla dessa materiella ting vi jagar är i stort sett helt meningslösa. MEN vad man kan köpa sig för pengar är iaf ett hem (som innebär trygghet) o faktumet att man kan resa vilket är jävligt viktigt för mig. Jag respekterar att andra har annorlunda livsåskådningar och inte har samma behov i livet som jag, varför skulle dom? Med det sagt betyder det inte att jag förstår det.

Sen föds människor verkligen inte med samma förutsättningar, det är helt idiotiskt att påstå (ngt du inte gjort såklart). Det är ju en jävligt bra förutsättning att födas i Sverige men sen föds ju folk med helt olika talanger, intelligens, familje ekonomi etc..man kan göra listan lång känns det som! Till följd av detta har ju vissa mycket bättre förutsättningar att klara sig oavsett vad som händer dom i livet...lucky bastards!

MRsalesman

Jag tror inte du fattar riktigt hur illa det är med onlinespel.
Min inneboende som vart missbrukare, fängelsekund, tungt kriminell etc har fastnat för nåt MMORPG. Han har inte varit i skolan sen december och sitter framför datorn 24/7. Om jag jämför hans berättelser om sitt forna liv med hans situation idag så tycker jag att han sitter mer i skiten nu.

Har man missbrukarpersonlighet så kvittar det i princip vad man sysslar med, onlinespelnörd verkar tamigfan värre än att vara multikriminell tjackis.

Nej det är möjligt att jag inte fattar hur illa det är med online spel eftersom jag inte känner någon som fastnat i skiten:) men jag förstår att det förmodligen går under missbrukar personlighetsbeteckningen då dom är rätt maniska när det kommmer till ngt dom fastnar för.

MRsalesman

Ja jag förstår vad du menar, ännu bättre nu.

Men jag tror också ett stort problem är det här med förmågan att känna hopp och lycka. Det lär väl helt enkelt ha att göra med mental läggning och kemiska balanser i hjärnan o.s.v.

Har man lättare att fastna i och älta saker och ting kommer man sannolikt alltid ha närmre till ångest och man får då jobba mycket hårdare för att hålla hoppet vid liv.

För hopp tycker i alla fall jag går ihop med förmågan att känna lugn och lycka om än bara för stunden.

Sen kan ju en mentalt stadig och positiv person vara med om något som för väldigt lång tid framöver drar ner den här personen och slår undan benen för ambitionen och livslusten.

För om man en bra dag kan känna sig hoppfull och positiv och en dålig dag känna att det inte finns någon mening så beror det ju på något annat än vilka fördelar man har i livet.

Alla människor har ju sina upp och nedgångar, men vissa har lägre nedgångar som varar längre. Och allt det här lägger jag inom ramen för en något sånär frisk hjärna. Det finns ju alla möjliga andra anledningar, som att vara bi-polär o.s.v
Men det hör inte till saken här för då har man ju en väldigt relevant förklaring.


Men det är något jag funderat på. Det här med diverse diagnoser. Kan det vara så förenklat att människor som har en frisk hjärna ligger olika nära gränsen för dessa diagnoser eller är det mer komplext än så.

Jag har tänkt på t.ex forskare som är överintelligenta och allmänt ses som kufar. Om det inte går att ställa en diagnos på dessa personer men att de trots det ligger väldigt nära gränsen i beteende för t.ex autism, står dom då precis vid dörröppningen för att ha en diagnos eller är dom bara väldigt intelligenta och att intelligensen inte lämnar plats för exempelivs en social kompetens eller dylikt.

Var iofs en riktig avvikare, men det jag menar med det är om samma sak i så fall skulle gälla för förmågan att känna ambition och lycka.

Fast ambition och lycka behöver ju inte alls höra ihop, en människa som helt saknar ambitioner ur ett samhälles synvinkel kan ju fortfarande vara lycklig.

Man kanske bor på en strand och äter kokosnötter och går runt med ett stadigt lyckorus för att man slipper så mycket störande moment i form av krav o.s.v som finns i ett sådant här samhälle.

Men väldigt mycket är och kommer alltid att vara relativt, jag tror det enda man egentligen kan göra är att skaffa sig perspektiv.

Det tänkte jag lite extra på nu när jag kollade på den här klassiska dokumentären om black tar heroin eftersom jag har en ledig eftermiddag.

Alex-Adiels. har inte läst eran konversn men det var ett meddelande iafall :D

DoggsonLoL. Du kan juh börja med lite själv studier typ Scripter..
Java är nog en bra start.
Jag är oxå född med en Tvspels dosa i handen. Morsan och farsan spelar, så det har varit en del av min uppväxt.8bit till 16 till 32 till 64 till ps 1 till gamecube till ps2 till xbox till 360n. Vid 10 års ålder var det disketter i Super nintendot som gällde. Sen kom datorn in i livet. Heroes n shit, emulatorer. Japanska spel till Playstation 1.
Så jag vet hur lätt det kan vara att tappa fokus.

Men jag har aldrig fastnat, kankse för att jag inte pallar att köra fullt ut och har extremt många intressen. Kankse även för att jag har haft bröder att dela spelen med oxå. vilket har tagit ner speltiden väldigt mycket.(är väl en perjodare)

Men om du är intresserad av spelbranchen kan jag länka endel sköna prylar som jag håller på med. Jag har lärt mig otroligt mycket genom det. är fortfarande hyffsat new inom det.

Men nu kankse det är snabba cash du vill åt och inte sitta och lära dig massa saker :D
bli frustrerad och riva av dig allt hår. Men du verkar juh ha det tålamod som krävs för att börja med sånt. Tiden finns juh i varje fall ;P


----------