Brukar du sno saker från dina nära och kära?
Sannolikheten för att denna tråd spårar ut och att vi får två diametralt motsatta etik-läger är enorm. Vi snackar alltså om ett odds så lågt, att du måste satsa sexsiffrigt för att ens fundera över en eventuell investering. Med den obligatoriska brasklappen avklarad, kastar vi oss in i dagens frågeställning: Är det okej att sno saker från sina nära och kära?
Till en början verkar frågan enkel. "Nej" är det enda rimliga svaret och bara det faktum att du sneglar åt andra alternativ bör rendera i en självrannsakan av sällan skådat slag. Men om man är som mig, fungerar det inte så. Visst, jag kan absolut se det moraliskt tvivelaktiga med att sno en tjugolapp där, en snickers där, men innerst inne bryr jag mig inte för fem öre. Min västerländska och därmed kristna uppfostran sätter några galler i hjärnan på mig, men jag vet att det snart går över.
Varför jag fungerar på detta sätt är svårt att säga. Men skulle jag ge mig på en liten gissning tror jag det blir ett hopkok av följande tre faktorer. Jag gillar inte den rådande materialistiska tillvaron. Jag är jävligt generös. Jag tror ändå bara att allt är på låtsas.
Skulle det hända mig - att mina vänner och bekanta snor saker från mig (och det har givetvis hänt) bryr jag mig inte nämnvärt utan studsar vidare i min tillvaro av skratt och umgänge. Och bara för att förtydliga. Femhundra spänn är maxgränsen (mina rika föräldrar) och aldrig av någon fattigare än mig.
Vill ni kommentera min inställning - jättekul.
Vill ni lämna ett eget bidrag - bautafett!