Lyckade människor tror inte på konspirationsteorier?
Rika människor - både framgångsvarianten och den gamla vanliga definitionen - har baserat på mina försiktiga observationer, lagt sig platt för den rådande tillvaron. De har läst igenom de fastslagna reglerna (västerländska människoapor är mer prominenta än andra smaker, kapitalismens överlägsenhet är självklar osv osv) och dragit slutsatsen att allt verkar vara i sin ordning. Media ljuger inte (varför skulle de?), klass finns inte längre (alla har ju råd med McDonalds?) och politik är egentligen inte speciellt viktigt (Men Colbert är kul?).
På andra sidan sundet sitter de "misslyckade" individerna och trycker. Sms-lån, Gorbys, Red Bull. Tillvaron är inte så där rosenskimrande som den en gång var, och vems fel är det nu igen? Inte är det flashback-frans inte - han har gjort allting rätt, spelat sina kort rätt och ändå sitter han i en andrahandslägenhet i Borrby och deppar. Några individer på internet säger att "det är klart att inte du har en skuld i detta lilla drama, Frans. Nej det är ju ödlornas/frimurarnas/världsbankernas/lady gagas fel. Det vet väl alla vi det här laget."
Trådens alldeles egna konspirationsteori är alltså denna. Står du med skägget i den framgångsrika och samhällsmedborgerliga brevlådan och smilar med hela huvet är du mindre benägen att ifrågasätta den officiella och allmänt accepterade versionen av hur saker och ting fungerar. Du sitter därmed så stilla i båten, det över huvud taget bara går och hoppas innerliget att allt det där snacket om att pengar gör oss rädda, fientliga och ledsna bara ska vara skitsnack.
Vad säger ni, helt okända människor. Har jag rätt eller har jag rätt?