Någon här som äter Fevarin?

förtvivlan.

åderpåle, när det är dag är världen vit va? och när det är natt så är den svart?.. du har aldrig skymning?

Satan vad arg jag blir!
Alltid får jag möta människor som aldrig har gått ett steg i mina skor och hade dom gjort det så hade dom nog aldrig mer velat ta ett enda steg till.
Visst, psykvården i sig är inte bra i Sverige men nog fan behövs den.

Jag hade samma inställning till antidepp och psykpiller som de flesta av er har.
Fick panikångest i 12-13 års ålder och blev skickad till BUP en gång sen så vägrade jag gå dit mer, jag skulle klara allt själv. Jag har alltid känt att jag varit annorlunda och att jag inte har orkat saker och ting såsom alla andra, jag hade grov ångest men levde mitt liv vidare.

Tills jag fick det riktigt mardrömstufft, något som ni säkert aldrig ens kan tänka er i er värsta mardröm. Hamnade på en depressionsavdelning i två månader och proppades alldeles full med piller. Ett tag åt jag 15 olika preparat per dag.

Jag håller med där, där var jag som en zombie och jag mådde fortfarande kasst.
Det går ett tag och man måste hitta rätt läkare som förstår en för att man ska få rätt medicinering i en bra dos.

Nu har jag fått både diagnos och piller som fungerar. Men jag kan också säga att jag har mått så mycket sämre efter att jag kontaktade psykvården för första gången, nu vet jag vad ångest är och att jag har haft det i nästan hela mitt liv.

Jag har slutat äta mina mediciner och försökt stå på mina egna knackliga ben.. Men vet ni vad? Jag höll på att punda ihjäl mig och emellan varven så försökte jag ta mitt liv.

NU mår jag bra och utan dessa piller så hade jag med 100% säkerhet inte levt nu.

Poängen är att vissa behöver dessa mediciner för att överleva, sen finns det dom med lite ångest och lite depression knaprar dessa i onödan. Alla sjukdomar behöver inte medicineras om man inte är sjuk nog.

Nu låter detta som en jävla snyftarhistoria men oftast så krävs det att någon försöker sätta sig in i situationen för att förstå. Så har ni inte varit där vi är/har varit så var vänliga att tiga. Det finns ju somsagt både för och nackdelar med psykvården och dess preparat.

Herrejösses. KBT anyone?

iLLh, jag har gått KBT... herrejösses, läsa tråden?

Ni är 15-20 år era jävla clowner. Vad vet ni om någonting? Ta erat jävla "pillerzombie"snack när ni vuxit upp och har egna erfarenheter eller vänner som faktiskt behöver mediciner för att fungera normalt.

Varför ens skriva i tråden? Hajar inte driften.

ingen BEHÖVER äta piller

ingen BEHÖVER äta piller

Haha, vad fan ska det betyda? Herregud..

Nä och bromsmediciner mot aids och strålbehandling mot cancer är bara för veka människor. Fan ryck upp er flintskallar, cancern försvinner inte av att sitta och böla.. Eller?

ModernDrunkard P25

Ni är 15-20 år era jävla clowner. Vad vet ni om någonting? Ta erat jävla "pillerzombie"snack när ni vuxit upp och har egna erfarenheter eller vänner som faktiskt behöver mediciner för att fungera normalt.

Varför ens skriva i tråden? Hajar inte driften.

om det är mig du syftar på så förklarade jag lite mer ingående varför jag tycker och skriver som jag gör under den fredagen whoa havererade, så det försvann. men:

jag skrev iaf att hela min familj och min vänkrets från uppväxten äter piller.
även jag har ätit benzo!
dagen efter gick jag på ett ställe som jag vet att jag mådde väldigt bra på dagen före, jag kommer ihåg den inre balansen och hur det kändes just då, det var en konstigt härlig känsla.
men jag kom fan inte ihåg VARFÖR jag kände så! HUR mycket jag än försökte så kan jag inte erinra mig anledningen till dessa känslor vid det tillfället.. och då undrar jag: fanns den känslan på riktigt?

och jag skrev i tråden för att jag önskar alla som behöver dessa statliga mediciner för att fungera normalt, en annan infallsvinkel och framför allt ett bättre och friare liv.
jag tror inte man får det genom att impregnera sig själv från motgångar och jobbiga känslor. då kommer det trefalt tillbaks!
jag vill få folk att inse att det är normalt att vara både ledsen och nere ibland. det är faktiskt helt okej. särskilt om man lever i ett taskigt klimat både rent vädermässigt och socialt. jag vill få dom att förstå att man kanske kan göra 75 ändringar (eller 2, beroende på storleken på förändringen!) INNAN man går till en psykolog och inte ser en väg ut. jag vet för att min vardag var Väldigt mörk en längre tid pga. flera års sömnproblem+relationsdrama*5, samtidigt som lägenhet och jobb och familj skulle fungera.. men jag kom ur det!

men jag kanske inte klassas som tillräckligt nere? eftersom jag inte tryckte i mig soma?


och jag undrar, när har man växt upp? varför skulle man vilja växa upp överhuvudtaget?

"when people tell you to grow up, they usually means stop growing."
- Tom Robbins

fan, nu känns det som om jag behöver ursäkta mig för att jag kan kalla mig lycklig och klarar mig hyffsat bra på egen hand.

Ja men det ursäktar inte ditt beteende i tråden. Tyvärr asså. Det är trots allt rätt individuellt. Jag känner också "Zombies" men ser det helt enkelt som att de får fel medicin eller kanske inte borde ha någon. Hur ska jag ställa mig till vänner/familj som faktiskt säger att det hjälper dem med sin vardag?

Du är du och jag är jag och denna tråd är skapad i syfte att prata om medicin. Sen kan du väl hålla din hatkampanj för dig själv liksom. Du gör väl ingen nytta här direkt oavsett egna erfarenheter.

Sen att snacka om vad man käkar och varför osv osv på ett öppet internetforum är jag inte helt bekväm i så jag tänker inte skriva mer i tråden.

jag vill få folk att inse att det är normalt att vara både ledsen och nere ibland.

en person som är ledsen och nere ibland lider knappast av sjukdomen depression.

Hehe, jag gillar också anekdotbevis.
Fakta: farfar rökte två paket cigg om dagen i 40 år utan att få cancer.
Slutsats: Cigg orsakar inte cancer.

Fakta: antidepp fungerade inte för mig.
Slutsats: antidepp fungerar inte för nån.

Välkommen till ÅderpåleOnes Universitet, där morgondagens ledare utbildas i rasande takt (de kan ju redan allt).

men jag kom fan inte ihåg VARFÖR jag kände så! HUR mycket jag än försökte så kan jag inte erinra mig anledningen till dessa känslor vid det tillfället.. och då undrar jag: fanns den känslan på riktigt?

En gång var jag lite småförtjust i en tjej från jobbet. Jag försökte gå till botten med dessa känslor och logiskt utröna vad de baserade sig på. Jag kunde inte finna någon logisk förklaring. Då blev jag alldeles kall inombords; fanns mina känslor på riktigt?

jag tror inte man får det genom att impregnera sig själv från motgångar och jobbiga känslor.

Nu vill jag inte påstå att läkare är felfria, eller att psykiatrin är perfekt, men jag har större tillit till att de kommer med lösningar än någon valfri glad liten grabb som har rappat flera år.

Eftersom du gillar citat kan jag bjuda på följande:

People should be less concerned about if they are being insulted, and more concerned about whether or not it's the truth.

shit vad fett citat swagman, det ska jag spara för alltid.

Jo där piskade du mig verkligen med Sanningen..


Faktiskt, till den graden att jag tänker inte längre tänker önska alla människor ett utvecklande liv rikt på personlig framgång där man lever i strävan mot sin fulla potential.
Alla är ju faktiskt inte skapta på samma vis eller har chansen och möjligheten att jobba med att förändra sig själva.







Eller, näe.

Och snälla jämför inte benzo med kärlek..

Nu slutar jag skriva här för jag kan uppenbarligen inte nå ut till någon här.. vilket är föga förvånande iofs.

Alla är ju faktist inte skapta på samma vis på allvar, därför får man ibland acceptera att det finns svagare, dummare, ambitionslösa människor samtidigt som det finns roligare, vackrare och "bättre" människor.

Du får ju ändå tänka så att om någon ligger på 25% nivå, stagnation har slagit in, depressionen är stundande om inte redan kommen, ska denne inte ha rätten att komma över ondskans tröskel genom pillertrillande om det är vägen ut? Jag håller med dig lite ändå, vet iofs inte hur mkt skit du skrivit för folk verkar snea på dig men acceptansen för dom där små happy happy'sen är oroande.

Jag tänker inte lägga fram några direkta åsikter om piller, har ingen erfarenhet. Vill bara påpeka det paradoxala i att vi som lever och har det gott i västvärlden behöver piller för att må bra, trots att det finns folk som svälter, blir torterade och dör av allt möjligt, helt enkelt har det sämre.

Det mänskliga psyket är kraftigt. Säger inte att ni larvar er, för det vet jag att ni inte gör, men undrar hur det kommer sig?

Därför att vår verklighet är fucked up och jag tror att våra problem blir förstorade eftersom vi inte har samma perspektiv som fattigare delar av världen. Jag tror helt enkelt att våra psyken är svagare eftersom vi har det bättre. Motgångar (riktiga sådana) är oftast inte en del av vår vardag så livet vänds upp o ner lättare.

Jag förstår ju självklart att ett problem här hemma, oavsett storlek kan ju påverka vårt psyke exakt på samma vis som ngt riktigt bull någon annanstans, allt är relativt. Kärlek är likadan världen över, break ups to make ups, ångest, skilsmässor osv...men jag tror ändå att vi västerlänningar bitchar för mkt och får dessutom snabbt möjligheten att trycka i oss saker.

Ni som argumenterar för pillers nytta, ni tror inte accelerationen av antalet depressioner har någon som helst anknytning till pillren?

Folk var säkert deprimerade innan de uppfanns, men jag tvivlar starkt på att pillren inte skulle tilltala människor som känner sig nere på en mer social och miljörelaterad nivå, än en rent medicinsk.

hade jag svält hade jag väl också fokuserat på DET som mitt problem.

Jag lever inte samma liv som människorna. Och i ett välfärdssamhälle kan kan ju fokusera på de problemen när vi inte lider av lika stora andra problem. Samtidigt tror jag att det finns deprimerade i Etiopien, Sibiren, Japan, Kuba.. ja hela världen över, men som tur var så är det accepterat att må psykiskt dåligt här. Ni kan ju tänka lite själva och se länder där det inte är accepterat och att man då kanske hanterar det med t.ex väldigt hög alkoholkonsumtion osv.

statesofmayhem, du fäller ju ditt eget argument. Äntligen kan man få hjälp när man förut fortfarande gick runt och mådde dåligt. Sen måste många äta medicin för att ta åt sig samtalsterapin och märker man sen att ja, det var bara socialt och miljörelaterat då trappar många ned medicineringen och slutar. Det är nog relativt få som äter medicin hela livet.

Åderpåle, ingen har pratat om benzo? Vi pratar anti-depp, SSRI preparat.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/lyckopiller-hot-eller-fralsning_74180.svd

Bountyboo

Fäller mitt eget argument? Då missförstod du nog. Det jag syftade på var att antalet deprimerade som vi ser idag inte bara är de som gick runt och var det förut, men nu fått ett erkännande, utan de människor som blivit "sjuka" för att sjukdomen numera är relativt allmänt vedertagen.

vem fan tog bort alla blinkande pilar till länken jag postade?

dom fanns är av en anledning! du kunde väl lämnat en iallafall?

Det jag tycker är roligt är att det sitter fullt friska människor och klankar ner på oss sjuka som behöver äta medicin för att överhuvudtaget komma upp ur sängen osv!
Klagar ni lika mycket på cancersjuka? rycker ni kryckorna för någon som brytit benet?

Som jag sagt många gånger tidigare, jag märker otrolig skillnad när jag äter min medicin mot när jag inte gör det! Skiter jag i att ta den, då får jag sån kraftig ångest att jag knappt kan svälja, andas eller finnas till! Jag klarar inte av någonting, kan inte äta, kan inte träffa folk, kan inte sova, tårarna bara rinner och kroppen skakar som ett asplöv!
Men eftersom jag bor i Sverige så är det inte okej att må dåligt? jag ska jämföra mina problem med svältande barn? Mina problem kan inte vara så jobbiga att hela mitt liv blir påverkat?
Ni har ju ingen som helst aning om vilka problem jag har gått igenom i mitt liv, ni vet inget om mig och min situation så sluta dömma för fan!
Hur fan kan ni säga att ni vet bättre än någon som faktiskt är i situationen och äter medicinerna?

*..emelie..*, tycker inte du borde lägga ner någon energi på att överbevisa folk att det faktiskt hjälper för dig och många andra. Låt stolpskotten sitta och grina om de vill istället.

Självklart finns det folk som förmodligen inte behöver antidepp och skulle kunna klara sig utan, men det säger väl inte så mycket egentligen.. Att någon tar piller för att ens hund dog eller att man blivit av med jobbet gör inte så att de som faktiskt är deprimerade blir friska direkt.

BountyBoo: Nej, gick på känsla. KBT överträffar dock skiten ni stoppar i er.

iLLh, din känsla var helt fel. Eftersom de felsta av oss fakiskt har gått eller går på KBT också. Finns inte många läkare som inte lägger fram förslaget i alla fall att få träffa någon eller till och med propsar på att om man inte söker hjälp privat tar emot hjälpen från deras kurator som en början.
Men som vi också konstaterat, de flesta som fallit ned i spiralen av att må psykiskt dåligt behöver medicin för att kunna ta åt sig av samtalsterapin. Och som sagt, många av oss har låg serotoninnivå från födseln och har ärvt det av föräldrar och går därför på medicin för att inte ligga på minus den dagen en motgång sker. jag kan känna mig ledsen, jag kan känna lycka osv. min medicin gör mig absolut inte till något känslolöst monster.. då ska man byta medicin och dos.
Dessutom lider jag ju av panikångest, något som Citalopram hjälper emot. jag känner inte direkt för att fly när en "fara hotar" som t.ex nu när jag började min utbildning, första dagen på praktiken osv. Något som jag dessutom lärt mig hantera genom KBT, men inte hade klarat utan kombon med medicinen.

aja, som jeppehehe skrev till *emelie*... ingen idé att ödsla energi på att förklara. Det räcker med att se att jag, personer i min familj eller närhet mår bra.. och då menar jag inte att de inte längre känner någonting alls.

Vi äter alltmer antidepressiva mediciner. Försäljningen ökar med 20 procent - varje år. Varför? Mår vi så dåligt? Håller samhället på att utvecklas på ett sätt som vi inte klarar av? Är SSRI-preparaten så bra? Eller är läkemedelsbolagen alltför duktiga på marknadsföring? Diskussionen är svår, men ett är säkert: De antidepressiva läkemedlen har kommit för att stanna. För hundratusentals människor är medicinen synonym med möjligheten att leva ett normalt liv. Utan tabletterna skulle många av brukarna vara hänvisade till långa sjukskrivningar och mörka självmordstankar. Samtidigt är de flesta experter och forskare överens. Det behövs mer forskning. För vi vet inte vad som händer i hjärnan när vi äter dessa piller.<br />En som av dem som deltagit i debatten, och levererat starka argument kring SSRI-preparaten, är Björn Beerman, professor i medicin och chef för Läkemedelsverket. Han har fått många frågor om antidepressiva mediciner det sista året, på grund av de enorma försäljningsframgångarna.

- Delvis kan man ju säga att ökningen har med samhället att göra. Självklart påverkas vi som individer av utvecklingen omkring oss. Men det är inte Läkemedelsverkets uppgift att debattera det, utan vi ska hjälpa till att lösa de medicinska problem som finns. Det vill säga utreda biverkningar, säkerhet och forskning kring olika mediciner.

Ändå har Björn Beerman blivit citerad i press just för att han tycker att vi ska skriva ut mer av antidepressiva preparat i stället för mindre.

- Ja, lidandet för patienten är stort och risken för självmord är överhängande hos dem som drabbas av depression. Kanske skulle det kunna undvikas i högre grad om fler fick rätt doser av antidepressiva preparat och medicin utskriven överhuvudtaget. Problemet är inte att allt fler äter antidepressiva medel, menar Björn Beerman, utan att allmänheten fortfarande är skeptisk till dessa mediciner. Många gånger kanske en patient tvekar att ta preparatet, trots att han eller hon sannolikt skulle bli hjälpt.Därmed inte sagt att han ställer sig okritisk till läkemedelsbolagens roll i sammanhanget. De senare har han kraftigt kritiserat i en artikel i Läkartidningen tidigare i år. Deras marknadsföring är väldigt effektiv, säger han. Kanske lite för effektiv. "Företagen skulle knappast lägga ned 1-2 miljarder kronor per år på marknadsföring om det vore att kasta pengarna i sjön". Han tycker också att läkarna borde ha rätt att se samtliga undersökningar som gjorts kring ett läkemedel och inte bara dem som gagnar läkemedelsbolagen. Då skulle bedömningen bli mer objektiv. Han vill inte heller påstå att piller alltid är bättre än terapi. - Problemet med terapi är att det inte på lång väg finns tillräckligt många utbildade psykologer för att vi ska kunna behandla alla med depression. Dessutom finns inte resurserna till detta och det skulle absolut inte bli billigare för samhället på något sätt. Därför fyller antidepressiva medel en viktig funktion.

Att det delvis handlar om resursbrist får Björn Beerman medhåll för av Fredrik Svenaeus, medicinfilosof vid Södertörns högskola i Stockholm, som disputerat i ämnet mötet mellan läkare och patient och hälso- och sjukdomsbegreppet.

- Att det handlar om en resursbrist i vården är helt klart, oavsett vad man i övrigt tycker om medicinerna i fråga. Alla som får sådana här preparat skulle behövas följas upp och få träffa en kurator eller psykiatriker och det klarar inte vårdapparaten av i dag. Men utöver resursbristen - och god marknadsföring - finns det ytterligare två huvudorsaker till den ökande användningen, anser han: De små biverkningarna - läkarna är inte lika rädda för att skriva ut SSRI-preparat som de var för den gamla typen av mediciner - och den rådande samhällssituationen.

- Det är väl självklart att inte en halv miljon människor går omkring med en obalans i hjärnans serotoninsystem. Däremot har vi i dag mycket mindre acceptans för att vara annorlunda och känslig. Vår samhällssituation tillåter inte det utan kräver att vi måste klara ett högt tempo och höga krav. Gör vi inte det faller vi igenom. Vad man då kan fråga sig är om det då inte ska finnas plats för dessa människor, om det är onormalt att ha denna känslighet. Håller vi på att skapa det samhälle som Huxley beskrev i sin framtidsskildring Du sköna nya värld - en värld där vi på biologisk väg kan få människor att bli lydiga? - På sätt och vis. Att allmänläkare skriver ut antidepressiva mediciner i den omfattning de gör tycker jag är som att använda samma taktik som USA när det gäller terrorism: Man bombar hela Afghanistan för att få tag på Bin Laden, säger Jan Albinson, psykoterapeut och en av dem som varit med och byggt upp Kilen, en verksamhet för läkemedelsberoende.

Han är starkt kritisk till utskrivningsökningen av antidepressiva. Till Kilen kommer många som ätit olika typer av SSRI-preparat och andra mediciner och fått skador av dem. Jan Albinson tycker att det är rena galenskapen att på biologisk väg kväsa ohälsa som uppkommit för att miljön runt omkring oss inte är bra. Skrapar man lite på ytan visar det sig att många som fått så kallade lyckopiller utskrivna mår dåligt för att det är jobbigt på jobbet, för att de har ett kämpigt äktenskap eller går igenom någon annan livskris. Och situationen förändras ju inte av piller, menar Jan Albinson.

Att allmänläkare skulle skriva ut dessa av slentrian håller dock inte Björn Beerman med om. Kanske kan förekomma i enstaka fall, men inte generellt. Tvärtom tycker han att det är bra att hemlighetsmakeriet runt dessa mediciner avtagit, eftersom de hjälper mot så många olika symtom. Förutom depression kan de ges mot bland annat bulimi, panikångest och generell ångest.

- När det gäller depressionsbehandling har Läkemedelsverket dessutom publicerat hur man bör använda dessa medel. Det finns manualer med poängsystem för att säkerställa att patienten verkligen lider av depression. Fast då ska man komma ihåg att man än så länge inte har något biologiskt test som säger att vi verkligen lider av för lite serotonin i hjärnan.<br />- Visst kan dessa formulär vara bra, men just nu cirkulerar det manualer som läkemedelsbolagen själva varit med om att ta fram och det är naturligtvis farligt, säger Fredrik Svenaeus. Det finns ju en stor risk att själva testet konstrueras så att det visar att väldigt många behöver antidepressiv medicin, eftersom det ligger i bolagens intressen. På Kilen ser man även andra risker med de antidepressiva läkemedlen. Med sin drastiska liknelse mellan piller och Bin Laden menar Jan Albinson att vi vet alldeles för lite om serotoninets verkan i hjärnan. För att vara på säkra sidan väljer vi då att slå på bred front och droga ned hela människan. På så sätt slipper vi långa sjukskrivningar och besvärliga människor som ställer krav.

- Ja och det har ju också visat sig att ungefär femtio procent av dem som påbörjar en behandling med dessa mediciner avslutar den för att de inte tycker att det hjälper. Dessutom, menar Jan Albinson, fullkomligt väller antidepressiva preparat in över marknaden och saluförs av världsomfattande kampanjer från läkemedelsbolagen. Och psykiatrin sväljer detta, eftersom de är i desperat behov av bättre vårdresultat. Bredvid står kontrollmyndigheten - Läkemedelsverket - och vet inte vad de ska göra. De kan bara kontrollera de mediciner som vill in på marknaden, inte styra utvecklingen. Både läkare och Läkemedelsverket är i händerna på läkemedelsbolagen. Det är bolagen som har pengar - de betalar både utvecklingen av nya mediciner, och vidareutbildningen av läkare till psykiatriker. En ordning som många kritiserat.<br />Möten med läkemedelsskadade berättar också en annan historia än den ljusa framgångssagan om "lyckopillren".

- SSRI-preparaten har visst biverkningar, säger Jan Albinson. Och de positiva effekterna av medicinen kanske till stor till kommer av att läkare och vårdpersonal tar sig an patienterna och lyssnar.

På Kilen vittnar många om </b>att de blivit skadade av medicinerna. De berättar om otäcka fysiska symtom och personlighetsförvandling. Som exempel berättar Jan Albinson om en pappa som varit i kontakt med dem för sin medicinering.

- Han berättade att han stod och tittade på sina två sovande barn. Plötsligt var helt oförmögen till att känna kärlek. Känslorna fanns bara inte där. Han blev förstås rädd, och det med rätta. Och visst. Slår man upp i FASS så står de där, en lång lista på biverkningar som kan förekomma då man tar dessa preparat.<br />Men som sagt: För många utgör de nya preparaten en viktig livlina.

- Kanske är det just det som är det farliga, säger Fredrik Svenaeus. Självklart ska de som behöver få medicin. Man får bara inte glömma att det alltid finns en personlig historia bakom medicineringen. Så länge man tar tabletterna mår man bra, men slutar man så är det som att vara tillbaka på ruta noll. Detta sätter in många i ett livslångt beroende.

Om det håller Jan Albinson med.

- Att lyssna på varandra och ta ansvar för den miljö vi skapar skulle vara ett mycket bättre koncept än att skriva ut piller i tid och otid. Någon gång måste vi alla ta itu med våra problem, varken vi vill eller inte.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/lyckopiller-hot-eller-fralsning_74180.svd

Åderpåle, sluta länka till artiklar där en MEDICINSK FILOSOF uttalar sig negativt..

Det läkaren säger är ju bara common sense och sanning, att vi mår sämre eftersom dagens samhälle ställer högre krav på oss som individer än t.ex under bondesamhället då de flesta hade sin framtid utstakad vid födseln och visste sig att de skulle gifta sig med nån från byn.

och ingen har heller hävdat att det är bra att skriva ut piller "i tid och otid"..som sagt, common sense.

dessutom länkar du från SvD... högertidning och vad Moderaterna gjorde mot de sjukskrivna utan synliga åkommor vet vi väl redan.

LITE NYCKELORD FÖR DEN SOM FÖRKASTAR ARTIKELN DIREKT:


miljö, marknad, livslångt beroende.


Har du läst "Du sköna nya värld" bounty?
Den ingår visserligen i antingen svenska A eller svenska B, men det var ju ett tag sen du var där.

vi mår sämre eftersom dagens samhälle ställer högre krav på oss som individer

Sluta bry dig om vad grannen tycker så märker man väl att man inte behöver allt som dom serverar? Men mår man dåligt över att man faktiskt vill ha det så, då får man medicin så att man ska orka ta sig till jobbet ändå o kunna tjäna ihop slantarna till sitt sprillans IKEA-hem man egentligen inte fattar varför man spenderar sin tid i.. MARKNAD!!
Det är det jag anser att moderaterna satte igång, vad anser du?


Och finns det någon tidning du anser är okej? Du kanske bara letar laxar på aftonbladet och anser att allt annat bara är skit ändå?

Det enda jag har att säga mer är att jag är SJUKT tacksam över att jag fått mina mediciner och börjat i min terapi, annars hade jag inte levt idag!
Kanske svårt för er att förstå att en människa behöver medicinering för att inte ta livet av sig?!

ÅderpåleOne, haha Du sköna nya värld? Knappast så att den ingår i läroplanen, som tur är.

Och det handlar inte om vad grannen tycker. Det är kraven på oss själva och de måste vi ställa för att överleva. Det är inget samhället "lurat" på oss, det är en del i naturlig utveckling. Och det är som sagt inte därför jag mår dåligt.. jag är skitgrym. Jag har som sagt genetiskt en låg serotoninivå och lider av panikångest (som jag har bukt med nu)
Och du är helt ute och cyklar om du tror att detta beror på konsumtionssamhället.

Roligt att du försöker få mig att må dåligt genom härskarteknik där du poängterar mitt ytterst löjliga tävlingsdeltagande? Bara för att jag tävlade i Aftonbladet betyder inte det att jag tror på allt de skriver. Jag läser gärna Sydsvenskan, GP och DN som är oberoende liberal. Men det lärde man väl sig i Svenskan på mellanstadiet, så dit har väl du inte kommit.. om jag nu ska försöka prata på ditt sätt.

Och beroende? Nej, det många inte förstår att de flesta faktiskt gör ett aktivt val i att forstätta äta mediciner livet ut. För att som sagt, serotoninnivån blir låg annars. Sen råds man ofta som kvinna av läkarna att göra uppehåll vid t.ex graviditet då hormonbalansen ändras. Många kvinnor slutar också då att äta medicin.

Nu låter du bara naiv, men jag är ledsen för din skull att dina vänner och familj inte har hittat rätt behandling. Tydligen vare sig av tabletter eller terapi.


*..emelie..* Det är bra att höra att du mår bättre och det går framåt!

DU, ÅderpåleOne, borde läsa Pillret... nått som vi som läser andra böcker än de man tvingas läsa av någon högstadide-/gymnasielärare.

För skillnanden mellan vi som äter piller och t.ex dig. Är att du helt är emot, medan vi kan se nyanserna och även det som är dåligt. Men du kan bara se det runt dig, det i din närhet. Ta av dig dina jävla vakna.nu skygglappar, vad jag hört delas de ut gratis till alla medlemmar.

och sen är det skrattretande att du tror att arbete och tjäna pengar är sjukt jobbigt och ett onödigt ont. Vad har du själv för t.ex utbildning och sysselsättning?

jag menar jag har en examen som grafisk formgivare/originalare och jobbat som det. Bra betalt och skitroligt jobb. Tyvärr blev marknaden dålig när lågkonjukturen kom, jag var antingen tvungen att vidareutbilda mig inom samma område eller byta inriktning.

jag bytte inriktning till mitt gamla drömjobb, lokförare. Går utbildningen nu och det är skitroligt. Jobbar oregelbundna tider, jobbar lite, bra avtal och ännu bättre lön än innan.

Du vet, livet kan vara för jävla bra.. bara man förstår att man har den makten i sina händer. MEN, här kommer det, man kan ändå bli sjuk... fyskiskt.. eller psykiskt.

Men du går väl antagligen inte till läkaren för fysiska besvär heller?

Lycka till med livet, framtiden, jobb, familj, utbildning!

Pillret är en fascinerande berättelse som blottlägger de tuffa ideologiska motsättningarna inom psykiatrin - biologi mot Freud, medicin mot samtal, "piller mot prat" - och de smarta knepen i marknadsspelet om läkemedelsmiljonerna. Men det är inte någon svartvit historia som i sista kapitlet sorterar skurkarna i ena hörnet och änglarna i det andra. Spelet om själen är betydligt mer komplicerat än så: Ska psykiska problem ses som biologiska maskinfel eller som själsliga reaktioner på livserfarenheter? Vad betyder det att läkarutbildningarna om depression betalades med läkemedelsföretagens marknadsföringspengar? Och lämpar sig sjukdomsdiagnoser för marknadsvidgande PR-lanseringar?

Jo jag ska nog ta och läsa den, och se vad är som gjort att du kunnat missa det viktiga. Du kanske var för upptagen med att hitta svar på dina känslor? Och det är ju faktiskt en obekväm sanning detta.. Att vara mitt uppe i ett spel med den största insatsen man kan ha.. För du verkar ju förneka marknaden totalt..?

Och beroende? Nej, det många inte förstår att de flesta faktiskt gör ett aktivt val i att forstätta äta mediciner livet ut. För att som sagt, serotoninnivån blir låg annars.

Är inte det beroende eller vadå? Bara för att du får något på recept innebär inte det att det inte är droger. Som man blir beroende av. Som kostar pengar.

Och det handlar inte om vad grannen tycker. Det är kraven på oss själva och de måste vi ställa för att överleva. Det är inget samhället "lurat" på oss, det är en del i naturlig utveckling.

Okej, om jag är naiv så är du.. Jag vet inte.. Puckad.

Och jag behöver inte hävda mig angående vilka böcker jag läser eller vilken utbildning jag gått eller vilket jobb jag haft.. Puhleeze..

Bountyboo:

Jag ska nu försöka förstå mig på ditt sätt att se på saker.

Jag är medicinskt utbildad. Jag arbetar inom akutsjukvården, på ambulansen.
Så här tänker jag:
Det finns otroligt mycket psykiska åkommor som inte tas på allvar i dagens medicin. Det finns de som säger att det inte är sjukdomar. Jag är inte en av dem. Däremot är det inte alls klarlagt till 100% att låg serotoninnivå är något som man har från födseln, eller genom hereditet. Det är otroligt omtvistat men var och en är sin tro salig. Dock så pågår intensiv forskning på området. De preparat som finns för t ex. panikångest, GAD, mani, social fobi o.s.v. är otroligt individuella, opålitliga, de flesta är också egentligen till för någon annan åkomma/sjukdom och sedan har man sett i läkemedelsstudier att människor med dessa psykiska sjukdomarna har påverkats positivt. Jag hävdar bestämt att de flesta preparaten är rent jävla råttgift. Tunga mediciner som cipramil, SSRI-preprat. Läs på om medicinen/medicinerna. Det är inga saker att leka med. Det har som varning att suicidtankarna ökade mer hos de som behandlades med de riktiga preparatet än placebo. Man bör därför enligt läkare/fass/lm-verket övervaka patienter med suicidtankar under insättandet av Cipramil pga ökningen av självmord. Det finns studier som pekar på förlängd QRS-tid på patienter som behandlats med Cipramil. Alltså elektrisk påverkan på hjärtat. Det finns så otroligt mycket om dessa preparat att jag skulle kunna hålla på hela natten. Det orkar jag inte men hör bara på mitt argument.
Ta inte preparat i onödan. Människan är starkare än så. Du är stark. Du klarar dig. Flytta, byt umgänge. Byt miljö på sommaren t ex. Det finns ljusterapi. Det finns så otroligt mycket man kan göra utan att ta dessa glädjepiller. Att vara fast i spiralen är förjävligt. Att känna att man är värdelös, att inte orka. Att ha den där molande känslan i bröstet. Rädslan hängande som ett stort, mörkt moln på himlen. Att känna att ingenting man gör får saker och ting att bli bättre. Att veta att alla andra människor mår så in i helvete jävla bra och kan göra saker tillsammans med andra och må bra medan du måste gråta dig till sömns i sängen pga att du inte vill gå ut för att du känner hjärtat som en bultande hammare i bröstet och du är övertygad om att du kommer få en arytmi och en infarkt och falla ned och dö framför fötterna på dina polare. Och känna obehaget i bröstet hela tiden.

Tro mig. Jag vet hur det är att vara rädd för saker. Men människor har hjälp mig. Sparkat mig i arslet och sagt att jag inte ska vara rädd.
Sista panikattacken hade jag för 2 år sedan, aldrig ätit medicin. Ingen KBT.
Men att ha bra vänner och en partner som älskar dig är allt.

/ P

illah, du är sjuksköterska... eller kanske bara akutvårdare på ambulans?

Med andra ord kan du lika mycket som mig.
Och det du skriver om panikångest visar ju hur lite du kan om medicin. Och det du skriver om "sparka sig i arslet" och att ANDRA gjort det åt dig går emot all KBT som finns.
Jag har en sambo jag älskar (han pluggar dessutom till sjuksköterska), familj som jag älskar, bra vänner.. allt på det torra. Det är tyvärr inte allt.. man kan som sagt må dåigt ändå.

Jag ska sluta läsa här nu.

Blir förbannad att du försöker styrka att du är medicinskt utbildad.. som ambulanssjukvårdare eller ens akutsjuksköterska får du ingen utbildning inom psykiatrin.

Haha?

Ingen utbildning inom psyk?
Jag har jobbat på psykakuten-vanliga akuten-ambulansen.
Vi har 4 veckors praktik på syrraplugget och läser typ 30p psyk. Jag kan bifoga filer som kan bekräfta det.
Jag tror nog sjuksköterskor kan en del om psykiska åkommor.

Jag försökte hjälpa dig, få dig på bättre tankar. Plus att jag behöver inte hävda mig för dig. Jag gav dig bara min bakgrund och varför jag tycker mig kunna lite, inte mycket, utan lite om just psyk.

Skit samma. Du är fast i dina tankar, den enda som kan göra något åt din situation är du. Hoppas det går bra. P

nä serru whoas elit är stenhårda och vet mer om allt än alla.

nåde dig om du försöker få någon på andra tankar!

åderpåleone
vadå whoas elit är stenhård?
klart man måste få säga emot när man anser att det ni säger är helt puckat?
Du har ingen psykisk sjukdom vad jag vet, hur kan du då sitta och säga att det är dumt av oss att äta våra mediciner? Hur många av dina nära som käkar ssri äter benzo också?

Bara för att din familj, vänner osv har mått som rövar och blir helt zombiefierade av sina mediciner så är det inte så för alla!
Bara för att ni känner folk som kan sparka sig i arslet och komma upp ur en tung period, så är det inte så för alla! Det är bara att inse.

Utan mediciner så skulle jag garanterat ha tagit livet av mig för ett par månader sedan, utan tvekan! Visst, jag mådde dåligt som fan när jag började äta dom, mer självmordstankar, mer ångest osv, men det stabiliserades efter ett par veckor och nu funkar dom som de ska och jag mår bättre! Under de veckorna som jag mådde som sämst hade jag läkarkontakt minst 2ggr i veckan OCH telefonkontakt för att jag inte skulle skada mig osv osv....
Men ni får gärna fortsätta tjata om att man mår sämre av medicinering, ni har ingen aning!

illh, men är du dum i huvudet på riktigt eller bara inte läskunnig? Om du läser det jag skrivit i tråden så ser du att jag inte mår dåligt nu och att jag gjort nått åt min situation. Jag äter medicin som ett aktivt val och har bukt med min panikångest genom KBT. Jag äter en låg dos och trivs med det, inga biverkningar.. är glad, arg, ledsen och allt som en "normal" människa är. Så att skriva meddelande där du ber om förlåtelse för att du gör mig ledsen är helt fel. Jag är van vid diskussioner och detta är dessutom på nätet.

Och tror du nu att du är mer kunnig än mig, varför har du inte en mer neutral inställning och förstår att alla inte är lika och vi alla fungerar på olika sätt? Att medicinering fungerar för vissa och inte för andra.

klart slut.

Jag är läskunnig. Var inte så otrevlig. Jag ville be om ursäkt eftersom jag inte tror på skiten ni stoppar i er och jag ville inte att du skulle bli ledsen utan bara fatta att jag är av en annan åsikt. Tydligen, i din värld, så gör man inte det. Man ska tydligen var arrogant och otrevlig?!

Jag skiter fullständigt i om du mår bra eller dåligt i din PÅ. Jag kan inte vara sjukvårdspersonal jämt. Men däremot kan jag vara medmänniska eller säga vad jag tycker. Och jag tror på forskningen som säger att man inte föds med låg serotoninnivå. Jag tror på den forskning som jämför med elitidrottsmän/kvinnor. Jag tror att människan är starkare än hon tror. Att man klarar av det mesta. Utan tabletter. Att de har svårare att få psykiska sjukdomar pga deras redan starka psyke.

Jag tror inte att medicinerna fungerar på det sätt som ni vill, jag är övertygad om att människan kan lura sig själv. Att vårda sina sjukdomar är fel, man ska inte göra det. När jag blir förkyld så springer inte jag och köper nässpray och näsdukar. För jag tror att det kommer göra mig sjukare. Jag låter det istället passera. Det finns visserligen en gräns för vad man kan låta passera. Cancer, nej, det går ju givetvis inte. Men PÅ eller Social fobi kan man låta passera. OM man klarar det. Det är ju det KBT går ut på. Att möta sin rädsla och se att inget farligt kommer hända.

Jag tycker det är sorgligt att i Sverige 2010 så har så mycket psykisk ohälsa. Det är där problemet ligger. Inte i vem som har rätt gällande psykofarmaka.
Skitsamma. Du är tydligen väldigt säker på din sak. Och jag beundrar det. Att människor vågar stå för det de säger.

Fridens liljor/P