Alkoholism = sjukdom?

Misery chick,

Jag är i regel väldigt lugn, särskilt när jag slipper ödsla tid på idiotiska kommentarer.

hahaha vem tvingar dig?

joda

det ÄR fullt möjligt att inte lägga tid på saker man inte vill lägga tid på.

junkgirl,

ingen. vem tvingar dig att trots tillsägelse från Pendragon fortsätta fylla tråden med meningslöst dravel. är du så jävla intresserad av mig så gå och skriv en fanzine eller nått.

Misery chick,

absolut, det är också fullt möjligt att inte bete sig som en idiot. Jag kommer fortsätta kommentera det som skrivs om och åt mig tills någon moderator tar sitt förnuft till fånga och dödar tråden, då den tyvärr förstörts för länge sedan.

jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att man kan känna folk med missbruk och inte se att de drivs mer av sina kroppars beroende än av sin egen vilja i många fall. jag tycker vidare att det är väldigt bra att det är klassat som sjukdom så att folk kan få hjälp och inte bli misstrodda när de kommer och säger att de inte kan klara av att sluta på egen hand.

När påstod jag något sådant? Givetvis drivs många av såväl fysiskt som psykiskt beroende, det har jag väl aldrig ifrågasatt? Det jag ifrågasätter är att fysiska och psykiska beroenden av dessa slag kan vara så starka att den egna viljan omöjligen kan övervinna dem.

hjälp kan man få utan att det klassas som sjukdom, så det är inte direkt något argument. om pelle har svårt att lära sig matematik på egen hand betyder inte det att han har matematikism (även om vi med dagens diagnoshysteriutveckling säkerligen kommer hamna där om några år). Det är alltså inget problem att säga att man inte "klarar" att sluta på egen hand utan att behöva skylla på en sjukdom. Det är inte svårare än "jag har ett problem. jag kan inte (läs: har svårt att) klara detta problem på egen hand. kan du/ni hjälpa mig att klara det?".

Hur menar du att misstron skulle sätta käppar i hjulen? Att folk skulle säga "Nähä du ljuger, du har inte alls svårt att klara detta problem på egen hand, stick iväg med dig!", eller, "nähä, du har inte alls något problem" eller vadå?

Den enda skillnad jag ser i ditt scenario är att man i det ena fallet tutar i personen att den är sjuk och hjälplös och måste ta sin AA-medicin resten av livet, medan man i det andra fallet undersöker VARFÖR personen i dag inte "kan", och sedan arbetar med individen för att komma tillrätta med såväl problemet i sig, eventuella bakomliggande problem (dvs. grovt sagt "viljan att fortsätta") samt bygga upp den egna viljan att sluta. Varför behövs sjukdomsbegreppet i det senare fallet menar du?

joda

varför antar du att jag pratar med dig?

ptja, sunt förnuft. men för att vara lika lustig som du, vem säger att jag skrev till dig?

ptja, att du svarade på vad jag skrev. jag skrev allmänt vad jag tyckte bara. ^^

om pelle har svårt att lära sig matematik på egen hand betyder inte det att han har matematikism (även om vi med dagens diagnoshysteriutveckling säkerligen kommer hamna där om några år).

...dyskalkuli? ;P

visst, dyskalkyli gör det onekligen svårt att lära sig matematik, men att enbart finna matematik svårt är knappast dyskalkyli - eller hur? i övrigt befäster du på ett bra sätt vad som nämns inom parentesen. Med dagens utvecklingstakt lär inte bara alla barn 2050 ha multipla diagnoser, det kommer dessutom inte finnas en frisk människa på jorden då WHO får för sig att diagnos per automatik är sjukdom.

Grattis världen!


P.S. Undrar när dys-religion, eller kanske ännu hellre dys-geografi. kan inte vara långt borta. knappt så det skulle förvåna mig om det redan fanns en sådan diagnos. varför inte liksom. diagnosticera mera! D.S.

...dessutom har väl en person med dyskalkyli inte bara svårt att räkna på egen hand, det lär väl inte bli särskilt mycket enklare om han eller hon dessutom ska erkänna sig maktlös och överlämna sig åt en högre makt? =)

Nä, även för dyskalkyli föredrar jag min approach. Identifiera problemet. Analysera problemet. Bearbeta problemet.

Egentligen är det dock en meningslös poäng hur vi än vrider och vänder på det, då du sannolikt definierar såväl dyskalkyli och dyslexi som sjukdomar, vilket jag personligen aldrig någonsin skulle göra. (Definierar du det inte som en sjukdom vet jag ärligt talat inte vart du ville komma med din kommentar då du isåfall totalt bommande parallellen mellan alkoholism och matematikism. så till vida att du inte ändrat dig angående det förstnämnda dvs.)

joda

du får det att låta som att dyskalkyli inte är ett riktigt tillstånd. det är det.

nej, jag får det att låta som att dyskalkyli inte är en sjukdom. vad är förresten ett oriktigt tillstånd om jag får fråga?

Det vore superbra om ni kunde ta erat off topic-chattande i gästböckerna (ni vet vilka ni är).

Relevant småsnack får gärna vara kvar dock.

verkar ju mest ha varit en fråga om semantik tidigare i tråden ändå.

que?

Joda
Vart exakt dömde jag ut dig? Du som varit i kontakt med överläkare och hundratals patienter som vet så bäst borde fortfarande ha en lite sundare människosyn.

Eller nu för tiden betyder Du har skev människosyn = du ska tvångsvårdas för du har tvångsvårdats förut och alla överläkare och hela vården i hela Europa har fel om att du nu är frisk och därför borde du tas in på tvångsvård igen.

För det var väl vad du menade att jag menade?

Gå ut och motionera eller nåt, istället för o sitta och få utlopp för aggressionerna bakom en skärm, oh du konfliktingivande.

Har aldrig påstått att jag vet bäst annat än i frågan om just mig själv. Sluta med barnsligheterna. Är det inte det ena ni påstår om mig så äre det andra. Håll er till saken istället för att diskutera mig.

och vart exakt du dömde ut mig? Ptja, du skrev att jag har en skev uppfattning av missbrukare. I min bok är det ett dömande uttalande och tecken på att den som har en skev uppfattning om något (dvs. moi) är ingen annan än dig själv.

Något annat menar jag inte. Aggressioner saknar jag i största allmänhet. Jag är nog en av landets lugnare personer, på gott och ont. Mest ont egentligen.

Rekommenderar inför framtiden att du lägger mer tid på att faktiskt läsa vad jag skriver istället för att som nu, till synes, mest fantisera ihop vad jag sagt.