Blev du slagen som liten?

Refused. kan säga att jag sett barn bli slagna mer i England på öppen gata än från min hemgata i mellanöstrn. min pappa var djupt skakad när vi var i England. det finns inte lika strikta barnagningslagar i england som här, och eftersom det inte finsn lag på det blir det ju automatiskt en mer normaliserad grej, även om många är emot det.

Det är ett natuligt psykologiskt försvar som leder till det gamla "jag fick minsann stryk och inte har det skadat mig".

men om det verkligen inte har skadat mig som person?

det känns som om fol kVILL att man ska må dåligt
"men du blev ju SLAGEN." men snälla rara människor, jag har inte tagit illa vid mig!!

det betyder inte att jag tycker slag är rätt, men jag tycker inte det är mkt hemskare än mkt annat i livet. ärligt talat. speciellt som det inte var ett vanligt inslag heller med slag i min tillvaro, och inte hårt heller för den delen. det var liksom ingen big deal när jag växte upp.

kan folk respektera att man inte är olycklig? kan fol krespektera att man tycker ens förädlrar i HELHET gjrot ett bra jobb?

Min mamma slog mig ibland när jag var liten, jag har fortfarande inte förlåtit henne för det. I mina ögon är man en svag och liten människa om man tar till våld mot ett försvarlöst barn. Vill inte vara elak mot någons föräldrar, men det är fullständigt absurt att påstå " att det inte har skadat mig" Nähä, och det gör det okej då eller? Det är aldrig aldrig aldrig okej att slå sina barn, oavsett vad dom har gjort eller hur upprörd och stressad man än må vara som förälder. Våld löser ingenting. Håller med refused, för mig är det också ofattbart att slå någon man älskar.

BABYPHAT!!

jag skrev nyss, NEJ DET ÄR INTE OKEJ
men jag blev inte ledsen iallfall!!


sitter det sadister på whoa som vill at barnen som blev slagna ska bli ledsnare?

Amar:

att använda våld som uppfostringsmetod är fel i SVERIGE och enligt många individer oavsett bakgrund på jordklotet. men du pratar ändå utifrån normen i ditt land. världen är större än det.

Fast det här köper jag inte. Etik känner inga nationsgränser, vad som är rätt och fel måste gå att diskutera objektivt utan att ta hänsyn till traditioner. För att ta ett väldigt extremt exempel så kan man ju inte försvara könsstympning för att det är 100% standard i många länder.

Därför tycker jag inte heller det är upp till den enskilda familjen att bedöma om det är rätt eller ej. Naturligtvis är det en kraftigt bidragande orsak hur föräldrarna själva växt upp, hur deras föräldrar i sin tur agerat och vad som varit kutym, men det väger ju inte in i själva etikdiskussionen.

Visst är min syn på det här kraftigt färgad av min kulturella bakgrund, men det är därför det är viktigt att försöka hålla diskussionen så objektiv som möjligt och använda så rationella argument som möjligt. Vilket jag väl iofs ännu inte givit mig in på =)

blev spöad mäst hela första 16 åren av mit liv men då bara av andra i min egen ålder och äldre utan för mit hem. hemma var ända stälet jag inte fick stryck. gnesta är fan sweet stäle.

Amar

Jag förstår hur du menar, min poäng var att man inte enbart kan utgå från sig själv. Jag mår fortfarande dåligt över en del saker i min barndom, men jag förstår att alla inte gör det. Ser du min poäng ? Det är ungefär med mammor som röker under graviditeten och menar på att "min mamma gjorde det, och jag är frisk blabla" När man som förälder VET att det kan skada sina barn, ser jag inte meningen i att chansa.

Refused. tjena lilla gubben. åk till Kurdistan och säg att en klatch på armen är straffbelagt. de kommer garva ihjä lsig.
inte för att de tycker de är rätt att skada barn, men de har en annan definition av vad misshandel är, en högre spärr kanske än här, då slag är mer normaliserat där än i Sverige. det är mkt svårt att pratas med en patriark om kvinnor utan att han bär med en massa åsikter.

det finns ja, ett par grejer som är universiella vad gällande etik, vi tycker det är fel att stjäla, ljuga, mörda, svika osv.
men om vi sätter det i samamnhang kan olika områden ha olika svar.

Fast det här köper jag inte. Etik känner inga nationsgränser, vad som är rätt och fel måste gå att diskutera objektivt utan att ta hänsyn till traditioner. För att ta ett väldigt extremt exempel så kan man ju inte försvara könsstympning för att det är 100% standard i många länder.

haha det är just de det kan. de länder som har det som standard kan jag lova att du finner fler som är positiva til det än här i Sverige.

rätt och fel är en fråga om uppfostran. bara du och jag kan ha olika åsikter om rätt och fel. vissa färgade av våra individuella tanakr, andra från normen där vi växt upp- det är få människor som inte är färgade av de samhälle de lever i. det finns visst visa företeelser som ä vanligare utomlands än  isverige. det ger dsig svaret på vad som är rätt och fel, skiftar från land till land

och person till person såkalr.t

Men oavsett vilket land man kommer ifrån eller vilken kultur man tillhör borde det ju sitta i ryggmärgen att våld alltid är fel ?

vad som är rätt och fel måste gå att diskutera objektivt utan att ta hänsyn till traditioner.

rätt och fel är inget givet, det är regel och normer vi själva sätter upp för våra samhällen.

babyphat varför? är vi människor föda pacifister? har du träffat i ditt liv en opåverkad människa av den omgivning han leevr i, att du kan prata om instinkt och ryggmärg?
vad händer i ett land utan moral och lagar? vad är naturlig moral? vad får vi lära oss?

däremot så är det självklart att man kan tycka våld är fel oavsett vilket land man kommer ifrån! men våldet ute i världen visar att allting är relativt
vad som är okej våld vad som inte är. allmänna reaktionen kan vara att våld är fel. men sätter du våldhandlingen iett sammanhang, och bakgrund, och indviduell bedömning kan man reagera mkt olika på våld.

En kille var verkligen för det, och sa att han kommer föra familjetaditionen vidare
trådskaparen,. det låter i mina öron som en jävla idiot. stackars jävel som inte har bättre saker att "föra vidare"? stolt är han också

fyy

Amar:

haha det är just de det kan. de länder som har det som standard kan jag lova att du finner fler som är positiva til det än här i Sverige.

Men du kan ju inte bedöma en handlings moraliska värde utifrån antalet människor som tycker på ett visst sätt! Jag skiter fullständigt i hur många i ett visst land som är för könsstympning, det är helt åt helvete fel ändå. Även om 100% där är för det (eller för den skull om varenda människa på jorden vore för det). En tradition och kultur kan förklara könsstympning, men aldrig försvara det.

En etisk diskussion har inget att göra med hur många som tycker si eller så. Det är handlingen i sig och dess effekter som bedöms.

Vad jag vill säga är alltså: jag är helt medveten om att man ser olika på aga i olika länder, men det spelar ingen roll för huruvida det är etiskt rätt eller inte.

Amar F19
Han var för aga, han menade att det gjorde honom till en bättre individ. Det är lite väl modigt av dig att "kasta skit" på honom när man ser vad du har skrivit i tråden.

Refused. jag som trodde etik var tankens moral.. om 100% är för något? då är inte de det är för etiskt rätt? vem bestämmer vad som är etiskt rätt refused? du är ju knappast objetiv när du bestämmer vad som är en god handling och vad som är en dålig. hur mäter du effekten? eller är etik något som ramlat ner från himlen uppenbarat för oss?



broed_ han vil lföra vidare som om det är något fint att slåss- det är himmel och jord med vad jag själv tycker. har jag sagt att jag vill slå mina barn som din polare? på vilket sätt har jag högmod? mitt brott är tydligen att jag inte är ledsen för att jag blev slagen som barn.. snälla, du ska jämföra det med att aktivt vara för barnaga? snyggt

En etisk diskussion har inget att göra med hur många som tycker si eller så. Det är handlingen i sig och dess effekter som bedöms

effekter kan vara individuella. vill du säga att barn som utsats för aga i mild dos, blir olyckligare som vuxna, om de växt upp med agan i mild dos,  iett samhälle där det varit ganska vanligt med detta och inget de fäst sin vikt i. är de olyckligare än barn som slipper aga?
är det inte lite simpelt att försöka kalkylera en människas lycka utifrån en aspekt? eller effekt då som du skriver.

xunzi.  det är det som du skriver som jag inte får ner i skrift!! jag tycker inte det är rätt alls emd barnaga men jag ser inte att det nödvindigtvis måste vara ondare än annan form av bestraffningsyttring. allt är relativt och beror också på person till person samt familj. hur helheten är gör mkt för måendet också.

behöver inte tillägga mer, hela ditt inlägg beskriver exakt det jag velat få fram

xunzi. men refused vill faställa vad som är etik genom att se till effekterna. jag förstår detta men ändå inte. hur illa man far vid agning är subjektivt. därför tycker jag ibland det är svårt det här med att vara objektiv när effekterna i slutändan kan vara mycket varierande beroende på vad, var och vem det gäller. inte minst i vilket samanhang. vill inte förstöra genom att flumma ihop något felsagt, jag är trött och det är kväll och ditt inlägg mycket mycket bra. och vilka effekter man vil ltillgodose och vilka man sållrar bort, hur man väge för och nackdelar, det är sådant om jag tror det är svårt att vara objektiv till. vi är ju lastade med en massa föreställnigar om vad som är gott och ont. men gott och ont i sin rena form, som om vi vore födda idag och utan "uppfostran", utan inverkan och pekpinnar, skulle vi fortfarande se på vad som är etik och vad som är moraliskt som vi gör idag.
vad är universiellt och vad är inlärt, osv..

Amar:

Naturligtvis är inte jag något slags slutgiltig auktoritet i vad som är moraliskt rätt eller ej - någon sådan finns ju inte. Vad som kan fås är en diskussion där argument läggs fram och bemöts. Det jag har velat påpeka är att i just den diskussionen har kulturell tradition och arv ingen plats, då det inte gör varken till eller från i bedömningen av moraliskt värde.

Däremot har jag, till skillnad från Xunzi, inte gett mig på att försöka argumentera för min ståndpunkt, utan bara redovisat den rakt upp och ner. Lat som jag är. Det kan tyckas som ett meningslöst debattinlägg, men poängen var egentligen inte min åsikt (även om jag utan tvivel har en stark övertygelse i den här frågan) utan vad man bör ta hänsyn till i bedömningen.

Refused. tror jag totalt gått förbi dig i vad du menar med etik. tror jag blandar ihop det för mkt med moral. med kulturell tradition menade jag att något som är socialt accepterat någonstans sker då öppnare. när fler vet att fler utsätts för samma sak, normaliseras det. kanske inte helt men det ger fol ken viss känsla av att vara som alla andra, att man är normal, att ens familj är normal. och detta kan påverka synen på ganing i detta fall, även om man allmänt inte är för våld.

det var det jag menade med att man måste se det i sitt sammanhang. och jag menar inte att det inte finns folk i såna regioner som är emot agning, tvöärtom ,så vill väl ingen förälder att ens barn lider mer än nödvändigt. men vad som är nödvändigt i uppfostran eller ej är till viss mån kulturellt och inlärt, och  iviss mån indivuell utifrån ens egna person-, familje och samhällsideal

sen är tradition att aga är märkligt begrepp. skulle aldrig kalla någon kulturs tradition för agande direkt. låter bara skumt. traditioner är ju mer eller mindre ceremoniella företeelser, som går ner från en äldre geenration till en yngre..

menade mer socialt accepterat

Xunzi:

Jag kan köpa din syn på agan som en del i en helhetsuppfostran, snarare än en isolerad företeelse. Men jag tycker ändå det går att tillskriva den ett eget moraliskt (eller praktiskt) värde.

Att total avsaknad av uppfostran/straffmekanismer är ännu värre än våldsbaserad uppfostran ser jag inte som ett argument för att agans värde skulle vara helt relativt och därmed sakna attribut som gott/ont. Det skulle fortfarande gå att sortera in de två på en tänkt skala över effektivtet/moral för olika metoder, och konstatera att andra alternativ är vida överlägsna dem bägge. Vill man inte katergorisera uppfostringsmetoderna så skarpt utan mer se dem som en samling sammanflätade handlingar, tycker jag fortfarande man kan konstatera att en given uppfostran hade blivit bättre om våldsinslagen hade ersatts av andra tillrättavisningar - att det är tänkbart att det finns ännu värre alternativ än våld (t ex psykologisk bestraffning) tycker jag egentligen inte är relevant.

Nu glider bedömningen lite runt begreppen effektivitet och moral, hoppas det inte rör till det för mycket. Vi får väl anta en konsekvensetisk ställning så sammanfaller de hyfsat.

Helt apropå så tror jag den största skadan våld i uppfostran gör kan vara att det lär barnen rädsla istället för respekt. I vissa fall tror jag det kan leda till svårigheter att senare respektera folk de inte är rädda för.

Jag är syrian och jag blev slagen under hela min uppväxt. Jag satte själv stopp på slagen genom att slå tillbaks. Idag händer det väldigt sällan att jag blir slagen, dels för att jag har blivit äldre och dels för att dem vet att dem inte längre kan få tyst på mig genom slagen, snarare tvärtom.

Och hur detta har påverkat mig?
Det vet jag faktiskt inte. Jag vet ju inte hur mitt liv hade sett ut utan dem där slagen och jag vet ju att jag har fuckat till stora delar av mitt liv. Kanske ligger slagen i bakgrund till det. Annars så ser jag mig själv som en stark och självsäker tjej som vågar säga vad jag tycker och tänker oavsett situation och person. Jag menar givetvis inte att dem slog var något bra, men eftersom att min uppväxt har gjort mig till den jag är så kan jag inte klaga. Sedan vet jag att det finns människor som har tagit stor skada av det. Jag vet inte, kanske kommer dem effekterna senare i mitt liv, vid min 40-årskris kanske? ;P

Om jag kommer slå mina barn?
Hell no! Jag tror att jag kan uppfostra mina ungar så att dem blir starka och självsäkra utan slag.

Amar:

Jo, jag håller ju i stort med om det du skriver, och att många faktorer kan förklara aga i uppfostran. Som sagt så tycker jag bara inte det är relevant i moraldiskussionen.

Om jag fattat rätt är etik läran om moral, så de två begreppen är ju väldigt närliggande om än inte utbytbara.

Refused. jag ska begrunda dina ord i det nyktra morgonljuset imorrn :D hur som helst så var jag ett väldigt glatt barn och är fortfarande väldigt flummig och glad. jag blev nog inte slagen tillräckligt hårt eller ofta för att det ska ha påverkat MIG särkilt mkt.
i livsbalansen kan jag i helhet se tillbaka på min barndom som väldigt skojsig. Jag är tacksam över att ha haft det så bra som haft och tänker inte börja leta fel i barndom även om de finns i massor. jag blir inte lyckligare över att grubbla över händelser i livet som varit mindre bra.
jag tänker redan för mkt som det är. :D vi är en såndär nördig gosfamilj som har mysstunder och är sådär släkten-är-värst-sektiga av oss. vi använder mkt humor, också när vi kritisrar varandra
det enda som har gjort riktigt jävla ont, är att mamma förnekar att hon slagit mig, det känns fönedrande att inte bli trodd. det finns en del andra grejer hon gjort som det blir alldeles för jobbigt om jag tar upp med henne. hon kan vara lite dålig på självinsikt. men hon blir bättre med åren. hon har gjort sitt bästa.

min belöning, är att ha sett att min bror fått en mer harmonisk uppfotran än mig. mina föräldrar är mänskliga och de lär sig av sina misstag.

han betyder allt för mig, och om han har kunnat fp en bättre barndom än mig så är det nog för mig att vara tillfreds.


jag är myclet lycklig

lyckligare än min bästa vän som aldrig blev slagen men känslomässigt åsidosatt t.ex.
vill inte jämföra vems situation som är värst, tänkte mer sätta det som en sista slutkläm på att det är mkt individuellt hur man tar det. mkt av egna psyket, folks reaktione romkring, och uppfostran oi helhet.


nu ska jag sluta prata blir slurddig

Jag hoppas det inte har framstått som något slags anklagelse mot dig eller din familj, så var det verkligen inte menat. Allt var tänkt i allmäna termer. Jag tvivlar inte alls på att du är mycket lycklig med din familj och att din uppfostran var bra, även om jag förbehåller mig rätten att tro att den iaf inte blivit sämre utan de enstaka örfilarna ;)

natti

Som vanligt, håller jag med Amar... :)

kan bara säga att jag är tacksam nu på senare år...

sugahdaddy

är du seriös?

En nära vän till mig hade på lågstadiet svårt att gå på toaletten i tid och gjorde således i byxorna ofta. Hans föräldrar lade aldrig en hand på honom men höjde rösten och praktiserade "ingen kvällsmat-gå till ditt rum-strategin".

När hans problem fortlöpte in i fjärdeklass ändrade de metod.
Varje gång hans föräldrar tog honom med byxorna nere (egentligen tvärtom) så tvingade de honom att gå ut naken och slänga sina underkläder i soptunnan.

Det spelade ingen roll att de bodde i ett tätt radhusområde eller vilken årstid det var.

Slutsats, ehm.. Föräldrar kanske väljer att inte bruka våld men det finns många sätt att sabba ett barn utan att slå det.

Jag har aldrig blivit slagen av mina föräldrar. Jag har aldrig fått ett straff utdelat till mig för att jag betett mig illa.

Jag är uppfostrad med kärlek och en pedagogik som går ut på att man ska uppmärksamma och belöna gott  beteende och inte straffa det dåliga.

Personligen skulle jag aldrig ens drömma om att slå ett barn, inte heller straffa ett barn med "ingen efterätt" "gå till ditt rum" "utegångsförbud".

Jag blev "agad" tills jag var 13 år, då fick jag nog och slog ner farsan, efter det slutade han.

om ni undrar hur jag lyckades så är det inte så svårt.
Ett slag på nosen paralyserar dom flesta, sen ett par trycksparkar i mellangärdet så var det över.

riktigt svinigt. jag hade aldrig orken/styrkan osv
att slå min farsa, jag har väl boxat honom och puttat
på honom när jag toklackat då han slagit till mig men
oftast hann man inte ens fighta tillbaka, speciellt
när man tyckte att det skulle förvärra situationen om
man slogs tillbaka. accepterade de känslokalla "förlåt"
för att man visste att han led mer i slutändan.

Blev du slagen som liten?
Slagen och slagen, morsan brukade kasta massa grejer på mig när jag var i 14årsåldern och höll på

Tyckte du att det var rätt eller fel?
aa..men ärren i skallen är lite fula..skulle vart bättre om hon satte en telefonkatalog på hudvudet innan hon banka/kasta prylar

Kommer du slå dina barn, för att uppforstra dessa till bättre individer?
nee

Jag blev aldrig slagen som liten, inte ens i närheten, för att vara exakt.

Tycker inte heller att det är okej att som förälder misshandla sitt barn, då det endast bevisar att man inte kan ha hand om ett barn.

Ingenting rättfärdigar barnmisshandel, och ingen kan förtjäna det, vad de än gjort.