Blev du slagen som liten?

ja, dock inte i uppfostringssyfte
helt klart fel.
i helvete heller. om det sen skulle leda till att dom blir lite kaxiga, bra. världen är inte till för mesar som lyder föräldrarnas order till punkt och pricka.

jag bleg misshandlad av min farsa, sög fett

skulle aldrig slå min kid

Är svensk som midsommar, beror  väl på va man menar med slagen fick väll sig en "hurring" eller någon örfil nån gång o. Var en jävlig jobbig unge, och kan fatta att farsan tappa tålamodet. En om kollar hur jag va och att dom inte skcika iväg mig tycker jag är mer farsinernde än att jag fick en huring eller två.
Men vet folk som blivit mer illadär an och som tycker att en eller två örfilar i uppväxten inte är speciellt "boofrickdi how tyck synd om mig som en kentflicka"
Kommer inte att slå mina ungar tror det finns bättre sätt att uppfostra sina ungar

Blev inte slagen som liten.
Jag skulle aldrig slå ett barn inte ens lite!
Barn är mer försvarslösa en djur

Konstig tråd. men nej jag blev inte slagen, min pappa skulle aldrig göra det mot mig:P Och han har även lärt mig att bråk leder inte till något.

Min personliga åsikt.
Jag skulle aldrig kunna acceptera aga, det är inte försvarbart på något plan ö h t i min värld.

Aga är misshandel och det är skam över de som måste ta till det för att uppfostra.
Värsta är nog de som påstår att de förtjänade lite stryk, INGET barn förtjänar stryk.
Misslyckad uppfostran och kommunikation av föräldrar ska inte ersättas med misshandel, framför allt skall inte ett barn få lida p.g.a. det.


Jag har aldrig ens fått ett måttat slag åt mitt håll.

Bara ett förtydligenden så inte mina föräldrar framstår som hemska mänsikor för dom är verkligen super trevliga och älskar dom och allt det där. Dom slagen jag fick om nu ens kan räkna det som slag va inte speciellt hårda och inte satt några spår i mitt psyke. Då har jag fått värrs trycck av tjejer efter jag levererat eett dåligt förslag va jag tycker att hon ska spendra natten

slår man sina barn är man antingen obildat och jävligt ociviliserad eller så har man grava aggressionsproblem imo..

påfallande stor andel av dom jag känner som blev slagna när dom var små är störda idag i jämförelse med dom sin inte blev det

Barn aga är aldrig acceptabelt och när man tar till såna metoder har man misslyckats som förälder.

Klart att man fick sig en dask på stjärten som liten när man var överjävlig och eventuellt vred om armen på en lite men jag tror ingen kan klassa det som aga, eller så kanske det gör det?

Jag förtjänade det i alla fall =)

Blev människa av mig ändå hehe

hehe, vad bra mannen. själv blev jag aldrig slagen. känns rätt skönt att ha sluppit det.

Känns som jag målar ut min mamma som en barnmisshandlare nu men så är inte fallet. Världens bästa mamma! Den mest empatiska människa jag känner.

Men likställer ni en dask på stjärten med aga?

Jag är supersvensk och har fått en och annan örfil, blivit tagen hårt i armen och lite dragen i håret av min mamma. Det var ingenting som hände frekvent utan användes mer som markeringar när jag visste att det jag gjorde var fel, men sket i det. Det är ingenting jag har lidit några direkta men av, men jag kan inte heller påstå att det fick mig att bli lydigare eller mer väluppfostrad. Det gjorde nog helt enkelt varken till eller från men var verkligen inte hela världen.

I USA, tror jag det var, har man gjort en undersökning där man kollat på hur barn som lever i samhällsgrupper där man praktiserar aga upplever att bli agade. Sedan har man jämfört det med hur barn som lever i samhällsgrupper där aga inte är är socialt accepterat reagerar på att bli agade. Resultatet visade att barn som får en örfil då och då och som lever i en värld där detta ses som någonting normalt och kanske till och med ett tecken på att föräldrarna bryr sig om sina barn inte tar någon skada av behandlingen. Däremot upplever barn som lever i miljöer där det inte är socialt accepterat att ge sina barn en örfil det mycket värre när de får en örfil och tolkar örfilen som ett tecken på att deras föräldrar inte älskar dem.

Det jag vill säga är att hur man uppelever en örfil en dask i rumpan är beroende på vilken kontext man befinner sig. I alla fall så länge vi snackar om just en örfil eller en dask i stjärten och inte ren barnmisshandel. Det är väldigt lätt att vara en duktig svensk och säga att all aga är totalfel, men Sverige är ett av de länder som har hårdast lagstiftning mot barnaga. I andra länder, exempelvis England, ses det som en naturlig del av barnuppfostran. Sedan kan man tycka vad man vill om det, men jag tror inte det finns någon objektiv sanning om huruvida barnaga är bra eller dåligt.

jag blev slagen en hel del, ja.
ibland utan anledningar
eller för det minsta småsakerna.
jag skulle aldrig slå mina barn, det är bara fel.
jag vet att dom inte visste bättre och tror att våld
löser saker o ting men det enda det gjort för mig är
att jag litar mindre på människor, tar ett jävla bra tag
för mig att älska/lita på en människa och släppa in
den i mitt liv. rädd att den ska såra mig, skada mig.
på det sättet har jag även lärt mig att ensam är stark.

Asså jag har alltid respekterat min pappa för en sak. Att han aldrig slog sina barn. Han kan skrika och gorma och vara värsta nightmare men han slog oss aldrig!... Trodde jag..

Jag har absolut inget minne av att han slog oss. Det är riktigt skrämmande. De måste betyda att jag omedvetet trängt bort det, creepy stuff. Men min mamma garvade och sa att han visst slog oss när jag nämnde hur stolt jag var över honom. Jag blev helt paff! Tydligen tog jag minst stryk av vi 5 syskon men ändå.

Nu är han bara en grining kort gammal indian gubbe, hur fan kan man slå sina barn? skäms fan över honom.

Dödslistan

Det finns kanske inga tydliga gränser, men det finns en subjektiv upplevelse hos barnet. Det finns en skillnad mellan att känna sig straffad och förstå varför man har fått straffet och att oförutsett bli slagen utan någon direkt anledning, eller av en anledning som barnet inte tycker står i proportion till den förbjudna handlingen som barnet utfört. Tror ja. Eller är jag ganska övertygad om.

Nja, har nog aldrig hänt mig vad jag vet, min bror har nog iofs fått lite av både farfar och pappa. Farfar anser att det var ett misstag att agan förbjöds. Har dock aldrig rört mig eftersom jag är rätt mycket smidigare än lillbrorsan hehe.

fick jag mig en dagsedel nån gång så förtjänade jag det definitivt, jag var en liten hyperaktiv djävul när jag var barn 

Blev du slagen som liten?
Nej, aldrig.

Tyckte du att det var rätt eller fel?
Helt rätt, man slår helt enkelt inte barn, punkt jävla slut.

Kommer du slå dina barn, för att uppforstra dessa till bättre individer?
Aldrig någonsin, jag har en mun som fungerar.

PenDragon

Instämmer fullt ut, det är ingen svår frågeställning liksom.

Instämmer också fullt ut jag med, vet även att min mamma skulle bryta ihop om hon läst vad jag skrivit i den här tråden. Upplever inte det som aga så det är lungt mamma =)

Jag är sådan invandrare som blev slagen. Det är inget fel med aga i min kultur men det har såklart sina gränser. En örfil räknar jag inte som slag, misshandel eller aga. Jag fick däremot till exempel min handled bruten och näsan krossad av min far. Samtidigt som jag hatar honom förstår jag honom dock, vi kom till Sverige av en anledning inte för att det är så jävla kul brukar jag säga när folk säger "åk hem". Han lider av posttraumatisk stress och tog till flaskan och andra droger, det plus våldsam natur var litet olägligt för mig som aldrig varit särskillt bra att följa regler. Jag kan förstå att om man har en så utflippad son som jag var så blir man tillslut så villrådig och frustrerad att man tar till bältet men samtidigt... en stor del av anledningen till att jag inte ville gå hem och stannade ute med äldre polare, gjorde inbrott söp och tog droger var ju att jag inte ville gå hem på grund av mina hemförhållanden. Men jag kan ju inte veta att jag inte gjort exakt samma sak även om jag inte fåttså mycket stryk. Man kan inte bara skylla på "taskig uppväxt" man har alltid ett val, även om saker och ting kan putta en i en viss riktning.

Det har alltid kännts som att han varit rädd för mig jag vet inte varför, sen jag blev myndig har han aldrig vågat slå, men det hindrade honom inte från att ge sig på mina bröder och min mor. För ett år sedan såg jag honom ge min mor en örfil, jag slog honom tillbaka fast man inte under några som hellst omständigheter ska ge sig på sin far, det har med respekt att göra en kulturell grej. Jag sa jag skulle skjuta honom om han rörde dem igen men jag har inte haft kontakt med honom sedan dess. För honom är jag inte längre hans son. Enligt min bror har han inte rört dem sedan dess men vad vet jag han kanske är rädd att säga till mig. Jag hoppas att vi försonas ändå en dag, han är min far och jag älskar honom nästan lika mycket som jag hatar honom och han har lärt mig mycket. Den som lever får se

Jag vill inte slå mina barn, men jag känner mig själv tillräckligt mycket för att kunna erkänna att det inte är omöjligt att jag skulle kunna göra det. Som sagt jag räknar inte örfilar som misshandel till exempel men det känns fel att lägga sin hand på ett litet försvarslöst barn ändå skulle jag kunna göra det o´m ungen flippade som jag tex. Därför vill jag inte skaffa barn förns jag med handen på hjärtat kan känna mig själv och säga ´"jag skulle aldrig kunna lägga en hand på mina barn"

Jävlar vilken bikt det blev 

Se PenDragon P22, tre inlägg uppåt för mitt svar

Blev du slagen som liten?
Nej!

Tyckte du att det var rätt eller fel?
Rätt.

Kommer du slå dina barn, för att uppforstra dessa till bättre individer?
Nej fan heller, aga på barn är åt helvete, tacka vet jag sexuellt utnyttjande!

mamma kallade mig för jävla unge en gång. Då hade jag råkat cykla på henne bakifrån när hon hade träskor utan strumpor på sig. fast det var en olyckshändelse.
Det är det enda traumatiska jag varit med om..

Nej aldrig och det är jag glad över, tycker det är fel. Men man måste sätta gränser för sina barn, dock inte genom att ge en rak höger.

Jag har aldrig blivit slagen, jag är glad för det och tycker inte man ska göra så, och nej, jag skulle definitivt aldrig kunna slå något barn överhuvudtaget, allra minst mitt eget.

Jag och min bror blev däremot väldigt strikt uppfostrade när vi var mindre. Det tackar jag mina föräldrar för...

från generation till generation har "barnen" i min släkt blivit slagna, farfar berättade att hans pappa blev slagen som liten, att pappan slog honom, och senare berättade pappa att farfar slog honom och nu har pappa för traditionen vidare genom att slå mig som barn. fan dom blev uppväxta med diciplin allihopa vid den ryska gränsen i finland, men nu bor vi i sverige och jag har lärt mig bättre så jag kommer avsluta denna grymma traditionen inom släkten.

och med avsluta menar jag att jag inte kommer föra den vidare genom att slå mina barn...

Ja säger såhär....


Varför slår folk barn? Jo för att dom inte är lydiga eller för att den vuxne obviously har nåt fel i huvet! Det är så gott som överbevisat att många som blir misshandlade eller sexuellt utnyttjade då dom är små antingen själv börjar slå/ sexuellt utnyttja. Det är ALLTSÅ dom människor som BLEV slagna som är dom som senare i livet lider av det aktivt eller passivt!


Hmm men okej tänk er då in i denna situation. Denna är verklig!
Du sitter på studenternas fullmäktigemöte och med er i samlingen sitter en tjej som nog inte har alla mackor i korgen om vi säger så. Hon vägrar be om taltur, hon klampar obekymrat runt i salen när andra pläderar eller för fram något och när jag säger klampar menar ja KLAMPAR! Hon avbryter andras talturer genom att sitta och typ hoppa å stolen och ropa hallå hallå hallå tills ordf för mötet skriker "HÅLL KÄFTEN"
Och en annan tjej i samlingen får gå o säga åt tjejen att vara tyst ( JA tillochmed sätta sig ner bredvid henne) Tjejen är 21 år gammal och studerar på universitetsnivå!!!

Hon är inte bevisligen efter men man börjar ju undra. OK nu till saken. Såhär skulle ett barn kunna tänkas betee sig så skulle du då SLÅ denna VUXNA människa för att hon beter sig störigt och inte sitter  still och gnäller och ropar? NEJ ja tror inte det så varför är det då mer rätt att slå ett barn?! Ett barn vet oftast inte bättre medan en vuxen GÖR det eller så är det ett sätt att få uppmärksamhet eller att provocera! Medan vuxna är införstådda med vad det innebär att följa  samhällets oskrivna regler ( vi lägger oss inte ner på golvet i en mataffär o skriker när vi inte kan köpa det vi egentligen vill ha ) Så kunde lätt ett barn göra! Dom förstår inte vad "HAR INTE RÅD" betyder! Vi är vuxna och ska därför bete oss därefter! Människor som inte kan diskutera sig fram till en lösning som låter våldet ta vid där orden tar slut är människor som slår. Ja o va lär du ditt barn då? JO att när inget annat funkar så DÅ FÅR DU SLÅ!

Ja då du sitter där och gråter och din unge har skrikit i flera  timmar och den andra står o slänger mat på golvet och du inte har sovit på 2 dygn är det lätt att förlora kontrollen MEN OBS OBS OBS DET ger dig INTE rätt att slå. Den första gången du riktar ett slag mot ett av dina barn kommer du antagligen att känna att det hugger till i bröstet och sen kommer ångesten och skammen och det är kroppens sätt att visa att det är FEL!

har väl blivit bitchslappad ett par gånger men inte misshandel.

nej jag skulle inte slå mina barn.

Jag ska va ärlig o säga att jag har fått några smällar...
Dock när jag var yngre...

Tycker faktist de har gjort mig till en bättre människa..
Fan en bitchslap skadar inte...
Jag är ju från kosovo.. Men tycker fan att man ska få
dela ut en smäll då o då..

Kolla hur dagens barn är..Bortskämda o skit...
Usch fyyyy !!

Tänk er ett barn som bara gråter o gråter, pang en smäll
och den gråter inte över samma sak nästa gång...
Natures lagar..

Peace

Läste vad andra skrev lite...
Asså när jag säger smäll, då snackar vi inte misshandel här :)
De var bara ett sätt o visa att jag gjort något fel..

För mina Föräldrar är grymmast :D

Det där kallar jag ren och skär dumhet det finns andra sätt att uppfostra sina barn! Vill du att dina barn ska vara rädda för dig??
Det är stor skillnad på att respektera och att frukta!
Vi hade en lärare som typ ALDRIG blev arg och honom hade alla respekt för när han väl blev arg så satt alla som pinnar och sa inte ett ord! medan alla andra lärare var såna som eldade upp sig för allt och tog tag i elever och dom lärarna pissade vi på ingen brydde sig!

Det finns så mycket bättre sätt att uppfostra sina barn än att slå!
Ja dagens ungar e bortskämda men de beror väl på att föräldrarna inte har regler för vad som ska gälla och är slapphänta. Man behöver inte vara värsta hitlerförälderna för att få barn att lyda.

jag blev fett slagen som kiddo haha.

bältet vara morsans vapen av val. dock var hon själv me mig å ingen pappa men jag växte mig större än henne å där tog dabbet slut

nej!

Blev inte slagen som barn och om den dagen kommer då jag lägger en hand på ett barn då har alla som läser detta min tillåtelse till nackskott

Enola. detta är vad jag kallar traumatisk uppväxt.

Kaal. Halleluja. jag hejar på dig

hoeboe: haha okej, men nej är svaret till honom.
jag bråkade bara med lillbrorsan, haha..

Blev du slagen som liten?
-Jafan jag är kurd vad tror du.

Tyckte du att det var rätt eller fel?
-Jag tycker våld alltid är fel. Man ska kunna fostra och lösa problem på andra sätt så som konversation.

-Kommer du slå dina barn, för att uppforstra dessa till bättre individer?
Nej, men jag är däremot skiträdd att jag ska göra det och om det händer kommer jag få fett med dåligt samvete. Men nej jag personligen tror inte på att våld löser problem.

Däremot förstår jag varför vissa föräldrar slår sina barn ibland. Barn kan vara pain in the ass och svårhanterliga och föräldrarna kan inte/vet inte hur dem ska hantera en muntlig konversation ibland och då blir våld den lättaste utvägen. "Kortsiktig lösning, långsiktiga minnen."

Blev du slagen som liten?

ja, men aldrig grovt eller systematiskt. aldriog med redskap. grövsta en spark. vanligare en örfil eller dask på armen. hände rätt sällan.

Tyckte du att det var rätt eller fel?

Det gjorde inte så värst ont. det handlar inte om jag blev slagen, det handlade mer om jag kände mig orättvist dömd eller inte. Jag blev inte mer ledsen av ett slag än ett ord.

Kommer du slå dina barn, för att uppforstra dessa till bättre individer?

För hoppningsvis inte. jag tror på att många har lyckats fostra bra barn utan våld sådärför ska de ju gå finfint! däremot är ungar skitjobbiga ibland, och en mild klatch på armen är inte för mig direkt klassat som att man blir slagen.

jag kan inte svara 100% på denna fråga, jag är inte förälder än, men jag ska abasolut alttid betrakta det som ett sista alternativ och helst inget alternativ alls. om jag använder det i något syfte ska det inte vara för att mitt barn ska få ont, utan mer som en markering isåfall.



jag anser fö att jag hade en bra uppväxt, och jag tycker att svenskar ibland sätter misshandel och en klatc då och då lite för likställt. allt är inte svart eller vitt..
det finns plast för kärlek också

att aldrig krama sitt barn eller bedyra hur älskat det är av mamma och pappa skulle vara mkt värre misshandel i mina ögon. helst ska man inte bli slagen alls plus få en massa kärlek! men ni fattar min poäng. JAG tycker det finns värre saker en ett slag utan styrka, t.ex. att komma från en känslomässigt dysfunktionell familj.
men nu jämför jag mishandel iform av någon gång hänt, utan styrka.
alla misshandel  isyfte att skada barnet fysiskt, som sker systematiskt, är jag emot.

Barn upplever nog aga väldigt olika beroende på hur socialt acceperat det är.

det tror jag absolut på. om vi nu pratar generellt. ser man att de ofta händer i sin omgivning så reagerar man inte lika hårt. allmänt.
det är ingen av mina kusiner i hemlandet som whinar om att de blev slagna som barn. de blev inte slagna överdrivet heller, men fick en lavett om ungen varit överjävlig.
vi som kommer från lite sydligare kulturer har lite livligare familjeliv,. att se lugna pappa Karlson bli flyförbannad och ge ett slag kan vara en hårdare kontrast för ett barn, än för ett barn som har en känslosam sydländsk mamma som ibland ger ut ett nyp.

vi har mkt saker som är negativa men så har i också en massa överdos av kärlek ofta som jag inte tycker finns här i nordligare delar. inte att föräldrar skulle älska sina barn mindre här, men där nere är familjen prio ett för alla och man uttrycker det fota


får man ofta höra att man blir älskad kanske ett slag inte tar lika hårt som på en som aldrig får kärlek uttryckt, och sen får ett slag. slaget skulle bekräfta ungens oönskvärdhet, medan den från livlig familj vet att; nu är bara morsan på kasst humör

jag generalsierar SOM Fn nu, men jag utgår ju från mitt perspektiv och hur jag upplevt det. kan va galet fel. jag kan inte prata för enskilda misshandlade individer. men däemot frånde jag studerat nära

För er som tvekar:

Örfil och dask på stjärten är i allra högsta grad aga, och därmed inte acceptabelt på något sätt.

refused. och om e mamma håller fast sina unge så är det frihetsberövande. det är klart att allt går att sätta etikett på. men vissa av oss här pratar utifrån våra upplevelser och känslor. Jag har inte upplevt mig som "misshandlad" även om jag juridiskt kanske blev det.

vi alla tar olika hårt på olika situationer. jag förstår att ett barn som då och då blev slagen kan ha tagit mycket illa vid sig. men jag som tillfrågad blev inte det.
det var aldrig tvivel hemma om att man var älskad. det kanske var det som var skyddande borg. sen gjorde det vä lsitt att jag inte fick ont heller. och var för ung dessutom för att jag skulle förstå kränkningen.
varför se det som ett problem om man inte upplevt det som ett problem? drar du upp allt som hänt dig i livet och ser du ur ett kriminellt perspektiv?

Amar:

Haha nej det är såklart inte frihetsberövande, hon har all rätt att göra det som förmyndare.

Vad jag ville göra är inte att diskutera etiketter; att använda våld som uppfostransmetod är både fel rent etiskt och ineffektivt rent praktiskt. Att man ändå oftast älskar en förälder som har slagit förändrar inte min åsikt i det.

Amar:

varför se det som ett problem om man inte upplevt det som ett problem?

Nu pratar jag inte om dig utan rent allmänt, men det är väldigt vanligt att folk som blir slagna börjar försvara fenomenet, oavsett om det sker i barndomen eller i vuxen ålder. Kvinnor försvarar sina män som slår, barn försvarar sina föräldrar. Det är ett natuligt psykologiskt försvar som leder till det gamla "jag fick minsann stryk och inte har det skadat mig".

Hur kan våld mot någon man älskar någonsin vara försvarbart? För mig är det ofattbart.

refused. men kom ihåg att många av oss som hade utländska föräldrar såg slagen som du ser på "frihetsberövandet" dvs at ttde har all rätt. och det är givetvist fel men vissa grejer kan inte raderas snabbt bara för at man byter land..
dessutom så ser man sällan i närbild andra främmande familjeras uppfostran, och därför en svår sak kanske att ta efter för en invandrare, det synliga kan man adoptera, som västerländsk klädstil, jargong osv. men saker som inte syns på utan, saker man inte pratar om, saker man inte ens vet är olagligt..
jag lovar att många av dessa förädlrar inte ser klasch som misshandel. misshandel är för dem när man lämnatr fysiska men på barn. så ska du prata etik så får du vara beredd på att alla hår olika etik beroende på lite varstans man kommer.
att använda våld som uppfostringsmetod är fel i SVERIGE och enligt många individer oavsett bakgrund på jordklotet. men du pratar ändå utifrån normen i ditt land. världen är större än det.

men en upplyst förälder, som vet att man kan uppfoistra ett barn utan slag har ingen ursäkt alls att slå. mina förädlrar gjode bara som de själva vittnat som små. och jag kan lova att det inte köändes så skrämmande för mig heller. men det gör det inte rätt för det. det har du rätt i





sen är de en fråga om enskild familjeetik.

jag har växt upp i en familj som är hyfsat västorienterad til lskillnad från min arabiska pojkvän. hans kultur skiljer sig mer från svenskars än min familjs. men han blev aldrig slagen som barn för det.
att aga var inte enligt hans pappa ens ett alternativ.