Haha, halvt offtopic men ändå: vi har en kille på klassen som varit misstänkt för homosexualitet ända sedan han började i klassen. Vi har funderat mycket över om han är en tvättäkta, genuin homosexuell, eller bara annars råkar vara snygg, stilren, otroligt snäll och schysst men litet timid. Hursomhelst skingrades alla tvivel då vi delade hytt med honom på vår klassresa, prettyboy went badboy - helt utan förvarning. Han hade helt i strid med sitt vanliga beteende supit sig riktigt redlös och försvunnit några timmar. Jag är i färd med detsamma - supa skallen av mig - i baren, då jag märker att det börjar trycka på obehagligt. Jag kilar iväg till hytten för att sänka en vinflaska och prata med mig själv och min penis, men då jag öppnar hyttdörren möts jag av en förvånande syn. Jag öppnar hyttdörren och möts av stönande ljud, får syn på två människokroppar i färd att gnida sig mot varandra. Han hade helt kallt dragit med sig en annan prettyboy till hytten som just i detta nu var i färd med att dominant gränsla honom. Tack gode gud hade de inte hunnit längre än till kalsongerna, annars hade jag varit ärrad för livet. Jag stannar upp i dörren och stirrar fånigt. De lägger märke till mig och slutar med sina aktiviteter och stirrar tillbaka, påkomna, dimmigt berusade och kanske litet skuldtyngda? Hursomhelst finner jag mig själv, stammar fram ett: "Sorry boysen att jag störde, jag drar nu". Jag stänger dörren efter mig, vinglar till hissen och skrämmer livet ur en flicka som åkte upp med mig genom att stå dubbelvikt och skratta hysteriskt hela vägen upp. Hon trodde förmodligen att hon råkat ut för en psykopat som efter att han skrattat färdigt skulle vässa tänderna med en nagelfil och äta upp henne, bit för bit. Det var iallafall vad jag såg i hennes ögon. Och vad är sensmoralen i denna historia då? Jo, man lär sig något nytt varje dag, och om man har fördomar och misstankar, kan man ge sig fan på att de nästan alltid stämmer. Tack och gonatt//Mick
Redan de gamla grekerna trodde sig leva i nutiden.