|
|
nostalgispår eller vad?
Skrev det här på 5-10 min, har bara skit o få ut.. inte fixat till något i texten så är säkert stavfel, konstiga meningar lite här o där men är skitsamma..men droppa gärna nån comments!
förstå en männikas inre, känslor är värdighet
bli trampad på foten som syndabockens ensamhet
ingen vill ha det såhär, säg bara nej
men när blickar och ord som möts så blir det alltid ett okej
ta saker i dina egna händer, tillit åt helvete
du kan inte tro på någon, inte ens "bröder" i samhället
öden att möta, ställas in för stora saker
är inte liten längre, o knas är månadsbidragen
har växt fort på kort tid, vad tog mig hit?
ångrar inte vägen men jag gjorde det inte med flit
förlåt, om det är ordet som nära vill höra
ingenting ska upprepas, men har fan skit att möta
de va länge sen ja kunde trolla bort mina tankar
bara segla genom skolan, inte snatta eller tjaffsa
rent psykiskt är ingenting bra, vill inte va kvar
men va fuck ska man göra när man grävt sin egen grav
knas i vardagen, kämpa vidare för varje dag
men vad kämpar jag för? har fan ingenting till svars
enda jag har, är min penna o den avgudar jag
den enda jag kan lita på o känner mig på hemmaplan
känner nostalgi, från en gammal tid
som va tjockt jävla bra men tiden har runnit förbi
kan någon ta mig tillbaka, vill inte växa upp
livet som tonåring är fan tuffare än vad du nånsin trott
har gått så jävla fort, hinner knappt tänka tillbaks
men när det väl faller på plats blir saker samma sak
gamla spår som försvunnit, vems fotspår går jag i?
försvunnen ur mig själv o skriver rad för rad utan en enda min
har fastnat för det här, nånting som ger mig mod
styrkan har vuxit och insett kärleken till min älskade mor
du som har de bra, lever normalt, inge knas
försöker komma på spår, men inte lätt med sveriges fuckade lag
känner frihet i tankarna när orden skriver av sig
då ja äntligen är hemma o shit mamma, fan jag älskar dig
känns som skrivandet pågått längre än vad jag själv vet
gamla gatan va jag men har fan alltid levt i ensamhet
ingen bakrund som mindre förutom planket ja måla diskret
ordet va hej, en hälsning till dig, min enda poet
|