Nova - livet som drömlös sitter nu på tuben här med samma gamla tankargammal nog att leva väl men fortsätter att plankainget jag har valt såklart men hjärtat bara bankarfunderingar om framtiden med ångest tung som dankartåget bromsar sakta in stationen finns i minnetbaggyjeans och kallt som fan men envisas med linnetflera år har gått men man har stannat kvar i sinnetvita fåret färgats svart med bläcket fast på skinnetvandrar samma väg igen med lurarna som dunkar kenser den gamla skolan där jag becknade för längesentittar upp för kullen där jag träffade min bästa vänen vän som alltid ställde upp men drogs iväg av tjänstemän100 meter kvar att gå, jag ser vår gamla blå renaultundrar hur det kommer gå, är säker på, dom missförstårtankar susar fort förbi om allting som jag kunde fåmen vardagen är annorlunda, högt upp på en skuldnivåsitter vid mitt fönster i det rummet där jag växte upppå samma plats där vi som små då bildade vår första gruppbasen dunka genom väggen så morsan rusa in med kruppmen ingen väg är alltid rak man måste ta sig över guppinser nu att tiden den går farligt snabbt förbihar inte pluggat inte jobbat bara slösat bort mitt livär glad för folk som lyckas men det gör mig ändå depressivnu sitter man här hemma för man valde bort sitt driven del av allt, men har hela livet bara trott att alla ska lösa sig att jag inte riktigtbehövt jobba eller plugga. Och till slut kommer det ifatt en....