Varför vänder vi oss till dem som sårar oss mest? Pt.1 Jag vänder mig till dig när jag mår som sämstTill människan som verkligen sårar mig jämtOch får ett iskallt svar när jag frågar om hjälpFör du vill inte ha mig nu som för månader senJag borde försöka gå vidare men går i cementOch lever kvar i tron om att det ordnar sig välFör att förnuftet och hjärtat har råkat i klämkan inte förstå hur jag väljer att plåga mig självNär hjärtat har drunknat av alla tårar jag fälltSå trött på att ligga i sängen och gråta för digJag vill kunna sluta lipa och bara sova en kvällMen mitt liv saknar mening som dåliga skämtFrågar mig själv, är det värt att leva så härI ovissheten av att man inte vet vem man ärFör hon tog mitt hopp och en del av min själOch mitt liv gick i bitar som hela min världJag vill lämna dig bakom mig och resa ivägMen hur blir man hel när man andas misärNär man är ärrad av sår som aldrig har läktOch är van vid att bli behandlad som skräpJo man vänder sig till den som sårar än jämtOch blir sårad igen, igen och igen..(Inlägget ändrat av blue_cheese 2012-04-13 15:04:50)