Rez - Famlar efter drömmen
Jag famlar i blindo efter något fast
Mitt förbannade inre svamlar i timmar,
Framåt, nej backa. Du förvandlar mig kvinna
Du behandlar mig illa, men ger mig allt jag vill ha
Jag känner sanningen stinka men än fattas det svar
Så jag författar ett hatbrev, tillägnat författaren
Så tilltar förvirringen och spegelbilden hånler
Men faller sedan i gråt och tappar besinningen.
Föreställer mig kniven mot tinningen,
Men mörkret skrämmer mig, drömmar tämjer mig
Och önskan tänder mig.
När våra blickar möts så känner jag kyla
För locket är på och bränslet trängs under ytan
Ge mig en gnista och det blir fyrverkeri
Det bryter min is, men jag älskar att frysa
Men du förbryllar, värmer men lågan släcks snabbt
För att sedan åter väckas, men jag lämnas att gråta ensam
När du går helt torr, möjligtvis en glädjetår ser folk
Men för mig är vägen svår men dock oundviklig
Viker undan i en cirkel, blodet cirkulerar ner till könet
Det är obeskrivligt, modet sviker när jag stammande ler mot bödeln