En text om ångest osv. Ni vet känslan av att precis har missat chansenRädslan av att det här kan vara sista dansenKänslan när man vaknar upp och har sabbat alltnär världen mest känns motbjudande och kallNär dina nära och kära inte längre litar på digoch allt du säger och tycker kan användas emot digRädslan av att bli lämnad utanför, lämnad i sticketrädslan blir starkare så jag tar mitt pick & pack och stickerÄnnu en gång står jag ensam i mitt förfallÄnnu en gång har jag förlorat allt, mig själv framföralltJag undrar om mitt liv skulle te sig bättre i en anstaltdär har jag iallafall rutinen och tryggheten, långt ifrån frihetenLångt ifrån samhällets regler och skyldigheter, trångsynthetenDär man slipper krav och ansvar, där ångesten blir hanterbarJag försöker be till min gud men jag får inga svarJag försöker att ta mig ur detta livet men det är lång väg kvar vilken stig ska jag vandra, samvetskvalDet är lätt att klandra andra, lätt att skylla ifrån sigmen min egna ryggsäck kan ingen ta ifrån migJag vet vad jag vet och jag vet vad jag bordejag hade bett om ursäkt om jag bara tordesMen jag är för feg, min falska stolthet stoppa mig så jag tegDu är inte vem som helst, det var mig själv som jag svekSömnlösa nätter plågar mig, ångesten kväver migJag har fastnat i offerkrukan kan någon bära migDu gav mig allt serverat på ett silverfatmen jag orkade inte bära fatet, jag var för lat.