En text om ångest osv.
Ni vet känslan av att precis har missat chansen
Rädslan av att det här kan vara sista dansen
Känslan när man vaknar upp och har sabbat allt
när världen mest känns motbjudande och kall
När dina nära och kära inte längre litar på dig
och allt du säger och tycker kan användas emot dig
Rädslan av att bli lämnad utanför, lämnad i sticket
rädslan blir starkare så jag tar mitt pick & pack och sticker
Ännu en gång står jag ensam i mitt förfall
Ännu en gång har jag förlorat allt, mig själv framförallt
Jag undrar om mitt liv skulle te sig bättre i en anstalt
där har jag iallafall rutinen och tryggheten, långt ifrån friheten
Långt ifrån samhällets regler och skyldigheter, trångsyntheten
Där man slipper krav och ansvar, där ångesten blir hanterbar
Jag försöker be till min gud men jag får inga svar
Jag försöker att ta mig ur detta livet men det är lång väg kvar
vilken stig ska jag vandra, samvetskval
Det är lätt att klandra andra, lätt att skylla ifrån sig
men min egna ryggsäck kan ingen ta ifrån mig
Jag vet vad jag vet och jag vet vad jag borde
jag hade bett om ursäkt om jag bara tordes
Men jag är för feg, min falska stolthet stoppa mig så jag teg
Du är inte vem som helst, det var mig själv som jag svek
Sömnlösa nätter plågar mig, ångesten kväver mig
Jag har fastnat i offerkrukan kan någon bära mig
Du gav mig allt serverat på ett silverfat
men jag orkade inte bära fatet, jag var för lat.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|