Så som kärleken var för mig
Kärlek är när man ligger i sängen och ska sova och känner att det inte finns någon tryggare plats än just den brevid honom. Så man kurar ihop sig så nära man kan,andas in hans doft och känner sig trygg och skyddad och älskad.
Kärlek är när man ligger en bit ifrån varandra och han har redan somnat,men av någon anledning i hans drömmande tillstånd tar han tag i en och drar sig till honom så nära han kan och man pirrar till i hela kroppen för att han just gjorde det utan att han är medveten om det. Kärlek är när man då vill väcka honom och säga att han precis gjorde så,fast man väcker honom inte. För han sover så fint och han är vackrast i världen just där och då. Fast man vet att även om man väckte honom så skulle han bara le sitt finaste och titta på ditt ansikte med trötta ögon och mumla något med ordet "gumman" i och somna om med armarna runt om dig.
Kärlek är när man hellre sover brevid varandra i soffan,för att sängen är för stor och det finns liksom för mycket plats att råkas rulla ifrån varandra.
Så man ligger där under samma täckte och hans arm som din kudde så tätt intill det bara går. På morgonen vaknar man med ont i nacken och tänker att vi är nog lite löjliga som jämt vill vara så nära.
Ändå somnar man precis så nästa natt igen. I soffan tätt ,tätt intill. Med hans arm som din kudde. Kärlek är när man vet att vad som än händer i ditt liv,så finns han alltid där för dig. I hans famn är du tryggast i världen. I hans famn försvinner alla andra bekymmer för en stund.
Kärlek är när man slutar säga jag och säger vi istället. Vad man än ska göra så planerar man in honom i det.
Kärlek är när han tycker om alla dina konstiga sidor. Som att du tycker om kossor alldeles för mycket, och brukar promenera förbi kohagen nära ert hus och bara stå där och titta. Tills dess att du är rädd att någon märker att du stått där så länge. Så du promenerar vidare. Kärlek är när han tycker att du är söt för att du en dag hittade ett snigelställe ute i skogen och du samlade ihop alla sniglarna så att dem var nära varandra och kallade stället för en snigelby, fast du var alldeles för gammal då för att tycka att sånt är kul.
Kärlek är när han kallade dig snigelflickan efter det och han sa det med kärlek.
Kärlek är när ni är ute med varandra på något uteställe och det vimlar av fina tjejer med korta kjolar. Men ändå tycker han att du är finast där inne och han säger det till dig. Hur stolt han är att han är med just dig.
Kärlek är när ni bråkar för mycket. Du stormar ut genom rummet,smäller i dörren och skriker något alldeles för elakt fast du vet hur mycket han hatar när du svär. Egentligen vill du bara att han ska springa efter dig,ta tag i dig och hålla om dig hårt och länge. För du hatar ju att bråka med honom. Han är ju den finaste du vet.
Kärlek är när det tar slut och ni inte längre ses.
Kärlek är när du ringer och gråter till honom. Du bönar och ber. Låt allt bli bra igen.
Kärlek är när du märker att du måste sluta nu. Det hjälper inte att gråta.
Sen går det några veckor,och veckor blir till månader. Men det går inte en dag utan att du tänker på honom. Kärlek är när du festar alldeles för mycket,för att låtsas som att allt är bra. Du vill tycka att det är kul just på det där utestället,med dom där människorna. Men allt känns så meningslöst utan just honom.
Kärlek är när du märker att du inte kan trycka bort känslorna. För vart du än är och vad du än gör,så känner du precis samma sak. Saknad.
Kärlek är när du har svårt att sova, för sängen är alldeles för stor och du har inte längre hans arm som din kudde och du är inte van att ligga helt själv under täcket. Kärlek är när du hoppas att han ringer. Hela dagen hoppas du. Sen när klockan blivit för mycket och du märker att det inte händer ikväll. Inte ikväll heller. Så lägger du dig. Ensam i sängen. Och på natten drömmer du om honom. Nån dröm där han säger att han alltid finns där för dig,du finns alltid i hans hjärta. Sen vaknar du på morgonen, glad för att du fått se hans ansikte i drömmen. Ledsen för att det bara var en dröm.
Kärlek är när du slutar bry dig om att svara i telefonen efter en tid,slutar springa till den så fort du får ett sms.
För du vet om att han inte hör av sig. Och ingenting känns viktigt.
Ingenting förutom honom.
Kärlek är när det faktist en dag kommer ett sms. Just från honom. Och du börjar skaka i hela kroppen. Känslorna tar över och du gråter men vet inte varför. Kärlek är när han bara ville veta om du mår bra och du gråter ännu mer, för han ville inget mer än just bara det. Veta om du är okej.
Kärlek är när det går ett tag och ni ses igen. Av någon slumpad anledning.
Du ser hans fina ansikte igen. Och han kramar om dig. Länge länge.
Och när du andas in hans doft så känner du dig hemma igen. Som att du varit vilsen i en mörk skog alldeles förlänge och trott att du aldrig hittar ut. Det känns som att du är fri och där är enda platsen i världen du vill vara. Just där. Med hans armar runt om dig.
Kärlek är när han säger att du är bäst i världen men det är försent att försöka igen. För mycket har hänt medans ni varit ifrån varandra.
Kärlek är när ni håller om varandra på perrongen,ditt tåg ska precis gå och det är nu eller aldrig du kan säga hur mycket du längtat,hur stor saknaden faktist är. Men du kliver på tåget.
Kärlek är när du åker därifrån. Tillbaka till den mörka platsen du kom ifrån och du inser att det är här du kommer leva nu. Och du bara hoppas att det går att bli lycklig här.