Charly - Förlamad från halsen och uppåt
En text om skrivtorka. Varken mer eller mindre. Jag greppar pennan, lagom start. Tänka tänka. Tar ett tag. Testar, väntar, ändrar, testar, väntar, ändrar... pfff, bara lamt... Vill texta nått att sätta in i tavelramar, dag för dag men tappar tron, är hiphop nått jag inte längre klarar av? Idéerna försvinner spårlöst, kommer dom återvända? Lusten är ett fridlyst vilddjur: sällsynt, svår att tämja. Hånar, häcklar det jag skrivit. Kanske dags att våga släppa taget. Sexton rader? ... ... ... ... ... ... En nöt för hård att knäcka. Vill skapa bindgalna rimtravar som får dig att känna dig helt inavlad, krigsskadad, rikshatad. Men numer är fyndighet en bristvara, då jag vridit ur mig som en disktrasa (antydan till livsfara). Vill åter känna att jag träffar högt på rischterskalan, så gör mig friskförklarad, visa hur på griffeltavlan, men är det som rena rama hinderbanan; låt mig då få norrpa ett piller ur kreativitetens pillerkarta... snälla? Jag sätter ribban högt, viskar slött det jag skrivit, velar ivrigt, inser faktum: versen börjar stinka dött, tar flaskan, dags att finna tröst, halsar fram en whiskeyröst, blir riktigt trött utav att kisa mot åkern jag inte skött. Vill inte dra en vals där dess refräng får reträttmarscher. Vätskelös savannbo. Trycker frekvent på resetknappen. Första tycket: "Ganska bra". Sen blir skiten platt, såklart. Börjar om en annan dag. Utkast blir till pappersplan; kastar de sen utan skrift, substans och plats åt förare som landar med en trubbig nos i dokumentförstöraren. Skrivtorkan eskalerar, synen den är inte vacker: fjällar, spricker, vänta inte, hämta kvickt en hink med vatten. Frustar, pressar, bryter av här, njuter när jag knögglar texten, suckar, svettas, kyler av mig lutandes mot fönsterblecket.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Dina texter känns ofta som att du har satt dig och skrivit en lista med alla rim du kan komma på varefter du bygger en text runt rimmen istället för att faktiskt ha ett tema eller budskap. Känns också som att du ofta nöjer dig med första bästa formulering som poppar upp i huvudet då vissa grejer ser riktigt slarviga ut ("piller ur kreativitetens pillerkarta" tex). Skulle vilja ge dig mer nyanserad kritik, men har försökt läsa texten från början till slut flera gånger, men har fastnat på dåliga grejer varje gång.
Lyricist
2011-01-31 18:05
Lovar att du får mycket mer utav att skriva om något som berör dig mer än en skrivtorka. Då blir det mer känsla i texten. Detta är mest rim och några fyndiga formuleringar. Dock kul att se dig skriva igen doktorn. Long time, no see!
NuMessiah Jag hade ju ett tema här? Kan dock hålla med om att flera grejer lätt blir rimfokuserade, men, ja, jag har skrivtorka och har heller inte riktigt haft hjärnan med mig på sistone, om man nu ska skylla på något. Tack för titten iaf.Killerzteve Tack för titten. Lång tajm, nåo zee!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Jag håller inte med er. Tycker att det var en bra text rakt igenom. Kände igen mig så pass att jag började småle när jag kom till: "Jag sätter ribban högt, viskar slött det jag skrivit, velar ivrigt, inser faktum: versen börjar stinka dött" Tycker inte att alla texter man läser här behöver beröra hjärtat på läsaren/skrivaren, även om sådana texter självklart är extra sköna att läsa. / E
www.eddaonline.se
Jag hade ju ett tema här? Ja, men större delen av texten känns ändå så som jag beskrev. Det funkar bra de första sex, sju raderna men sen återgår det till sedvanligt krystad rimonani. Det kommer ingenstans, du står och beskriver exakt samma sak i bar efter bar. För att förtydliga;
Vill skapa bindgalna rimtravar som får dig att känna dig helt inavlad, krigsskadad, rikshatad. Men numer är fyndighet en bristvara, då jag vridit ur mig som en disktrasa (antydan till livsfara). Vad du säger här är enkelt uttryckt att du vill skriva bra men har "vridit ur dig" och därmed inte lyckas.
Vill åter känna att jag träffar högt på rischterskalan, så gör mig friskförklarad, visa hur på griffeltavlan, men är det som rena rama hinderbanan; låt mig då få norrpa ett piller ur kreativitetens pillerkarta... snälla? Här säger du att du vill skriva bra, men att du inte lyckas för att det är "rena rama hinderbanan".
Jag sätter ribban högt, viskar slött det jag skrivit, velar ivrigt, inser faktum: versen börjar stinka dött, tar flaskan, dags att finna tröst, halsar fram en whiskeyröst, blir riktigt trött utav att kisa mot åkern jag inte skött. Det du säger här är att du VILL skriva bra, men att du inte lyckas för att du inte "skött din åker"
Vill inte dra en vals där dess refräng får reträttmarscher. Vätskelös savannbo. Trycker frekvent på resetknappen. Första tycket: "Ganska bra". Sen blir skiten platt, såklart. Börjar om en annan dag. Utkast blir till pappersplan; kastar de sen utan skrift, substans och plats åt förare som landar med en trubbig nos i dokumentförstöraren. Lite mer utstickande formuleringar än i de andra styckena, och därför klart bättre, men fortfarande så är innehållet precis samma.
Skrivtorkan eskalerar, synen den är inte vacker: fjällar, spricker, vänta inte, hämta kvickt en hink med vatten. Frustar, pressar, bryter av här, njuter när jag knögglar texten, suckar, svettas, kyler av mig lutandes mot fönsterblecket. Fjällar och frustar? Nej. Bara nej.
Instämmer med Messiah. Får verkligen intrycket av att du har skrivit ett gäng rim och sen byggt texten från det. Det är typiskt dom här gamla lyricist-snubbarna på Whoa.. Fast å andra sidan, det kanske finns folk som gillar rimonani, utan några vettiga rader, budskap eller roliga formuleringar. Jag gör det inte.