hjobo - Bättringsvägen
Du kom där, gav mig din hand, ledde vägen ur mitt naturliga habitat
Tre år senare sitter jag ensam, du började se mig med avsmak.
Nu sitter jag här ensam i en glasborg när kulorna viner runtom
Jag är den enda människan i mitt blickfång
Du lämnade mig, jag sitter fast i en ocean av kvicksand
Kan inte röra armar eller ben, sjunker fort som ett blixtfall
Jag har blivit så fullproppad med skit nu
att om jag skulle spy skulle det formas en afrikansk by
Som en ensam båt på den thailändska tsunamin
Svepte du med mig och lämnade mig helt utan aning
Ingen koll på vart jag skulle ta vägen, förlorat i helhet
Jag känner mig som jag fick en direktbuss till helvetet
Jag var alltid bara Beta, du var båda Alpha och Omega
sprider lika mycket stämning som Kim Jong il på fest i sydkorea
Du fick mig att fly mitt hörn, ta av mig min järnmask
Världen ur mina ögon liknar mest ett fett uppkast
Precis som ljuset i en discokula kast jag omkring
Trampad på som en skosula, men nu ändring
Men världen blir ljusare för varje dag som passerar
Hammaren och skäran ska ner, det är dags att sanera
Sorgen och smärtan ska ut, precis som asbest
Varje dag ska va som idag, stiga upp o vara as bäst.
Jag reser mig snabbare än hyperspeed och mac 1
Satsar på att vakna på månen, långt upp ovanför molnen
Tänkte bjuda på min allra första vers någonsin och be om pointers?